Kategori: Saab

400 miljoner skäl att fundera

Försvarskoncernen Saab har fått en beställning värd 400 miljoner kronor från FMV, Försvarets materielverk. Kontraktet avser studier samt konceptarbete under 2009 rörande Gripen-systemets förmågor i framtiden. Beställningen är del två i ett arbete som inleddes förra året. Det framgår av ett pressmeddelande från den 9 februari 2009.

Läs det igen. 400 miljoner för en studie som handlar om Gripens operativa förmåga inför framtiden.

Det kanske hade varit bra att lägga de pengarna på att fixa problemet med kommunikationssystemen (som jag har skrivit mer om här), om man nu tycker att det är ett problem vill säga. I samband med den diskussionen framhåller ju Försvarsmakten att det är brist på pengar som är orsaken.

Jag kan inte låta bli att undra hur diskussionerna gick i Försvarsdepartementet inför denna satsning? Någon måste ju rimligen ha ställt frågan hur det står till med den operativa förmågan idag, innan man lägger 400 miljoner på att fundera över framtiden?

Och by the way, för idag exakt två år sedan föreslog Försvarsmaktens dåvarande insatschef, Jan Johnsson, att JAS Gripen skall vara insatt senast om två år i någon internationell operation.

Uttalandet fick stöd från folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman:

”- Det är pinsamt att den enskilt största utgiftsposten i den svenska materielbudgeten ännu inte kommit till nytta för den internationella säkerheten. Svenska stridsflygplan har ej deltagit i utlandsstyrkan sedan 1964. Att sätta en tidsgräns för när Gripenplanen skall kunna vara insatta är ett bra sätt att äntligen åstadkomma internationell förmåga. Insatschefens uttalande måste tolkas som ett löfte från Försvarsmaktens sida. Det är djärvt, men mycket vällovligt.”

Vi vet alla hur det är med den saken. Widman tycker att Gripen ska ut i internationell tjänst för att motivera sin resurstilldelning. Det är inte min slutsats. I försvarspolitiken har vi under lång tid talat om att det är operativa behov som ska styra materielförsörjningen. Vi pratar om skydd för soldaterna på marken i utlandsmissionerna men fortfarande går merparten av materielbudgeten till Gripen. Där har vi problemet. Vi kan inte börja motivera hur vi formar våra bidrag till fredsfrämjande verksamhet med att det är pinsamt att investeringar för totalt sett hundratals miljarder inte kommer till användning internationellt.


På ubåtssidan händer det också grejer med kommunikationssystemen. Fast tvärt om.

Tack men nej tack

Gårdagens nyheter, men ändå.

I torsdags meddelade den norska regeringen att man avser köpa F 35 och inte JAS Gripen. I Sverige blev alla tagna på sängen av beskedet. Kanske inte av innehållet, men av tidpunkten.
Själv är jag förvånad över förvåningen. Om jag generaliserar är de enda jag har talat med som verkligen har trott på affären SAAB själva. Så gott som alla andra har från början sagt att det är klart att det blir amerikanskt. Norge är beredd att betala en hel del för den transatlantiska länken. ”Norrmännen är smarta” har det sagts, det är klart att Gripen skall vara med och pressa priset nu när det rent teoretiskt skulle kunna gå Sveriges väg i och med det intensifierade Nordiska samarbetet och allt, men inte blir det en affär av det där. Ungefär så har det pratats.
Med buller och bång fullständigt krossades Gripen när beskedet kom. Det var ganska uppseendeväckande, måste man säga. Den signal Norge har skickat över världen, när det gäller förmåga att möta operativa krav, förmodligen misslyckade simuleringar mot motståndare och allt annat som i sinom tid lär läcka ut från upphandlingsprocessen, är naturligtvis förödande för kommande affärer. Detta har naturligtvis de amerikanska aktörerna vägt in också, i sitt erbjudande.

Försvarsminister Tolgfors kommenterade det norska beskedet och sade bland annat att Norge har ”hanterat upphandlingsprocessen väl”. Jan Nygren, som har varit spindel i nätet för SAAB under processen var inte precis lika mild i sina formuleringar.

Frågan man måste ställa sig är väl hur man kunde ha så fel inom SAAB? Man fick veta bara drygt en timme innan beskedet offentliggjordes. Man har uppenbarligen själva trott att affären skulle gå i lås (trots alla bedömningar som har pekat på motsatsen) och man har dessutom satt sig i en situation när man har att krishantera andra upphandlingsprocesser och kommande affärsmöjligheter.
Förklaringen från Norge lyder alltså som så att Gripen inte klarar de operativa kraven och hur det förhåller sig med det kommer naturligtvis att nagelfaras av olika aktörer framöver, men vid sidan av denna upphandlingsgranskning måste ju en diskussion starta i Sverige som handlar om att om nya Gripen inte duger till att försvara Norge, vad betyder det för Sverige?

För egen del är jag angelägen om att det svensk-norska försvarspolitiska samarbetet inte påverkas alltför mycket av Norges nej. Om man går tillbaka till den samarbetsutredning som ÖB i Sverige och hans norske motsvarighet gjorde, så kan man konstatera att det aldrig har hängt på några Gripen-affärer. Risken är väl att förbittring riskerar att lägga en våt filt över det nu.
Men SAAB:s strategiska misstag kan inte tillåtas avgöra hur det blir med den saken.

Gör inte Saab bilar?

I den alltid lika roliga ”vänsterspalten” i Svenska freds tidning PAX, återfinns idag följande betraktelse:

”Bilar eller bomber?

Till kategorin ”Det hade jag ingen aaaaaning om” kan nu centerpartisten Eva Selin Lindgren (c) sälla sig. Hon är suppleant i försvarsutskottet, sitter i en tekniknämnd, säger att hon har engagerat sig i frågor som rör både fredsrörelsen och mänskliga rättigheter – samt äger 25 aktier i försvarsindustrikoncernen och vapenexportören Saab. När Dagens Industri konfronterar henne med detta utbrister hon:

”Jag trodde att Saab gjorde bilar, gör de inte det?”

Hur blev det med korruptionen egentligen?

I Sverige är det vråltyst om de ”mutskandaler” som slogs upp stort kring Saabs påstådda användande av agenter m.m.

FMV sade att man skulle gå till botten med detta, när inslag efter inslag publicerades i TV. En rättslig process pågår, men man hör inte så mycket som ett knyst om hur det framskrider.

Nu handlar det enda man hör kring Saabs Gripenaffärer, om nya kontrakt och förmodade affärer. Regeringen är uppenbarligen villig att släppa igenom affärer (t.ex. Thailand) innan anklagelserna är utredda.

Det verkar dock pågå ett arbete inom industrin själv. Saabs vd, Åke Svensson, rattar också ASD, de europeiska flyg- och försvarsindustriernas samarbetsorganisation. ASD har tagit fram en gemensam europeisk kod mot korruption (tyvärr hittar jag den inte på nätet).

Bakgrunden är kraven på en implementering av vad som beslutades om etik och antikorruption vid OECD-konventet 1997 och vad som förskrivs av UNCAC, FN:s konvention mot korruption.
Syftet med denna gemensamma industristandard är att förhindra korruption inom den internationella flyg- och försvarsindustrin genom gemensamma regler och riktlinjer.

Enligt Säkerhets- och försvarsföretagen skall de ”inte bara ansluta till nationell lagstiftning utan innebär en mängd åtgärder för att leva upp till högt ställda krav på etik och antikorruption.
Uppförandekoden innefattar ett brett spektrum av åtgärder såsom förbud mot allt som kan uppfattas som korruption, klarläggande av regler vad gäller gåvor och förmåner, utnyttjande av agenter och mellanhänder etc.”.

För fördjupning i ämnet rekommenderas:

Transparency Internationals rapport ”Addressing corruption and building integrity in defence establishments”. Den finns att ladda ner här.

Det finns också en intressant undersökning som visar hur industrin (inte bara försvarsindustrin) själv bedömer korruption m.m.

”Respondents were asked to estimate the maximum percentage increase that corruption can have on the costs of an international project. A quarter of respondents said that it was between zero and 5% – already a high figure on a multi-billion dollar project. However, 9.7% said that corruption could amount to up to half of the total project costs, and 7.1% said it could be even higher. The companies estimating maximum corruption at more than a quarter of the total project cost were most likely to come from the construction (29%), defence (25%) and finance (18%) sectors”.

Och apropå agenter hittar man bland annat följande citat från en försvarsindustriföreträdare:

”The arms and defence sector has hundreds of these people. It is not stating it too grandly to say that the industry works almost entirely through ‘middle men’, some of whom can be high-ranking government officials. We work on a basis of trust and success. The formal process of checking their record or telling them how to run their operation and not pay a bribe where it is customary to do so is laughable”.

Tidtabellen publicerad i Ny Teknik

Apropå det tidigare inlägget om ”JAS-debatt i riksdagen”.

För de som eventuellt tvivlar på att ett svenskt besked om satsning på E/F-versionen av Gripen måste komma inom kort, hittade jag ett uttalande av Saabchefen Åke Svensson, i Ny Teknik:

”När ska Norge och Danmark ta beslut?

– Vi räknar med att lämna en offert till Norge under våren 2008. Beslutet kommer troligen att tas under 2008 eller senast i början av 2009. I Danmark sker samma process ungefär ett år senare”.

Ingen skall inbilla mig att man lämnar en offert till Norge utan att samtidigt eller i samband med den utställa de garantier om den svenska satsning på projektet som är en förutsättning för norrmännen.

Korruption

”The top ten business sectors most likely to demand or accept bribes.”

I den förträffliga New Internationalist nr 396 kan man läsa mer än man tål om korruption.
Apropå debatten här hemma om Saabs eventuella inblandning i mutor i samband med Tjeckiens JAS-leasingavtal kan också konstateras att Storbritannien uppenbarligen har lagt ner undersökningen av eventuella mutor i affären mellan BAE Systems och Saudiarabien/Al Yamamah. Transparency International (TI) har skrivit till generalsekreteraren i OECD (som har riktlinjer mot korruption) för att OECD skall vidta åtgärder.