Kategori: Anders Karlsson

Lite underligt

Regeringspartierna har enats om en ominriktning av försvaret från en dimensionering utifrån internationell krishantering till ett fokus på det nationella territorialförsvaret.

Regeringen är enig om att lite drygt ett år före valet presentera en ”alla får allt”-lösning som är gravt underfinansierad och inte heller nödvändig utifrån rådande hotbild.

Oppositionen samlar sig sakta men säkert till en gemensam hållning under riksdagens behandling av propositionen. En hel del förenar, bland annat kritiken mot den höga beredskap som insatsorganisationen i sin helhet ska ha (något som för övrigt även SvD.s ledarsida håller med om).

Men en hel del skiljer oss åt också. Framför allt synen på vilken inriktning försvaret ska ha, vad som ska vara dimensionernade.

Socialdemokraternas Anders Karlsson menar att ”Regeringen skapar nu ett yrkesförsvar med fokus på internationella uppdrag. Det vänder vi oss emot. Vi vill se ett modernt, effektivt och folkligt förankrat insatsförsvar.”

Gunilla Wahlén (V) är inne på samma spår när hon säger att ”Försvaret kommer inte längre att utgå från det nationella försvaret och utifrån det bygga internationella insatser”.

Enligt min uppfattning har de missat att regeringen i själva verket gör en u-sväng tillbaka till det nationella territorialförsvarsfokus som har varit allenarådande under kalla kriget. Därför framstår denna kritik som något obegriplig.

Bild: Magnus Bard, DN

Säger oppositionen nej till BG11?

Ekot rapporterar idag om att både socialdemokraterna och miljöpartiet har svängt och ”vill inte längre att Sverige ska ställa upp med militära förband till EU”.

Men om man lyssnar till vad Peter Rådberg (mp) och Anders Karlsson (s) säger, så är det ju inte tal om att det skall vara slut med svenskt engagemang i EUBG. De är kritiska till kostnaderna.

Det är ju trots allt ett stort steg mellan att vara kritisk till kostnaderna och att vilja ha ett väl avvägt svenskt bidrag, och att säga nej rakt av (som vänsterpartiet).

Och nog har det varit för dyrt, för ”speciellt”, för mycket vid sidan av den övriga produktionen. Det är ju bland annat därför man skall upphöra med två separata ”produktionslinjer” i fortsättningen.

Anders Karlsson följer upp den socialdemokratiska budgetmotionen från i höstas, men skruvar åt ambitionsnivån ytterligare jämfört med då. Han säger i Ekot:

” – Vi ska kunna bidra med en liten del, kanske ett hundratal, men inte vara första ledande nation som kostar oerhört mycket pengar.”

Ett hundratal! Beskedet är klart från socialdemokraternas sida: Sverige skall inte vara lead nation mer, långt därifrån. I (s) budgetmotion från september står det dock inget om ”ett hundratal”:

”Den svenska regeringen har, tillsammans med Estland, Finland, Irland och Norge, anmält sin avsikt till EU att ställa den nordiska stridsgruppen (NBG) till EU:s förfogande för en ny beredskapsperiod under det första halvåret 2011, med Sverige som så kallad ramnation. Vi socialdemokrater är positiva till att Sverige deltar i NBG 2011. Vi menar samtidigt att Sverige, som nyligen tog ett betydande ansvar för den nordiska stridsgruppen när den stod till EU:s förfogande under första halvåret 2008 – av snabbinsatsstyrkans soldater kom 2 300 av 2 800 från Sverige – denna gång inte ska vara ramnation och ta det största ansvaret. Därför minskar vi försvarsramen med 300 miljoner kronor 2009, 700 miljoner kronor 2010 och 1 miljard kronor 2011.”

I budgetpropositionen för 2006 skrev den dåvarande socialdemokratiska regeringen ”Försvarsmakten har i budgetunderlaget för 2006 bedömt merkostnaderna för uppbyggnaden och utvecklingen av den nordiska snabbinsatsstyrkan till drygt 2,5 miljarder kronor.”

Det var inte direkt tal om någon broms. Skulden för att slutnotan blev för hög bör fördelas på många huvuden. Jag minns t.ex. väl alla återkommande diskussioner om huruvida BG11 skulle vara en alltigenom svensk stridsgrupp. Det var många som tyckte det, då. Några av oss höll emot.

Varför har inte regeringen lagt frågan om BG11 på riksdagens bord, om inte annat för att undvika det som händer precis just nu? Tänk om bara UFöU:s betänkande (2007/08:UFöU3) hade omhändertagits av regeringskansliet! I detta utskottsbetänkande säger nämligen en enig riksdag att ett ställningstagande om BG11 är beroende av ett beslut i riksdagen.

Återigen blir det en dyrköpt läxa för regeringen, att inte lyssna till riksdagen.

NATO-debatt mellan (s) och (fp)

I morse diskuterade Allan Widman (fp) och försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (s) försvarspolitik med betoning på relationen med NATO i SVT:s Gomorron.

Anders Karlssons främsta argument mot NATO-medlemskap är att den militära alliansfriheten har tjänat oss väl, samt att vi måste kunna bestämma själva hur vi vill agera i olika kriser. Allan Widman trycker på det lilla landets behov av många och goda vänner och menade att vi just nu lever med den allvarligaste säkerhetspolitiska situationen på många år.

Widman slapp över huvud taget att problematisera ett svenskt NATO-medlemsskap, t.ex. vad gäller möjligheter att agera för nedrustning, kärnvapenproblematiken och hur medlemsskap eller ej påverkar den regionala situationen m.m. Och Karlsson slapp bemöta argumentet att ett NATO-medlemsskap inte innebär att man mot egen vilja tvingas delta i anfall mot främmande makt (en argumentation som för övrigt också kan användas gentemot Widman, när han är så säker på att ett medlemsskap innebär att Sverige skulle garanteras omedelbar hjälp).

Det gamla argumentet om vad som historiskt har varit bra val för Sverige räcker inte när man ställs inför nya utmaningar. Med den argumentationslinjen från socialdemokraterna kommer snart opinionsmätningar visa att motståndet mot NATO-medlemskap minskar i den svenska folkopinionen.

(För närvarande varierar andelen personer som vill att Sverige skall gå med i Nato mellan 20-25 procent, medan andelen personer som vill att Sverige skall behålla den militära alliansfriheten är ungefär dubbelt så stor, mellan 40 och 50 procent.)

Några nedslag

Jag vill inte försöka mig på att gå igenom och blogga i efterhand om alla händelser i sommar, men några få nedslag vill jag gärna göra innan Georgien:

Idag skriver försvarsutskottets ordförande, Andres Karlsson (s) i GP. Han skriver att dagens värnpliktsnivåer ”inte är optimala” utan antalet värnpliktiga bör ”öka avsevärt”. En lämplig nivå, menar Karlsson, är att utbilda upp till 15 000 per år. Men samtidigt skriver han att det vore ”slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser” att utbilda fler än vad som behövs. Och det är väl ungefär här som det går snett i resonemanget. Hur ser socialdemokraternas framtida insatsorganisation ut (om vi nu skall använda det begreppet ett tag till)? Vilken budget? Hur stor andel räknar man med kan och vill gå vidare till ett kontrakt, efter den inledande utbildningen som tydligen 15 000 skall genomföra? Om det är många av de 15 000 som vill gå vidare, så många att man inte kan kontraktera alla, utbildar man då inte ”fler än vad som behövs”? Återigen blir antalet utbildade inom ramen för värnplikten ett mål i sig, för socialdemokraterna. (SvD följer upp här)

En annan debattör är generallöjtnant Johan Kihl som tillsammans med konsulterna Per-Egon Johansson och Dag Sundström (InterPares Management Consultants) skrev på SvD:s Brännpunkt igår. Budskapet är i sammandrag att regeringen bör skjuta upp beslutet om en ny EU Battle Group 2011 tills försvaret uppnått balans mellan det nationella och det internationella.
Debattörerna driver också tesen att det finns en direkt koppling mellan de Nordiska ländernas försvarsutgifter. Någon slags nollsummespel. Minskar ett land (Sverige) höjer de andra osv. Det är ett förbluffande ytligt resonemang! Vidare skriver Khil m.fl.:

”Sveriges ensidiga inriktning på internationell verksamhet ökar kostnaderna och leder till ytterligare förbandsneddragningar. Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. Dels kostar de internationella operationerna att genomföra, dels medför kraven på speciell utrustning och övningar att varje förband blir dyrare att sätta upp.”

Jaha, här inte bara befäster man uppdelningen internationellt/nationellt utan vi skall sluta upp med internationella operationer eftersom det kostar för mycket och dessa pengar ska istället användas för att rusta upp det nationella försvaret.

InterPares Management Consultants bör nog lägga sin energi på kunderna i fortsättningen.

Ambassadör Lars Danielsson har äntligen fått en utnämning, till generalkonsul i Hongkong och Macau. Det är som Lennart Rohdin (tidigare ledamot av Försvarsberedningen) skriver på sin blogg ”En skamlig långbänk på UD har fått sitt slut”. Expressen, däremot, når nya bottennivåer.

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har uppmärksammat ett tidigare blogginlägg och givit svar på tal på sin hemsida.

Försvarspolitiskt klimax

Det var en naturligtvis en självklarhet, att delar av morgondagens presentation av Försvarsmaktens sparplan skulle läcka ut (i SvD).

Ordföranden i försvarsutskottet, Anders Karlsson (s), vänder sig i Rapport ikväll emot en minskad ambitionsnivå när det gäller det territoriella försvaret och säger:

”Vi har ju sagt hela tiden att man skall först tala om vilket försvar man skall ha, efter det skall man göra besparingarna och nu gör man precis tvärt om”.

Han har i princip rätt, men det är ju lite uppförsbacke i trovärighetsfrågan med tanke på socialdemokraternas egen budgetmotion från hösten 2007…

I samma inslag säger jag något om att det inte är konstigt att det blir som det blir (försvarsreportaget börjar 07.20 in i klippet).

I morgon, torsdag, upplever Sverige något av ett försvarspolitiskt klimax:

Först håller Försvarsutskottet en offentlig utfrågning om den utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut som har gjorts på utskottets uppdrag (den börjar kl. 09.00 och sänds i SVT 24).

Klockan 12.00 inleds Försvarsutskottets debatt om tre betänkanden, nämligen:

Multilateralt samarbete om strategiska flygtransporter, Stärkt krisberedskap samt Vissa frågor rörande Försvarsmaktens organisation m.m. Ingen kan inbilla mig att försvarspolitikerna i nuvarande läge kommer att hålla sig strikt till sina betänkanden. Det lär med andra ord bli försvarspolitisk batalj.

Mitt under brinnande debatt, klockan 13.45, håller ÖB presskonferens med anledning av överlämnandet av besparingsförslagen till regeringen.

PS. Apropå riksdagsdebatten om betänkandet Stärkt krisberedskap: Under morgondagens regeringssammanträde fattas det beslut om kommittédirektiv för uppdraget att pröva möjligheten av att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg (undrar om man kommer att presentera vem som skall utreda saken också?). Regeringen tar ytterligare ett kommittédirektiv, nämligen det uppdrag som handlar om att avveckla Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar den 31 december 2008, till förmån för den nya myndigheten för samhällets krishantering.

Så, det går med andra ord att lägga ner myndigheter och starta om. Med de förtjänster det kan innebära… Kanske skall man damma av Johan Tunbergers idé om att lägga ner myndigheten Försvarsmakten för att göra en omstart?

I efterdyningarna av Gripen-offerten

Dags för lite uppföljning av JAS Gripen-offerten till Norge.

Socialdemokraterna vacklar, eller i varje fall verkar Anders Karlsson (ordförande i Försvarsutskottet) göra det. Han sade den 28 april till TV4-nyheterna att (s) inte i dag kan säga om de står bakom offerten eller inte. Partiet menar att Sverige först måste bestämma vilket försvar landet ska ha innan stora nedskärningar görs och vill att regeringen kallar till partiledaröverläggningar (varför då, kan man undra? En sådan övning ger vare sig större insyn, mer inflytande för riksdagen eller för den delen diskussioner som bygger på såvärst mycket sakkunskaper, av fullt naturliga skäl).

Anders Karlsson ser en risk för att satsningen på ett Superjas kommer att ta pengar från övriga försvaret:

”- Det här är inte en uppgradering, utan i praktiken nya plan. Man ska bland annat sätta in en ny motor och flytta landningsställen.”

Till SVT:s Rapport säger han:

”-Vi kan varken säga ja eller nej förrän vi får se underlaget, säger Anders Karlsson (s), ordförande i försvarsutskottet.”

Han ser en risk för att satsningen på ett Super-Jas kommer att ta pengar från övriga försvaret och påpekar att ÖB inte ställt sig bakom offerten.

Karlsson pekar också i Sydsvenskan på att ÖB Håkan Syrén inte stött offerten och fortsätter ”Det sägs att hela försvarsbudgeten äts upp. Det är väl inte bara tomma ord.”

Om Karlsson har partiet med sig på denna osäkra linje bör regeringen (både i Norge och Sverige) dra öronen åt sig. I Sverige måste det betyda ”underkänt” för regeringens sätt att sköta förankringsprocessen, med tanke på att socialdemokraterna hittills alltid varit med på varenda JAS-satsning som föreslagits. I Norge måste man bli nervös med tanke på att offerten måste gälla även efter ett eventuellt regeringsskifte 2010.

Peter Rådberg (mp) har KU-anmält regeringens förfarande. I sin begäran om granskning skriver han bland annat:

”Enligt en tidningsuppgift (SvD 26/4) beslöt regeringen på sammanträdet den 24/4 att Sverige ska uppgradera 10 befintliga Jas-plan till E/F-standard. Riksdagen har tidigare medgivit att regeringen får uppgradera 31 JAS-plan av C/D-modell så att antalet uppgår till sammanlagt 100 st. Utgifterna för detta ingår i det beställningsbemyndigande som riksdagen har givit. Något medgivande att anskaffa ytterligare JAS-plan varken av C/D eller E/F-modell finns således inte. I och med detta regeringsbeslut och överlämnandet av offerten till Norge av Försvarsminister Sten Tolgfors har regeringen förbundit sig ett ekonomiskt åtagande som man inte har rätt att göra utan att först få riksdagens bemyndigande. Regeringen borde enligt Miljöpartiets mening först ha begärt ett nytt beställningsbemyndigande i tilläggsbudgeten för att täcka framtida utgifter till följd av den lämnade offerten. Med tanke på det ekonomiska osäkra läge som Försvarsmakten nu befinner sig i är det utmanande att göra nya åtaganden i Jas39 Gripen-projektet. Det är inte heller motiverat av några försvarspolitiska behov.

Regeringen föregriper den försvarspolitiska beslutsprocess som nu pågår. Enligt Miljöpartiet strider regeringens förfarande mot Regeringsformen, 9 kap: ”10 5 Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444).”

Tolgfors själv gav sig ut på hal is i Rapport i söndags, dagen innan offerten överlämnades. Hans förklaringsmodell går ut på att en Jas-affär med Norge inte innebär att Jas-projektet i Sverige kommer att få några nya pengar utöver det som redan är planerat. Han säger också att Sverige inte kommer att bygga några nya Jas-Gripenplan till det svenska flygvapnet, även om Norge väljer att köpa den nya sk EF-versionen av Jas. I stället handlar det om att bygga om 10 av de 100 Jas-plan som det svenska flygvapnet kommer att disponera i framtiden.
”- Hur många plan Sverige sen vill ha långsiktigt, om vi vill ha fler, det är ett beslut som är alldeles upp till oss själva och som tas i helt annat sammanhang, säger Sten Tolgfors”.

Detta är ett märkligt resonemang av flera skäl. Först om det är ett nytt plan eller ej: Saab själva kallar i varje fall demonstratorn ”the next generation”. Allan Widman redogör i samma Rapport-inslag som Tolgfors för att det är ett ”nytt” plan. Men oavsett hur man definierar det, så är det så att riksdagen har givit klartecken för en C/D version, inte en E/F (oavsett om det är 10 eller 48 man talar om). Sedan om pengarna: Inga nya pengar till Gripen säger Tolgfors. Innebär det att ett eventuellt ja från Norge betyder att E/F skall finansieras inom befintlig materielbudget? I så fall är det ytterligare om- och utflyttningar som måste ske, utöver redan aviserade besparingar. Ett sådant resonemang låter ju till synes bra; det kommer inte att kosta något extra. Men räkna med konvultioner inom Försvarsmakten och andra delar av industrin när det står klart att det är andra verksamheter som får ”betala”.

Färre men dyrare

–Det kostar mer att driva ett insatsförsvar. Det är dyrare att ha en soldat i Tchad än att ha en soldat i Sverige, hemförlovad och med prylar i ett förråd. Vi kan köra på sparlåga ett tag, men på sikt be­finner vi oss i ett mycket allvarligt läge, säger Håkan Syrén.

säger ÖB till SvD.

Och det är ju sant. Men alla som har hängt med i försvarsdebatten de senaste 20 åren tänker tillbaka på insatserna på Balkan, när vi periodvis hade uppåt 2000 personer i internationell tjänst. Och då får man lite svårt att få det att gå ihop.

I samma artikel kommenteras Anders Karlsson (s), Försvarsutskottets ordförande, såhär:

”Anders Karlsson (s), ordförande i riksdagens försvarsutskott, har inte läst ÖB:s beslutsunderlag, men menar generellt att ­regeringen måste vara snabbare med att ge klargörande besked till försvaret och att man inte ska beställa mer än man skickar med pengar till”.

Bra. Då ser jag fram emot konstruktiva bidrag från socialdemokraterna, när det gäller vad försvaret skall klara av respektive inte klara av (både när det gäller försvarsmaterielbeställningar, uppgifter och grundorganisation).