Kategori: DN

Snöbollen rullar vidare

DN:s Gunnar Jonsson skriver idag om att det underskott Försvarsmakten dras med 2008 (ungefär 1,5 miljarder) blir minst lika stort för vart och ett av de kommande tre åren. Nu avkrävs Försvarsmakten månadsvisa budgetrapporter till regeringen.

– De hittills föreslagna åtgärderna är av nödstoppskaraktär. Flera gör att kostnaderna ökar de kommande åren i stället, säger Sten Tolgfors till DN.

Jo precis. Jag hoppas bara att detta kan leda till berättigad krismedvetenhet inom och utom regeringen. Om det inte tas krafttag i strukturen, inklusive hårda prioriteringar, baxas bara denna snöboll framåt i tiden. Den växer och blir större. Panikbromsningarna blir mer panik än broms (och ”kostar” ytterligare pengar på sikt).

DN skriver att frågan om överföring mellan anslagen avgörs i vårbudgeten och att en ny försvarsproposition kommer till hösten.

Ovanpå allt detta kommer en proposition om att ingå ett avtal kring strategiskt transportflyg (SAC, Strategic Airlift Capability) nu i februari. Man kan undra vad det kostar. Men å andra sidan är ju det motiverat utifrån operativa krav (transportera sig till insatsområden).

Det är däremot inte en (ytterligare) uppgradering av JAS. Det skall också klämmas in i materieplanen under våren. Antingen i form av ett informellt men bindande besked till Norge (vilket måste förankras med socialdemokraterna utifall det blir regeringsskifte 2010 plus att det går på tvärs mot den öppnare materielanskaffningsprocess som riksdagen fattat beslut om i flera år), eller formellt i vårbudgeten eller allra senast i budgetpropositionen för 2009 (vilket vore demokratiskt betydligt bättre).

Det är ju faktiskt så att man bara behöver lägga pussel med Norges tidsplan för anskaffning av nya stridsflygplan för att förstå att det svenska beskedet måste komma i närtid. Nästa sak att fundera över är hur man från statsmakterna skall agera för att se till så att det inte blir en svensk uppgradering oavsett om Norge väljer JAS Gripen eller ej.

Tillbaka till försvarsministerns uttalanden i DN.

”Sten Tolgfors vill inte föregripa Försvarsmaktens svar på regeringens frågor men tror att många bäckar små har blivit större. Budgetunderlagen på förbandsnivå har brustit, liksom uppföljningen. Där heter lösningen ökad politisk kontroll”.

Försvarsmakten skall rapportera månadsvis till försvarsdepartementet. Jag ställer mig frågande till nyttan med denna åtgärd. Möjligen kan det bidra till att den politiska ledningen inser hur djupa de strukturella problemen är, och att det får upp känslan av ansvarstagade över de rattar och kranar det faktiskt är upp till politiker att vrida på. I så fall är det en bra åtgärd. Men det är ju naturligtvis inte en åtgärd som i sig förbättrar situationen eller rättar till några problem.

Juholt tänker fritt

Håkan Juholt (s), biträdande partisekreterare tillika ledamot i Försvarsberedningen, sticker sin vana trogen ut hakan i gårdagens DN. Rubriken ”Skrota alliansfriheten” väcker uppmärksamhet och innehållet manar till eftertanke.

Håkan Juholt tänker som vanligt både vilt och klokt på samma gång, det är bra att det rörs om i grytan och att det inte är det ständiga mantrat om NATO som dras fram så snart någon vill testa gränser i försvarspolitiken.

Till skillnad från Juholt sätter jag dock inte alls något likatecken mellan slopad militär alliansfrihet och ett ökat vardagligt och praktiskt samarbete i den nordiska kretsen, vilket jag också säger i dagens uppföljningsartikel. Det står oss fritt att skippa NATO-modellen med ömsesidiga försvarsgarantier och istället bygga ett modernt, behovsstyrt samarbete som lösgör resurser till förebyggande arbete och civil krishantering.

Miljöpartiet har under lång tid förespråkat en ”arbetsfördelning” när det gäller t.ex. militär krishantering och ökad samordning i Norden. Det är inte rimligt att alla skall förbereda sig, organisera sig och utrustas för att göra allt. Jag välkomnar Juholt eftersom vi behöver vara fler i den kampen. De intressen som motsätter sig detta är nämligen både starka och många. Det är myndigheter som inte vill förlora sina uppgifter, det är försvarsgrenar som alla vill vara i hög beredskap för internationella insatser och det är politiker som tycker att medlemskap i NATO eller JAS i utlandstjänst är det enda sättet att förnya svensk försvars- och säkerhetspolitik.