Category: Värnplikt

IT-soldater rycker in 2020

Under ett framträdande vid en konferens i Luleå i april berättade Försvarsmaktens CIO, generalmajor Fredrik Robertsson, att man avsåg mönstra och utbilda IT-soldater med plikt och att de första ska rycka in år 2020. Arbetet för att realisera detta fortskrider med kraft och genom ett samtal med överste Patrik Ahlgren, chef CIO Cyberförsvar vid ledningsstaben på Högkvarteret, klarnar bilden. FM CIO

Kompetensförsörjningsbehovet är stort och vikten av cyberområdet pekas tydligt ut som ett utvecklingsområde i såväl Perspektivstudien som strategisk inriktning. Försvarsmaktens personalförsörjning inom cyberområdet behöver ske såväl med fokus på kunskapsdjup som på kapacitet och numerär, så som det uttrycks i Perspektivstudien. Metoder och processer för att öka rekrytering och därmed uppfylla personalmålen ska utvecklas vidare.

– Försvarsmaktens kompetensförsörjningsbehov inom cyberområdet ser ut som samhället i övrigt. Behovet av IT-säkerhetsarbete ökar och för att hinna med behövs personal. Inom Försvarsmakten behöver vi helt enkelt bli fler inom vissa funktioner, varav cyber är en. Inom denna funktion finns inte den naturliga rekryteringsbasen i form av grundutbildade soldater, vilket gör att vi direktrekryterar från samhället i övrigt. Vi kan dock inte fullt ut och över tid förlita oss på direktrekryteringen utifrån och plikten blir därför ett viktigt komplement, säger Patrik Ahlgren.

Detta innebär alltså att man kommer fortsätta – och troligen intensifiera – rekryteringen av personal på den civila arbetsmarknaden, men också att de som gör sin militärtjänstgöring som IT-soldat dels bör vara så motiverade som möjligt redan innan utbildningen och dels finna Försvarsmakten vara en så bra och intressant arbetsgivare att man efteråt stannar inom verksamheten som anställd. Därmed skapas en rekryteringsplattform, utöver att man får krigsplacerade individer till verksamheten.

Cyberområdet är naturligtvis inte ensamt om stora behov av personal och resurser och jag frågar Ahlgren om hur stödet internt har varit för de satsningar som görs, i en pressad ekonomi?

– Alla är medvetna om behoven inom cyberområdet och att vi måste ta i frågan. Risken för motstånd internt minskade betydligt i och med att regeringen i vårändringsbudgeten tilldelade resurser för att förstärka Försvarsmaktens cyberförmåga och vi gröper därför inte ur någon annans plånbok genom omfördelning för att få detta till stånd. Jag bedömer att det finns stort stöd internt, men också stort intresse från samverkande myndigheter.

Tidsplanen för grundutbildning mot it-soldat ser ut som följer:

  • Kravprofil och beställning till Totalförsvarets rekryteringsmyndighet (TRM) är klar i mars 2019.
  • Mönstring inleds 2019.
  • De första IT-soldaterna rycker in under 2020 för 11 månaders utbildning.

Försvarsmakten utvecklar offensiva verkansmedel i cybermiljön, är it-soldater en del av den ambitionen?

– Jag kan inte gå in i detalj på alla typer av befattningar under it-soldatutbildningen, men utifrån befattning får man sedan en fortsättningsutbildning som är individuell utifrån förkunskaper. Det kommer att vara en bredd på de som rycker in och vi kommer ha en bredd inom verksamheten.

Kan du säga något om den kravprofil som TRM kommer testa vid mönstring? Är detta chansen för de som inte uppfyller Försvarsmaktens nuvarande fysiska krav, men som har andra förmågor?

– Både fysiska och psykologiska krav kommer anpassas för tjänsten. Dessa individer ska vara farliga i cybermiljön, inte någon annanstans, och den grundläggande soldatutbildningen för dem kommer vara anpassad till detta. TRM kommer ha särskilda mönstringstester, inklusive urvalsintervjuer med psykologer som har en speciell inriktning mot funktionen.

Hur många individer rör det sig om?

– Vi ser 30-50 individer framför oss i en första omgång. Beroende på hur det faller ut kan det sedan bli fråga om en dubblering. Vår ambition är att locka de bästa tjejerna och killarna i varje årskull. Var utbildningen ska ske är ännu inte bestämt, men ett antal förband kommer väljas ut för befattningsträningen. Soldaterna kommer att krigsplaceras i Försvarsmakten efter utryckning och vi hoppas som sagt på att många väljer att jobba vidare inom Försvarsmakten. Nu gäller det att hitta de som har ett eget driv och få dem att söka.

Hur gör ni det? Möjligen är det en förutfattad mening, men just den här målgruppen kanske inte alltid är lyhörd för Försvarsmaktens kommunikation?

– Annonsering och närvaro på rätt plats, där målgruppen befinner sig. Vi behöver nå ut till unga och berätta om att vi erbjuder en attraktiv utbildning som leder till jobb där man kommer ha spännande och kvalificerade uppgifter.  Utöver att trygga vår egen kompetensförsörjning ser vi också att utbildningen kommer vara värdefull merit för de rekryter som väljer att inte stanna i Försvarsmakten. På så sätt hoppas vi kunna stödja totalförsvaret och samhället i stort med kompetens. I arbetet har vi redan en dialog med exempelvis FRA.

Finns det några internationella exempel som i tittar särskilt på och hur ser du på någon form av ”cyberhemvärn”, som ibland föreslås i debatten?

– Finland har en etablerad utbildning och en organisation med reservister. Det finns mycket likheter oss emellan och positiva erfarenheter att bygga på för vår del. Estland har ett cyberhemvärn, så det finns exempel på det också. Det finns absolut ett behov av att samhällsviktiga verksamheter ska kunna förstärkas – kanske något slags driftvärn – även på IT-sidan. Men det är viktigt att reda ut ett antal frågor, till exempel exakt vad man skulle använda dem till? Om man ska gå in och arbeta i en organisation, med dess system, måste man ju känna till och vara utbildad på dem. Kanske är det också så att de som ska förstärka verksamheter har viktiga uppgifter i sin ordinarie, civila befattning och bör vara krigsplacerade just där. Men, jag tror att man ska ha en öppen attityd till olika lösningar. Behoven är som sagt stora.

Patrik Ahlgren avslutar med att överraska mig positivt.

– Faktum är att vi har bra sökande till de tjänster vi har ute. Vi rekryterar nu enligt plan till funktionen cyberförsvar med alla dess delkompetenser. Det är nästan kontroversiellt att säga det, när den allmänna bilden är att det är enormt svårt att rekrytera, men så är det. Vi kan inte konkurrera med de mest attraktiva civila arbetsgivarna lönemässigt, men vi har mycket annat att erbjuda som gör att topptalanger söker sig till oss. Framåt gäller det som sagt att säkra personaltillgång och kompetensförsörjning, även vid tillväxt, därför kan vi inte luta oss tillbaka. Försvarsmakten har redan idag de kompetenser som krävs för att genomföra alla typer av dator- och nätverksoperationer (cyberoperationer) inklusive aktiva operationer och Försvarsmakten förstärker nu förmågan ytterligare.

Om du är i Almedalen, eller har möjlighet att se en webbsändning, kan du lyssna på Patrik Ahlgren i seminariet Sveriges framtida cyberförsvar, som arrangeras av Folk och Försvar i samarbete med Försvarshögskolan och Utrikespolitiska Förbundet, den 5 juli klockan 1000-1200.

 

 

 

Några nedslag

Jag vill inte försöka mig på att gå igenom och blogga i efterhand om alla händelser i sommar, men några få nedslag vill jag gärna göra innan Georgien:

Idag skriver försvarsutskottets ordförande, Andres Karlsson (s) i GP. Han skriver att dagens värnpliktsnivåer ”inte är optimala” utan antalet värnpliktiga bör ”öka avsevärt”. En lämplig nivå, menar Karlsson, är att utbilda upp till 15 000 per år. Men samtidigt skriver han att det vore ”slöseri med såväl mänskliga som ekonomiska resurser” att utbilda fler än vad som behövs. Och det är väl ungefär här som det går snett i resonemanget. Hur ser socialdemokraternas framtida insatsorganisation ut (om vi nu skall använda det begreppet ett tag till)? Vilken budget? Hur stor andel räknar man med kan och vill gå vidare till ett kontrakt, efter den inledande utbildningen som tydligen 15 000 skall genomföra? Om det är många av de 15 000 som vill gå vidare, så många att man inte kan kontraktera alla, utbildar man då inte ”fler än vad som behövs”? Återigen blir antalet utbildade inom ramen för värnplikten ett mål i sig, för socialdemokraterna. (SvD följer upp här)

En annan debattör är generallöjtnant Johan Kihl som tillsammans med konsulterna Per-Egon Johansson och Dag Sundström (InterPares Management Consultants) skrev på SvD:s Brännpunkt igår. Budskapet är i sammandrag att regeringen bör skjuta upp beslutet om en ny EU Battle Group 2011 tills försvaret uppnått balans mellan det nationella och det internationella.
Debattörerna driver också tesen att det finns en direkt koppling mellan de Nordiska ländernas försvarsutgifter. Någon slags nollsummespel. Minskar ett land (Sverige) höjer de andra osv. Det är ett förbluffande ytligt resonemang! Vidare skriver Khil m.fl.:

”Sveriges ensidiga inriktning på internationell verksamhet ökar kostnaderna och leder till ytterligare förbandsneddragningar. Pengarna räcker inte till att satsa internationellt och samtidigt behålla ett trovärdigt försvar hemma. Dels kostar de internationella operationerna att genomföra, dels medför kraven på speciell utrustning och övningar att varje förband blir dyrare att sätta upp.”

Jaha, här inte bara befäster man uppdelningen internationellt/nationellt utan vi skall sluta upp med internationella operationer eftersom det kostar för mycket och dessa pengar ska istället användas för att rusta upp det nationella försvaret.

InterPares Management Consultants bör nog lägga sin energi på kunderna i fortsättningen.

Ambassadör Lars Danielsson har äntligen fått en utnämning, till generalkonsul i Hongkong och Macau. Det är som Lennart Rohdin (tidigare ledamot av Försvarsberedningen) skriver på sin blogg ”En skamlig långbänk på UD har fått sitt slut”. Expressen, däremot, når nya bottennivåer.

SOFF (Säkerhets- och försvarsföretagen) har uppmärksammat ett tidigare blogginlägg och givit svar på tal på sin hemsida.

Pliktfrågan inte avgjord

På moderaternas sajt går man händelserna lite i förväg. I ingressen till en intervju med Försvarsberedningens ordförande, Karin Enström (med anledning av beredningens nya rapport), skriver man:

”Försvarsberedningens rapport var unik eftersom samtliga riksdagspartier ställde sig bakom flera omfattande beslut, bl.a. att avskaffa värnplikten.”

Hoppla! Det gjorde inte beredningen. Pliktfrågan äger den sittande pliktutredningen, som enligt uppdraget skall lämna sin rapport efter det att regeringens försvarspolitiska inriktningsproposition läggs på riksdagens bord (outgrundlig äro Försvarsdepartementets processplanering). Men pliktutredningen lär finna ett sätt att få in sina grundläggande ställningstaganden i departementets kvarn innan propositionen är klar. Allt annat vore förvånande.

10 000

Om den sittande regeringskonstellationen mest verkar skapa problem utåt (i sina relationer till bl.a. Försvarsmakten) så verkar det största oppositionspartiet mest verka skapa problem inåt (i det egna partiet).

I den senaste Officerstidningen (Officersförbundets tidning) ger nämligen tidigare försvarsminister och nuvarande riksdagsledamot Björn von Sydow (s) uttryck för sin uppfattning genom ett debattinlägg på sidan 36.

Han skriver bland annat: ”Dagens insatsorganisation är effektiv, men liten. Den bör vara uthållig och därför utgå från en årlig värnpliktsutbildning på ca 10 000 soldater, de mest lämpliga män och kvinnor vi har i varje årskull. Vi behöver kanske inte mer än tre till fyra månaders grundutbildning, men det är viktigt att de pliktiga kommer från hela landet, och har ett engagemang för tjänsten” (min kursiv.).

I den bästa av världar ger von Sydow uttryck för en uppfattning som enbart är spridd hos honom själv och Vänsterpartiet (som bekant vill värnpliktsutbilda 10 000 personer om året utan att kunna berätta varför och utan att avsätta pengar för det). Mer bekymmersamt blir det om det finns fler inom (s) som tycker att det skall inkallas och utbildas 10 000 personer om året. För att inte tala om de interna spänningarna mellan de olika läger inom socialdemokratin som måste tycka att den andra sidan inte har förstått någonting alls.

Men, viktigast av allt, för sakfrågans skull, är att det är olyckligt om kampen om det framtida personalförsörjningssystemet skall stå mellan de två ytterligheterna (renodlat yrkesförsvar respektive plikttillämpning och massutbildning) och inte föras mer nyanserat någonstans i mitten utifrån dagens verklighet, Försvarsmaktens uppgifter och hur den ”svenska modellen” bör se ut.

Från två till ett år

The Moscow Times skriver att den ryska värnplikten reduceras med hälften, till ett år. Samtidigt tar man till tuffare tag för att fler skall genomföra sin utbildning, tidigare rättigheter att få slippa plikten tas bort och man tar till tuffare tag mot de som försöker undgå tjänstgöringen.

”Smirnov said last week that eliminating the deferments would increase the pool of potential conscripts by 100,000. The military plans to call up 133,000 young men this spring, and the number for the fall campaign will rise to 200,000, he said”.

En GD med åsikt

Om regeringen trodde att f.d. försvarsminister Mikael Odenberg skulle vara tyst om försvarsfrågor, när han utsågs till generaldirektör nyligen, så får man tänka om.

Den 2 april ordnar Folk och Försvar ett offentligt samtal om värnpliktens framtid. Medverkar gör bland andra pliktutredningens ordförande Anders Svärd, ÖB Håkan Syrén, generaldirektör Mikael Odenberg, biskop Lennart Koskinen, Försvarsberedningens ordförande Karin Enström (m) och försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson (s).

Alla intresserade av sakfrågan, samt samspelet mellan Karin Enström och Mikael Odenberg, bör bege sig kl. 13:00-16:00 till Folk och Försvar, Lilla Nygatan i Stockholm.

Oh, the horror

F.d. försvarsminister Björn von Sydow (s) skriver idag på SvD:s Brännpunkt under rubriken Värnplikt bättre än yrkesarmé.

Hans huvudsakliga skäl till att avvisa Försvarsmaktens inriktningsförslag är att det leder till för många officerare och alldeles för få soldater vilket blir ”för litet i volym och uthållighet–och för dyrt!” Han nämner perspektivplaneringens siffror: 11000 officerare, 6800 soldater och 6700 civila.

Oh, the horror! Jag stutsar till på dessa siffror (men drar inte samma slutsats som von Sydow). Jag tänker; hur kan det vara möjligt att vi har en befälskår om ca 11000 när Finland har drygt 8000 officerare och utbildar 25000 värnpliktiga och 25 000 reservister, jämfört med våra 5-6000 värnpliktiga! Tror von Sydow att vi kan ha lika många officerare som idag och utbilda dubbelt så många?

Tja, kanske. Om vi inte hade haft en så stor andel högre officerare (som därmed inte befinner sig i utbildningsproduktionen), nämligen ca 34% (!) av befälskåren. I Finland är den siffran 15%. I Norge 22% och i Danmark är andelen högre officerare 15%.