Kategori: KKRvA

Klimatförändringar – något för Krigsvetenskapsakademien

I övermorgon, onsdag, går Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Vintersymposium av stapeln. Jag skall representera avdelning V med ett inlägg där jag diskuterar klimatförändringar utifrån den övergripande rubriken Together – but with whom and for what? Security and defence of the European small state in a new era.

PS. Apropå mitt tidigare inlägg skriver Anders Nordström, Sida:s generaldirektör, på Aftonbladets debattsida idag under rubriken: Här hotar klimatkrig.

Inträdet är ett faktum

Igår höll jag mitt inträdesanförande för Kungliga Krigsvetenskapsakademien avd. V. Temat var Klimatförändringarnas etablering som säkerhetspolitiskt hot och till min stora glädje accepterade Peter Haldén, FOI, att opponera på mitt anförande. Det gjorde han, som förväntat, med den äran och resultatet kommer så småningom att publiceras i Gula Tidskriften.


Det känns bra att kunna bidra med ett nytt ämnesområde till akademien. Jag är väldigt övertygad om att varje säkerhetspolitisk analys som saknar klimatförändringsperspektivet kommer att betraktas som grund, ja till och med obsolet framöver.


I en rapport, The Budgets Compared: Military vs. Climate Security, som publicerades idag skriver den amerikanska tankesmedjan IFPF bland annat följande:

”Accepting his Nobel Peace Prize, Al Gore called on the nations of the world to mobilize to avert climate disaster ”with a sense of urgency and shared resolve that has previously been seen only when nations have mobilized for war.”

”This report measures in fiscal terms how far our own nation has to go to reach that goal. For the 2008 fiscal year, the government budgeted $647.51 billion for military security. It budgeted $7.37 billion to slow climate change. (…) For every dollar allocated for stabilizing the climate, the government will spend $88 on achieving security by military force. (…) The government is allocating 99% of combined federal spending on military and climate security to military security”.

Vidare konstaterar IFP:

”In addition to laying out the disparities between the two budgets and analyzing where the money is going, this report traces the connections between military and climate security, including the following:

  • Climate change will create enormous problems for the U.S. military, as the military itself has confirmed.
  • The U.S. military contributes to the problem of climate change more than any other single institution worldwide.
  • The Bush administration’s foreign policy of leading with one (the military) and largely ignoring the other (stabilizing climate) are the two most prominent causes of the United States’ loss of standing in the world.

Bra gjort är bättre än bra sagt.

Birger Schlaug förfäras på sin Blogg över mitt nyblivna ledamotskap i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Det faktum att jag skall hissa ”grön flagg i Krigsakademin” tas som exempel på miljöpartiets utveckling i försvarsfrågan.

Men tänk Birger om det är tvärt om! Tänk om det är omvälden som börjar intressera sig för och kanske till och med förstå vad miljöpartiet länge har hävdat: Behov av helhetssyn på hot och risker, behov av ett aktivt konfliktförebyggande arbete, en vidgad hotbild som rymmer klimatförändringar, sociala och ekonomiska klyftor, fattigdom och utarmning av naturresurser samt energifrågor och samhällets sårbarhet. Behov av en ökad politisk styrning över försvaret, stopp för industriintressens genomslag i materielplanen och regionalpolitik som avgör var och hur många regementen som skall finnas. Stopp för särintressen vars dragkamp leder till att besluten till slut utgörs av det enda möjligas väg snarare än behovsstyrda lösningar osv. Jag har under mina 13 år i försvarspolitiken tycligt sett hur detta har vuxit fram, i hela det politiska fältet.

Det framstår så ibland, som att det finns en brist på… självförtroende kanske? i den gröna rörelsen. Det kan i vissa lägen yttra sig på så sätt att alla som kliver utanför det som uppfattas som ett ”grönt” sätt att vara, misstänks för att inte vara gröna så att säga på riktigt.

Själv är jag mer intresserad av att uppnå konkreta resultat som går i rätt riktning än att oroa mig för hur jag uppfattas av partivänner. Historien dömer oss efter vad vi gör i praktiken och vad vi uppnår för vår omvärld. Dessutom är jag fullständigt trygg i hur grönt mitt hjärta är.