Kategori: Klimat och säkerhet

Klimat och säkerhetspolitik

Reuters rapporterar om en säkerhetspolitisk analys från Australien, ”Climate Change, The Environment, Resources And Conflict”. Rapporten är inte öppen, men sammanfattningen har publicerats i Sydney Morning Herald.

”Climate change and rising sea levels pose one of the biggest threats to security in the Pacific and may also spark a global conflict over energy reserves under melting Arctic ice, according to Australia’s military.”

”(…) the biggest threat of global conflict currently lay beneath the Arctic as melting icecaps gave rise to an international race for undersea oil and gas deposits. (…) Environmental stress, caused by both climate change and a range of other factors, will act as a threat multiplier in fragile states around the world, increasing the chances of state failure (…) The Arctic is melting, potentially making the extraction of undersea energy deposits commercially viable. Conflict is a remote possibility if these disputes are not resolved peacefully”.

I rapporten står det också att klimatförändringarna troligtvis kommer att öka kraven på den australiensiska militären att delta i fler internationella stabiliseringsoperationer, återuppbyggande (post-konflikt) och katastrofbiståndsinsatser.

Jag har skrivit om detta, utifrån svensk kontext, för Krigsvetenskapsakademien. (Gå in här, välj Läs mer vid KKrVAHT nr 1 2008 i högerspalten. Klicka sedan på Läs mer vid ”Klimatförändringarnas etablering som säkerhetspolitiskt hot Inträdesanförande i KKrVA avd V den 30 januari 2008”).

Nordostpassagen ligger öppen!

Det här är ett larm som borde trumpetas ut så högt att alla försvars- och säkerhetspolitiskt engagerade, ansvariga och intresserade hör:

”Nordostpassagen låg inte ens öppen förra sommaren, när istäcket hade krympt med 40 procent jämfört med när satelliterna började mäta på sjuttiotalet. Nordvästpassagen, på andra sidan Grönland, har redan varit öppen i en dryg vecka. De sista hindren i den djupare grenen av Nordvästpassagen, Parrykanalen, beräknas vara bortsmälta nu i dagarna.

Förra årets avsmältning var så extrem att många forskare misstänkte att det var en tillfällig avvikelse. Så verkar inte vara fallet. Nu talar klimatforskare om att klimatet i Arktis har passerat en vändpunkt. Istäcket har smält så mycket att det inte kan repa sig. Även om isen växer till sig under vinterhalvåret kommer den att bli allt mindre på sommarhalvåret. Den tunna, ettåriga isen smälter snabbare än tjock, flerårig is. Det svarta öppna havet suger åt sig mer värme från solens strålar än vit, snötäckt is.

Den här dramatiska avsmältningen finns inte med i de modeller som FN:s klimatpanel IPCC sammanfattade förra året. De räknar med en betydligt beskedligare smälthastighet.

Nu rapporterar också svenska forskare om att Sibiriens tundra och havskust har börjat läcka den kraftfulla växthusgasen metan. Den rysk-svenska expeditionen ISSS08 har registrerat förhöjda halter av metan på flera ställen längs östra Sibiriens kust.

Ryska forskare har observerat det här de senaste fem åren. Men deras rön finns inte heller med i FN:s klimatpanels senaste sammanfattning. Där står att det finns en risk att Sibiriens metan börjar läcka, men att observationer saknas än så länge. Verklighetens klimatförändring verkar alltså gå snabbare än modellerna och forskarnas sammanfattningar har sagt, åtminstone i Arktis.”

Jag konstaterar att framtiden redan är här. Och jag undrar hur det påverkar de säkerhetspolitiska analyser som institutioner, organisationer, myndigheter och regeringskanslier runt om i världen producerar?

Gudmundson försöker vara rolig

Jag missar sällan en text av Per Gudmundson, ledarskribent på SvD. Han är alltid läsvärd och oftast rolig. Nu har han dock bestämt sig för att förlöjliga Försvarsmaktens miljöarbete, samt att försvarsministern i ett tal i april uppmärksammade detsamma. Så trist. Som om det vore ett motsatsförhållande mellan miljöarbete och utveckling av den svenska Försvarsmakten och säkerhetspolitik i största allmänhet.

Han skriver på sin blogg:

”Ibland behövs det bara ett litet citat för att SvD:s ledarsida ska vara överlägset roligast. Sten Tolgfors i ett tal på Försvarshögskolan den 9 april (!):
”Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har till exempel hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån.”

Kul för SvD:s ledarsida att man har hittat en ”underhållande” koppling mellan ett uttalande i april och händelsena i Georgien. Men frågan är: Var det fel att införa ett miljöledningssystem i Georgien? Tror någon att det är det enda Försvarsmaktens sysslar med när det gäller internationella samarbeten? Eller består felet av att ministern uppmärksammade det i ett tal som handlade specifikt om klimatförändringar och säkerhetspolitik?

Mitt råd till Per Gudmundson och SvD:s ledarredaktion är att höja sig över Stockholms takåsar och göra en internationell utblick över både miljöarbetet (också genom internationellt samarbete) som olika länders Försvarsmakter ägnar sig åt – inte minst USA:s om det kanske kan väcka speciellt intresse- samt klimatfrågornas roll i säkerhetspolitiken.

Vare sig i Sverige eller annorstädes har klimatfrågan utraderat andra säkerhetspolitiska frågor. Och om om man är ombedd att i ett tal vid Försvarshögskolan i april 2008 tala under rubriken ”Klimat­förändringen som ett säkerhetspolitiskt hot”, så förväntar sig i alla fall jag och förmodligen även arrangörerna att talaren håller sig till ämnet.

Försvarsministern om klimat och säkerhet

Hur påverkar klimatfrågorna försvarssektorn, dess roll och dess uppgifter såväl nationellt som internationellt? Dessa frågor belystes under den klimatdag som i förrgår arrangerades vid Försvarshögskolan.

Försvarsminister Sten Tolgfors höll ett tal på temat ”Klimatförändringen som ett säkerhetspolitiskt hot och försvarssektorns miljöansvar”.

I talet, som omfattar många klokskaper, dyker det upp ett avsnitt som är värt att uppmärksamma:

”Vid svåra påfrestningar i fred ska Försvarsmakten kunna stödja samhället. Även vid allvarliga olyckor eller naturhändelser är myndigheten en viktig resurs. Det kan gälla alltifrån förlisningar liknande Estonia till skogsbränder och översvämningar. Det övriga samhällets behov av stöd från Försvarsmakten kan komma att öka.
Försvarsmaktens möjligheter att stödja civila aktörer inom krishantering är betydelsefulla. Här handlar det främst om myndighetens tillgång till personella resurser och modern materiel som kan tas i anspråk vid räddningstjänst. Exempelvis var Försvarsmaktens telenät den enda telekommunikationsfunktionen som fungerade i det berörda området under stormen Gudrun.Vi avser att ge den nya krismyndigheten i uppdrag att tillsammans med Försvarsmakten och andra berörda myndigheter klarlägga konsekvenserna av Försvarsmaktens omställning i fråga om stöd till samhället. I uppdraget kommer det att ingå att belysa förbättrad samverkan mellan civila och militära aktörer vid en kris.”

(Myndigheterna som deltog var: Försvarsmakten, Försvarshögskolan, Försvarets materielverk, Försvarets radioanstalt, Totalförsvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket. Referat finns på Försvarsmaktens hemsida, här.)

Solana om klimat och säkerhetspolitik

”European governments have been told to plan for an era of conflict over energy resources, with global warming likely to trigger a dangerous contest between Russia and the west for the vast mineral riches of the Arctic.

A report from the EU’s top two foreign policy officials to the 27 heads of government gathering in Brussels for a summit this week warns that ”significant potential conflicts” are likely in the decades ahead as a result of ”intensified competition over access to, and control over, energy resources”.

”Europe needs to brace itself for a new wave of migration with a very different cause – global warming. The ravages already being inflicted on parts of the developing world by climate change are engendering a new type of refugee, the ”environmental migrant”. Within a decade ”there will be millions of environmental migrants, with climate change as one of the major drivers of this phenomenon,” predict Javier Solana and Benita Ferrero-Waldner, the EU’s chief foreign policy coordinator and the European commissioner for external relations. ”Europe must expect substantially increased migratory pressure.”

Raderna är hämtade ur två Guardian-artiklar från den 10 mars.

Javier Solanas egna ord om rapporten finner man här.

Klimatförändringar – något för Krigsvetenskapsakademien

I övermorgon, onsdag, går Kungliga Krigsvetenskapsakademiens Vintersymposium av stapeln. Jag skall representera avdelning V med ett inlägg där jag diskuterar klimatförändringar utifrån den övergripande rubriken Together – but with whom and for what? Security and defence of the European small state in a new era.

PS. Apropå mitt tidigare inlägg skriver Anders Nordström, Sida:s generaldirektör, på Aftonbladets debattsida idag under rubriken: Här hotar klimatkrig.

Klimat och säkerhet

I april i år lanserades en amerikansk rapport där höga militärer tog sig an frågan hur klimatförändringarna kan komma att påverka USA:s säkerhet. Bara själva greppet är värd uppmärksamhet. Jag har skrivit om rapporten här på bloggen förut, det var alltså en panel med 11 pensionerade generaler och amiraler, under ledning av Ret. Gen. Gordon R. Sullivan, som undersökte klimatförändringarna i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Deras rapport heter ”National Security and the Threat of Climate Change”.

Rapporten verkar ge konsekvenser som sträcker sig bortom dagsrapporteringen. Anna G. Eshoo, ordförande i Intelligence Subcommittee on Intelligence Community Management, skriver i en artikel att:

”Recognizing these potential threats, I challenged the director of national intelligence, Michael McConnell, to integrate global warming into U.S. intelligence planning. McConnell expressed his support, saying, ”I believe it is entirely appropriate … to prepare an assessment on the geopolitical and security implications of global climate change.” The House Permanent Select Committee on Intelligence took the Military Advisory Board’s findings seriously as well. Acting on one of the board’s major recommendations, the committee included a provision in HR2082, the Intelligence Authorization Act for Fiscal Year 2008, to require a National Intelligence Estimate on climate change.”
”Vigilance cannot be shortsighted. The intelligence community has to be able to see beyond the horizon to prepare for long-range threats to our security. An assessment of climate change by our best intelligence experts will do just that. As Gen. Sullivan, the Military Advisory Board chairman, said: ”There is a relationship between carbon emissions and our national security. … We have to start paying attention.” And pay attention we will.”