Kategori: NBG

Till Afrika, men inte med NBG

Igår fattade säkerhetsrådet beslut om resolution 1778 om FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken, med en begäran till EU att hjälpa till med en militär del.

Carl Bildt skriver från New York på sin blogg att resolution 1778 är ett nytt steg i samarbetet mellan FN och EU: ”Vi har europeiska möjligheter till snabba och robusta insatser för att stödja FN-insatser som är både bredare och mer långsiktiga, men som annars knappast skulle vara möjlig. (…) På morgonmötet diskuterades kort de möjligheter som finns för olika länder att vara med i denna EU-operation. Att vi i Sverige överväger ett bidrag är rätt självklart mot bakgrund av operationens karaktär – en begäran från FN till EU om att hjälpa till med att skydda utsatta människor.”

Försvarsmakten informerar om att Sverige kan komma att bidra med två förband i Darfur efter årsskiftet. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att planera för insatser både i Sudan och i grannlandet Tchad.

”Sedan tidigare förbereder Försvarsmakten för en eventuell insats i Sudan tillsammans med Norge. Det rör sig om ett norsk-svenskt ingenjörförband, där Sverige under tolv månader ska bidra med omkring 155 personer för att bland annat bygga vägar och förläggningar i den krigshärjade Darfurregionen.”

Försvarsmakten skriver att man tidigare i veckan fick direktiv av regeringen att också påbörja planering och förberedelser för en eventuell ytterligare insats i Darfur, denna gång i Sudans grannland Tchad.

– Det rör sig om omkring 200 personer, ett skyttekompani ur internationella amfibiestyrkan, ett av våra beredskapsförband, säger Joachim Isacsson vid Högkvarterets insatsstab. Om det blir aktuellt skulle soldaterna få till uppgift att skapa säkerhet för den humanitära verksamheten, skydda flyktingar och skapa förutsättningar för FN-polisen att verka i området.

Försvarsmakten fortsätter:

”Tchadinsatsen är ett EU-initiativ, och syftet är att bädda för den FN-insats som är tänkt att ta över i området efter tolv månader. EU-styrkan kommer dock redan från början att arbeta i nära samverkan med FN i insatsområdet. (…) Rekrytering och utbildning av personal till de båda planerade insatserna har redan inletts, för att trupperna ska kunna vara på plats efter årsskiftet.”

Enligt DN har Frankrike försökt övertala Sverige att ta hand om befälet över fredsstyrkan, men några sådana resurser finns inte.

DN tar upp den självklara frågan om rollen i allt detta för den Nordiska stridsgruppen (NBG), som ju står i beredskap från den 1 januari 2008. Försvarsmakten ansåg att Tchad var ett lämpligt mål för NBG, men det har regeringen sagt nej till, skriver DN. Jag har tagit upp frågan i ett tidigare inlägg, apropå att Finland räknade med en NBG-insats i området. Jag undrar stilla hur Försvarsmakten och regeringen skall få ihop det hela, om det blir aktuellt med en insats också för NBG, inom ramen för en begränsad ekonomi och begränsade personella resurser? Jag funderar också på hur våra samarbetsländer inom NBG hanterades under detta beslutsfattande; var det en gemensam uppfattning?

DN igen: ”Problem som att få materielen till Tchad och att få logistiken inne i landet att fungera återstår att lösa. Att samtidigt rekrytera folk till Sudan, Tchad och NBG är ytterligare en utmaning.” Jo, precis.

Den strategi för internationella insatser som regeringen aviserade redan före valet, har fortfarande inte lagts på riksdagens bord. Det hade naturligtvis varit en styrka om riksdagen hade behandlat strategin innan dess att man fattade beslut om de aktuella insatserna. För att insatserna ska bli av krävs först beslut i riksdagen, det lär således bli riksdagsbehandling av frågan i närtid. Efter det, någon gång, blir det väl en behandling av strategin också.

Men mest av allt just nu undrar jag hur NBG-personerna i Försvarsmakten ser på händelseutvecklingen. Och hur (om!?) det sker någon gemensam planering mellan civila och militära aktörer. För om vi har lärt oss något av de senaste kriserna i världen, så är det ju att samverkan mellan militära planerare samt operativ personal och civila krafter måste till både inför, under och efter insatsen. Annars begår man många misstag, på civilbefolkningens bekostnad, och tar en både lång och dyr omväg.

Finland väljer Tchad med NBG framför Darfur

Idag skriver Helsingin Sanomat att Finland har givit ett negativt besked till FN om möjligheten att bidra till en insats i Darfur, med hänvisning till att Finland kan komma att ingå i en NBG-insats i Tchad.

”Finland is giving a negative response to an enquiry from the United Nations on the possible participation of Finnish forces in an extensive UN peacekeeping operation in the Darfur region of Sudan. Civil servant sources also told Helsingin Sanomat on Monday that Finland is considering the possibility of taking part in crisis management in neighbouring Chad as part of a European Union battle group under Swedish command.”

”There has been serious discussion on the possible deployment of Finnish and other Nordic forces in other parts of Africa, including neighbouring Chad. The EU foreign ministers decided on July 23rd to begin planning for a crisis management operation for Chad involving 3,000 soldiers. This would be the largest EU input into military crisis management. Helsingin Sanomat has learned that France was asking Sweden in early July about the possibility to use resources of the Nordic battle group in Chad in EU operations led by France.”
”The total strength of the Nordic Battle Group (NBG) is 2,434 soldiers, of whom 221 are Finns. The countries in the battle group – Sweden, Finland, Norway, Estonia, and Ireland – have discussed the matter, but no decision have been made, say civil servants.”

There are contradictory reports on the willingness of the Nordic Countries to join the operation. According to sources in Stockholm, the countries are hesitant, and have more or less buried the idea. An alternative would be a separate Swedish-Norwegian unit of engineers, says one informed source. According to Finnish sources, decisions on a Chad operation can be expected when the European summer holiday ends in September. Swedish Foreign Minister Carl Bildt did not want to comment on the situation on Monday. In July, Bildt welcomed the EU decision on sending forces to Chad, but would not say if Sweden would participate.

Sweden is under great pressure to find a deployment linked with Darfur during the six months that it is in charge of the NBG, says Lieutenant-Colonel Mika Kerttunen of the Finnish National Defence College. However, the decision is not exclusively Sweden’s. The missions of the battle groups are to be decided by the EU member states together.”

Motstridiga rapporter? Begravt idén?

Om Finland har stoppat ett möjligt bidrag till Darfur, med det uttalade motivet att man nog åker till Tchad med NBG istället, lär det ju i alla fall betyda att man i Finland planerar för en NBG-insats i Tchad. Och om man skall åka bör det vara ganska klart med klarsignalen till planeringen i huvudstäderna vid det här laget. I alla fall om man tänker sig att vara på plats i närheten av 1 januari 2008 (då beredskapsperioden inleds). Eller så kommer man enligt god tradition anlända ”fashionably late”. Det är bara det att det inte är så ”fashionably” att vara ”late” i de här sammanhangen…
Foto: Diana Janse. Carl Bildt i Tchad.

Är säkrast alltid säkrast?

Försvarsmakten meddelar att leveransen av helikoptrar till Nordic Battlegroup har försenats.

NBG:s helikopterenhet består av sex medeltunga helikoptrar, två HKP 10 och fyra HKP 4. Det är de två helikoptrarna av typen HKP 10 (utrustade för medicinsk vård) som kommer att försenas pg.a. att ytterligare problem, utöver de tidigare kända förseningarna vid modifieringen, nu har tillstött hos leverantören.

– Det är allvarligt, men kommer inte att innebära några ökade risker för soldaterna. Vi får istället anpassa styrkans uppgifter, säger Leif Nylander, chef för Försvarsmaktens materielproduktion.

Också HKP 4 kan nämligen användas för transport av skadade soldater, men den har begränsningar vad det gäller att verka i förhöjd hotmiljö.

– NBG står inte och faller med två helikoptrar. Däremot blir förutsättningarna förändrade, och vi kan tvingas anpassa styrkans uppgifter för att det här läget inte ska innebära ökade risker, säger Leif Nylander.

Frågan hur dessa begränsningar ser ut, och vad det innebär, infinner sig omgående. Det är ju inte alldeles säkert att de mest påbyggda hkp alltid är säkrast, eftersom de blir tyngre, mer långsamma och inte har lika lång gångtid. Jag söker någon internationell jämförelse över hur det ser ut på fältet vad gäller säkerhet.

Är de säkraste helikoptrarna verkligen alltid de säkraste, när det väl kommer till kritan?

Fortfarande på hugget

Gårdagens Försvarsberedningssammanträde var det sista före sommaruppehållet. Denna debattglada och frågvisa församling visade dock inga tecken på att ha koppat på något semesterläge, utan ansatte föredragshållare i sedvanlig ordning.

Dagens ämnen var regeringskansliets pågående arbete med en nationell strategi för internationella insatser (som utlovades i regeringens budgetproposition i höstas) samt en redovisning av läget inför Nordic Battlegroup (NBG) beredskapspreiod första halvåret 2008.
När det gäller strategin för internationella insatser var det nog en och annan av oss i beredningen som hade hoppats att regeringen blandade in riksdagens partier redan i framtagandet av ett förslag. Det hade varit smart, också ur regeringens perspektiv. Men, varför göra det lätt för sig i den fortsatta beredningen… Som arbetet ser ut nu sker det mellan tjänstemän från utrikes-, försvars-, och justitiedepartementen.
Under alla omständigheter måste resultatet -strategin- underställas riksdagens prövning genom en proposition. Det är omöjligt att tänka sig att riksdagen skall fatta beslut om att sända iväg våra bidrag till internationella insatser, utan att ha debatterat och fattat beslut om den strategi som ligger till grund för besluten. Om den nu skall vara styrande (vilket naturligtvis bör vara meningen) för både planering, utformning, dimensionering när det gäller de resurser/myndigheter som kan komma ifråga, samt beslut om att åka iväg, måste den vara väl förankrad för att vara hållbar.
Det handlar ytterst om legitimiteten för Sveriges instatser. Och allra ytterst om vilket stöd de kvinnor och män som sänds ut får på hemmaplan.
Därmed kommer jag osökt in på den andra punkten på dagordningen: Redovisning av NBG-läget av chefen för NBG, Karl Engelbrektsson. Karl trycker på värderingsarbetet och uppmärksammar oss helt riktigt på de påfrestningar som hela kedjan, soldaten-riksdagsledamoten, kan komma att utsättas för.
Bilden illustrerar civil-militär samverkan genom Fredrik Hassel(till vänster), Krisberedskapsmyndighetens stabschef och Michael Moore, Försvarsmaktens utvecklingschef.

Inget nytt under solen

Försvarsmakten har ännu inte fått delar inte fått den utrustning som är planerad till Nordic Battlegroup (NBG) beredskapsperiod från och med den 1 januari 2008, vilket uppmärksammades igår av Ekot.

Inget är nytt under solen. Ulf Henricsson, överste av 1 graden, har egna erfarenheter. Han berättar i inslaget att han själv var på Sri Lanka för ett halvår sedan och åkte runt i en vanlig Toyota utan splitterskydd vilket ”inte alls var så kul”. Under hans tid som chef för den nordiska observatörsstyrkan i Sri Lanka kritiserade han bland annat bristen på hjälmar, skyddsvästar och just splitterskyddade fordon.

Kritik har också riktats mot Försvarsmaktens materielstöd när det gäller skydd för den svenska styrkan i Afghanistan.

Det Ulf Henricsson inte berättar om är de problem med materiel han hade redan i början av 90-talet när han skulle till Balkan med BA01. Det ligger säkert något i vad Jan Jonsson, insatschef i Försvarsmakten, säger till Ekot: ”Vårt bekymmer är att det finns helt enkelt inte leveranskapacitet i industrin”. Men det är nog inte hela sanningen. Rätta mig om jag har fel, men jag tror mig veta att materielförsörjnings- och planeringsprocessen lindrigt sagt inte är helt anpassad till de ledtider som behövs för insatsverksamheten.

Nordic Battle Group ska på tio dagar kunna rycka ut till en konflikt, nu har delar av styrkan börjat öva, men stora delar av materielen saknas fortfarande. Man kommer alltså att utbilda sig och öva på materiel som man sedan inte kommer att använda.

Men bygga om 31 JAS ska vi göra. Och beväpna korvetter.