Kategori: ubåt

Nästa generations ubåt blir denna generations ubåt

Regeringen har idag beslutat att Försvarsmakten får beställa konstruktionsfasen av nästa generations ubåt (NGU). En brasklapp skickas dock med:

”En anskaffning av NGU förutsätter att regeringen under 2008 beslutar att gå vidare med beslut om byggnation. Om ingen byggnation beslutas kommer konstruktionsfasen kunna avbrytas mot en begränsad kostnad”.

Regeringen anser att utveckling av NGU-konceptet ”kan vara ett sätt för att försvaret även i framtiden ska kunna upprätthålla ett kostnadseffektivt ubåtsvapen. En svensk utveckling av NGU kan (min kursiv.) vara billigare än att anskaffa motsvarande ubåt på den internationella marknaden. En utveckling av NGU skulle också kunna säkerställa att huvuddelen av den marina skeppstekniska kompetensen för vidmakthållande av befintliga ubåtar och ytstridsfartyg bibehålls”.

Sedan kommer det: ”Ett långsiktigt ställningstagande till det framtida behovet av ubåtar kommer att göras av genomförandegruppen för effektivisering av försvarets materielförsörjning”.

En genomförandegrupp ”för effektivisering av försvarets materielförsörjning” skall följdaktligen inte bara titta på effektiviseringar och besparingar, utan också vilka uppgifter Försvarsmakten skall klara av och därmed vilka operativa behov som skall styra. För det kan väl inte vara så att ubåtsfrågan bryts loss från helheten och behandlas i särskild ordning

Nu är vi tillbaka i höstens diskussion om huruvida saker och ting kommer i rätt ordning och huruvida beslut fattas utifrån rätt bevekelsegrunder. Odenberg ler garanterat i mjugg över den tydlighet tågordningen får genom detta beslut. Genomförandegruppen kommer att avgöra Försvarsmaktens inrikning. Jag blir än mer nyfiken på vilken kompetens som denna grupp skall rymma.

Samtidigt med denna genomförandegrupp, som alltså uppenbarligen skall komma fram till vilka förmågor Försvarsmakten ska ha, jobbar Försvarsberedningen efter sitt uppdrag:

”Försvarsberedningens analyser och förslag ska inkludera avvägningar avseende insatsförsvarets förmågor och tillgänglighet”.

I Försvarsberedningens anvisningar anges också att beredningens förslag inte ska ”föregripa arbetet i Försvarsdepartementets genomförandegrupp för materielfrågor”.

Summan av kademumman är att det framstår som att genomförandegruppen skall föregripa arbetet i beredningen. För det står väl inte något i deras anvisningar om att så inte får ske?

Vad händer om Försvarsberedningen, utifrån sitt uppdrag att avväga Försvarsmaktens förmågor, kommer fram till något annat beträffande ubåtsvapnet än genomförandegruppen? Den som lever får se, regeringen gör det inte precis lätt för sig.

Ubåt del II

Jag hyser ett stort intresse för hur försvarsmaterielprojekt drivs igenom, motiveras och lever sitt eget liv i det politiska beslutsfattandet (i den mån de alls är föremål för politiskt beslutsfattande). Varför då? Kan man undra. Ytterst handlar det om den demokratiska processen och vilka intressen som styr, men också om respekt för skattebetalarnas pengar.

Ett aktuellt exempel på hur det kan gå, trots riksdagens ihärdiga uttalanden om behovet av ökad öppenhet, bättre redovisning och möjlighet till reellt beslutsfattande, är frågan om beredskapskrav för ubåtarna i insatsorganisationen. Jag har tagit upp frågan tidigare och nu har det kommit nya fakta i målet. Peter Rådberg, miljöpartiets ledamot i riksdagens försvarsutskott, gav sig inte efter ministerns nonsenssvar på hans skriftliga fråga utan följde upp den. Nu har svaret på denna nya fråga inkommit och det är förunderligt, om man läser noggrant.

I korthet frågar Rådberg om de operativa krav som ligger bakom det faktum att regeringen i förslag till statsbudget för 2007 aviserar att det 2009 ska vara samtliga fyra ubåtar som är insatsförband (det vill säga att deras beredskap understiger ett år) i stället för tre av fyra, som var den tidigare inriktningen. Anledningen, skriver Rådberg, är riksdagens rättighet att kunna härleda insatsorganisationen och insatsförbanden till bakomliggande operativa krav.

Dagens svar från försvarsminister Odenberg går ut på att det faktum att fyra (istället för tre) ubåtar skall ha hög insatsberedskap inte en följd av nya eller ändrade operativa krav, utan ett uttryck för ambitionen att alla våra ubåtar ska vara tillgängliga för operativ verksamhet så stor del av tiden som möjligt. Jaha, så man skall förstå detta svar som att de operativa kraven inte har ändrats, trots ambitionsförändringen. Det är mycket anmärkningsvärt i sig (apropå vad det är för intressen som styr Försvarsmaktens utveckling). Ministern är fortfarande svaret skyldig när det gäller vad som ligger bakom ambitionen att ”alla våra ubåtar ska vara tillgängliga för operativ verksamhet så stor del av tiden som möjligt”. Detta är naturligtvis ren brännvinsadvokatyr och Försvarsutskottets ledamöter bör stå upp och samfällt protestera.

Bild från Kockums.

Grumliga vatten

Det kan tyckas vara ett udda intresse, men faktum är att det är lärorikt att hålla koll på de skriftliga frågor och interpellationer som riksdagsledamöter ställer till statsråden. Utöver att man ofta lär sig något nytt, är det stundom väldigt underhållande. I alla fall om man har en viss typ av humor. Ta t.ex. det frågesvar som försvarsminister Odenberg lämnade idag på en fråga ställd av min partikamrat i försvarsutskottet, Peter Rådberg.

Frågan, som ställdes den 1 mars, löd såhär:

”Fråga 2006/07:766 Operativa krav för en extra ubåt i insatsorganisationen av Peter Rådberg (mp) till försvarsminister Mikael Odenberg (m)
Vid riksdagsdebatten den 11 december 2006 om försvarsutskottets betänkande 2006/07:FöU1 Försvar samt beredskap mot sårbarhet budgetåret 2007 frågade jag försvarsministern om de operativa skälen för regeringens förslag i budgetpropositionen om en extra ubåt i insatsorganisationen jämfört med förra årets budgetproposition. Ministern svarade att han inte kände till de operativa krav som låg bakom detta, med hänvisning till att han bara hade ägnat 48 timmar till budgetarbetet. Det har passerat lite tid sedan denna debatt och jag tycker det vore bra att försvarsministern nu redovisar dessa operativa krav, inte minst med anledning av att riksdagen vid upprepade tillfällen har slagit fast behovet av att kunna härleda materielprojekt till operativa krav. Med anledning av vad som ovan anförs vill jag fråga försvarsministern vilka operativa krav som ligger bakom att antalet ubåtar i insatsorganisationen ökar jämfört med tidigare budgetpropositioner.”

Svaret, som kom idag, lyder:

”Svar på fråga 2006/07:766 Operativa krav för en extra ubåt i insatsorganisationen
Försvarsminister Mikael Odenberg
Peter Rådberg har frågat mig vilka operativa krav som ligger bakom att antalet ubåtar i insatsorganisationen ökar jämfört med tidigare budgetpropositioner. Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2007 att inriktningen ska vara fyra ubåtar i insatsorganisationen. I budgetpropositionen för 2006 föreslog den tidigare regeringen att inriktningen skulle vara fem ubåtar i insatsorganisationen 2006, därefter skulle antalet ubåtar reduceras till fyra 2008. Detta innebär att det inte skett någon ökning av antalet ubåtar i budgetpropositionen för 2007 jämfört med tidigare budgetpropositioner.”

Jojo, de inblandade på Försvarsdepartementet var nog rätt nöjda när de lyckades komma på ett sätt att slingra sig ur Rådbergs grepp. Antalet ubåtar är det samma, men hela grejen är att man i budgetpropositionen aviserar att det 2009 ska vara fyra av fyra ubåtar som är insatsförband (det vill säga att deras beredskap understiger ett år) istället för tre av fyra som var den tidigare inriktningen. Semantik, kanske någon tycker. Men nu vaknar den som vaktar riksdagens rättigheter att kunna härleda insatsförbanden, och i synnerhet om man höjer insatsförmågan som i fallet med ubåten, till operativa krav. Vilket alltså ministern inte redovisar. Något säger mig att Rådberg vässar pennan på nytt…