En debatt för närmast sörjande

Det är lätt hänt att man drabbas av tunnelseende när man intresserar sig för försvars- och säkerhetspolitik. Om man t.ex. har skaffat sig ett gediget Twitterflöde genom att följa personer med samma intresse inbillar man sig tillslut att debatten och diskussionen svallar hög i offentligheten. Och så tycker man ju gärna att det inte finns något viktigare eller mer intressant att ägna sig åt, och att det rimligen bara är en tidsfråga innan (infoga här valfri samhällsaktör eller medborgare) upptäcker detsamma. Det är värt att påminna sig om att så inte är fallet.

Reinfeldt har nyss avslutat sitt tal på Moderaternas stämma i Norrköping. Drygt 45 minuter och inte ett ord om försvaret. Och med risk för att jag missade något sades inget om försvar eller krishantering under gårdagens partiledardebatt heller. Ämnet lyser med sin frånvaro trots den krisstämning som omgärdar det, i alla fall i kretsen närmast sörjande. Folk och Försvar arrangerar aktuella och ambitiösa seminarier, frivilligorganisationer försöker synas och det blossar upp tomtebloss i medierna, som Ryska påsken eller gigantiska övningar i närområdet, men det blir inte så mycket mer av det och att försvaret eller krisberedskapen inte är en fråga för partipolitikens främsta företrädare illustrerar precis just detta. Frustrerade försvarsbloggare tycker man ropar för döva oron och det är rimligt att ställa sig en gemensam fråga: Har vi som är specialintresserade missförstått läget? Förmår vi inte lyfta oss ur våra gropar av snäva kunskaper eller fokusområden och se de stora perspektiv som beslutsfattare med uppgift att se helheten agerar utifrån? Förs debatten på fel sätt, eller med utgångspunkter som inte lyckas gripa tag om offentligheten? Är vi alltför för slutna i våra begrepp, förkortningar och blinkningar till varandra, på ett sätt som bara är avskräckande för den som har ett begynnande och ömtåligt intresse och som kanske närmar sig försvarsbloggar eller vågar sig in på ett seminarium med Krigsvetenskapsakademien? Eller så är det så som vi kanske ibland tror, att vi till skillnad från den ointresserade massan har skådat ljuset – men det hjälper å andra sidan inte ett dugg om så skulle vara fallet eftersom det ändå är andra som bestämmer.

skipper

Nåväl. Fram till dess att Försvarsberedningen lämnar sin nästa rapport i slutet av mars kommer partierna vara något försiktiga inför risken eller möjligheten att behöva göra upp och behöva backa från tidigare utfästelser. Men inom några områden kommer det puttra.

Det är lätt att förutse att FM Org 18 (dvs enkelt uttryckt konsekvenserna av den besparing om 500 mkr som regeringen ålagt Försvarsmakten vad gäller personalkostnader) ändå vållar mer debatt än komplicerade och mer långsiktiga strategiska övervägningar som ryms t.ex. i  den perspektivstudie som nyligen redovisades. Personalfrågor handlar om människor som arbetar på regementen och flottiljer och sprider naturligen oro men också engagemang på ett annat sätt även i vidare kretsar, som t.ex. kommunpolitiker med militär verksamhet inom sina kommungränser.  Klangbotten i försvarspolitiken är dock ganska grund, så länge som S och M i stora drag är överens om ekonomin. Socialdemokraterna kan inte åka landet runt och utlova att alla tjänster ska vara kvar och framhåller hellre andra delar av personalförsörjningen, som t.ex. sitt förslag om obligatorisk mönstring för alla (på nätet).

Försvarsdebatten förs dock inte enbart på bloggar. Sent igår var det nämligen dags att debattera försvarspolitik under den allmänpolitiska debatten, vilket är ett tillfälle för ledamöterna att tala i valfritt ämne under de tre dagar den pågår. Två (2) debattörer kände sig manade, nämligen Peter Hultqvist (S), Försvarsutskottets ordförande och Johan Forssell (M) som begärde replik.

Hultqvist inlägg handlade om försvarsindustrin och behovet av

(…) en långsiktig och samlad strategi för denna sektor (…) Det krävs ett samverkansprogram där samhälle, forskning, näringsliv och fack gemensamt försöker bidra till utveckling och konkurrenskraft. Sverige måste dessutom tydliggöra vilka vapensystem som är att räkna som nationella säkerhetsintressen och kan motiveras som detta inför EU.

Hultqvist ger exempel på vad det kan handla om, nämligen stridsflyget, undervattenssystemen, cyberförmåga, sensorer, krypto och telekrigsförmåga. Hultqvist nämner också att Finland, Frankrike, Italien och Norge arbetar med nationella strategier för sådant som kallas för säkerställande av försörjningstrygghet, strategisk autonomi och hur nationell industri ska utvecklas. Han tror sammanfattningsvis inte alls på en fri marknad och andra länders engagemang för konkorrensutsatt försvarsmateriel – han tror särskit inte på att Sverige ska gå i bräschen inom EU för detta – och här har vi således ett mer tydligt konfliktområde med regeringen, där det också verkar finnas en spänning inom regeringen, där FP nu – en smula otippat efter att ha följt deras politik på området – lite försiktigt uttrycker sympati för ett ökat statligt engagemang.

Johan Forssell begärde replik på Hultqvist, men inte för att prata om försvarsindustrin utan om S budgetmotion:

Jag skulle därför vilja fråga Peter Hultqvist: Om nu våra satsningar om ett antal hundra miljoner kronor är ”puts i marginalen”, hur skulle då Peter Hultqvist vilja beskriva sin egen satsning om 0 kronor?

Hultqvist svarar att han

(…) lägger 100 miljoner mer på förband och 100 miljoner mer på materiel än vad regeringen gör genom omfördelningar i budgeten.

och framhåller det pågående arbetet i Försvarsberedningen:

I mars kommer en rapport att läggas fram. Då hoppas jag på en bred politisk överenskommelse som så småningom också kan omfattas av ekonomiska konsekvenser (…) när vi är klara med Försvarsberedningen ska vi också börja ta ställning till hur den långsiktiga ekonomin ska se ut.

Jag tycker detta stärker tesen att det blir hårt att få ihop en majoritet som omfattar S och M i beredningen, och att försvarsindustripolitiken är det område i vilket perspektivplanen tydligast materialiseras.

PS. Apropå FM Org 18 ovan har Annicka Engbloms (M) uppröda blogginlägg nu fått genmäle genom Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten. Med all respekt för både Engblom och Lagersten: Till dessa nivåer når de inte riktigt vare sig det gäller formuleringskonst eller ilska. Här är en man som man inte vill ha emot sig. Och i avdelningen för mustiga texter som stimulerar tanken rekommenderar jag Torbjörn Kvist i Svensk Tidskrift: Sveriges beredskap är god.

3 comments

  1. Rune Andersson

    Hej Annika!
    Som försvarpolitiskt engagerad medborgare har jag åhört ett otal ”seminarier” om det svenska försvaret hos Folk & Försvar och på Almedalsveckan. Så småningom upptäckte jag att i princip samma saker sades vid varje tillfälle. Jag skickade då ett mail till Folk & Försvar med frågan om vilken betydelse dessa ändlösa tillställningar, med huvudsakligen upprepningar, hade. Den dåvarande ordföranden svarade att jag hade intressanta frågeställningar och at han avsåg att återkomma. Så skedde inte.
    Alltså, till vilken nytta leder mitt engagemang. Jag uppfattar det som att den politiska nivån har bestämt sig för att genomföra den stora omställningen och inget (inkluderande verkligheten) får egentligen störa detta., ty jag har sällan sett eller hört ens en antydan till t.ex. förstärkningar med hänsyn till, inte det ryska hotet, men snarare till den ryska styrkeuppbyggnaden. Nåväl, Allan Widman och Peter Hultqvist har antytt behov av förstärkningar, men från en mycket låg nivå.
    Puh och tack för Dina mycket initierade och kunniga alster och synpunkter.
    Rune Andersson

  2. L Källqvist

    Annika!
    Som vanligt ett välformulerat inlägg och en skarp analys, även om slutsatsen är allt annat än positiv och att varje antydan till en reell och bredare försvarsdebatt snabbt suddas bort.

    Försvarspolitikens dilemma är att risker och möjliga hot normalt ligger många år bort. Samtidigt är tiden det tar att bygga upp en kvalificerad förmåga lång. Underlåtenhet att påbörja en sådan uppbyggnad kan dessutom göra att vårt strategiska läge ytterligare försämras relativt ett växande hot.

    Nyligen genomfördes ett seminarium om läget ett år före valet. Partistrateger och företrädare för opinionsinstitut diskuterade vad som kan göras och görs för att partiernas väljarattraktion skall maximeras fram till nästa val. Det pratades mycket om ”här och nu” , att fånga det som för tillfället är intressant och en koncentration till några få enkla frågor, som intresserar väljarna. Med andra ord bättre skola, sjukvård och äldreomsorg samt fler i arbete. Ingen hade någon tanke om dessa förbättringar skulle realiseras i ett fritt och oberoende Sverige – vår nationella säkerhet finns inte på agendan. Sådana aspekter uppfattas ligga bortom pågående och kommande mandatperioder.

    Du nämner Moderaternas partiordförandes tal på partistämman med han historiska exposé över 400 år. Är det inte nästan ett tjänstefel av Reinfeldt att inte behandla de många och ofta stora säkerhetspolitiska misslyckandena, som vi och länderna i vår omgivning uppvisat under denna period? Ett parti, som säger sig vilja vara statsbärande, borde har en bättre analys av den kanske viktigaste av statens kärnverksamheter – vår nationella säkerhet.

    Skärningen mellan försvarspolitiken och partiernas omvalsstrategier ger således inget underlag till en förbättrad diskussion om vår nationella säkerhet. Politikerna kommer inte att ägna försvarsfrågorna någon publik uppmärksamhet. Det som återstår är att väljarna börjar kräva det. För att det skall ske krävs information och kunskap. Försvarsbloggar i all ära men det räcker tydligen inte. Kan då den tredje statsmakten förse väljarna med relevant information. Tyvärr finns det ingenting som tyder på det. Massmedias fokus på lösnummer och annonsörer och i många fall bristande insikter gör en långsiktig och komplex fråga som försvarspolitik föga lockande för media.

    Jag konstaterar också att ditt viktiga inlägg i debatten hittills endast föranlett två kommentarer. Vad finns då kvar att hoppas på. Jag ser bara er duktiga försvarsdebattörer som ljuset i det stora mörkret så fortsätt med din upplysande verksamhet. Du har en stor och långvarig uppgift framför dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s