Ur vattnet i elden

Idag klockan åtta avbröt Försvarsmakten huvuddelen av den marina underrättelseoperation som genomförts i Stockholms skärgård under en veckas tid. Det berättade ställföreträdande insatschef, KAM Anders Grenstad vid en pressträff under förmiddagen.

I korta drag bedömer Försvarsmakten att det pågått trolig främmande undervattensverksamhet i den svenska skärgården. Man har inte med högsta säkerhet kunnat konstatera vilken nation som ligger bakom detta, vilken eller vilka farkoster etc., men uteslutit att det rör sig om en konventionell ubåt. Försvarsmakten bedömer att den eller de som kränkt svenska vatten nu har lämnat.

De två viktigaste budskapen Grenstad lämnade var följande:

  1. Det viktigaste vid sidan av själva operationen är signalen till omvärlden är att Sverige försvarar sina gränser och att det är oacceptabelt med kränkningar av svenskt territorium.
  2. Försvarsmakten har indikationer från både allmänheten och egna tekniska system under ytan, vilket förstärks av att man sett ett mönster i området tidigare år.

Det som utbryter nu är en mix av ansvarsutkrävande och vantolkningar (medvetna och omedvetna) av när en operation bedöms vara framgångsrik eller ej.

Om man har följt mediernas dramatiska jakt-livesändningar och noterar att en av de stora frågorna efter dagens pressinformation verkar vara vad detta har kostat, anar man att det hade krävts plåtskrot eller ubåtsbesättningar som stapplar ombord på svenska fartyg för att det ska anses vara värt det. Men betänk motsatsen:

Det sker en kränkning av svenska vatten och det pågår någon slags militär operation under ytan, och Sverige drar inte igång och genomför en operation som pågår till dess att man bedömer man dels har inhämtat all information man behöver för att analysera i efterhand, tills dess att man anser att främmande makt är borta. Vore det framgångsrik och i så fall för vem?

I detta håller jag med Grenstad; en effekt av verksamheten är att man skickar en signal till omvärlden och här kan man lämpligtvis jämföra med uppståndelsen kring det ryska besök i luften som inte möttes av svensk incidentberedskap.

Det kommer alltid finnas de som misstänker – eller har anledning att misstänkliggöra – Försvarsmakten för ”budgetubåtar” och omotiverat pådrag, men jag skulle vilka föreslå omvänd bevisbörda: Den glada amatören eller arga kritikern bör rimligen kunna peka på varför man anser Försvarsmaktens professionella bedömning är fel.

Nu när lejonparten av operationen är avslutad tror jag fokus kommer riktas mot den politiska nivån. Försvarsmakten har sagt det förut under veckan, men Grenstad var väldigt tydlig idag:

Vi har redovisat underlag för Försvarsutskottet om det mönster vi sett de senaste åren.

Om detta är korrekt måste man naturligtvis fråga sig hur man har agerat på den informationen – eller rättare sagt inte agerat. Ett svar kan vara stark sekretess, på uppmaning av Försvarsmakten, i ett slags moment 22. Men det förklarar i så fall inte att man undvikit att agera för att tex höja förmågan på den del av Försvarsmakten som i första hand ska kunna möta detta.

Värre är om politiken nu – likt några av ledamöterna under förra mandatperioden i fråga om de svenska specialförbanden i Afghanistan – avvisar att man fått någon information. Kanske tom samtliga partier. Då riskerar vi en svår förtroendekris i relationerna mellan Högkvarteret och riksdagen, medan allmänheten kommer tolka det som ett sätt att göra upp om det berömda hundhuvudet. Det kan också vara så att Försvarsmakten har informerat någon eller några i utskottet, vilket i så fall väcker nya frågor. Det ska bli intressant att se hur utskottets ordförande, Allan Widman (FP), hanterar detta och hur försvarsministern kommer svara på frågor om saken, då det i så fall skedde under hans tid som ordförande.

Till sist. Det finns mycket lärdomar att dra av händelserna den senaste veckan. Två saker jag hoppas ska diskuteras är mediernas användning av så kallade experter respektive hur närgången bevakningen vid dylika händelser ska tillåtas vara. Vad gäller det förstnämnda är det många med genuin kunskap och insikt som har bidragit uthålligt till att skingra okunskap hos allmänhet och redaktioner (ingen nämnd, ingen glömd). Men när hela dagar av livesändning ska fyllas uppträder även personer som man måste sätta frågetecken bakom vad gäller deras agenda eller påstådda kunskaper. Jag tvekar lite att skriva om detta eftersom det kan uppfattas fel, men jag hoppas helt enkelt att redaktionerna idkar en lite mer omfattande källgranskning när det gäller personer de tar in i så känsliga skeden som vi har haft de senaste dagarna.

En annan känslig sak gäller läckan till SvD:s Mikael Holmström om att den svenska signalspaningen uppfattade ett radiosamtal på ryska den 16 oktober, före ubåtslarmet, vilket föranledde stort pådrag från medier som uppfattade att den svenska marinen sökte efter en skadad ubåt. Försvarsmakten, som aldrig någonsin kan kommentera något som har med FRA:s kapacitet att göra, visste väl inte riktigt hur de skulle prata om saken, men jag uppfattar att man upprepade gånger tydligt har avvisat att man haft denna information. Till detta ska läggas Expressens märkliga artikel om att ”Försvarsmaktens stora insats i Stockholms skärgård ifrågasätts nu inom Försvarets radioanstalt, FRA” och att man skriver att Orion ”inte deltagit på plats i operationen i skärgården” eftersom fartyget ”ligger för närvarande i Gdanskbukten i södra Östersjön” (ja bara en sån sak…).

Jag betvivlar starkt att autentiska källor i FRA ska ha varslat SvD om sådan information, liksom naturligtvis Expressen (särskilt med tanke på de uppgifter man skrev om). Det är mycket allvarligt eftersom det var de braskande rubrikerna om skadad ubåt som jag bedömer växlade upp uppmärksamheten så stort och man kan spekulera i vilka intressen som gynnades av detta. Jag hoppas vi någon gång får reda på hur det gick till och varför.

 

PS. Försvarsmaktens svar på TV4:s fråga om kostnaden vid dagens pressinformation var cirka 20 miljoner kronor (jämförelsevis uppskattar Försvarsmakten sina kostnader vid brandbekämpningen i Västmanland till 36 mkr).

PS II: Apropå liknelsen med SF i Afghanistan ovan: Det finns exempel på när det är oklart om försvarsutskottet har informerats formellt eller ej, men när uppgifter varit öppna för vem som helst att läsa i medierna. Ett exempel av det mer uppseendeväckande slaget är det svenska deltagandet i NATO:s krisövning (CMX) för några år sedan. Claes Arvidsson skrev om saken i SvD, men alla var både upprörda och förvånade lite senare samma år när Mikael Holmström ställde frågor om övningen. Jag har sagt det förut och säger det igen: Det är viktigt att Försvarsmakten informerar utskottet och att det dokumenteras på något sätt – det får väl hemligstämplas om så krävs – först och främst för att de folkvalda ska veta, men också för att Försvarsmakten ska kunna ställas till svars respektive ha ryggen fri i efterhand.

PS III: Gårdagens förvirrade diskussion om försvarsbudgeten 2015 är ett resultat av en obegriplig budgetproposition, som av redovisningen att döma måste ha som främsta uppgift att vara oläsbar? Hur som är det bättre än väntat, långt från behoven, för att låna Johan Wiktorins formulering. Till detta kan tilläggas en bra bit från det påslag som Försvarsberedningen ville ha i våras. Såhär ser det ut om man ska sammanfatta den i några rader:

Försvarsmaktens budget (i reala termer) ökar 2014. Huvuddelen av ökningen är kvar 2015 men försvinner 2016. Sedan sker en viss ökning 2017 och 2018 jämfört med den gamla budgeten för 2014, men som sagt en bra bit under beredningens önskemål.

8 comments

  1. Nicklas Odh

    Det vore som jämförelse intressant att se Försvaret göra en beräkning på vad ”media” betalade för alla båtar och helikoptrar (”Stridsgrupp Svensson” redovisas som en separat post) under ”jakten på jakten på Röd Oktober”.

  2. Jakob Wedman

    När det gäller läckan (?) till Mikael Holmströms avslöjande så finns möjlighet att efterforska källan om det rör sig om exempelvis grov obehörig befattning med hemlig uppgift (OSL 13:3/TF 7:3).

  3. Argus

    Det är rejält tråkigt att vi ska ha en så djupt inrotad tradition av småskurenhet kring kostnader att även det som är en självklarhet, värnandet av landets gränser och undersökningar, avvisningar etc. vid kränkningar, diskuteras i dessa termer. Det är förstås sprunget ur mentaliteten i samhället i stort, vilket man kan notera vid jämförelser med andra länder.

    Hyser inga förhoppningar, men anser att journalister, media i stort, också bör analysera sitt agerande.

    Det är bra sagt, Annika, i alla delar, att bevisbördan bör vara omvänd. Vem skulle ifrågasätta att räddningstjänsten, brandmän, stannar kvar ett antal timmar efter en brand för att säkerställa att inget pyr i väggar eller bjälklag etc. Var är journalisterna då, de kunde ju uppmana brandmännen att åka hem och spara på utgifterna när branden är släckt.

    Det är en tragisk småskurenhet med de som värnar vårt land som går igen i allt.

    Det som sägs om ev. risk för förtroendekris är allvarligt; hur kunde vi hamna i en situation där det blev locket på om alla incidenter till allmänhet; var det inte passande att tala om dessa under åren med internationella insatser som huvudverksamhet? Vidare bör det förstås vara så att våra folkvalda är informerade i den utsträckning som krävs.

  4. Wille

    Annika
    Du skrev ”Då riskerar vi en svår förtroendekris i relationerna mellan Högkvarteret och riksdagen”
    När hade vi senast förtroendefulla relationer mellan Högkvarteret och riksdagen?
    ;)

  5. Jonas Hård af Segerstad

    Jag har reflekterat över att 20 miljoner för en veckas ubåtsjakt förmodligen är de bäst använda miljonerna av de 700 miljoner per vecka som Försvarsmakten har i budget.

  6. Andreas Magnusson

    Tack Annika för att du skrivit detta. Det finns många inom media som bör utvärdera sig själva kopplat till hur man bedrivit bevakningen av detta! Det var länge sedan sådan sensationsjournalistik bedrevs!

  7. FV-sergeanten

    – triangulering av kortvågssändningar är mig veterligen relativt enkelt, en basal förmåga. Att svenska myndigheter har den förmågan kan omöjligen vara en hemlighet för någon med minsta intresse och förståelse. Varför måste det i så fall hemligstämplas när svensk myndighet eventuellt hittat en misstänkt kortvågssändning?
    -Hade underrättelseoperationen ens genomförts vid en annan tidpunkt? Ingående förband var nu i avslutningsfasen av en stor gemensam övning (Gotland), operations- och övningsledning var varm i kläderna. Hade indikationerna kommit säg lördag eftermiddag, när alla åkt hem till familjen för välförtjänt vila, hade man då ens bemödat sig med att dra igång någonting? Eller hade man låtit dessa ”indikationer” hamnat i högen av andra indikationer, del av det mönster som Grenstad nämnde man sett de senaste åren?

  8. Lövet

    Tolkar jag dig rätt i sista stycket när jag läser det som om det skulle vara FM:s ansvar att dokumentera vad som föredragits försvarsutskottet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s