Kategori: Darfur

Darfur

Kvällens dokumentär om Darfur i SVT1, ”Djävulen kom till häst”, lämnade mig och maken oförmögna att tala om triviala saker om vad som hade hänt här hemma under dagen. Vi hade sett dokumentären, var och en på sitt håll. Jag hemma, han på hotellrum. Vi får prata i morgon istället, konstaterar vi över telefon.

Djävulen kom till häst är en amerikansk dokumentär från 2007. Som SVT skriver på sin hemsida: En nära skildring av tragedin i Darfur och amerikanen Brian Steidles möte med folkmordet. Som militär observatör skickades Steidle till frontlinjen för att dokumentera striderna. Maktlös kunde han bara fotografera det han såg. Det fyllde honom med en vrede så stark att han sade upp sig. Nu är han fast besluten att visa världen vad som händer i Darfur. Filmen är gjord av Annie Sundberg och Ricki Stern.

Jag hoppas att den går i repris.

I ett tillstånd av förtvivlan, uppgivenhet och frustration klickade jag mig in på Save Darfurs hemsida efter nyheter. Jag hittar ett citat:
“We are getting support without conditions from China…there is a feeling of fraternity and equality with them.”
Sudanese Finance Minister Elzubair Ahmed Elhassan—June 2007

Läs Save Darfurs aktuella PM om Sudan och Kina.

Som ett led i förberedelsen

Jag rekommenderar Svenska FN-förbundets rapport om Darfur, i vilken det ingår sammanfattningar av tre FN-rapporter. Den första handlar om mänskliga rättigheter i Darfur, den andra om sexuella övergrepp och godtyckliga frihetsberövanden och den tredje handlar om hur klimatförändringen förvärrar konflikten i Darfur.

I skriften beskrivs FN:s humanitära arbete i Darfur om man kan läsa om några av de drygt två miljoner internflyktingar som finns i regionen. Skriften avslutas med en artikel om några av de FN-processer gällande Darfur som pågår.
Det är viktig läsning inför vad som komma skall för det svensk-norska ingenjörsförband om cirka 400 soldater, som skall åka dit (160 är från Sverige, övriga är norrmän).
Den 4 oktober lade regeringen sin proposition om svenskt deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfur, till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen medger att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst 450 personer till förfogande för deltagande i Förenta nationernas och Afrikanska unionens gemensamma fredsfrämjande insats i Darfurregionen i Sudan (UNAMID) under högst 18 månader. En förutsättning för svenskt militärt deltagande i UNAMID är att Förenta nationerna och Afrikanska unionen ger sitt godkännande till insatsen.

Till Afrika, men inte med NBG

Igår fattade säkerhetsrådet beslut om resolution 1778 om FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken, med en begäran till EU att hjälpa till med en militär del.

Carl Bildt skriver från New York på sin blogg att resolution 1778 är ett nytt steg i samarbetet mellan FN och EU: ”Vi har europeiska möjligheter till snabba och robusta insatser för att stödja FN-insatser som är både bredare och mer långsiktiga, men som annars knappast skulle vara möjlig. (…) På morgonmötet diskuterades kort de möjligheter som finns för olika länder att vara med i denna EU-operation. Att vi i Sverige överväger ett bidrag är rätt självklart mot bakgrund av operationens karaktär – en begäran från FN till EU om att hjälpa till med att skydda utsatta människor.”

Försvarsmakten informerar om att Sverige kan komma att bidra med två förband i Darfur efter årsskiftet. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att planera för insatser både i Sudan och i grannlandet Tchad.

”Sedan tidigare förbereder Försvarsmakten för en eventuell insats i Sudan tillsammans med Norge. Det rör sig om ett norsk-svenskt ingenjörförband, där Sverige under tolv månader ska bidra med omkring 155 personer för att bland annat bygga vägar och förläggningar i den krigshärjade Darfurregionen.”

Försvarsmakten skriver att man tidigare i veckan fick direktiv av regeringen att också påbörja planering och förberedelser för en eventuell ytterligare insats i Darfur, denna gång i Sudans grannland Tchad.

– Det rör sig om omkring 200 personer, ett skyttekompani ur internationella amfibiestyrkan, ett av våra beredskapsförband, säger Joachim Isacsson vid Högkvarterets insatsstab. Om det blir aktuellt skulle soldaterna få till uppgift att skapa säkerhet för den humanitära verksamheten, skydda flyktingar och skapa förutsättningar för FN-polisen att verka i området.

Försvarsmakten fortsätter:

”Tchadinsatsen är ett EU-initiativ, och syftet är att bädda för den FN-insats som är tänkt att ta över i området efter tolv månader. EU-styrkan kommer dock redan från början att arbeta i nära samverkan med FN i insatsområdet. (…) Rekrytering och utbildning av personal till de båda planerade insatserna har redan inletts, för att trupperna ska kunna vara på plats efter årsskiftet.”

Enligt DN har Frankrike försökt övertala Sverige att ta hand om befälet över fredsstyrkan, men några sådana resurser finns inte.

DN tar upp den självklara frågan om rollen i allt detta för den Nordiska stridsgruppen (NBG), som ju står i beredskap från den 1 januari 2008. Försvarsmakten ansåg att Tchad var ett lämpligt mål för NBG, men det har regeringen sagt nej till, skriver DN. Jag har tagit upp frågan i ett tidigare inlägg, apropå att Finland räknade med en NBG-insats i området. Jag undrar stilla hur Försvarsmakten och regeringen skall få ihop det hela, om det blir aktuellt med en insats också för NBG, inom ramen för en begränsad ekonomi och begränsade personella resurser? Jag funderar också på hur våra samarbetsländer inom NBG hanterades under detta beslutsfattande; var det en gemensam uppfattning?

DN igen: ”Problem som att få materielen till Tchad och att få logistiken inne i landet att fungera återstår att lösa. Att samtidigt rekrytera folk till Sudan, Tchad och NBG är ytterligare en utmaning.” Jo, precis.

Den strategi för internationella insatser som regeringen aviserade redan före valet, har fortfarande inte lagts på riksdagens bord. Det hade naturligtvis varit en styrka om riksdagen hade behandlat strategin innan dess att man fattade beslut om de aktuella insatserna. För att insatserna ska bli av krävs först beslut i riksdagen, det lär således bli riksdagsbehandling av frågan i närtid. Efter det, någon gång, blir det väl en behandling av strategin också.

Men mest av allt just nu undrar jag hur NBG-personerna i Försvarsmakten ser på händelseutvecklingen. Och hur (om!?) det sker någon gemensam planering mellan civila och militära aktörer. För om vi har lärt oss något av de senaste kriserna i världen, så är det ju att samverkan mellan militära planerare samt operativ personal och civila krafter måste till både inför, under och efter insatsen. Annars begår man många misstag, på civilbefolkningens bekostnad, och tar en både lång och dyr omväg.

Finland väljer Tchad med NBG framför Darfur

Idag skriver Helsingin Sanomat att Finland har givit ett negativt besked till FN om möjligheten att bidra till en insats i Darfur, med hänvisning till att Finland kan komma att ingå i en NBG-insats i Tchad.

”Finland is giving a negative response to an enquiry from the United Nations on the possible participation of Finnish forces in an extensive UN peacekeeping operation in the Darfur region of Sudan. Civil servant sources also told Helsingin Sanomat on Monday that Finland is considering the possibility of taking part in crisis management in neighbouring Chad as part of a European Union battle group under Swedish command.”

”There has been serious discussion on the possible deployment of Finnish and other Nordic forces in other parts of Africa, including neighbouring Chad. The EU foreign ministers decided on July 23rd to begin planning for a crisis management operation for Chad involving 3,000 soldiers. This would be the largest EU input into military crisis management. Helsingin Sanomat has learned that France was asking Sweden in early July about the possibility to use resources of the Nordic battle group in Chad in EU operations led by France.”
”The total strength of the Nordic Battle Group (NBG) is 2,434 soldiers, of whom 221 are Finns. The countries in the battle group – Sweden, Finland, Norway, Estonia, and Ireland – have discussed the matter, but no decision have been made, say civil servants.”

There are contradictory reports on the willingness of the Nordic Countries to join the operation. According to sources in Stockholm, the countries are hesitant, and have more or less buried the idea. An alternative would be a separate Swedish-Norwegian unit of engineers, says one informed source. According to Finnish sources, decisions on a Chad operation can be expected when the European summer holiday ends in September. Swedish Foreign Minister Carl Bildt did not want to comment on the situation on Monday. In July, Bildt welcomed the EU decision on sending forces to Chad, but would not say if Sweden would participate.

Sweden is under great pressure to find a deployment linked with Darfur during the six months that it is in charge of the NBG, says Lieutenant-Colonel Mika Kerttunen of the Finnish National Defence College. However, the decision is not exclusively Sweden’s. The missions of the battle groups are to be decided by the EU member states together.”

Motstridiga rapporter? Begravt idén?

Om Finland har stoppat ett möjligt bidrag till Darfur, med det uttalade motivet att man nog åker till Tchad med NBG istället, lär det ju i alla fall betyda att man i Finland planerar för en NBG-insats i Tchad. Och om man skall åka bör det vara ganska klart med klarsignalen till planeringen i huvudstäderna vid det här laget. I alla fall om man tänker sig att vara på plats i närheten av 1 januari 2008 (då beredskapsperioden inleds). Eller så kommer man enligt god tradition anlända ”fashionably late”. Det är bara det att det inte är så ”fashionably” att vara ”late” i de här sammanhangen…
Foto: Diana Janse. Carl Bildt i Tchad.

Messings sista interpellation

Det som kom att bli Ulrica Messings sista riksdagsinterpellation ägde rum i torsdags. Messing diskuterade miljöarbetet i Försvarsmakten med försvarsminister Odenberg. För alla oss som intresserar sig för dessa frågor, var det ju ett lämpligt ämne att avsluta med.

Odenberg framhöll förtjänstfullt nog miljösäkerhetsfrågorna och klimatförändringarna i sitt svar:

”De är viktiga att bevaka inte minst sett i ljuset av de nya hot som kan komma att uppstå till följd av klimatförändringar, till exempel konflikter till följd av resursbrister. Detta i sin tur kan komma att påverka militära styrkors skydd i ett insatsområde (så kallad force protection) och innebära att Försvarsmakten kan behöva anpassa sin utbildning och materiel, beroende på vilken typ av insats det kan bli fråga om i framtiden. Mot denna bakgrund planeras bland annat ett sektorsgemensamt ledningsseminarium under våren 2008 på temat Försvarssektorn och miljösäkerhet.”

Den anpassning som ministern talar om gav SVT:s Agenda exempel på igår. Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Jan Jonsson, fick frågor om hur man förbereder sig inför insatsen i Darfur, bland annat med hänsyn till den extrema vattenbristen. Det gäller ju att inte bidra till att förvärra en konflikt som redan finns, om tillgångarna. Eller att skapa motsättningar mellan insatsen och det folk som man är där för att hjälpa, genom att slösa på vatten samtidigt som människor (kvinnorna) går mil för vatten.

Svenska freds om internationella militära insatser

Apropå diskussionen som då och då blossar upp internt inom miljöpartiet om medverkan i internationella militära insatser, så kanske det kan vara intressant att läsa vad Svenska freds ordförande Frida Blom säger om saken kopplat till Darfur:

”Efter en förfrågan från FN planerar den svenska regeringen nu att bidra med 170 soldater till den första förstärkningsstyrkan på 3 500 soldater. Detta är bra, men det räcker inte. Regeringen bör redan nu för­bereda för att skicka ytterligare soldater till den tyngre styrkan på 20 000 soldater som förhoppningsvis snart kommer att kunna sättas in.

Sverige bör också verka för att den stridsgrupp om 2 300 personer som Sverige ställer till EU:s förfogande från den 1 januari 2008 ska kunna sättas in i Darfur. Sverige måste också ta initiativ så att ökad press sätts på Sudans regering att godta en större FN/AU-styrka. Sverige bör till exempel verka för ett totalt vapenembargo gentemot Sudan och för att riktade sanktioner införs mot sudanesiska regeringsföreträdare.

För att sådana tvångsåtgärder ska kunna genomföras måste dock stark internationell press sättas på Kina, som på grund av sina ekonomiska intressen i Sudan hittills har hindrat FN:s säkerhetsråd från att vidta kraftfulla åtgärder.”