Kategori: CFE

TT är kunskapskälla i Försvarsmaktens CFE-analys

Under eftermiddagen idag kom en av de märkligaste kommentarerna som jag har sett på Försvarsmaktens hemsida.

Under rubriken ”Ryssland en viktig aktör” vill Försvarsmakten att omvärlden skall ta till sig detta:
”- Vi följer kontinuerligt utvecklingen i Ryssland, som är en viktig aktör såväl regionalt som globalt. Det säger Försvarsmaktens strategichef Jörgen Ericsson med anledning av att Ryssland upphävt sin tillämpning av CFE-avtalet.”

Man frågar sig om någon trodde att Försvarsmakten inte följer utvecklingen i Ryssland?

Å andra sidan, när Försvarsmakten direkt efter denna upplysning återger TT-text om basal CFE-historik (!), ja då undrar man:

”CFE-avtalet begränsar antalet förband och tunga vapen som får utstationeras mellan Atlanten och Uralbergen.Ryssland har tidigare hotat lämna pakten med motiveringen att väst inte har ratificerat dess ändrade version från 1999, som tar hänsyn till situationen efter kalla kriget. Väst har inte velat godkänna den uppdaterade versionen så länge Ryssland har kvar sina baser i Georgien och Moldavien, rapporterar TT.”

Till sist framför man det här:

”- Ryssland är en viktig aktör med en stark ekonomisk utveckling i vår närhet, och vi följer utvecklingen noga i vår omvärldsbevakning. Utvecklingen i Ryssland är, som Försvarsmakten tidigare nämnt, också en viktig faktor vi tar hänsyn till i vår perspektivplanering, säger Jörgen Ericsson, och fortsätter:- Ryssland utgör inget som helst hot mot Sverige. Att man innehar och utvecklar en militär förmåga är i sig inget hot, hotet uppstår om man har en vilja att utnyttja förmågorna.” Sedan följer en länk till perspektivplanen.

Jag kliar mig i huvudet och undrar vad det är man vill ha sagt? Är det Försvarsmaktens (öppna) analys av Putins CFE-besked idag? Tur att TT finns.
Man kan också läsa SvD och titta på BBC.

Väntad vändning

Ingen borde vara förvånad över dagens besked från Moskva. Putin varslade redan i april om ett moratorium för det ryska CFE-engagemanget. Redan då stod det klart att han tänkte ta till det tunga (diplomatiska) artilleriet om amerikanerna envisades med planerna på missilförsvar i Europa. Det har skett förr. Så, trots till synes trevliga fiskeutflykter med president Bush nyligen, framhärdar Putin lika envist sitt motstånd som amerikanerna verkar angelägna om att fullfölja planerna.

CFE-avtalet (Conventional Forces in Europe) lade en grund för den nya europeiska säkerhetsarkitekturen efter kalla krigets slut, när det slöts 1990 mellan Nato och dåvarande Warsza-wapakten. Avtalet medförde en historisk minskning av antalet stridsvagnar, pansrade stridsfordon, artilleripjäser, attackhelikoptrar och stridsflygplan i Europa. Avtalet reglerar även hur många officerare och soldater det får finnas.

Jag minns diskussioner i försvarsberedningen när jag ville lyfta det märkliga i att Sverige, när avtalet öppnades för nya medlemmar, inte anslöt sig trots att vi ofta tryckte på hur viktigt det var för svensk försvars- och säkerhetspolitik. Men nej, i stället för att ansluta oss till CFE-avtalet -förmodligen den viktigaste regimen för europeisk rustningsstabilitet- förbehåller vi oss rätten att rusta upp så fort vi tycker att det är nödvändigt. Det är tur att inte alla tänker som Sverige, kan man tycka, apropå det som just nu händer i Moskva.

(Det var inte bara vara jag i försvarsberedningen som tyckte det verkade rimligt med en svensk CFE-anslutning, men Försvarsmakten och flertalet politiska partier ansåg att det slog undan benen för hela anpassningsprincipen, dvs. ”rätten” att rusta upp om det börjar torna upp sig mörka moln vid horisonten).