Kategori: Sårbarhet

Ett sårbart samhälle

Riksrevisionen har granskat regeringens och Svenska kraftnäts insatser för att kunna hantera ett omfattande och långvarigt elavbrott. Rapporten ingår i en serie granskningar på temat Hoten mot samhället. Syftet är att granska hur viktiga samhällsfunktioner fungerar, så att människor kan känna trygghet och säkerhet.

Resultatet av granskningen är nedslående. Regeringen har inte underlag för att kunna bedöma om det som gjorts är tillräckligt för att förebygga en sådan händelse. Om ett omfattande elavbrott skulle inträffa är också statens förmåga att hantera det bristfällig.

Lennart Grufberg, ansvarig riksrevisor:

– Ett omfattande elavbrott kan få allvarliga konsekvenser för bland annat sjukvården, våra betalningssystem och värmen i bostäder. Därför måste både regeringen och myndigheterna kunna bedöma risken för att detta inträffar och kunna hantera en sådan situation.

Granskningen visar att regeringens mål och krav för Svenska kraftnät är otydliga. En väsentlig brist är också att det saknas beräkningar för samhällets kostnader vid ett omfattande elavbrott. Regeringen och ansvariga myndigheter har inte heller någon samlad analys av risker och sårbarheter för det nationella elsystemet. Det är därför svårt för regeringen att bedöma om investeringarna för att öka säkerheten i det nationella elsystemet är rimliga i relation till riskerna och till samhällets kostnader för ett stort och långvarigt elavbrott. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att se till att sådana analyser görs.
Man kan nu också ta del av den sammanställning som Krisberedskapsmyndigheten gör varje år av de redovisningar centrala myndigheter gör av hot och risker inom sitt ansvarsområde. Genom myndigheternas analyser har flera hundra hot och risker identifierats, som kan försämra samhällets funktionsförmåga vid kriser och katastrofer

I årets rapport konstaterar KBM att det framför allt är tre områden som behöver utvecklas ytterligare:
1. Kravet på att genomföra risk- och sårbarhetsana måste efterlevas i större utsträckning. Det är inte tillfredsställande att majoriteten (!) av de myndigheter som omfattas av bestämmelsen underlåter att lämna en redovisning. Särskilt allvarligt är att några av myndigheterna med särskilt ansvar för krisberedskapen inte har inkommit med någon redovisning.
2: För det andra behöver myndigheterna i högre grad bedöma sin förmåga att hantera de hot och risker som identifieras. En analys av förmågan är nödvändig för att klargöra var sårbarheter finns, och i förlängningen också var åtgärder bör sättas in.
3: För det tredje behöver samverkan och kunskapsutbyte mellan myndigheter öka. Särskilt viktigt är härvidlag länsstyrelsernas ansvar för att sammanställa regionala risk- och sårbarhetsanalyser, och det stöd de behöver från andra myndigheter.
Krisberedskapsmyndigheten redovisar bland annat att Svenska kraftnät (apropå Riksrevisionens granskning ovan) är en av de centrala aktörer som inte har inkommit med någon redovisning!

Användbar portal

Nu finns en portal med material om samhällets sårbarhet och klimatanpassning. Portalen ska vara ett praktiskt stöd för dem som konkret arbetar med att anpassa samhället till klimatförändringarna i en kommun eller på en länsstyrelse.

Det finns ännu ingen strategi eller organisation för klimatanpassning på central nivå i Sverige. Det ingår emellertid i den pågående statliga Klimat- och sårbarhetsutredningens uppdrag att föreslå ansvar och organisation för arbetet. Boverket, Naturvårdsverket, Räddningsverket, SGI och SMHI, som samverkar kring portalen, tycker nog – och på goda grunder- att det inte går att vänta på utredningen. Det fattas beslut i kommuner varje dag, då man borde analyserat konsekvenserna i ett klimatperspektiv.

Jag fastnade direkt för de länkar som erbjuds till exempel på anpassningsarbete i andra länder. Det är speciellt intressant eftersom årtionden av misslyckanden (elförsörjning, IT-säkerhet etc.)när det gäller det sårbarhetsreducerande arbetet i Sverige, faktiskt kan användas som erfarenheter när det gäller hur man skall möta klimatförändringarna i samhällsbyggandet.

Skall vi upprepa tidigare misstag att bygga in oss i sårbarheter när nya system, tekniker och tillämpningar skall etableras, eller ska vi göra det mer långsiktigt, proaktivt och därmed både billigare och bättre än att lappa och laga i efterhand?

Eller som man skriver på portalen under rubriken ”Varför klimatanpassning?”:

”Speciellt påverkas sektorer där det fattas beslut som har långsiktiga konsekvenser, såsom inom den fysiska planeringen och utbyggnaden av samhällets infrastruktur. Det finns en uppenbar risk att vi bygger fast oss i förhållanden som är svåra att rätta till om vi inte redan nu tar hänsyn till att de fysiska förutsättningarna förändras. Genom medveten planering och samhällsbyggnad samt förebyggande åtgärder kan samhällets sårbarhet minskas.”

Om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp

Riksrevisionens granskning leder ännu en gång till uppseendeväckande avslöjanden. Denna gång konstaterar man att:

”Sveriges beredskap för att ta hand om långsiktiga konsekvenser av en kärnkraftolycka är mycket bristfällig”.

Observera att det står mycket bristfällig! Man konstaterar bland annat att regeringen saknar en uppdaterad bedömning av myndigheternas förmåga att hantera olyckskonsekvenser i svenska kärnkraftverk.

Riksrevisionens rapport är den första i en serie granskningar på temat Hoten mot samhället. Syftet är att granska hur viktiga samhällsfunktioner fungerar. Jag anar tyvärr att kommande rapporter kommer att visa liknande brister.

Frågan är nu vilka åtgärder som vidtas med anledning av denna granskning. Det är intressant, speciellt om man begrundar den strategi för samhällets säkerhet som försvarsberedningen arbetade fram och som riksdagen senare antog.

Sårbart, var ordet

Jag kan bara beklaga de korta, mestadels icke-illustrerade och sporadiska inläggen på denna blogg den senaste tiden. Förklaringen -den korta versionen- är att jag är under bredbandsbyte och att jag därmed bloggar på nåder med hjälp av en lånad dator och grannens trådlösa nätverk. Därmed är jag utan mina bokmärken till de hemsidor jag håller mig uppdaterad på, mitt bildarkiv och i stort sett allt annat som får tillvaron att fungera på det här planet. Usch. Jag blir grinig av det här.

Jag försöker muntra upp mig själv genom att kalla det att jag genomlider för en humöriell sårbarhet. Betydligt allvarligare är den strukturella sårbarheten. Senast tydliggjord i det strömavbrott som drabbade Karolinska universitetssjukhuset på påskafton. Frågan jag ställer mig är vad som hade hänt om man inte hade hittat någon förklaring till strömavbrottet? Eller om man hade kunnat klarlägga att det rörde sig om en av människan orsakad handling, t.ex. genom intrång i IT-systemen?
På samma tema vill jag gärna uppmärksamma Krisberedskapsmyndighetens nyligen publicerade rapport om hanteringen av minan i Göteborgs hamn den 7-9 december 2005. Göteborgs krisberedskap och krishanteringsorganisation brukar framhållas som ett gott exempel, därför är det speciellt intressant att läsa hur man hanterade ”minkrisen”. Slutsatsen är bl.a. att hanteringen fungerade tillfredsställande (minan sprängdes utan att någon kom till skada), men att man hade betydande svårigheter att bedöma hur farlig situationen egentligen var.