Det bortglömda folkmordet är ihågkommet

Det har kallats det bortglömda folkmordet och 1900-talets första folkmord. 1915 dödades 1-1,5 miljoner armenier av den turkisk-osmanska regimen. Läs Robert Fisk i dagens The Independent här och en tidigare artikel här.

Utrikesutskottet i USA:s representanthus antog i onsdags en resolution där dessa massakrer betecknas som folkmord. Den turkiska tidningen Hürriyet utropade därför på sin förstasida ”En hatresolution”, medan tidningen Vatan skrev ”27 korkade amerikaner”(enligt SvD). Efter beskedet från Washington beslutade den turkiska regeringen att kalla hem sin ambassadör för konsultationer.
I den svenska riksdagen har det lagts en flerpartimotion om ett svenskt erkännande av folkmordet. Den behandlas under 2008. Kanske har det amerikanska beslutet påverkat utrikesministern, som i februari 2001 skrev såhär på sin blogg:

”Fakta i fallet tillhör historieforskningens domäner. Armenierna var en betydande befolkningsgrupp i det osmanska imperiet, och är det i viss mån fortfarande i det moderna Turkiet. Men när väldet störtade samman ville även många armenier ha sin självständighet, och det kom snabbt till våldsamheter. I Istanbul fattades beslut om att fördriva armenierna i landets östra delar, och detta beslut kom att genomföras med mycket stor brutalitet och omfattande massakrer.

Ordet ”folkmord” har under senare år kommit att användas allt flitigare på händelser som kanske inte riktigt lever upp till de krav som måste ställas, men att det handlade om en medveten fördrivningspolitik och om omfattande massakrer råder det ingen som helst tvekan om. Omfattningen av dessa var i absoluta tal sannolikt värre än någonting annat under dessa brutala och kaotiska år i denna del av Europa, men själva fenomenet var dessvärre inte ovanligt när det osmanska väldets befolkningsmosaik plötsligt kastades in i ett våldsamt sökande efter nya politiska strukturer. Det var fruktansvärda år.

Kring detta borde historiker diskutera i stället för att parlament skall fatta beslut. Det förra kunde möjligen bygga broar mellan skilda tolkningar av historien, medan det senare snarare leder till att klyftorna blir än djupare. Historien är helt enkelt ett för allvarligt ämne för att överlåtas åt parlamenten.”

One comment

  1. Leffe

    Förstår jag dig rätt om jag tror att du menar att Bildt borde ha bytt bort sin nyanserade och kloka uppfattning från 2001?De verkligt intressanta frågorna är snarast varför vissa vill hålla på och driva den nu aktuella typen av resolutioner såväl i USA som i Frankrike – och varför de vill göra detta just nu.När det gäller Frankrike så är det tveklöst ett försök att höja en redan existerande mental och kulturell mur mellan Turkiet och EU. När det gäller USA handlar det väl mer om att försöka sätta käppar i (det redan långsamma) hjulet för administrationens möjligheter till framgångar i Afghanistan respektive Irak – där Turkiet spelar en viss roll.Den här typen av användande av historieskrivningsdiskussioner för politiska syften har en obehaglig förmåga att spåra ur. För aktuella exempel kan man titta på Balkan, men även på det ryska agerandet i baltikum. Att hålla på och aktivt politiseria historia är som att bolla med en flaska nitroglycerin. Det kan sluta lite väl effektfullt. Politiken bör ha sitt fokus framåt, inte på att skriva om historieböcker. Hoppas verkligen inte att sveriges riksdag har för avsikt att slå fast vad som är politiskt korrekta historiskrivningar under våren 2008. Det är ju inte så att riksdagen saknar andra viktiga frågor att ägna sig åt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s