(avdelningen inlägg mindre viktiga i sak)

Några nedslag i den senaste tidens utåtriktade aktiviteter:

Efter valet försökte jag spå den framtida försvarspolitiken i SOFF:s nyhetsbrev. Oktober slutade med ett inlägg i Liberal Debatt, på temat ”Lackmustest för borgerlig försvarspolitik”. I november hade jag glädjen att vara med i Oscar Jonssons poddradio om Försvarsmaktens personalförsörjning, PJ Anders Linders utmärkta Studio Axess i ett samtal under rubriken ”Inget försvar för verkligheten” samt i SVT:s Agenda, där jag diskuterade försvar i efterdyningarna av ubåtskränkningen tillsammans med Tomas Ries från Försvarshögskolan – något som följdes upp i SvD dagen därpå på grund av min kritik av utrikesminister Wallströms uttalande att svenskarna är räddare än någonsin för Ryssland.

Idag fick jag tyvärr anledning att kritisera Wallström igen eftersom hon menar att Putin är oberäknelig och att ingen kan förklara hans agerande, vilket jag tillbakavisar i en debattartikel i Expressen tillsammans med Oscar Jonsson.

Tidigare under månaden fick jag vara med och kommentera Kansliet för strategisk analys förträffliga rapport Strategiska trender i globalt perspektiv – 2025: en helt annan värld? tillsammans med ambassadör Sven-Olof Petersson, ordförande för SIPRI, i ett samarrangemang med Folk och Försvar.

I en helt annan roll modererade jag i mitten av november Centrala Försvarsmaktsrådets konferens Kompetensförsörjning – en gemensam utmaning, där bl.a. Försvarsmaktens GD och Arbetsförmedlingens GD medverkade med sina perspektiv (det kommer finnas material tillgängligt från konferensens workshops senare, för specialintresserade). Näst i tur vad gäller konferenser är Försvarsföretagarna, där jag ser mycket fram emot att kommentera vad som sägs på scenen tillsammans med Johan Wiktorin och Carl Bergqvist.

Snart är det ett nytt år och det inleds sedan många, många år i och med medverkan i Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Denna gång ska jag diskutera ”Inför nytt försvarsbeslut” tillsammans med Johan Wiktorin, KKrVA, Anna Ek, ordf. Svenska Freds och Peter Lagerblad, ordförande FOS.

Vad 2015 i övrigt har att erbjuda återstår att se, men att det blir ett händelserikt år i försvars- och säkerhetspolitiken kan man – på gott och ont – vara helt säker på.

3 comments

  1. Thomas Björklund

    Hej Annika – några enkla frågor… Vad är det som driver dig att engagera dig i säkerhetspolitik? En annan fråga – du som tidigare, som representant för Miljöpartiet, har agerat för att minska det svenska försvaret och försvarsförmågan, vad har fått dig att ändra dig? Om du nu har sett ljuset, hur kan du agera för att fler miljöpartister ska göra detsamma?

    • Annika Nordgren Christensen

      Hej Thomas! 1994, när jag blev ledamot i Försvarsutskottet, var drivkraften en mix av ett allmänt intresse av vidare säkerhetspolitik, ett inympat intresse för det militära bl.a. genom min fars teknikintresse och vpl på F 7 samt en övertygelse om att det inte enbart bör vara en homogen grupp ledamöter i utskottet (på den tiden var det nästan bara män med ngn form av bakgrund i det militära eller miniltärindustriella). MP hade föga inflytande över försvarsbudgetar och materiel, naturligtvis, så min ”mission” var bland annat och kort uttryckt försvarets internationalisering samt att försöka hålla ihop det militära och lyfta det civila/bredare säkerhet och krishantering. Efterhand åren gick och kunskaperna ökade om Försvarsmakten som ett system av system, samt materielprocesser och hur saker och ting hänger ihop, var det tilltagande svårt att slänga ur sig tillyxade besparingsförslag. I synnerhet när jag förfäktade – och fick med mig partiet – på att FM skulle vara i användning (på den tiden var fokus internationellt). Man kan inte strypa något som man ser en viktig funktion för och känner ett ansvar för att det ska kunna fungera, för att uttrycka det enkelt. Så jag skulle svara att det börjar med en insikt om att 1. Försvarsmakten är viktig för Sveriges säkerhet, men också ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument för de intressen vi vill försvara och 2. kunskap om vad som krävs för att detta instrument ska fungera, och då i hela kedjan från medborgarnas förståelse till det spetsigaste vad gäller teknik. När det gäller att få MP:ister (och alla andra politiker för övrigt) att ”se ljuset” tycker jag att det sammanfattas bäst av Alyson Bailes (01:07 in) i UI:s seminarium ”The Dynamics of Defence Cooperation: Possibilities and Limits in a Changing Europe” den 17 nov: http://www.ui.se/play /annika

  2. Svenolof Grenabo

    Folk och Försvars konferens är ett utmärkt forum, och det blir spännande att kolla vad Du kommer att säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s