Kategori: vapenhandel

Släcka brasor med bensin

I måndags tillkännagav Condoleezza Rice att man avser släcka brasan i Mellanöstern med bensin.

Varför inte, kanske någon tycker, när allt verkar dömt att misslyckas och många försök som verkar betydligt vettigare har gått i stöpet. Men det finns nyanser även i helvetet och det är väldigt svårt (!) att se hur detta kan bidra till stabilitet i regionen. En förändring blir det väl i och för sig. Man kommer fortsätta döda varandra, på nya sätt.

Rice säger i sitt uttalande:
”we plan to initiate discussions with Saudi Arabia and the other Gulf States on a proposed package of military technologies that will help support their ability to secure peace and stability in the Gulf region”.

Israel får naturligtvis sin del:
”we will move soon to conclude a new ten-year military assistance agreement with Israel. This agreement will provide a total of $30 billion to ensure Israel’s ability to defend itself.”

Och Egypten såklart:
”We are also beginning discussions with the Government of Egypt on a new ten-year, $13 billion military assistance agreement which will strengthen Egypt’s ability to address shared strategic goals. Further modernizing the Egyptian and Saudi Armed Forces and increasing interoperability will bolster our partners’ resolve in confronting the threat of radicalism and cement their respective roles as regional leaders in the quest for Middle East peace and in ensuring Lebanon’s freedom and independence. We plan to consult closely with Congress and our allies on the specifics of these agreements.”
En artikel i Guardian bjuder på fler Rice-citat som det tyvärr kommer att finnas anledning att återkomma till, ett exemel:
”This effort will help bolster forces of moderation and support a broader strategy to counter the negative influences of al-Qaida, Hizbullah, Syria and Iran”.

Skumraskaffärer

Dagens Försvarsberedningsammanträde handlade inte om JAS-affärer och affärsmetoder i den internationella vapenhandeln. Det är inte heller beredningens bord. Vi fortsätter arbetet med den säkerhetspolitiska rapport som skall läggas till regeringen i juni. Utanför sammanträdesrummet däremot är det JAS och mutor som diskuteras. Rapport följde upp gårdagens Uppdrag granskning med diverse politiker som fick uttrycka sin indignation (däribland undertecknad).

Peter Eriksson har framfört krav på en ”sanningskommission” kring affärerna. Det är bra, på sikt också för alla inblandade inklusive industrin. Systemet med s.k. ”agenter” som får provision (ofta groteska belopp) kan nog sägas vara gängse metod vid affärer av det slag som vi nu diskuterar med JAS till Tjeckien. Inom krigsmaterielindustrin och annorstädes. Det gör inte saken OK, naturligtvis, men det är något som de flesta med intresse för dessa frågor länge har känt till. Mer uppseendeväckande är det om man kan belägga att man har mutat sig fram i stat-till-stat affären som den mellan Sverige och Tjeckien. Då har vi en ny skandal, likt den med Bofors Indienaffärer.

I april 1986 fick Bofors kontraktet på 410 haubitsar till Indien, värt 8,4 miljarder kronor – Sveriges största exportorder någonsin. Sedan skickade riksbanken ett brev till Bofors. Banken hade upptäckt att Bofors betalat provisioner till bankkonton i Schweiz. ”Ni ombedes inkomma med skriftlig förklaring”… Sammanlagt betalade Bofors ut 326 miljoner kronor i provisioner till tre mellanhänder, varav delar har betalats vidare till personer som kunnat påverka beslutet att köpa haubitsarna från Bofors. Boforsaffären i Indien har blivit en mutskandal av ofantliga mått.

Bilden ovan visar den förra Försvarsberedningen med dåvarande ordföranden Håkan Juholt (s) i spetsen.