Kategori: JAS Gripen

Skillanden mellan 80 och 100

Jag har fått en hel del mail med anledning av diskussionen om JAS Gripen – både vad gäller ledningsfrågan och Försvarsmaktens avvägning som resulterar i förslaget att Sverige ska ha 100 Gripen C/D istället för Försvarsberedningens eniga ställningstagande om att antalet (från nivån 100 plan) skall minskas i väsentlig grad.

Jag resonerar såhär:

Försvarsmakten har tidigare meddelat att det operativa behovet är 60-80 stridsflygplan. Nu föreslås 100 JAS Gripen C/D (i enlighet med vad riksdagen tidigare har beslutat). Jag ställer mig frågan om det är rimligt att flygvapnet ska vara dimensionerat för att utbilda piloter och taktikutveckla för en exportmarknad? Till detta kommer de industriella behov/hänsyn som tas eftersom industrin av många anses ge värdefull tekniskt spinn-off till övriga delar av svensk industri.

Med andra ord. Det exportstöd, i vid mening, och industristöd som hela tiden trycker upp antalet plattformar jämfört med vad som är ”rena” operativa behov, det måste anses vara investeringar som kommer flera samhällssektorer till del.

I nuläget belastar dock denna ”samhällsnytta” en och samma utgiftspost – Försvarsmakten. Dessa satsningar på flyget utgör en betydande del av hela materielanslaget, det tar resurser i anspråk och leder till en infrastruktur och organisation som överskrider behovet och begränsar utvecklingsbehovet inom prioriterade områden.

Vad är då slutsatsen? Kalla saker för dess rätta namn! Om det är exportstöd och en industri som skall subventioneras så måste man säga just det och inte tillkämpat försöka hitta en retorik som lindar in och döljer. Nästa steg är att diskutera om det är skattebetalarna som ska finansiera det överhuvud taget, eller om man ska lägga ner eller om man ska hitta andra finansiärer som kan dela på bördan.

Bör budbäraren skjutas?

Turerna kring JAS Gripen C/D och ledningssystem fortsätter. Idag publicerar SvD:s ledarblogg ännu ett brev av major Peter Neppelberg, ett brev där han vänder sig till ledamöterna i Försvarsutskottet.

Detaljeringsgraden är hög i de initierade redogörelserna. Förmodligen är det fler än jag som har undrat lite över hur bra det är att alla hål i förmågan redovisas helt öppet för alla att läsa, men samtidigt lär sakernas tillstånd vara mer känt bland främmande underrättelseorganisationer än hos svenska försvarspolitiker.

Det är viktigt att information om dylika brister, bevekelsegrunder för FM:s beslut, förklaringar till avvägningar som gjorts m.m. kommer upp till ytan. Om de aldrig gör det finns det ingen möjlighet för den politiska nivån att rätta till eller för den delen göra om och göra rätt.

Därför är det så anmärkningsvärt, det som Wiseman skriver på sin blogg:

”Drevet går dock enligt uppgift och nu ska Neppelbergs samtliga tre brev säkgranskas/menbedömas. Det skulle förvåna mig enormt om Neppelberg blir fälld eftersom allt bygger på helt öppna uppgifter. Jag måste säga att jag verkligen inte gillar denna nya stasikultur som slagit rot i Försvarsmakten, där folk blir anmälda till höger och vänster, och mer energi läggs på att kontrollera medarbetarna än att samla information om omvärlden och ev angripare.”

Det får inte bli så att fokus nu läggs på att straffa den som ringer i klockan, snarare än att utkräva ansvar för att det har blivit som det har blivit (inom Försvarsmakten och i den politiska handläggningen).

Som en klok person sade: ”Att offentligöra oförmågan till stridsledning är tydligen värre än att besluta om den.” Så får det inte vara.

PS. Jag läser Åsa Lindestams (S) blogginlägg om JAS Gripen och måste påminna om både tidigare uttalanden och underlag från försvarsmaktsledningen som säger att de operativa kraven motsvaras av 60-80 plan. Att Försvarsmakten i det nu aktuella planeringsunderlaget föreslår 100 stridsflygplan beror enligt min bedömning främst på exportstödsverksamvetens behov i kombination med viss planeringstaktik.

Osthyvel igen?

Allan Widman (FP) har nu fått svar från försvarsministern på sin fråga om vad ministern avser vidta för åtgärder för att säkerställa kostnadsberäkningar för en markbaserad rikstäckande infrastruktur för ledning av JAS 39 C/D med internationellt interoperabla datalänkar?

Försvarsministern svarar lakoniskt att ”det är Försvarsmaktens ansvar att planera och budgetera för anskaffningen av ny materiel inom ramen för utgiftsområde 6, anslaget 1:3 Anskaffningar av materiel och anläggningar.”

Vidare skriver ministern att ”Försvarsmakten har i svaret på regeringens planeringsanvisningar den 30 januari angivit att anskaffningen av Länk 16 påbörjas under år 2010. Med anledning av de oklarheter som framkommit avseende tidpunkten för den operativa driftsättningen av infrastrukturen för datastridsledning av JAS 39C/D, har Regeringskansliet anmodat Försvarsmakten redovisa ett förtydligande avseende bland annat detta.”

Försvarsministern fortsätter: ”Förmågan till datastridsledning av stridsflyget är viktig och frågan är inte huruvida en sådan anskaffning kommer att ske, utan när. Det är viktigt att förmågan till datastridsledning från marken med det länksystem som används i C/D-versionen finns så snart det är möjligt och med beaktande av avvecklingen av JAS 39A/B. Det är av stor vikt att påpeka att förmåga till datastridsledning mellan flygplan av C/D-version finns idag, och att datastridsledning även kommer att vara möjlig från ledningsflyggrupp ASC 890 före utgången av året.”

Vad säger Sten Tolgfors egentligen? Att det finns pengar avsatta? Att det finns pengar avsatta även för ett uppskruvat tempo? Att genomförandegruppen inte bör tänka om? Att genomförandegruppen måste omprioritera? Och vad menar ministern med ”med beaktande av avvecklingen av JAS 39A/B?

.hmmessage P { margin:0px; padding:0px } body.hmmessage { font-size: 10pt; font-family:Verdana } För det första: Man måste ju tillåtas att ta sig för pannan och utbrista något om det numera klassiska problemet med fokus på högsta möjliga antal plattformar istället för att de vi har (i vilken skepnad de än må vara, korvetter, eller stridsflyg eller något annat) ska ha operativ förmåga.

Brutalt uttryckt: Vi ska ha många, de ska vara guldpläterade, skit samma om de verkligen fungerar som en operativ del av systemet…

För det andra: Riksdagen har beslutat om att ensa Gripenflottan till 100 plan i C/D-versionen. Försvarsberedningen föreslog i juni månad 2008 -enhälligt- att det antalet bör reduceras i väsentlig grad. Försvarsmakten säger ändå ”100 C/D” i sitt planeringsunderlag till regeringen och vi får snart se vad den kommande inriktningspropositionen säger om den saken.

Nåväl. Motivet inför riksdagen till att fatta beslutet om 100 JAS 39 C/D var att det blir billigare eftersom det blir ett enhetligt system. Något som också Widman har lyft fram i tidigare frågor:

”En ensad flotta ger därför också vinsten av enhetliga procedurer för det svenska flygvapnet när de bara behöver flyga med en version av Gripen. Investeringen av varenda flygtimme i JAS 39 C/D bär därmed mot framtiden och bidrar till flygförarens förmåga också till skarp internationell insats. Eftersom det synes sannolikt att antalet flygtimmar inte kommer att öka de närmaste åren torde det vara ändamålsenligt att snarast möjligt fasa ut JAS 39 A/B ur aktiv flygtjänst.”

Om man nu, på grund av ledningsfrågan, kommer fram till att A/B måste vara kvar i aktiv tjänst, vid sidan av införandet av de 100 C/D, då blir det inget enhetligt system och då ökar naturligtvis kostnaderna enligt samma argumentation som vid riksdagens uppgraderingsbeslut. Och ovanpå detta ska kostnaderna för ett snabbare införande av stridsledningsystemet läggas.

Det blir dyrt. Mycket dyrare än vad som är budgeterat. Vem ska betala det?

Jag blir lite nervös när jag läser vad Widman skriver: ”Slutsatsen kan bara bli en enda: De äldre JAS-flygplanen och det existerande stridsledningssystemet måste hållas igång tills ett nytt sådant är på plats och fungerar.”

Jag önskar verkligen att Widman i samma mening hade konstaterat att det inte kan bli tal om några 100 C/D. Antalet måste minskas så att ekonomiskt utrymme frigörs om den Widmanska planen skall sjösättas. Flygvapnet måste hantera kostnaderna inom sin ”ram”.

Om det inte blir så, ja då skall nya friska pengar vaskas fram och det förmodligen inom 6.2. För anslagssparandet kommer inte finansministern släppa från sig i en tid han själv beskriver som ett ”nationellt nödläge”. Det blir osthyveln igen. Marinen och armén får några materielprojekt strukna. Kanske rentav sådant som är nödvändigt för pågående internationella krishanteringsuppdrag? De som luttrade har undrat vem som tror att den politiska inriktningen med markoperativ tyngdpunkt någonsin kommer att märkas av i verkligheten, de får vatten på sin kvarn.

Men nu är jag nog bara överdrivet pessimistisk, hoppas att jag har fel.

PS. Frågan fortsätter att rulla på SvD:s ledarblogg. Widman skriver i en replik:

”Innan regering och riksdag fattade beslut om att det svenska flygvapnet enbart skulle innehålla den s.k. exportversionen av JAS 39 Gripen borde myndigheten upplyst om konsekvenserna. Att det i efterhand uppdagas att det behövs ett helt nytt stridsledningssystem med nationell täckning, som kräver nya investeringar i miljardklassen, duger inte. Det är bra att regeringen nu ställer tydliga frågor till Försvarsmakten. I samband därmed måste också ansvarsfrågorna utredas.”

Jag håller med helt och hållet. Och som jag har sagt tidigare, det vore intressant att veta var informationen har stoppat? Har den aldrig nått regeringskansliet? Eller var det riksdagen som inte fick veta?

Om och om och om och om igen

Allan Widman (FP) har ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Sten Tolgfors (M) där han följer upp historien om ledningssystemet för JAS 39 C/D. Widman skriver:

”I god tid innan den tidpunkt då vi avvecklat JAS 39 A/B måste en rikstäckande markbaserad infrastruktur för ledning med internationellt interoperabla datalänkar vara anskaffad, installerad och leveransgodkänd för skarp operativ drift.

Vidare kostnadsberäknar Widman projektet till dryga 2 miljarder och fem års arbete fram tills dess att systemet är operativt.

Försvarsministerns glädje över anslagssparandet lär har övergått till förtvivlan inom loppet av ett dygn. Det kan inte vara roligt att som försvarsminister läsa dagens ledarblogg i SvD. Där skriver major Peter Neppelberg, som har 30 års erfarenhet av stridsledning och luftövervakning, ett lika delar intressant som upprörande öppet brev till ÖB. Han avslutar sitt brev med frågan:

”Eller är det möjligen så att prestigeförlusten i att avbryta NBF-utvecklingen och de miljarder av skattemedel som plöjts ner där väger tyngre än Försvarsmaktens förmåga att försvara Sverige?”

400 miljoner skäl att fundera

Försvarskoncernen Saab har fått en beställning värd 400 miljoner kronor från FMV, Försvarets materielverk. Kontraktet avser studier samt konceptarbete under 2009 rörande Gripen-systemets förmågor i framtiden. Beställningen är del två i ett arbete som inleddes förra året. Det framgår av ett pressmeddelande från den 9 februari 2009.

Läs det igen. 400 miljoner för en studie som handlar om Gripens operativa förmåga inför framtiden.

Det kanske hade varit bra att lägga de pengarna på att fixa problemet med kommunikationssystemen (som jag har skrivit mer om här), om man nu tycker att det är ett problem vill säga. I samband med den diskussionen framhåller ju Försvarsmakten att det är brist på pengar som är orsaken.

Jag kan inte låta bli att undra hur diskussionerna gick i Försvarsdepartementet inför denna satsning? Någon måste ju rimligen ha ställt frågan hur det står till med den operativa förmågan idag, innan man lägger 400 miljoner på att fundera över framtiden?

Och by the way, för idag exakt två år sedan föreslog Försvarsmaktens dåvarande insatschef, Jan Johnsson, att JAS Gripen skall vara insatt senast om två år i någon internationell operation.

Uttalandet fick stöd från folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman:

”- Det är pinsamt att den enskilt största utgiftsposten i den svenska materielbudgeten ännu inte kommit till nytta för den internationella säkerheten. Svenska stridsflygplan har ej deltagit i utlandsstyrkan sedan 1964. Att sätta en tidsgräns för när Gripenplanen skall kunna vara insatta är ett bra sätt att äntligen åstadkomma internationell förmåga. Insatschefens uttalande måste tolkas som ett löfte från Försvarsmaktens sida. Det är djärvt, men mycket vällovligt.”

Vi vet alla hur det är med den saken. Widman tycker att Gripen ska ut i internationell tjänst för att motivera sin resurstilldelning. Det är inte min slutsats. I försvarspolitiken har vi under lång tid talat om att det är operativa behov som ska styra materielförsörjningen. Vi pratar om skydd för soldaterna på marken i utlandsmissionerna men fortfarande går merparten av materielbudgeten till Gripen. Där har vi problemet. Vi kan inte börja motivera hur vi formar våra bidrag till fredsfrämjande verksamhet med att det är pinsamt att investeringar för totalt sett hundratals miljarder inte kommer till användning internationellt.


På ubåtssidan händer det också grejer med kommunikationssystemen. Fast tvärt om.

Färre stridsflygplan i Danmark?

I Danmark debatteras frågan om anskaffning av nytt stridsflyg, där JAS Gripen är en option.

Men oppositionen och soldater i utlandstjänst vill prioritera annat:

Politikerne på Christiansborg skal skrue ned for de hede drømme om en flåde af nye topmoderne kampfly og i stedet bruge nogle af de mange milliarder på kedelige mangelvarer som reservedele og transporthelikoptere. Det siger de danske soldater i Afghanistan. (…)

Udmeldingerne kommer efter, at et udkast til Forsvarskommissionens betænkning fastslår, at forsvaret i dag mangler et engangsbeløb på 2,4 milliarder kroner til reservedele, ammunition og materiel.

Derudover regner forsvaret med, at man hvert år fremover får brug for 700 ekstra millioner til drift på grund af de dyre missioner i blandt andet Afghanistan. Pengene skal findes, men det skal ske på forsvarets eksisterende budget, siger S og SF.

Danmark har idag 48 F-16 som skall vara operativa fram till 2020 då det är tänkt att nya plan skall anskaffas. Nu talar socialdemokraterna om ett färre antal ( 24 st). Enligt uppgifterna i artikeln som citeras ovan har Gripen offererat 22 miljarder för 48 stridsflygplan medan Joint Strike Fighter, Lockheed Martin, har sagt 20 miljarder för samma antal.

Danielsson vill ha debatt

Staffan Danielsson (c) klargör, apropå ett tidigare inlägg på denna blogg, att han inte vill tysta någon Gripen-kritik:

”Får jag klargöra! Jag är alltid för en öppen och ärlig debatt förankrad i verkligheten för att driva utvecklingen framåt. Annika och Allan och jag själv och andra ska verkligen föra fram våra analyser och åsikter.”

Till Danielssons förtjänster räknas att han är tydlig med sin inställning till fortsatta satsningar på JAS Gripen. Det gynnar debatten.