Moderater med tunnelseende

Nils Oskar Nilsson, Isabella Jernbeck och Rolf K Nilsson, moderata ledamöter i riksdagens försvarsutskott skriver idag på Brännpunkt. En modifierad artikel, sägs det, efter påtryckningar ”uppifrån”.

Ledamöterna skriver att det svenska militära försvaret befinner sig i förändring, en förändring som sker i samklang med den verklighet vi befinner oss i och den verklighet vi i framtiden kan hamna. Som exempel på denna verklighet nämns de internationella åtagandena, terrorhot (”var, när och hur terrorismen slår till nästa gång vet vi inte”) och Ryssland ”som påbörjat en omfattande återupprustning samtidigt som man ställer sig vid sidan av tidigare ingångna truppreduceringsavtal”.

Det är en del av verkligheten. Men den ryska upprustningen måste bland annat ses i relation till tidigare nivåer och när det gäller terrorhotet – hur menar moderaterna att försvarsanslaget har en effekt på det? Är det försvaret som skall ha ökade resurser för att möta en terrorattack i Sverige? Inte de polisiära myndigheterna? Är det inte så att krishanteringssystemet och möjligheten att faktiskt leda landet i händelse av en större katastrof, är i mer akut behov av resurser (men på det området väääääntar vi fortfarande på att lärdomarna från tsunamin skall ge effekter i praktiken)….
Moderaterna måste ha missat stora delar av den säkerhetspolitiska debatt som har försigått de senaste åren. Det handlar om samhällets sårbarhet, de stora och globala ödesfrågorna kring fattigdom, HIV/Aids, vapenspridning och miljöförstöring. Kanske man av inlärd vana inte lyssnar till en miljöpartistisk analys av den fronten, men några generalspersoner i USA kanske har större genomslagskraft i de moderata leden?

Det handlar om hur resurser måste flyttas över till konfliktförebyggande åtgärder. Att det måste bli lika ”fint” i de tjusiga salongerna att tala om satsningar för att minska samhällets sårbaret och långsiktig, uthållig diplomati, som att tala om nästa generations vapensystem.

I moderaternas artikel är det underförstått att terrorism och Ryssland är förklaringar till att försvarsutgifterna inte kan minska.

Är det då rätt i sak? Nej, det tycker jag inte. Samhällets förmåga att stå emot hot regleras inte i första hand med militära utgifter. Inte i andra hand heller. Ingenstans hittar jag resonemang om hur utvecklingen i Ryssland eller terrorhoten kan påverkas i positiv riktning av en höjning av de svenska försvarsanslagen. Är den moderata idén att Sverige skall haka på en eventuell rustningsspiral i närområdet? Skall vi göra det ensidigt, eller är utgångspunkten att andra EU-länder skall ”haka på”? Ingenstans kan jag se någon närmare förklaring till vad vi i så fall skall lägga dessa pengar på, för att höja den militära försvarseffekten. Är det nya ubåtar? Fler värnpliktiga? Nya regementen, eller vad?

PJ Anders Linder kommenterar moderaterna och skriver bland annat:

”Det går inte att se hur en rimlig bedömning – som tar hänsyn till våra internationella åtaganden, utvecklingen i Ryssland och andra hot mot Sverige – ska kunna leda till nedskärningar.”

Återigen kopplas höjda försvarsutgifter till en automatiskt förbättrad försvarsförmåga. Det är en grund analys och vad värre är, det är också en analys som kan minska snarare än höja säkerheten. Man riskerar nämligen med ett sådant resonemang att missa viktiga och riktiga satsningar inom andra områden , kanske till och med inom andra politikområden, som hade höjt säkerheten utan att höja spänningen i området genom att bejaka den gamla tesen om vapenskramlandets allenarådande bot mot osäkerhet.

2 comments

  1. hampe

    ”Återigen kopplas höjda försvarsutgifter till en automatiskt förbättrad försvarsförmåga.” – På vilket sätt innebär att avstå från neddragning av försvaret ökade försvarsutgifter?

  2. Anonymous

    Om Ryssland rustar kraftigt i vårt närområde kan vi inte bara sitta och se på i hopp om att allt blir bra en vacker dag. Vi kan inte överföra medel från försvarsbudgeten till exempelvis jordbruksdepartementet om vi snart riskerar att ha ryska örlogsfartyg patrullerandes utanför vår kust.Ryssland har med sitt nuvarande agerande tyvärr satt dagordningen för hur vi måste reagera. En massa snack om att ”vapenskrammel inte hjälper” är ganska intetsägande när vi samtidigt har ett begynnande hot på andra sidan Östersjön.Bloggaren verkar tro att vi i Sverige, genom att vägra rusta, skulle bidra till stabilitet. Ett sådant resonemang är fruktansvärt ihåligt och naivt. Om en motståndare drar kniv, kan inte vi stå och se på i hopp om att inte bli knivskurna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s