Kategori: Försvarsmakten
Öppenhet anbefalles
Apropå kvällens reportage i TV4:s Kalla fakta, om den svenska styrkan i Afghanistan:
Jag tycker inte att det är anmärkningsvärt att en svensk utlandsstyrka (med mandat att försvara sig med våld om så krävs) skjuter tillbaka, om de blir påskjutna. Det jag främst intresserar mig för är det som sägs i inslaget, men som inte sägs i Försvarsmaktens information. Försvarsmakten medverkar tyvärr själva till spekulationer om svenskarnas roll.
I TV-reportaget berättas det att det var en svenskledd insats med understöd från afghanska, finländska och amerikanska enheter. Överste Bengt Sandström, dåvarande CO, sade att han inte vill kommentera vem som sköt mannen, men att det inte var en svensk. Kan det vara så att det är känsligt att säga som det är, om det nu var någon ur den amerikanska enheten som sköt mannen? Det riskerar ju att röra upp debatten i Sverige om sammanblandningen mellan amerikanska intressen i landet och den FN-mandaterade Isaf-styrkan där Sverige ingår. Som alltid, bättre att säga som det är (om det nu är så). Typ såhär: Amerikanarna hade inget annat uppdrag eller agenda än vi, utan personen skulle gripas. Dock blev vi påskjutna och i den eldstrid som följde dog mannen som vi skulle ha med oss därifrån.
Istället har man tillrättalagt informationen som har gått ut från Försvarsmakten. I information som lades ut på Försvarsmaktens hemsida den 12 september 2006 står det såhär:
”Cirka 50 svenska soldater och en mindre finsk enhet ur det svenskledda PRT:t (provinsiella enheten för återuppbyggnad och rekonstruktion) genomförde en stabiliseringsoperation i byn tillsammans med ett kompani ur den afghanska armén.”
Således inget om någon amerikansk enhet.
En annan sak som tas upp i inslaget är det faktum att CO Sandström rapporterade hem med orden ”Main target down” när man hittade mannen i fråga död.
TT skriver såhär: ”Målet var att gripa ledaren för ett kriminellt nätverk som anklagats av bybor för att terrorisera dem. (…) Efter två timmars strid hittades ledaren död. Därefter rapporterade Sandström till Stockholm: ”Main target down” (huvudmålet oskadliggjort).”
Antingen är det så att man gav stöd till en amerikansk avrättningsoperation, misstankar som Försvarsmakten genom sin desinformation själva spär på, eller så var det faktiskt så att mannen skulle gripas. Han var därmed helt enkelt operationens ”main target”.
Till sist vill jag bara säga att jag välkomnar mediebevakning av allt som har med svenska internationella insatser att göra. Allt från den ibland sega vardagen i leran på Balkan, hur samverkan mellan militära och civila insatser går till, lyckade operationer, engagerade och inkännande soldater som samlar ihop pengar till skolor, omhändertagandet av de som kommer hem med trauman, till dödsfall och soldater som går bärsärk och begår övergrepp.
Försvarsmakten har allt att vinna på en så stor öppenhet det bara är möjligt. Ju mindre glapp det är mellan människors föreställning om vad Försvarsmakten gör och hur verkligheten ser ut, ju bättre för alla parter.
Bloggaktivism…
På Greenpeaces bild här intill står det ”The optimism of the action is better then the pessimism of the thought”. Vet inte hur mycket ”action” det är att skriva ett inlägg här, men det får räcka ikväll i varje fall.
Försvarsmakten har nu lämnat in sitt budgetunderlag för 2008 (BU 08) till regeringen. Underlaget innehåller myndighetens förslag till verksamhet för perioden 2008-2010. Det finns mycket att säga om detta underlag, varav jag översiktligt har läst de öppna delarna. Både ris och ros, som sig bör.
Ros i första hand till klarspråk om personalförsörjningssystemet. Jag har länge förespråkat ett två- eller flerbefälssystem. Behovet av en ny parlamentarisk pliktutredning är akut, kan åter konstateras.
Ris till den fortsatta ambitionen att vi skall behålla hela bredden av förmågor. Man har inte fått några politiska signaler om att göra på något annat sätt, så det är ju inte direkt förvånande. Men avsnitten om samarbete i den nordiska kretsen, som motiveras med att man på så sätt kan spara pengar och därmed behålla en förmågebredd, gör mig ändå lite beklämd. Jag tycker man skall samverka ”på riktigt” och istället för att spara pengar som omfördelas inom Försvarsmakten, så bör man istället ta steget och arbetsfördela inom den nordiska kretsen. Och spara pengar till staten (även om jag inte tycker att det är det främsta argumentet till en sådan arbetsfördelning).
De mest uppseendeväckande delarna i underlaget är annars:
1. Förslaget att bygga om 31 stycken JAS 39 A/B. Fyra stridsflygdivisioner erhåller därmed totalt 100 stycken flygplan av JAS 39 C/D status. Kvarvarande, ej modifierade JAS 39 A/B, ”utgör en exportresurs alternativt avvecklas”. Detta är redan känt från förra årets budgetunderlag. Men det är vare sig bättre motiverat (vilka är de operativa kraven) eller mer underbyggt nu än då. Se även tidigare blogg på temat.
2. ”Flyginsatser förutsätts även under 2009 stå högt på kravlistan från NATO, och en tidsbegränsad insats med JAS inom ramen för ISAF förordas under 2009.” Om detta har jag också skrivit tidigare på denna blogg.
3. Försvarsmakten föreslår att ett korvettförband ”deltar under begränsad tid i Operation Active Endeavour (OAE).” Ett svenskt deltagande i OAE måste ifrågasättas och diskuteras grundligt i breda kretsar! Man kan hävda att om man deltar i OAE så ställer man upp på USA/NATO:s artikel-5 krig mot terrorismen. Se här: ”The operation’s mission is to conduct naval operations in the Mediterranean to actively demonstrate NATO’s resolve and solidarity. Operation Active Endeavour is one of the measures resulting from NATO’s decision to implement Article 5 of the Washington Treaty, expanding the options available in the campaign against terrorism”.
4. Försvarsmakten har av regeringen fått uppgiften att analysera möjliga styrkebidrag till NATO Response Force (NRF). Bakgrunden är att North Atlantic Council (NAC) har fattat beslut om att NRF skall öppnas för partnerländernas bidrag. Nästa styrkegenereringskonferens för NRF (vilket sannolikt genomförs i november 2007) bedöms för närvarande av Försvarsmakten kunna vara ett tillfälle då Sverige och övriga partnerländer bereds möjlighet att lämna bidrag till NRF. Utgående från nuvarande planeringsförutsättningar finns, menar man, handlingsfrihet och möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband. Dock finns det i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme inplanerat för insatser inom ramen för NRF.
Att medverka i NATOS:s snabbinsatsstyrka, som just har öppnats för deltagande av icke-medlemsländer måste (precis som frågan om OAE ovan) vara en fråga av större vikt. Och som därmed bör beredas med alla riksdagens partier! Inte något som dras igenom riksdagen i en vårbudget! “NATO will no doubt continue to make use of the NATO Response Force, or of some of its elements, “when and where necessary”, as collectively decided by the Allies.”
5. Slutligen är avsnitt 4.5.1, Exportfrämjande verksamhet, ingen överraskning. Man skriver att Försvarsmaktens stöd till försvarsindustrin hittills har varit ”omfattande” och önskemålen från industrin visar ”en tydligt ökande trend vilket innebär att exportstödsverksamheten för Försvarsmakten sannolikt kommer att öka ytterligare”. Vidare i texten kan man läsa följande:
”Inom anslaget 6:2 bedöms resursbehovet för Försvarsmaktens exportstödsverksamhet vara 1,5 miljoner kronor och omfattar kostnader dels för materieldemonstrationer och dels för specifika stödåtgärder där ersättning från industrin är oförenligt med myndighetsrollen.”
Vad står det egentligen? Att staten får lägga ut pengar för de verksamheter FM skall delta i efter industrins önskemål, eftersom det vore olämpligt att industrin betalar för det man medverkar i? Det kanske finns någon klokhet i detta som jag inte förstår just nu (säkert är det så). Men nog vore det lättare att konstatera att man helt enkelt inte skall vara med på sådant där det är oförenligt med myndighetsrollen att man gör något, som man får betalt för.
JAS i Afghanistan and elsewhere?
Den som har följt försvarsdebatten de senaste åren vet att diskussionen om vilka, var och med vad svenska insatser internationellt skall göras ständigt är aktuell. Om man hårdrar det gäller det i grund och botten både rättvise- och legitimitetsskäl inom Försvarsmakten. De förband som ”inte får vara med”, ser sin framtid hotad.
Vi skall vara på marken (om alla konfliktförebyggande förebyggande åtgärder fallerar), skilja stridande parter åt, samverka med civila organisationer och verka kraftfullt för en återuppbyggnadsprocess. Vi skall finnas på marken och se till så att hjälporganisationer kan verka, nödhjälp kommer civilbefolkning till del och förhindra folkmord och massvåldtäkter. Framför allt skall vi inte skicka ut något (förband eller krigsmaterial) insats för att man behöver öva det eller för att man skall bättra på exportmöjligheterna. Då förlorar både insatsen, Sverige och Försvarsmakten sin trovärdighet. Och därmed sin legitimitet att verka internationellt. En hopplös situation uppträder; ve den insatschef som förlorar soldater i en uppgift som bygger på att man har genomfört något i PR-syfte!
Försvarsmaktens ”utspel” idag sker därför att man arbetar på det budgetunderlag man inom kort ska lämna till regeringen. Försvarsmakten har fått frågan om vilka bidrag myndigheten skulle föredra att göra till kommande och pågående internationella insatser, och det är detta man nu flaggar för att man kommer att redovisa. Förslaget ska sedan utgöra underlag för Försvarsmaktens uppgifter och ekonomiska ramar för 2008 och framåt.
På Försvarsmaktens hemsida kommenterar Försvarsmaktens insatschef Jan Jonsson (bilden)det hela på följande sätt:
annika nordgren christensen 