Kategori: Anders Lindström

Beslut, till slut.

SvD rapporterar att beslut nu är taget om att skicka tre Stridsfordon 90 till Afghanistan på grund av den ökade hotbilden för den svenska truppen. Vagnarna kommer att vara på plats i mars eller april. Det innebär att det har tagit sex månader sedan behovet uppmärksammades innan dess att skyddet är på plats. Och fortfarande kvarstår frågan om hur dessa ska bemannas.

Det är naturligtvis resultatet av ett systemfel. Med respekt för kompetens och handlingskraft hos varje enskild inblandad chef, så kan det helt enkelt inte vara rimligt att systemet ser ut som det gör. Systemet ska leda till operativ effekt, inte vara till för sig själv.

Systemfelet består av att när hotbilden förändras, vilken den kan göra över en dag, tar det sex månader för Försvarsmakten och stödmyndigheterna att få ner skyddet till truppen. När blir försvarssektorns byråkrati så komplex i sig att en operativ fråga om att omedelbart skicka ner förstärkningsförband till svensk trupp om hotbilden skärps, tar sex månader?

Det framstår som att ekonomin är så överplanerad att en fråga om 25 miljoner kronor (i en 40-miljardersbudget) får dessa effekter.

Men, nu är beslutet i varje fall taget och det är bra. Frågan är vad man drar för lärdomar av detta?

Den första frågan jag ställer mig är hur beredskapsplaneringen ser ut för en eventuell evakuering av t.ex. hela den svenska ISAF-truppen? Finns det någon sådan? Ja det måste det ju göra, men resurserna och genomförandeplanerna?

Är den svenska beslutsprocessen i ett ärende som Strf 90-frågan jämförbar med andra europeiska länder? Nej, självklart inte.

Det var inte så länge sedan som alla regementen ansvarade för en reservplanering (materiellt, personellt och beredskapsmässigt) för hur man skulle hantera ett eventuellt förstärkningsbehov. Var finns en sådan planering idag, för det som är Försvarsmaktens operativa huvuduppgift: Internationell verksamhet?

Specialförbanden under (egen) lupp

Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Lindström, redovisade i dag sin utredning om ledarskapet, kulturen och sekretessen inom specialförbanden SSG (Särskilda skyddsgruppen) och SIG (Särskilda inhämtningsgruppen). Dessa förband är redan i dag ställda under samma ledning (operativ ledning och verksamhetsledning) och enligt tidigare inriktning skall de också uppgå i ett gemensamt förband. Lindström förordar nu att det arbetet snabbas upp.

Lindström skriver att det mellan SSG och SIG har funnits starka spänningar, rivalitet utifrån olika ekonomiska förutsättningar eller inriktningar vilka olika förmågor olika förband skall upprätthålla eller utveckla för framtiden. Lindström har undersökt flera frågor som tagits upp i media under våren. Han menar bl.a. att det inte finns belägg för påståenden att soldater skulle ha utnyttjat prostituerade under uppdrag i Afrika och han har ”inte kunnat finna stöd för” att det skulle finnas rasistiska tendenser inom förbanden.
Vidare föreslås att Konteramiral Jörgen Ericsson återtar befälet som chef för specialförbanden och att Överste Hans Alm återtar befälet som chef för specialförbandsledningen. I utredningen har inte framkommit något som föranleder utredaren att rikta någon kritik mot dessa personer (som båda haft andra arbetsuppgifter medan specialförbandsutredningarna gjorts).
Utredningen är öppen och för den som är intresserad rymmer den en hel del information om specialförbanden som inte har varit allmänt känd.

I och med denna öppenhet kan man nu diskutera saker som inte har varit kända hos en bredare allmänhet, t.ex. att det ännu inte finns några kvinnor som är fast anställda som operatörer (men att ett särskilt program utvecklas för möjliggöra detta i närtid).

Rent allmänt framstår dock utredningen närmast som en reklambroschyr för specialförbanden – vilket förmodligen är en av orsakerna till att den är öppen.

– Utredningen slår fast att Sveriges specialförband fungerar väl och det är viktigt att trovärdigheten nu har återupprättats, säger ÖB Håkan Syrén i en kommentar till utredningen.

Trovärdigheten kan dock aldrig fullt ut upprättas enbart av en internt genomförd utredning. Det sker genom handling och avsaknad av skandaler och misstag.
Inslag i Ekot här. SvD-artikel här. Expressen här.