Värnpliktiga ger upp

Omkring 15 procent av de värnpliktiga avbröt sin tjänstgöring under utbildningsåret 2006-2007. På flera förband märks en ökning av antalet avgångar. Dessa siffror redovisas nu på Försvarsmaktens hemsida.

Det är nedslående läsning på många sätt.

Det hade varit betydligt bättre (jo faktiskt!) om det var på grund av någon övertygelse, i någon slags protest över systemet eller vad som helst som kan leda debatten och utvecklingen framåt.

Men den stora majoriteten av dem som avbröt tjänstgöringen sägs ha gjort det på grund av hälsoskäl. Främst handlar det om psykiska orsaker eller muskelproblem.

Muskelproblemen kan kanske förklaras med att ny personlig utrustning, exempelvis kroppsskydd, har införts sedan de värnpliktiga mönstrade. Försvarsmakten menar att tjänsten helt enkelt har blivit tyngre. Hur som helst bör folkhälsoexperter granska detta underlag. Kanske kan det bidra till debatten om mer gymnastiktimmar i skolan?

Faktorerna bakom de psykiska orsakerna verkar vara att de värnpliktiga förespeglats en typ av befattning vid mönstringen, som sedan ändrats till en annan befattning eller en mindre attraktiv utbildning. Detta är ett problem som jag har hört talas om sedan 1994. Har man fortfarande inte lärt sig kommunicera med de som skall rycka in, i så god tid som möjligt och på ett sätt som fungerar?

Längre resor på grund av färre utbildningsförbad, sägs också spela in. Motivationen är en annan avgörande faktor, enligt Försvarsmakten, och det kan ju var och en förstå. ”Eftersom det kan gå upp till två år mellan mönstring och inryckning hinner mycket hända”, säger man. Men det kan jag faktiskt inte acceptera som en förklaring till avhoppen. Menar Försvarsmakten att man rider på den motivation som den värnpliktige har vid inryckningen, under hela utbildningstiden? Det är ju snarare så att det är upp till Försvarsmakten att motivera under utbildningstiden (om man nu inte har hunnit blir så omotiverad att man anmäler psykiska eller fysiska problem redan när man når grindarna).

Lars Norrström, personaldirektör, utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret: ”Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in.”

Och det är väl kanske detta som rymmer hela förklaringen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s