Kategori: JAS Gripen

JAS Gripen akt II

Saab har nu kommenterat det norska beslutet att inte köpa JAS Gripen. Man talar klarspråk på ett sätt som sällan görs i den här typen av kommentarer. Nu slåss man för produktens överlevnad. Eller i varje fall för en fortsatt möjlighet att utveckla sin produkt. Underhåll av befintliga stridsflygplan, det kommer man att få hålla på med under många år.

Om de skriftliga kommentarerna idag är beska och tydliga, så ger VD Åke Svensson ett annat intryck i en SvD-artikel som ligger på nätet just nu. Där säger Svensson (naturligtvis med sedvanlig reservation för att det kan vara journalisten som tolkar fel) att han inte oroas av att framtida affärer skulle påverkas av Norges utvärdering av Gripen. Det är naturligtvis ett ganska uppseendeväckande uttalande.

I samma artikel uttalar sig nämligen också Fredrik Gustafson. Han tycker att utvärderingen i Norge om Gripens förmåga att försvara landet och det faktum att planet bara levde upp till ett av de fyra kraven självklart påverkar möjligheten att sälja Gripen till andra länder:

–Vi framställs av Norge som det sämsta och dyraste flyget och om det vore sant skulle väl inget land vara berett att köpa det.

Det begriper ju alla, så det är lika bra att säga som det är. Och det är ju precis därför som Saab går ut så hårt i dagens skriftliga kommentar.

Ännu så länge har det inte kommit igång någon debatt om Gripens framtid i Sverige. Men det är bara en tidsfråga. I morgon debatterar nämligen Försvarsutskottet statsbudgeten för utgiftsområdet. Det vore direkt konstigt om inte budgetpropositionens förslag om att riksdagen skall medge ett svenskt inköp av den senaste versionen (E/F) av Gripen, utifall att det skulle bli ett norskt köp, blev föremål för stor debatt.

Det svaret har vi ju redan, vilket inte var planerat. Nu måste försvarsministern svara på om man står fast vid sitt besked, nämligen att denna satsning inte blir av vid ett norskt nej. Och vad ska man i så fall göra med de pengar som redan är avsatta?

Tack men nej tack

Gårdagens nyheter, men ändå.

I torsdags meddelade den norska regeringen att man avser köpa F 35 och inte JAS Gripen. I Sverige blev alla tagna på sängen av beskedet. Kanske inte av innehållet, men av tidpunkten.
Själv är jag förvånad över förvåningen. Om jag generaliserar är de enda jag har talat med som verkligen har trott på affären SAAB själva. Så gott som alla andra har från början sagt att det är klart att det blir amerikanskt. Norge är beredd att betala en hel del för den transatlantiska länken. ”Norrmännen är smarta” har det sagts, det är klart att Gripen skall vara med och pressa priset nu när det rent teoretiskt skulle kunna gå Sveriges väg i och med det intensifierade Nordiska samarbetet och allt, men inte blir det en affär av det där. Ungefär så har det pratats.
Med buller och bång fullständigt krossades Gripen när beskedet kom. Det var ganska uppseendeväckande, måste man säga. Den signal Norge har skickat över världen, när det gäller förmåga att möta operativa krav, förmodligen misslyckade simuleringar mot motståndare och allt annat som i sinom tid lär läcka ut från upphandlingsprocessen, är naturligtvis förödande för kommande affärer. Detta har naturligtvis de amerikanska aktörerna vägt in också, i sitt erbjudande.

Försvarsminister Tolgfors kommenterade det norska beskedet och sade bland annat att Norge har ”hanterat upphandlingsprocessen väl”. Jan Nygren, som har varit spindel i nätet för SAAB under processen var inte precis lika mild i sina formuleringar.

Frågan man måste ställa sig är väl hur man kunde ha så fel inom SAAB? Man fick veta bara drygt en timme innan beskedet offentliggjordes. Man har uppenbarligen själva trott att affären skulle gå i lås (trots alla bedömningar som har pekat på motsatsen) och man har dessutom satt sig i en situation när man har att krishantera andra upphandlingsprocesser och kommande affärsmöjligheter.
Förklaringen från Norge lyder alltså som så att Gripen inte klarar de operativa kraven och hur det förhåller sig med det kommer naturligtvis att nagelfaras av olika aktörer framöver, men vid sidan av denna upphandlingsgranskning måste ju en diskussion starta i Sverige som handlar om att om nya Gripen inte duger till att försvara Norge, vad betyder det för Sverige?

För egen del är jag angelägen om att det svensk-norska försvarspolitiska samarbetet inte påverkas alltför mycket av Norges nej. Om man går tillbaka till den samarbetsutredning som ÖB i Sverige och hans norske motsvarighet gjorde, så kan man konstatera att det aldrig har hängt på några Gripen-affärer. Risken är väl att förbittring riskerar att lägga en våt filt över det nu.
Men SAAB:s strategiska misstag kan inte tillåtas avgöra hur det blir med den saken.

Svensk stridsledning av JAS Gripen?

Allan Widman (fp) har ställt en skriftlig fråga till försvarsminister Tolgfors om svenskt luftförsvar och JAS Gripen. Widman skriver:

”JAS 39 A/B och FSR 890 kan med sin svenska nationella datalänk ledas av befintliga markbaserade stridsledningscentraler inklusive den i Hästveda i södra Sverige. JAS 39 C/D är en med Nato interoperabel version utrustad med datalänken Link-16, som inte kan ledas av befintlig svensk infrastruktur för stridsledning. Vad ämnar statsrådet vidta för åtgärder så att nationellt försvar av svenskt luftrum med en ensad flotta av JAS 39 Gripen kan realiseras?”
Det ligger ju onekligen sprängkraft i Widmans förrädiskt återhållsamma formuleringar. Om JAS 39 C/D inte kan ledas av befintlig svensk infrastruktur för stridsledning måste det rimligen ha varit känt när riksdagen klubbade igenom att ensa Gripenflottan till C/D-versionen?

Allt för exporten

Budgetpropositionens utgiftsområde 6, Försvar och samhällets krisberedskap,bjuder på några saker som är viktiga utöver de som regeringen vill lista som de mest betydelsefulla.

Bland annat när det gäller JAS Gripen. Utveckling av krigsmateriel för annans räkning är i princip förbjuden på samma sätt som export av vapensystem är förbjudet. I själva verket omnämns utveckling för annans räkning särskilt i lagstiftningen, som ett område som det krävs särskilt tillstånd för. Om detta kan man läsa innantill på ISP:s hemsida.

I budgetpropositionen sägs med, på sitt sätt, befriande klarspråk att det är utfästelserna i JAS-offerten till Norge som är orsak till att Svenska skattebetalare nu skall finansiera 8-10 så kallade SuperJAS. Inte ett ord om svenska operativa krav, vilket inte är konstigt eftersom det inte finns några.

Så nu förväntas riksdagen agera transportkompani och godkänna detta trots att det så sent som för ett år sedan beslutades att uppgradera 31 flygplan av den första versionen Gripen (JAS 39 A/B) till den modernare versionen av Gripen (JAS 39 C/D). Därmed skulle Gripenflottan ensas till 100 flygplan, allihop i versionen JAS 39 C/D. Argumentet från regeringen var att en ensad svensk Gripenflotta innebär lägre kostnader för tekniskt vidmakthållande och underhåll.

Men nu skall vi visst inte ha en ensad Gripenflotta längre. Den så kallade ombyggnationen skall betalas, samt de ökade kostnader det innebär för vidmakthållande och underhåll.
Bakgrunden är att Norge den 11 januari 2008 ställde en offertförfrågan till Försvarets materielverk avseende 48 stridsflygplan. Regeringen bemyndigade den 25 april samma år FMV att lämna erbjudande till och inleda förhandlingar med Norge avseende 48 nyproducerade JAS 39 Gripen inklusive utrustning, stödsystem samt samordnad utbildning, underhåll och support. Erbjudandet skulle lämnas med förbehåll för riksdagens godkännande i de delar det kunde behövas. Av erbjudandet skulle vidare framgå att, om Norge anskaffar Gripensystemet, kommer även det svenska flygvapnet att använda minst åtta flygplan JAS 39 E/F. Om detta förfaringssätt har jag skrivit om tidigare.
I budgetpropositionen uttrycker sig regeringen på följande sätt:
”Norges offertförfrågan medför att Sverige har fått en möjlighet att pröva förutsättningarna för att på kort sikt dela vidareutvecklings-, vidmakthållande- och underhållskostnader för flygsystemet med ett grannland. Genom samarbetet med Norge skulle ett flygsystem kunna erhållas med högre operativ effekt, lägre driftskostnader och bättre exportmöjligheter för oförändrade ekonomiska anslag. Norska regeringen avser att lämna förslag till norska Stortinget i december 2008. Stortinget förväntas fatta beslut under första halvåret 2009 varefter förhandlingar kan påbörjas. Förutsatt att Norge väljer att gå vidare och förhandla med Sverige behövs riksdagens bemyndigande för utveckling och uppgradering av 8-10 JAS 39 Gripen E/F.”
Som sagt. Inte en rad om några operativa krav – det som regeringens materielstrategi så bestämt slår fast. Inte ett ord om att man fick riksdagen att fatta beslut om att ensa Gripenflottan med argumentet att det skulle bli billigare, men att man nu ett år senare överger den principen. Inte ett ord om att det är ett nytt flygplan och inte en ”ombyggnation”.

Även regeringen måste ju rimligen kalla det vid sitt rätta namn: Ett nytt Gripen-plan. Saab säger det ju själva: ”The Next Generation” och försvarspolitiker i alliansen (Allan Widman) har också kallat det för ett nytt plan.
Vad säger socialdemokraterna?

Jag återkommer i morgon om andra delar av budgetpropositionen.

Rejäla omtag (jag hade fel)

Jag skrev igår om att försvarsdepartementet hade en beslutspunkt om anmälan till internationella styrkeregister m.m. vid dagens regeringssammanträde. Det visade sig att det var större saker i görningen än vad jag kunde tro.

Dagens beslut (om att anmäla förband till FN:s, EU:s och Natos styrkeregister samt att anta 57 partnerskapsmål inom PFF för perioden 2009-2014) innebär nämligen ett rejält omtag när det gäller till vilken beredskap förbanden är anmälda.

Tidigare skulle t.ex. följande förband upprätthålla 30 dagars beredskap:

Specialförband,
mekaniserad bataljon,
mekaniserat kompani,
ingenjörkompani,
militärpolisförband,
NBC-insatsstyrka,
artillerilokaliseringsradargrupp,
jägarpluton,
korvettdivision om 2 korvetter och stödfartyg,
minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,
en ubåt med stödenhet,
amfibiebataljon (del av),
stridsflygdivision JAS 39,
transportflygförband Tp 84,
signalspaningsflygplan S102B,
ledningsflyggrupp ASC 890,
ledningsresurs (stabsofficerare med bl.a. kompetens för civilmilitär samverkan),
och militära observatörer.

Nu skall enbart följande förband anmälas med 30 dagars beredskap samt till EU med hög beredskap:

Specialförband och mekaniserat kompani.

Följande förband ska nu anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 90 dagars beredskap samt till EU med medel beredskap:

mekaniserad bataljon,
ingenjörkompani,
militärpolisförband,
CBRN-insatsstyrka,
artillerilokaliseringsradargrupp,
jägarpluton,
korvettdivision om 2 korvetter och stödfartyg,
minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,
en ubåt med stödenhet,
amfibiebataljon (del av),
stridsflygdivision JAS 39,
transportflygförband Tp 84,
signalspaningsflygplan S102B,
ledningsflyggrupp ASC 890,
stridsvagnskompani med transportpluton,
lätt mekaniserad bataljon,
luftvärnspluton,
flygunderstödsledning (TACP),
och – flygbasförband (APOD).

Förut var det enbart följande förband som var anmälda för 90-dagars beredskap:
stridsvagnskompani med transportpluton,
lätt mekaniserad bataljon,
luftvärnspluton,
flygunderstödsledning,
och flygbasförband.

Följande förband ska anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 360 dagars beredskap samt till EU med låg beredskap:

operativt ledningsförband (F)HQ (det är samma som förut).

Följande förband ska dessutom anmälas som rotationsförband till EU i beredskap låg:

minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,
amfibiebataljon (del av),
och lätt mekaniserad bataljon.

Sammantaget innebär alltså dagens beslut att vi går från merparten av de anmälda förbanden i 30-dagars beredskap till att den absoluta merparten av förbanden skall ligga i 90-dagars beredskap.

Det mest sensationella är att man stryker anmälningen av stridsflygdivision JAS 39 i 30-dagarsberedskap och istället lägger den i 90-dagars beredskap!

Där ser man, undrens tid är inte förbi. Det trodde jag aldrig.

Anmälan till internationella styrkeregister

Inför morgondagens regeringssammanträde har försvarsdepartementet en punkt på dagordningen som heter ”Anmälan till EU:s, FN:s och Nato/PFF:s styrkeregister samt antagande av partnerskapsmål inom ramen för Partnerskap för fred”.

Informationen om vad som döljer sig bakom de regeringsärenden som behandlas är ju något bristfällig, lindrigt sagt, eftersom man får nöja sig med just enbart rubriken på ärendet. Vi får se tiden an och hoppas att dimman skingrar sig efter det att beslutet är fattat. Frågan om anmälningarna till olika styrkeregister har ju varit uppe för debatt i samband med försvarets ekonomi, inte minst under senare tid. Jag har själv hävdat behovet av att titta på Sveriges registeranmälningar: Vilka förband med hög beredskap har under lång tid varit anmälda utan att någon gång varit efterfrågade (sådana finns) och vad har denna beredskap kostat?

Nåväl, inför morgondagens beslut skulle man möjligen kunna spekulera om att det är någon förändring pågång, kanske utifrån Försvarsmaktens förslag från den 29 februari då man lämnade sitt budgetunderlag till regeringen. I budgetunderlaget föreslog ju Försvarsmakten en rad åtgärder under budgetåret, bland annat en ny princip för beredskapssättning av insatsförband. Förändringen innebär en lägre beredskap för flertalet förband anmälda till internationella styrkeregister – från 10 och 30 dagar till 90 dagar – men samtidigt att ett större antal förband anmäls till styrkeregister.

Regeringen beslöt så sent som den 13 september 2007 att anmäla följande förband till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 30 dagars beredskap:

”specialförband,
mekaniserad bataljon,
mekaniserat kompani,
ingenjörkompani,
militärpolisförband,
NBC-insatsstyrka,
artillerilokaliseringsradargrupp,
jägarpluton,
korvettdivision om 2 korvetter och stödfartyg,
minröjningsdivision om 2 minröjningsfartyg och stödfartyg,
en ubåt med stödenhet,
amfibiebataljon (del av) från 2007-07-01 (ny anmälan),
stridsflygdivision JAS 39,
transportflygförband Tp 84,
signalspaningsflygplan S102B,
ledningsflyggrupp ASC 890 från 2010-01-01 (ny anmälan),
ledningsresurs (stabsofficerare med bl.a. kompetens för civilmilitär samverkan),
och militära observatörer.

Följande förband ska anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 90 dagars beredskap:
stridsvagnskompani med transportpluton,
lätt mekaniserad bataljon,
luftvärnspluton från 2008-01-01,
flygunderstödsledning från 2010-01-01 (ny anmälan),
och flygbasförband.

Följande förband ska anmälas till UNSAS respektive PARP styrkeregister med 360 dagars beredskap:
operativt ledningsförband (F)HQ (ny anmälan).”

I budgetpropositionen för 2008, utgiftsområde 6 ”Försvar samt beredskap mot sårbarhet” angavs att regeringen har beslutat att följande förband ska anmälas till EU:s militära styrkeregister och till FN (UNSAS) och Nato (PARP) med 30 dagars beredskap:

”• ett specialförband,
• en mekaniserad bataljon,
• ett mekaniserat kompani,
• ett ingenjörkompani,
• ett militärpolisförband,
• en CBRN-insatsstyrka,
• en artillerilokaliseringsradargrupp,
• en jägarpluton,
• en korvettdivision om två korvetter och stödfartyg,
• en minröjningsdivision om två minröjningsfartyg och ett stödfartyg,
• en ubåt med stödenhet,
• en amfibiebataljon (del av) från 2007-07-01 (ny anmälan)
• en stridsflygdivision JAS 39,
• ett transportflygförband Tp 84,
• ett signalspaningsflygplan S102B och
• en ledningsflyggrupp ASC 890 från 2010-01-01 (ny anmälan).

Följande förband är anmälda med 90 dagars beredskap:
• ett stridsvagnskompani med transportpluton,
• en lätt mekaniserad bataljon,
• en luftvärnspluton från 2008-01-01,
• en flygunderstödsledning (TACP) från 2010-01-01och
• ett flygbasförband (APOD).

Ett Operativt ledningsförband (F)HQ är anmält med 360 dagars beredskap.

Följande förband/resurser kommer att avanmälas från EU:s militära styrkeregister, från FN (UNSAS) och Nato (PARP):
• en ledningsresurs (stabsofficerare med bl.a. kompetens för civilmilitär samverkan) med 30 dagars beredskap och
• militära observatörer med 30 dagars beredskap.”

I budgetpropositionen skrev regeringen att Sveriges anmälningar till internationella styrkeregister bör beakta både de behov och den sammansättning som är mest sannolik att Sverige kan komma att bidra med samt kostnaderna för att åstadkomma och upprätthålla beredskap för detta. Samtidigt ska Försvarsmakten kunna delta i internationella insatser med en bredd av olika förbandstyper.”

Ingen vidare styrning på verksamheten med andra ord. Av anmälningarna att döma kan man krasst konstatera att det där ”behovskriteriet” som anges, det måste vara minst viktigt i de avvägningar som görs.

Låt mig gissa: Morgondagens beslut kommer t.ex. inte innebära någon sänkt beredskap eller indragna anmälningar för den stridsflygdivision JAS Gripen som är anmäld…

Efterfrågade arméförband

Rapport ”erfar” att Försvarsmakten i sitt sparpaket på torsdag föreslår att antalet stridsflygdivisioner skall minskas från fyra till tre, innebärande 60 JAS Gripen (istället för de beslutade 100 st C/D).

Allan Widman (fp) framhåller betydelsen av ett efterfrågestyrd utformning av Försvarsmaktens insatsorganisation i ett inslag i Rapport:

”Sverige har ett i jämförelse med andra länder mycket stort flygvapen och det har under lång tid gjort att bland annat arméförbanden har fått styka på foten. Det är olyckligt eftersom just arméförband eftefrågas både internationellt och nationellt i mycket stor utsträckning”.

Det (allt) är upp till Försvarsmakten

Försvarsminister Tolgfors har nu besvarat den fråga Allan Widman fp) har ställt om att fasa ut A/B-versionen av Gripen ur operativ flygtjänst. Svaret säger, som väntat, absolut ingenting. Slutklämmen lyder såhär:

”I regleringsbrevet till Försvarsmakten för budgetåret 2008 har återrapporteringskrav ställts avseende genomförande av handlingsplanen. Försvarsmakten ska redovisa de åtgärder som myndigheten vidtagit och redovisningen ska inkludera hur avvecklingen av systemet JAS 39 A/B fortlöper samt ge en bedömning av avvecklingstiden.”

Med andra ord: Regeringen tycker ingenting. Allt är upp till Försvarsmakten.

Widman vill ensa Gripenflottan

Allan Widman (fp) har ställt en fråga till försvarsminister Sten Tolgfors. Han vill fasa ut JAS 39 A/B ur aktiv flygtjänst och därmed uppnå den ensade Gripenflotta som det senaste riksdagsbeslutet (100 st i C/D-version) syftade till:

”Sverige har beställt serieleverans av JAS Gripen i tre omgångar: 1982, 1992 och 1997. År 2007 beslutades att uppgradera 31 flygplan av den första versionen Gripen (JAS 39 A/B) till den modernare versionen av Gripen (JAS 39 C/D). Därmed skulle Gripenflottan ensas till 100 flygplansindivider, allihop i versionen JAS 39 C/D. Huruvida det blir någon ytterligare serieversion av Gripen (Super-JAS/JAS 39 E/F) till följd av en affär med Norge är fortfarande en öppen fråga. Vinsten av investeringen i uppgradering till en ensad svensk Gripenflotta är lägre framtida sammanlagda kostnader för tekniskt vidmakthållande och underhåll (…) En ensad flotta ger därför också vinsten av enhetliga procedurer för det svenska flygvapnet när de bara behöver flyga med en version av Gripen. Investeringen av varenda flygtimme i JAS 39 C/D bär därmed mot framtiden och bidrar till flygförarens förmåga också till skarp internationell insats. Eftersom det synes sannolikt att antalet flygtimmar inte kommer att öka de närmaste åren torde det vara ändamålsenligt att snarast möjligt fasa ut JAS 39 A/B ur aktiv flygtjänst.
Vad avser försvarsministern att vidta för åtgärder så att de ekonomiska och operativa vinsterna av en ensad Gripenflotta snarast möjligt kan realiseras?”

Allan Widman kommer att få anledning att ställa samma fråga igen, om Norge antar offerten på 48 JAS Gripen E/F och Sverige därmed anskaffar/bygger om ett tiotal plan av de 100 som Riksdagen har fattat beslut om. Då har vi nämligen återigen ingen ensad Gripenflotta. Och det är ju dyrt, som Widman påpekar.

I efterdyningarna av Gripen-offerten

Dags för lite uppföljning av JAS Gripen-offerten till Norge.

Socialdemokraterna vacklar, eller i varje fall verkar Anders Karlsson (ordförande i Försvarsutskottet) göra det. Han sade den 28 april till TV4-nyheterna att (s) inte i dag kan säga om de står bakom offerten eller inte. Partiet menar att Sverige först måste bestämma vilket försvar landet ska ha innan stora nedskärningar görs och vill att regeringen kallar till partiledaröverläggningar (varför då, kan man undra? En sådan övning ger vare sig större insyn, mer inflytande för riksdagen eller för den delen diskussioner som bygger på såvärst mycket sakkunskaper, av fullt naturliga skäl).

Anders Karlsson ser en risk för att satsningen på ett Superjas kommer att ta pengar från övriga försvaret:

”- Det här är inte en uppgradering, utan i praktiken nya plan. Man ska bland annat sätta in en ny motor och flytta landningsställen.”

Till SVT:s Rapport säger han:

”-Vi kan varken säga ja eller nej förrän vi får se underlaget, säger Anders Karlsson (s), ordförande i försvarsutskottet.”

Han ser en risk för att satsningen på ett Super-Jas kommer att ta pengar från övriga försvaret och påpekar att ÖB inte ställt sig bakom offerten.

Karlsson pekar också i Sydsvenskan på att ÖB Håkan Syrén inte stött offerten och fortsätter ”Det sägs att hela försvarsbudgeten äts upp. Det är väl inte bara tomma ord.”

Om Karlsson har partiet med sig på denna osäkra linje bör regeringen (både i Norge och Sverige) dra öronen åt sig. I Sverige måste det betyda ”underkänt” för regeringens sätt att sköta förankringsprocessen, med tanke på att socialdemokraterna hittills alltid varit med på varenda JAS-satsning som föreslagits. I Norge måste man bli nervös med tanke på att offerten måste gälla även efter ett eventuellt regeringsskifte 2010.

Peter Rådberg (mp) har KU-anmält regeringens förfarande. I sin begäran om granskning skriver han bland annat:

”Enligt en tidningsuppgift (SvD 26/4) beslöt regeringen på sammanträdet den 24/4 att Sverige ska uppgradera 10 befintliga Jas-plan till E/F-standard. Riksdagen har tidigare medgivit att regeringen får uppgradera 31 JAS-plan av C/D-modell så att antalet uppgår till sammanlagt 100 st. Utgifterna för detta ingår i det beställningsbemyndigande som riksdagen har givit. Något medgivande att anskaffa ytterligare JAS-plan varken av C/D eller E/F-modell finns således inte. I och med detta regeringsbeslut och överlämnandet av offerten till Norge av Försvarsminister Sten Tolgfors har regeringen förbundit sig ett ekonomiskt åtagande som man inte har rätt att göra utan att först få riksdagens bemyndigande. Regeringen borde enligt Miljöpartiets mening först ha begärt ett nytt beställningsbemyndigande i tilläggsbudgeten för att täcka framtida utgifter till följd av den lämnade offerten. Med tanke på det ekonomiska osäkra läge som Försvarsmakten nu befinner sig i är det utmanande att göra nya åtaganden i Jas39 Gripen-projektet. Det är inte heller motiverat av några försvarspolitiska behov.

Regeringen föregriper den försvarspolitiska beslutsprocess som nu pågår. Enligt Miljöpartiet strider regeringens förfarande mot Regeringsformen, 9 kap: ”10 5 Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444).”

Tolgfors själv gav sig ut på hal is i Rapport i söndags, dagen innan offerten överlämnades. Hans förklaringsmodell går ut på att en Jas-affär med Norge inte innebär att Jas-projektet i Sverige kommer att få några nya pengar utöver det som redan är planerat. Han säger också att Sverige inte kommer att bygga några nya Jas-Gripenplan till det svenska flygvapnet, även om Norge väljer att köpa den nya sk EF-versionen av Jas. I stället handlar det om att bygga om 10 av de 100 Jas-plan som det svenska flygvapnet kommer att disponera i framtiden.
”- Hur många plan Sverige sen vill ha långsiktigt, om vi vill ha fler, det är ett beslut som är alldeles upp till oss själva och som tas i helt annat sammanhang, säger Sten Tolgfors”.

Detta är ett märkligt resonemang av flera skäl. Först om det är ett nytt plan eller ej: Saab själva kallar i varje fall demonstratorn ”the next generation”. Allan Widman redogör i samma Rapport-inslag som Tolgfors för att det är ett ”nytt” plan. Men oavsett hur man definierar det, så är det så att riksdagen har givit klartecken för en C/D version, inte en E/F (oavsett om det är 10 eller 48 man talar om). Sedan om pengarna: Inga nya pengar till Gripen säger Tolgfors. Innebär det att ett eventuellt ja från Norge betyder att E/F skall finansieras inom befintlig materielbudget? I så fall är det ytterligare om- och utflyttningar som måste ske, utöver redan aviserade besparingar. Ett sådant resonemang låter ju till synes bra; det kommer inte att kosta något extra. Men räkna med konvultioner inom Försvarsmakten och andra delar av industrin när det står klart att det är andra verksamheter som får ”betala”.