Kategori: Odenberg

Konsten att motivera ett beslut och sedan ändra sig

Det verkar som om bedömningen i gårdagens blogginlägg om att Odenberg avgick på grund av att finansens makt blev för stor, var riktig.

Allan Widman (fp) skriver om avhoppet på Brännpunkt idag. Bland annat att ”Lejonparten av de cirka 18 miljarder som det handlar om årligen går till stora materielprojekt inom flygvapnet och marinen som, åtminstone hittills, haft liten anknytning till det fredsfrämjande arbetet.”

Med anledning av detta finns det anledning att uppmärksamma vad Odenberg säger i sin intervju med SvD, tre timmar efter gårdagens presskonferens. Han berättar att finansdepartementet har tagit över och hindrat honom från att verkställa beslut:

”De senaste månaderna har finansdepartementet fjärrstyrt allting. Vi får inte igenom projekt som regering och sedan riksdagen godkänt redan i våras, säger Odenberg och nämner handlingsplanen för Gripens utveckling och luftvärnsrobotar till Visby-korvetterna.

Hur gör regeringen nu? Man har fört fram dessa projekt till beslut av riksdagen i vårpropositionen 2007. Motiven, i synnerhet de säkerhetspolitiska, var så gott som obefintliga redan då, men det ansågs i varje fall av regeringen och riksdagen vara tillräckligt för att fatta beslut om 4,1 miljarder:

Ur vårbudgeten:

”Regeringens förslag: Regeringen får under 2007 besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39A/B till JAS 39C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidare-utveckling av JAS 39 Gripen samt om luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass.
Anskaffningen av luftvärnsrobotsystem till korvett av Visbyklass föreslås genomföras i form av en direktanskaffning av på marknaden befintligt system. De beskrivna materielobjekten innebär att ramen för beställningsbemyndigandet 2007 behöver utökas med 4 350 000 000 kronor.”

DI skriver: ”Ett regeringsbeslut på det ovan nämnda ska ha beretts i regeringskansliet och ett beslut var väntat under september månad.”Vi har goda förhoppningar på att ett beslut kommer att fattas, men det kan komma att ta lite längre tid än beräknat”, säger Gripen Internationals informationsdirektör Owe Wagermark till Nyhetsbyrån Direkt efter försvarsministerns avgång.”

Som jag ser det måste man återkomma till riksdagen med en förklaring om varför de säkerhets- och försvarspolitiska grunderna till detta beslut har förändrats, och begära ett nytt beslut av riksdagen. Ur mitt perspektiv är det enkelt att åstadkomma en sådan förklaring, utifrån just försvars- och säkerhetspoitiska bedömningar Men det blir trixigare när man har sagt en sak en gång och nu säger något helt annat.

Det är väl handlingsplanen för Gripen och luftvärnsrobotsystemet som är de specificerade projekt som inte skall bli av, och som det ryktas om skall redovisas i budgetpropositionen.

Frågan är nu hur de politiker i försvarsutskottet agerar, som relativt nyligen ansåg att det fanns goda skäl att säga ja till satsningen? Skall man säga öppet att det är finansdepartementet som har dömt av riksdagens beslut och ansett det vara fel, vilket innebär att man i öppen dager redovisar de bevekelsegrunder för försvarsindustriella projekt som alla vet om men aldrig har bekräftats offentligt av någon regering. Eller skall man krysta fram någon förklaring om att den säkerhetspolitiska situationen dramatiskt har förändrats sedan vårpropositionen och riksdagsbeslutet?

Försvarsminister förr och nu

Det började som en helt vanlig dag.

Sedan blev klockan 11.47 och följande pressmeddelande nådde mailboxen:

Pressmeddelande
5 september 2007 Försvarsdepartementet
Försvarsminister Mikael Odenberg inbjuder till presskonferens
Välkomna!
Tid och plats: Plats: Bella Venezia, Rosenbad 4.
Tid: Onsdagen den 5 september klockan 13.00.

Och då stod det ju klart att försvarsministern skulle meddela sin avgång. Frågan var bara hur han skulle motivera den.

Av presskonferensen, och de kommentarer som har citerats i olika medier under dagen, står det klart att han hade accepterat de angivna besparingarna för 2008, 2009 och 2010. Den är istället den långsiktiga besparing som kommer i finansplanen, om ca 3-4 miljarder, som fällde avgörandet.

Men jag tror faktiskt inte att det var den summan heller, hade det enbart varit den hade han kunnat stanna på sin post och tagit kommande duster med finansen när det var dags att omsätta tanken i skarpa förslag i kommande budgetpropositioner. Jag tror att det var det faktum att det är en arbetsgrupp i finansdepartementet som skall sy ihop detta besparingspaket. Därmed kan han inte på något vis komma runt frågan om det är säkerhets- och försvarspolitiken som styr pengatilldelningen. Han vet att han skulle komma att åka land och försvarsindustri runt och få försvara vad Borgs tjänstemän hade kommit fram till.

Det är detta Tolgfors har accepterat och det är därför han kommer att få en omöjlig situation med den organisation och den industri man helt enkelt måste ha tillräckligt mycket med sig, i alla fall med sig på tågordning och att sakert analyseras och att man sedan kan vara oense om slutsatserna, för att kunna reformera på ett hållbart sätt. Mats Knutsson kallade i Aktuellts 21-sändning Tolgfors för ”Reinfeldts Bosse Ringholm” och drog paralleller till när den lojale och intetsägande Ringholm fick efterträda Åsbrink som finansminister, när denne avgick med buller och bång.

Tro mig, den mest effektiva reformatören av försvaret skulle -till synes paradoxalt nog- vara en moderat (av den gamla stammen, som inte kan viftas bort så lätt av det militärindustriella komplexet) som förstod sig på säkerhetspolitik och internationell politik – och därmed personligen förstod nödvändigheten i besparingar och omställning till internationell förmåga- samt som förstod att grunda denna inriktning i en dialog med riksdagen och genom mycket tydliga signaler till Försvarsmakten.

Sten Tolgfors säger att han är lojal med regeringens budget. Därmed har vi byggt in en situation där Odenberg är en hjälte i (traditionella) försvarskretsar och den nye försvarsministern har noll trovärdighet (i försvarskretsar). Det enda sätt som Tolgfors nu kan nå förtroende i dessa kretsar är om den slutgiltiga budgeten redovisar lägre besparingar än de siffror som har redovisas under dagen. Därmed kommer reformeringen och besparingarna gå saktare.

Eller så blir det en osthyvel av alltihop utan några tydliga direktiv till ÖB vad han skall göra och inte skall göra. Och då lämnar ÖB när budgetpropositionen presenteras.

Mona Sahlin är förvånad över Odenbergs avgång:
– Det är oerhört anmärkningsvärt att en moderat finansminister offentligt förnedrar en moderat försvarsminister så djupt att han avgår. Jag är djupt oroad av att försvars- och säkerhetspolitiken uppenbarligen har blivit en budgetfråga, säger hon till Ekot.

Göran Eriksson på SvD påminner dock om hur det brukade låta förut. Han skriver att Odenberg under sin presskonferens räknade upp regeringens synder på området, bland annat att ”De föreslagna försvarsbesparingarna är de största sedan 1920-talet, och de grundas inte i någon säkerhetspolitisk analys.” Eriksson skriver att ”den sista anklagelsen skär som en kniv i moderata hjärtan. Den är identisk med vad de borgerliga brukade säga om socialdemokraternas försvarspolitik: först kommer pengarna sedan säkerhetspolitiken.”

Det han syftar på är att Göran Persson, i en partiledardebatt för många år sedan, slog fast att det skulle bli besparingar om tre miljarder kronor på försvaret, trots att Försvarsberedningen jobbade för fullt med ett antal olika ekonomiska nivåer där -3 miljarder var ett av alternativen. Detta ledde till ett ramaskri från borgerligt håll. Flera av de borgerliga försvarspolitiker som var med och skällde då, är fortfarande med nu. De kommerihåg vad de sade i riksdagsdebatterna då, om ett sådant förfaringssätt. Det blir inte lätt att nu försvara en regering som gör samma sak, och vars försvarsminister avgår på kuppen.

…å än slank de dit…

Idag svarar Försvarsminister Mikael Odenberg på en skriftlig fråga av riksdagsledamoten Åsa Lindestam. Hon har frågat ministern om Nordic Battle Group eller någon annan planerad insats riskerar att inte bli fulltalig eller sakna materiel och vilka åtgärder ministern avser att vidta med anledning av det anförda?

Odenberg svarar att han inte bedömer att det finns någon risk för att den Nordiska stridsgruppen (NBG) eller andra internationella insatsförband kommer att sakna personal eller materiel. Sedan kommer det:

”Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att myndighetens verksamhet löper planenligt. Årets ekonomiska utfall följer också prognoserna.”

Och det är ju inte riktigt samma bild för innvarande år som Försvarsmakten numer har.

Fortsättningen på svaret är, vid sidan av allt som har sagts om försvarsekonomin den senaste tiden från olika håll, något förbryllande:

”Helt nya verksamheter som NBG och det nya värnpliktssystemet med tre terminer medför dock en större osäkerhet i prognoserna för kommande år. Det medför att Försvarsmakten just nu prognostiserar att för 2008 använda 400 miljoner kronor mer än tilldelat belopp avseende anslagsposten 6:1:1 Förbandsverksamhet m.m. Samtidigt lämnar anslagsposten 6:1:2 Fredsfrämjande truppinsatser – som Åsa Lindestams fråga närmast berör – ett prognostiserat anslagssparande på drygt 300 miljoner kronor för 2007.”

De förbryllande delarna är det här med ”helt nya verksamheter” (NBG och tre-terminssystemet). Det låter som om dessa två faktorer har ramlat ner på Försvarsmakten plötsligt och oplanerat, mitt under innevarande budgetår. Och så är det ju inte. När det gäller NBG kan jag ha förståelse för att kostnaderna inte går att förutse i alla delar de kommande åren, eftersom detta avgörs av om, hur och var styrkan sätts in. Värnpliktssystemet torde vara lättare att beräkna.

Messings sista interpellation

Det som kom att bli Ulrica Messings sista riksdagsinterpellation ägde rum i torsdags. Messing diskuterade miljöarbetet i Försvarsmakten med försvarsminister Odenberg. För alla oss som intresserar sig för dessa frågor, var det ju ett lämpligt ämne att avsluta med.

Odenberg framhöll förtjänstfullt nog miljösäkerhetsfrågorna och klimatförändringarna i sitt svar:

”De är viktiga att bevaka inte minst sett i ljuset av de nya hot som kan komma att uppstå till följd av klimatförändringar, till exempel konflikter till följd av resursbrister. Detta i sin tur kan komma att påverka militära styrkors skydd i ett insatsområde (så kallad force protection) och innebära att Försvarsmakten kan behöva anpassa sin utbildning och materiel, beroende på vilken typ av insats det kan bli fråga om i framtiden. Mot denna bakgrund planeras bland annat ett sektorsgemensamt ledningsseminarium under våren 2008 på temat Försvarssektorn och miljösäkerhet.”

Den anpassning som ministern talar om gav SVT:s Agenda exempel på igår. Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Jan Jonsson, fick frågor om hur man förbereder sig inför insatsen i Darfur, bland annat med hänsyn till den extrema vattenbristen. Det gäller ju att inte bidra till att förvärra en konflikt som redan finns, om tillgångarna. Eller att skapa motsättningar mellan insatsen och det folk som man är där för att hjälpa, genom att slösa på vatten samtidigt som människor (kvinnorna) går mil för vatten.

Borg vill spara på försvaret

Finansminister Anders Borg har förmodligen orsakat både skrämselhicka och många förvånade utrop (inom och utom borgerligheten) med sitt försvarsbesparingsutspel i Almedalen. Det verkar visserligen råda förrvirring om huruvida det rör sig om fyra miljarder lägre ram per år, eller fyra miljarder sparade kronor fram till 2010. Men ambitionen är utstakad, förankrad med de borgerliga partiledarna och budskapet ute i luften.

Många var de som trodde att försvarsanslaget och materielsatsningarna var ”säkrade” med en moderatledd regering. Starka krafter inom Försvarsmakten vädrade t.ex. potential att flytta fokus tillbaka till nationell försvarsförmåga, ja till och med en ökad nationell ambition nu när det skulle vara slut med nyckfulla besparingar. Många försvarspolitiker inom borgerligheten tvår nu sina händer och undrar om någon gräver fram de förbittrade tal som de har hållit över miljöpartiet, vänstern och regeringens samarbete på förvarsområdet och de bespringar som genomfördes under de åren.

Det är klart att det går att spara inom materielbudgeten. Det är fortfarande delar av materielplanen som inte tål en operativ granskning (dvs. om det är operativt nödvändigt med hänsyn till ambitionsnivå och internationella insatser). Borgs finansdepartement har förmodligen inte gått på djupet med detta, de vill bara ha in pengarna, men försvardepartementets statssekreterares materielarbetsgrupp är säkerligen förhållandena på spåret.

Men, för att få trovärdighet, för att få alla att dra åt samma håll och en hållfasthet i besluten måste man måste koppla ihop omvärldsanalys, ambitionsnivå, operativa krav och materiel samt system för utbilding och personalförsörjning. Det går lika dåligt att börja med att säga att vi måste öka ambitionen utan att på ett trovärdigt sätt kunna visa varför, som det går att börja med besparingen utan att visa vad man har för idé med det. Då är det om detta, själva proceduren, och inte det som är viktigt på riktigt som diskussionerna handlar om.

Konsten se till att saker inte blir som man tänkt

Nyligen filosoferade försvarsministern fritt om totalförsvarspliktens framtid i Svenska Dagbladet. Han vill lägga plikten på is i fredstid och därmed rekrytera frivilliga, tills dess att orostider stundar då både män och kvinnor kallas in till utbildning med plikten som verktyg.

Man kan bara dra en rimlig slutsats av detta förfaringssätt:

Han vill egentligen inte förändra något!

Hur kan man annars förstå vitsen med att först avisera en utredning som skall titta över frågan och sedan säga saker som omedelbart tvingar ner socialdemokraterna i skyttegraven?

Läs bara vad Peter Jonsson (s), tillfällig gruppledare i försvarsutskottet, säger till SvD:

– Det är ett konstigt utgångsläge att börja nedmontera den allmänna mönstringen. Det är första steget till en yrkesmilitär, säger Peter Jonsson och ser paralleller till situationen i USA och Irak.

– Vi kommer att få en konjunkturanpassad mönstring som de styrkor som USA skickar till Irak. Unga, arbetslösa är de står längst fram, säger han.
Han passar också på att slå fast vad den socialdemokratiska linjen blir i en framtida utredning: En fortsatt allmän mönstring, gärna av både män och kvinnor men med färre utbildningsplatser.

– Vi behöver ett stort urval, annars finns det risk för att vi inte får fram rätt personer till internationella styrkor. Sen kan vi fundera på ett annat sorts mönstringsförfarande som är mindre kostsamt, säger Peter Jonsson. (Ett annat sorts mönstringsförfarande är redan på rull, men Peter J kanske menar att detta skall ändras igen?).

Miljöpartiets Peter Eriksson har en annan grundsyn och kommenterar såhär:
– Kul att försvarsministern närmar sig vår ståndpunkt. Det är onödigt att ha en sådan omfattande och kostsam utbildning, då är det bättre att rikta resurserna så att vi har folk som kan ställa upp i internationella sammanhang, säger Peter Eriksson (mp) till SvD.se

Delserie 4, som ett brev på posten

Ni har läst det här förut; riksdagen skall i och med vårbudgeten ta ställning till om 31 JAS-plan skall byggas om till C/D-version. Därmed har Sverige 100 toppmoderna JAS-plan som sägs behövas för internationella insatser. Satsningen motiveras också med hänvisning till export.

Men, och det är inte lika känt eftersom det inte uttrycks klart i budgetpropositionen: Man vill också dra igång utvecklingen av en helt ny generation Jas 39 Gripen, den s.k. E/F-versionen. Jag har skrivit om det också, men det tål sannerligen att upprepas eftersom vårbudgeten är så luddigt skriven. Försvarsutskottet bör dela upp JAS-frågan i två delar, dels frågan om ombyggnaden och dels frågan om ännu en ny generation stridsflygplan. Jag trodde, och jag tror det är många mig mig, att alla partier var överns om att det var stopp efter JAS-delserie tre.

– Observera att detta inte är något ställningstagande för att bygga en E/F-version. Demonstratorprogrammet syftar till att ”utveckla för en vidareutveckling”. Vi vet inte i dag vilka förmågor dessa plan behöver om 20 år, säger Michael Odenberg till Nyteknik.se.

Jojo, om man väl har tagit steget och fattat beslut om ett demonstratorprogram, så kommer det till slut att stå en E/F-version på svenska flottiljer, tro mig.

JAS på riksdagens bord

Vid dagens frågestund i riksdagen såg Peter Rådberg (mp) till att vi fick ett välkommet besked från Försvarsministern: Frågan om att bygga om 31 JAS-plan till C/D version kommer att beredas av riksdagen. Därmed måste varje parti och ytterst varje ledamot ta ställning till förslaget.

Det står också klart att det inte blir några nya pengar till denna satsning utan de skall tas inom ram genom ”ett förnyat beställningsbemyndigande”. Ministern säger att ”när den här beredningen är färdig kommer regeringen att återkomma till riksdagen i vårpropositionen eller i höstens budgetproposition”. Om regeringen inte vill göra våld på vad vårpropositioner skall omfatta, är den rimliga bedömningen att det blir en fråga i kommande budgetproposition.
Det som fortfarande återstår att förklara för regeringen är:

1. Vilka är de operativa kraven bakom att vi skall ha 100 toppmoderna JAS-plan av C/D version i Sverige?

2. Hur flyttar man om i materielplanen för att rymma denna satsning? Med andra ord, vad flyttar man ut för att få plats med JAS-satsningen?
Fram till dess att detta förslag läggs på riksdagens bord vore det en god idé att genomföra en från industrin och politiska partier oberoende granskning av JAS-systemet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för riksdagsledamöter att utifrån egen kunskap och erfarenhet granska och analysera FMV och Försvarsmaktens argument för vad som t.ex. sägs ”måste göras” och vad man hävdar händer med systemet om man ”inte satsar” etc.. För att fatta medvetna beslut måste man ha klart för sig hur konsekvenserna av dessa beslut ser ut.

Det är egentligen inte klokt att FMV och industrin själv är de som ensamma står för argumentation och konsekvensbeskrivning. Någon eller några tekniskt och ekonomiskt kunniga personer med hög integritet bör få ett rejält mandat att gräva i detta, å det snaraste!
Protokollet från frågestunden finns att läsa här.

Märkliga saker hända…

Jag har tidigare på denna blogg uppmärksammat den satsning på JAS som Försvarsmakten och regeringen vill genomföra. Förslaget går som sagt ut på att att bygga om 31 stycken JAS 39 A/B till C/D-version. Fyra stridsflygdivisioner erhåller därmed totalt 100 stycken flygplan av JAS 39 C/D status. I Försvarsutskottets budgetbetänkande från hösten 2006 (sid 66) uttalar sig ett enigt utskott på följande sätt:

”Utskottet vill också särskilt kommentera frågan om en eventuell förlängd serie av JAS 39 i C/D-version. Försvarsmakten har i budgetunderlaget för 2007 redovisat att 31 JAS flygplan bör uppgraderas från A/B-version till C/D-version. Regeringen anmäler i budgetpropositionen att detta bereds för närvarande. Enligt vad utskottet inhämtat finns inte några medel för denna uppgradering av JAS 39 A/B budgeterade varken i investeringsplanen eller i beställningsbemyndigandet som regeringen begär att riksdagen nu ska godkänna. Ett sådant beslut är av sådan betydelse att det uppenbarligen bör godkännas av riksdagen även av andra skäl än ekonomiska. Regeringen måste sålunda återkomma till riksdagen i detta ärende innan ett eventuellt sådant beslut avses fattas. ”

I Ekot säger Allan Widman, (fp): ”Ska projektet bli av måste riksdagen anslå nya medel till detta och det har ännu inte skett.” Han anser att förslaget innebär en förlängning av hela JAS-projektet.

Men, Generallöjtnant Mats Nilsson, produktionschef inom Försvarsmakten, är av en annan åsikt. Han säger till Ekot att Försvarsmakten inte begär några extra pengar ”(…) utan det är inom ramen för det budgetunderlag vi varje år lämnar in till regeringen. Vi föreslog det här första gången för ett år sedan, och vi säger samma sak i år till budgetunderlag, så det är helt inom ramen för de medel som är anvisade till Försvarsmakten.

Försvarsminister Odenberg anser också att det redan ryms inom de redan tagna besluten: ”Ja, det är korrekt. Jag bedömer inte att det behövs tillföras några nya medel, säger han.”

Är detta en manöver för att kringgå en riksdagsbehandling av ärendet? Trots riksdagens upprepade beslut (i full enighet från vänster till höger) om att öka det formella inflytandet över materielanskaffningen? Snacka om att skjuta sig själv i foten. Ingen av de borgerliga ledamöterna kommer att med hedern i behåll godta en sådan hantering, inte efter all kritik som riktades mot den förra regeringen, som inte lyckades prestera den öppenhet i materielprocessen som riksdagen efterlyste.

Odenberg och Nilsson kan hävda att det finns pengar i ramarna hur mycket som helst, men nu är det så att riksdagen har definierat saken så att det inte ingick i de beviljade anslagsmedlen, investeringsplanen eller beviljande beställningsbemyndiganden. Det står svart på vitt. Och då är det bara att återkomma så att det blir en demokratisk process.

Allan Widman tål att citeras igen:
”Det här projektet, liksom många andra, är ett projekt som handlar om flera miljarder. När utskottet i full enighet har sagt att vi förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen innan man fattar något beslut, ja då gäller riksdagens ord.”

Foto: Andreas Karlsson – Försvarets Bildbyrå