Kategori: vapenexport

Utveckla krigsmateriel direkt för exportmarknaden?

Djävulen bor som bekant i detaljerna.

I regeringens färska försvarsproposition kan man läsa följande stycke (min kursiv.):

”Ur ett industriellt perspektiv kan en ökad exportandel sägas vara nödvändig för att företagen ska kunna vidmakthålla och utveckla teknik och kompetens. Export av försvarsmateriel eller tjänster som inte också beställts av svenska myndigheter har hittills varit ovanlig. Läget har dock förändrats i och med den utveckling som skett mot ett större utlandsägande av i Sverige verksam försvarsindustri. Denna kan komma att vilja utveckla och producera materiel som inte bedöms komma att användas av Försvarsmakten. Regeringen ser positivt på denna utveckling.”

Detta resonemang bygger på att kartan ska ritas om efter verkligheten – gällande regelsystem borde ändras för att motsvara vad som faktiskt gäller. Om man däremot inte tycker att den gällande ordningen är bra, utan vill något annat och ser ett värde i ett restriktivt regelverk, då vill man ändra verkligheten med hjälp av regelsystemet. Där har vi grundkonflikten.

Med det ovan citerade stycket i propositionen inträffar det märkliga att regeringen indirekt kritiserar gällande lagar och förordningar, dock utan att man säger något om att ändra dem.

Detta leder i sin tur till att om man anser att det är bra att det ska utvecklas och produceras krigsmateriel direkt till exportmarknaden i Sverige, ja då tycker man att regeringen har rätt men att man bör dra konsekvenserna av det och ändra regelverket i enlighet med vad man säger.

Om man däremot tycker att det är fel att vi ska producera krigsmateriel direkt till exportmarknaden, ja då ser man med oro på dessa formuleringar men sänder en tacksamhetens tanke till att man inte verkar följa upp det i praktisk handling.

Så hur ska man då tolka regeringen? Min tolkning är att detta har petats in under framtagandet av propositionen av de intressen som anser att man ska revidera regelverket kring vapenexporten i en mer tillåtande anda. Men sådana ”kreativa grepp” sker ju inte utan att man i delningen mellan departementen kan sätta stopp från det departement som är ansvarigt för en viss fråga. Således måste det vara sanktionerat från UD och handelsminister Ewa Björling.

Det kan vara på sin plats att nämna något om det svenska regelverket kring krigsmaterielexporten.

Det som motiverar undantag från det generella förbudet att exportera vapen är ”det svenska försvarets behov”. Utveckling av krigsmateriel för annans räkning är i princip förbjuden på samma sätt som export av vapensystem är förbjudet. I själva verket omnämns utveckling för annans räkning särskilt i lagstiftningen, som ett område som det krävs särskilt tillstånd för. Det här beror på att ett system som det svenska försvaret använder sällan kan säljas i exakt samma utförande till en utländsk försvarsmakt. Ibland krävs det så stora förändringar att det måste betecknas som utveckling för annans räkning. Ett annat skäl är att utveckling för annans räkning anses kunna leda till att man bibehåller utvecklingskapacitet som bedöms angelägen att bevara ur svensk försvarspolitisk synvinkel.

Nästa perspektiv rör sysselsättning och industripolitik. När regeringen uttrycker sig i så positiva ordalag om direktutveckling för exportbehov som man nu gör, är det då en nyhet? Ja, det är det. Riktlinjerna är nämligen mycket tydliga på att sysselsättning, exportintäkter, eller regionalpolitiska hänsyn, inte utgör motiv för krigsmaterielexport från Sverige. Det är vårt lands behov av försvarsindustriell kapacitet som utgör motivet för export.

Eller med andra ord: Om det finns ett försvarspolitiskt behov av att bevara viss utvecklings- eller produktionskapacitet i Sverige så föreligger ett motiv för export. Detta är inte samma sak som omsorg om sysselsättningen och industrin som sådan.

Sammantaget är det en ny signal från regeringen och nu blir det intressant att se hur riksdagsbehandlingen kommer att gå på den här punkten. Både SOFF och Svenska Freds lär ha åsikter i frågan.

(Värdet av den totala fakturerade försäljningen av krigsmateriel (inom och utom riket) under år 2008 uppgick till 20,7 miljarder kronor, motsvarande en ökning med 24 procent jämfört med år 2007. Värdet av de faktiska exportleveranserna av krigsmateriel under år 2008 var 12,7 miljarder kronor, en ökning med 32 procent jämfört med föregående år räknat i löpande priser.)

Pang till Pakistan

Pakistan är ett av de fyra länder som har begärt offert på Saab Bofors Dynamics ”Bamse”. Från Karlskoga säger man att man är mycket optimistisk och tror att första exportkontrakt är påskrivet inom 18 månader.

Ekot rapporterade igår om Pakistans offertbegäran. De skriver att ”Beställningar av luftvärnskanonen är mycket betydelsefull för företaget, en affär inbringar upp mot fyra miljarder kronor”.

Är det över huvud taget möjligt med en svensk Bamse-export till Pakistan? Tja, luttrad över svensk vapenexporthistoria kan man väl anta att en eventuell affär skulle kunna trixas igenom den svenska exportlagstiftningen, så som den har kommit att tillämpas. Pakistan har redan Robot 70 så det skulle inte förvåna mig om man beskriver det som en slags”uppgradering” och därmed får det till en ”följdleverans”.

(Pakistan kom så sent som förra året med ytterligare beställningar av Robot 70 till ett värde av 300 miljoner kronor. Under 2007 exporterade Sverige försvarsmateriel motsvarande 679 mkr till Pakistan.)

Förhandlingar med diktatur – avtal med demokrati

Det handlar mycket om JAS Gripen här på bloggen just nu.

Idag fattade regeringen beslut om att sälja sex Gripen och ett radarövervakningssystem till Thailand. Det kan ju framstå som väldigt lägligt, nu när parlamentet precis har öppnat igen (i måndags) efter 16 månader av militärdiktatur.

Mikael Östlund, pressekreterare åt försvarsminister Sten Tolgfors, trycker också på just detta i sina kommentarer:

”- Militärjuntan upplöste sig den 22 januari. Ett nytt parlament har tillträtt och man har utsett talman och vice talmän. Inom kort förväntas också en premiärminister utses. Så Thailand är inte längre en militärdiktatur”, säger han till TT.

Inte när avtalet skrivs under, nej. Men under tiden som avtalet förhandlades fram. Betyder inte det någonting? Nej, formellt sett gör det -otroligt nog- inte det. Vi har ju inga demokratikriterier i den svenska exportlagstiftningen. Men stridigheterna inom landet finns det däremot kriterier för. Men även denna gång kommer man att bortse från det. Allt annat vore en ren sensation.

Innan avtalet kan träda i kraft krävs att ett godkännande av Inspektionen för strategiska produkter (ISP), som granskar all vapenexport från Sverige. Försäljningen av stridsflygplanet Jas Gripen till Thailand har dock fått ja från de svenska myndigheter som behandlar vapenexport vid två tillfällen redan; för tolv respektive tio år sedan. Därutöver behandlade ISP frågan när den bindande offerten lämnades över till Thailand för två år sedan . Då kom, som brukligt är, Försvarets materielverk till ISP med en underrättelse om att man tänkte lämna anbud. Den godkändes. Detta var alltså före militärkuppen. Man gjorde med andra ord bedömningen vid andra omständigheter än de som var rådande under den sista förhandlingstiden.

Man har förhandlat klart med en militärdiktatur, men man skriver under kontraktet med en demokratiskt vald regering. Denna demokratiskt valda regering har minst en sak gemensam med sin föregångare: Man har att hantera den väpnade konflikten i de södra delarna av landet.

Anm. Det var inte precis solklart att försäljningen skulle komma upp vid dagens regeringssammanträde. Man hade valt att maskera det ganska kraftfullt i följande paragraf (eller rättare sagt, jag gissar att det var i följande paragraf):

”9 Framställning från Försvarets materielverk om bemyndigande att förnya samt utöka internationell överenskommelseFö2007/2498/MIL(delvis)”.

Man kan jämföra det med ett annat av dagens beslut, som då framstår som ett under av tydlighet:

”8 Framställning från Försvarets materielverk om att få förhandla och ingå kompletterande avtal avseende JAS 39 Gripen med UngernFö2008/5/MIL”.

Kriterier att läsa (men inte följa)

Aporopå affärer med Thailand om att sälja JAS Gripen: Vem som helt kan läsa kriterierna för vapenexport på ISP:s hemsida, här.

Där kan man bland annat läsa att tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Vidare bör man notera vapenexportkriterierna när det gäller MR:

”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett central villkor för att tillstånd skall beviljas.”

I samband med denna läsning bör man ta del av UD:s egen rapport om MR-läget i Thailand 2006, här.

Och sedan läser man lämpligen vad som sägs om väpnad konflikt:

”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.”

Amnesty anser inte att Sverige ska exportera stridsflyg till Thailand:

”Det begås definitivt brott mot de mänskliga rättigheterna där, med civila undantagslagar, säger Amnestys svenska pressekreterare Elisabeth Löfgren till SvD.se. Hon fortsätter:
”Vi anser att det är ett olyckligt beslut att sälja till Thailand. Det pågår helt klart en väpnad konflikt i södra Thailand. Enligt våra siffror har 1 900 personer dödats mellan 2004 och 2006”.
Dessutom anser organisationen att det faktum att den demokratiskt valda regeringen avsatts i en kupp och ersatts med en militärregim är ett skäl till att exporten inte ska tillåtas.

Bildt är av en annan åsikt. Han säger till TT att det inte finns något krav på att ett land ska vara en demokrati för att Sverige ska sälja vapen till det (det är tyvärr sant, min anm.). Och konflikten i södra delen av landet är inte av den arten att den påverkar affären, säger Bildt.

– Framför allt säljer vi inte till stater där det är grova, omfattande och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är det kriterium vi har, säger han och förklarar att Jas inte är ett plan för inre konflikter.

Man undrar hur konflikten i södra Thailand inte kan vara något som har med affären att göra, när regelverket för exporten säger att Sverige inte skall sälja till ett land som har ”inre väpnade oroligheter”? Men, det är klart, det gäller väl inte nu då om JAS inte är ett ”plan för inre konflikter”… För det första spelar det ingen roll, utifrån kriterierna. För det andra undrar jag hur Bildt säkerställer detta? Skrivs det ett speciellt avtal om den saken ”Vi förbinder oss att inte använda JAS Gripen i insatser i södra Thailand…”?!

Uppdatering 18 okt: Idag återger både DN och Sydsvenskan ett besked från Thailands flygvapenchef Chalit Pukphasuk om att man avser använda JAS-planen i södra Thailand.

Bildt säger i ett uttalande med anledning av affären att vi ska ”avvakta resultatet av de formella förhandlingar som kommer att föras. När ett formellt avtal föreligger kommer ställning att tas till detta i enlighet med det gällande regelverket”. Jag ser fram emot den bedömningen. Speciellt hur folkpartiets representant i exportkontrollrådet kommer att ställa sig till affären, med tanke på att folkpartiet och miljöpartiet är de partier som under lång tid har krävt demokratikriterier i svensk vapenexportlagstiftning.

Låt mig i detta sammanhang ta upp det faktum att vapenexport enligt kriterierna inte får stå i strid med svensk utrikespolitik och därför påminna om en formulering i den utrikesdeklarationen från den 14 februari 2007:

”Sverige vill stärka arbetet för demokrati och mänskliga rättigheterna i alla länder. Stödet till uppbyggandet av demokratiska strukturer i utvecklingsländerna förstärks.”

Man kan också fråga sig hur samordningen sker inom UD. Läs t.ex. vad biståndsminister Gunilla Carlsson sade den 30 maj 2007 under rubriken ”Ska svenskt bistånd gå till icke-demokratiska stater”:

”Vi måste ställa krav på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna var vi än verkar. Och kraven ska vara tydliga. Jag vill ta tillfället i akt och utveckla detta. Låt mig till att börja med omformulera frågan och dess möjliga tolkningar för att klargöra regeringens utgångspunkter. Ett sätt att ringa in problemet är att ställa frågan: Ska svenskt bistånd gå till icke-demokratiska regimer som förtrycker sin befolkning? Det finns ett enkelt svar på den frågan och det är: Nej, vi får aldrig finansiera diktatorer och förtryckarregimer. Svenskt stat-till-stat-samarbete med icke-demokratiska regimer ska därför undvikas. Det är inte försvarbart att svenska skattemedel hamnar i fickorna på diktatorer. Där vi vill bidra till en långsiktig samhällsförändring måste vi finna alternativa kanaler för att uppmuntra och stödja demokratiska krafter.”

Äsch, å andra sidan, kan man sälja till USA och ingå avtal om militärt samarbete med Saudiarabien, så kan man väl sälja några plan till Thailand…
Man måste fråga sig, vad ska vi med exportkriterierna till, om det enda ansträngningar de medför är de som sker för att hitta på kreativa tolkningar och nyspråksformuleringar?
Det är mycket med Gripen just nu. Idag skrevs också avtalet under mellan FMV och Saab om en uppgradering av 31 Gripenplan till C/D-nivå.

Folkrörelser oroade över ökad vapenexport

Svenska Röda Korset, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Svenska Amnesty, Kristna Fredsrörelsen och Diakonia har läst Inspektionen för strategiska produkters nya statistik över den svenska vapenexporten 2006. Folkrörelserna oroas över att svensk vapenexport fortsätter att öka och att den gick till länder där det förekommer grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

De skriver: ”Enligt uppgifter från ökade vapenexporten dramatiskt under förra året. Totalt uppgick den till över 10 miljarder kronor. (…) Detta gör Sverige till en av världens största vapenexportörer i förhållande till vår storlek.”

Carl Söderbergh, avgående generalsekreterare i Svenska Amnesty, pekar på det faktum att Sverige, trots riktlinjer om motsatsen, exporterar till länder där det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Han säger att ”Detta är mycket allvarligt och urholkar förtroende för Sveriges utrikespolitiska målsättningar om fred, folkrätt, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling”.

KRUT på lut?

Regeringen beslutade den 10 juli 2003 om direktiven för en statlig offentlig utredning med uppdrag att se över den svenska krigsmateriellagstiftningen (dir. 2003:80). Utredningen antog namnet KRUT, KRigsmaterielUTredningen. Uppdraget formulerades mot bakgrund av den senaste tidens förändringar inom de utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska områdena, vilka inneburit att såväl utveckling, tillverkning och anskaffning av försvarsmateriel som exportkontroll i ökande grad blivit föremål för internationellt samarbete. Uppdraget har också formulerats i ljuset av den organisationsreform som ägde rum 1996 och som innebar att tillståndsprövningen av exportärenden delegerades från regerings- till myndighetsnivå.

KRUT redovisade sina förslag i SOU 2005:9 Hittills har förslaget inte resulterat i någon proposition från regeringen, men det är på gång. Enligt statrådet Tolgfors i december är ärendet under beredning inom regeringskansliet.

Måtte den senaste tidens händelser leda till att regeringen inkluderar andra delar i denna beredning. Följande krav bör de flesta kunna instämma i:

”Slutligen måste nya regler införas. Europeiska folkrörelser har, utan framgång, krävt att ett särskilt antikorruptionskriterium ska inkluderas i EU:s uppförandekod för vapenexport. Sverige måste nu införa nya vapenexportregler som inkluderar riktlinjer mot korruption och dessutom krävs generellt mer insyn i och öppenhet kring vapenaffärer.”

Rolf Lindahl, politisk sekreterare Svenska freds- och skiljedomsföreningen, skriver detta på SVT Agendas hemsida.

Kommission om provision

En kommission som utreder vad som har hänt och inte hänt i samband med JAS-affären med Tjeckien bör kunna upprättas på ungefär det sätt som man gjorde i samband med medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport i maj 1988 (SOU 1988:15).

Under mitten av 1980-talet framkom uppgifter om att Bofors hade, mot alla regler och förordningar, låtit smuggla vapen till länder som inte uppfyllde kraven enligt de svenska riktlinjerna för vapenexport. En rad andra misstänkta fall framkom också senare. Nu började en karusell av flera polisutredningar, andra utredningar samt KU-förhör. Debatten om vapenaffärerna fick den socialdemokratiska regeringen att 1987 sammankalla en s.k. medborgarkommission för att undersöka saken. Syftet var att granska uppgifterna om den olagliga vapenexporten, samt att i mesta möjliga mån avgöra vilka som varit ansvariga för att det kunnat ske.

Jag vet inte i skrivande stund om denna kommission hade fullgoda mandat för sin uppgift, huruvida sammansättningen av ledamöter och experter var optimal och så vidare. Men det kan ju vara en modell att utgå ifrån.