Kategori: försvarsekonomi

Rent fysiskt finns det inget hinder för att upphäva tyngdlagen. Men pappersexercisen blir för svår (om Försvarsmaktens budgetunderlag 2009)

Försvarsmakten har tappat tålamodet med den politiska styrningen. Eller rättare sagt bristen på den (utöver resoluta besparingskrav). Det framgår när man läser Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009.

Det är berättigad kritik eftersom regeringen inte har lämnat några planeringsanvisningar för budgetunderlaget. Försvarsmakten har därför valt att utgå från budgetpropositionen för budgetåret 2008, samt Försvarsmaktens perspektivstudie, som grund för den fortsatta verksamheten. Just detta kommer leda till ett fullständigt förfall. Jag har sagt det förut; perspektivstudien kan inte ligga till grund för de kommande årens utformning av försvaret. Den bygger enligt min mening på alldeles för optimistiska ekonomiska beräkningar och helt orealistiska siffror när det gäller personalförsörjningssystemet. Och nu lägger Försvarsmakten den till grund för budgeten, innan den alls blivit politiskt avdömd, eftersom man inte har fått några anvisningar.

En annan grundförutsättning för hela budgetunderlaget är att Försvarsmakten får flytta över pengar till förbandsverksamheten från materielbudgeten 2009, precis som man har begärt för 2008.

Med andra ord svajar grunden, som detta budgetunderlag vilar på, högst betänkligt.

Ryckigheten i verksamheten illustreras i blixtbelysning av att föreliggande budgetunderlag är avgränsat enbart till verksamheten 2009 och inte, som brukligt är, också för åren närmast därefter. Effekterna av den strukturella obalansen är från 2010 av en sådan omfattning att Försvarsmakten föreslår att regeringen lämnar en inriktning i syfte att åstadkomma en verksamhet som långsiktigt är i verksamhetsmässig och ekonomisk balans.

Försvarsminister Sten Tolgfors (m) säger i en kommentar att regeringen i tilläggsbudgeten i april ska ta ställning till överföringen mellan anslagen.- Det är inte okänt att Försvarsmakten har ekonomiska problem, säger Sten Tolgfors i en kommentar. I höst tänker jag presentera en proposition för försvarets framtida inriktning och dimensionering. Inför detta måste osäkerheterna i ekonomin vara utklarade.

Jag kan instämma i det där med att osäkerheterna i ekonomin måste vara utklarade. Men faktiskt är det lika viktigt att vara på det klara med vad man vill med försvaret! Om budgeten för 2009 läggs fast utan att grundmaterialet till den har arbetats fram utan några politiska anvisningar, utifrån en perspektivplan ingen har dömt av politiskt samt budgeten för 2008 (som ju har visat sig fullständigt sakna balans!), ja då kan ekonomin visst balanseras hjälpligt för 2009 och kanske också för 2010. Men utifrån en Försvarsmakt som inte är politiskt viljestyrd. Ursäkta mig, men jag blir lite upprörd här.

Försvarsberedningen då, kanske någon undrar. Ja nu gäller det att kavla upp ärmarna. Det är i beredningen den politiska viljan måste utformas och omsättas till skarpa förslag. Problemet är bara att vi har ett genomräknat förslag (Försvarsmaktens budgetunderlag) som bygger på premisser som beredningen mycket väl kan komma att avvisa eller i varje fall modifiera. Beredningen kommer inte kunna räkna igenom sina förslag fullt ut. Värstafallscenariot blir därmed att regeringens budgetproposition till hösten omfattar beräkningar av kostnader respektive uppgifter och utformning som inte korresponderar med varandra.

Det finns mycket att säga om de olika förslag som återfinns i underlaget, låt mig bara nämna några.

När det gäller de internationella insatserna skall s k substantiella bidrag kunna lämnas för att i första hand kunna påverka händelseförloppet på marken i ett insatsområde. Det är bra med en prioritering mellan ”försvarsgrenarna” när det gäller de internationella insatserna. Vi kan inte göra allt, med allting, överallt. Men då gäller det att hämta hem konsekvenserna av denna prioritering. Försvarsmakten växlar också ner beredskapskraven på registerförbanden, fler förband ges R90 som grundberedskap samtidigt som fler förband, över tiden, växlar mellan beredskapsgraderna R90, R30 och R10.

Försvarsmakten skriver: ”Den förändrade beredskapen innebär minskade kostnader för beredskapsersättning samt sänkta löne- och värnpliktskostnader eftersom färre värnpliktiga behöver utbildas och färre förband erfordrar utbildning inom ramen för termin tre (T3)”.

Det hade varit bättre att stryka den tredje terminen helt.

När det gäller deltagande inom ramen för Nato Response Force (NRF) framgår Försvarsmakten svar på anmodan ”Svenskt bidrag till Nato Response Force, NRF” av en hemlig underbilaga, så den kan man bara gissa sig till. Men man säger trots allt följande:

”Generellt kan sägas att kraven för att delta inom ramen för NRF, t.ex. tidsförhållanden, anställningsformer och därtill kopplad utbildning, står inom given ekonomi i motsatsförhållande till åtaganden inom ramen för EU”. Återigen, jag vet inte vad som står i den hemliga bilagan, men detta kan inte tolkas på annat sätt än att Försvarsmakten ställer NBG och NRF mot varandra och säger prioritera mellan dem!, till regeringen. Det lär ställa till det lite, inför den skrivelse som snart regeringen presenterar och där gissningsvis ett förslag om NRF-bidrag lanseras (så att Bildt kan åka till NATO-toppmötet i Bukarest i april och karriärplanera genom att stolt deklarera svenskt deltagande i NATO:s snabbinsatsstyrka).

Ytterligare en sak jag vill nämna handlar om grundorganisationen. Försvarsmakten skriver att man ”behöver se över verksamheten inom grundorganisationen, inte minst för att efterleva ställda rationaliseringskrav. En viktig förutsättning i denna strävan är att successivt kunna anpassa grundorganisationen. Försvarsmakten föreslår därför att myndigheten själv får besluta om sådana anpassningar, vilket torde ligga i linje med vad som gäller inom den övriga statsförvaltningen. Vid större grundorganisatoriska förändringar föreslås vidare att regeringen, efter förslag av Försvarsmakten, kan avskriva restvärdet på de fastigheter som lämnas”.

Det förslaget lär inte bli så poppis i riksdagen. Eller kanske är det så att man vet att något måste göras med grundorganisationen, och det vore skönt om man kan slippa stå på barrikaderna för sitt hemmaregemente genom att det är Försvarsmakten själv som beslutar? Jag anser att det alltid måste vara effektivitetsskäl som skall avgöra var och hur utbildningsplattformarna skall organiseras. I den bästa av världar är Försvarsmakten själv bäst skickad att göra dessa beräkningar och avvägningar, dock har förtroendet för just denna kompetens naggats något i kanten de senaste åren.

Sammantaget: Försvarsmakten lägger den heta potatisen i regeringens knä. Ge oss en ny inriktning eller (betydligt) mer pengar. Samtidigt vill Försvarsmakten få rodda runt med grundorganisationen som de vill, utan politisk inblandning. Det är drygt två år till nästa val. Frågan regeringen måste ställa sig är; är det bättre att ungefär ett år före valet få åka runt och säga ”vi kan inte göra något, det är Försvarsmakten som bestämmer” när alla Operation Rädda Vårt Regemente drar igång igen? Eller vill man åka runt och säga att man har bestämt att det är dags att lägga ner verksamheten här och där (och riskera att möta en socialdemokrat i varje buske som hävdar att det aldrig hade hänt om sossarna hade varit vid makten)?

Return to sender

Jag skrev i ett tidigare inlägg om en fråga som Försvarsutskottets ordförande, Anders Karlsson (s), har ställt till finansminsitern, med anledning av ett uttalande han gjorde i Ekot om försvarets sätt att sköta pengar.

Nu har svaret kommit och det är Tolgfors som har signerat det:

”Anders Karlsson har frågat finansministern vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som finansministern hänvisar till i ett uttalande i Ekot den 21 februari. Eftersom arbetet i regeringen är fördelat så att Försvarsmakten är mitt ansvarsområde svarar jag på Anders Karlssons fråga.

Jag är bekymrad över den uppkomna ekonomiska situationen och har därför begärt in detaljerade underlag från Försvarsmakten om hur underskottet på förbandsverksamheten har kunnat uppstå. Underlaget analyseras nu i Regeringskansliet.

Det är dock uppenbart att det finns brister i Försvarsmaktens interna styrning och kontroll. Regeringen har därför den 24 januari 2008 gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att identifiera problemen samt analysera orsaker till dessa. ESV ska lämna förslag till konkreta åtgärder som bör vidtas för att säkerställa en tillförlitlig intern styrning och kontroll inom Försvarsmakten. ESV ska redovisa resultatet av sitt uppdrag och återrapportera till regeringen senast den 15 maj 2008.

Efter genomförda analyser kan slutsatser dras om vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med problemen”.

Okej, men innan analysen är klar ligger vårpropositionen på riksdagens bord. Frågor om styrning och kontroll lär allså dyka upp först i höstens budget, alternativt i den ”försvarsbesluts”-proposition som planeras till senhösten. Om det inte handlar om åtgärder som man inte behöver gå till riksdagen för att genomföra.

5%

Läs Magnus Jiborns krönika i Sydsvenskan. Jiborn har också intresserat sig för Försvarsmaktens årsredovisning och dragit sig till minnes hur många vi hade i utlandstjänst under 90-talet…

Ett smakprov:

”Från ett traditionellt invasionsförsvar baserat på allmän värnplikt har försvaret omdanats till ett ”insatsförsvar” med internationella fredsinsatser som en huvuduppgift. ”Internationella uppgifter står i centrum för Försvarsmaktens verksamhet”, som det så vackert heter i årsredovisningen.

Då skulle man ju lätt kunna föreställa sig att internationella fredsinsatser också utgjorde en betydande andel av försvarets kostnader, eller att antalet soldater i utlandstjänst ökat i takt med de höjda ambitionerna. Eller rentav att Sverige skulle klara av att sända, säg 200 soldater, till ett konfliktområde för att skydda nödställda flyktingar under en något längre period än några månader ifall FN eller EU vädjade om hjälp. Men sådana slutsatser vore förhastade.

Under 2007 tjänstgjorde i snitt omkring 1000 svenskar i internationella fredsinsatser, främst i Kosovo och Afghanistan. Just nu finns, enligt Försvarsmaktens hemsida, 827 personer på fredsuppdrag utomlands. När hela den planerade styrkan på drygt 200 man är på plats i Tchad i början av mars kommer antalet åter att vara runt tusen. Det är ungefär lika många som år 2000 och något färre än i mitten av 1990-talet, då tidvis mer än 1000 svenskar var i tjänst enbart vid FN:s mission i det forna Jugoslavien, Unprofor. Någon dramatisk höjning av ambitionerna som skulle kunna förklara den permanenta ekonomiska härdsmälta som det svenska försvaret numera utgör är svår att urskilja.

De internationella insatserna svarar för omkring fem procent av försvarsanslaget. Till detta kommer naturligtvis en viss andel av försvarets gemensamma kostnader för utbildning och liknande. Men någon gökunge som tränger annan verksamhet ur boet handlar det knappast om”.

Genomlysning först

Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, har lämnat in en skriftlig fråga till finansminister Anders Borg (m).

Av allt man kan uppröra sig över på denna jord, väljer Karlsson att bli förbannad på finansministerns kritik mot Försvarsmakten i Ekot för några dagar sedan.

Borg uttalade sig nämligen i samband med att Leif Pagrotsky gick ut med resultatet av en utredning som han har lagt ut på RUT (Riksdagens utredningstjänst) och som beskriver att det militära försvaret har nästan lika stor köpkraft i dag som för 20 år sedan. I fast penningvärde har kostnaderna minskat med en dryg tiondel de senaste två decennierna.

Finansministern sade: ”I många fall har de ingått avtal och hanterat sin ekonomi på ett sätt som har gjort att man i princip har bevarat stora delar av de kostnader som man hade, trots att man minskat personal, förband och militära anläggningar. Den processen har skötts på ett sätt som man i efterhand måste säga har präglats av stora ekonomiska brister”.

Ekot: ”Anders Borg och regeringen har redan aviserat att materielanslagen till försvaret ska minska men hur mycket är finansministern inte beredd att precisera än”.

Finansministern igen: ”Jag tror att vi nu först ska se hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut. Det är sådan oordning där att det måste vi först få en möjlighet att bedöma”.

Tillbaka till Karlssons fråga. Han skriver att ”det är förödande med svepande kritik i en sådan viktig diskussion som försvarets ekonomi” och vill mot bakgrund av detta fråga vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som Anders Borg hänvisar till?

Det kan ju förvisso vara intressant att veta, men betydligt mer spännande och värt att ställa frågor kring är finansministerns sistnämnda konstaterade, om att man först skall genomlysa ekonomin (eftersom det är en sådan ”oordning där”) och sedan spara pengar.

Eftersom den så kallade genomförandegruppen, som bland annat skall peka ut besparingar i materielplanen och vars slutsatser skall bakas in i vårbudgeten, snart måste vara klara, så vore det intressant att veta vilka personer som just nu ”ser hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut”? Samt vad man hittar. Är det finansdepartementet som sköter den biten på egen hand?

Nästa fråga som vore kul att ställa handlar om varför inte denna genomlysning gjordes innan man gick ut i finansplanen och aviserade besparingarna? Då hade man haft torrt på fötterna på ett helt annat sätt än idag, samt förmodligen varit mer lyckosamma när det gäller att få ihop pengarna.
Men, trots allt sänder jag ändå en tacksamhetens tanke till Karlsson och hans fråga. Det var ju tack vare den som jag uppmärksammade Borgs genomlysning först-uttalande!

Årsredovisning

Idag kom Försvarsmaktens årsredovisning för 2007. ÖB bäddar för det kommande budgetunderlaget för 2009 i sin inledande kommentar:

”Vi har ett långsiktigt strukturellt problem som kan sammanfattas med att vi har en obalans mellan uppgifter och resurser som utan reala resurstillskott kommer att bli allt större. Den insatsorganisation vi nu har är en minimistruktur för att upprätthålla grundförmåga och för att kunna lösa internationella uppgifter på den nivå vi gör idag. Med obalans menas att vi har otillräckliga resurser för att över tiden använda och vidareutveckla våra förband så att de kan utföra sina uppdrag”.

Vidare anser han att det måste till större flexibilitet mellan anslagen:

”Den komplexitet som omger de internationella insatserna bör kombineras med en mer flexibel användning av de ekonomiska resurserna inom den ram som finansierar insatserna. Den nuvarande stela ordningen härvidlag ställer Försvarsmakten – och regeringen – inför ständigt återkommande problem under genomförandet”.

Och så slutligen:

”När vi nu går vidare med 2007 års resultat som grund så är utmaningen att säkerställa att den grund vi lagt under de senaste årens intensiva omställningsarbete nu ges långsiktig hållbarhet.Det handlar om att skapa en förbandsproduktion som på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt kan tillgodose det löpande behovet av insatta och insatsberedda förband. Personalförsörjningen är därvid den mest avgörande frågan. En långsiktigt hållbar balans mellan resurser och uppgifter måste säkerställas. De omedelbara obalanser som är en del i den reformationsfas vi befinner oss i måste hanteras. I det budgetunderlag som Försvarsmakten lämnar in nästa vecka står dessa frågor i fokus”.

Det ÖB egentligen säger är det här, översatt till ren svenska:

Vi måste ha långsiktig hållbarhet, fundera inte ens på de besparingar som aviseras i höstens finansplan! Se till att ge klartecken till det slimmade yrkesarmésystem som vi föreslår i perspektivplanen del tre. Det är politikerna som måste ta ansvar för att uppgifter och resurser inte hänger ihop. Om vi inte får okej till att föra över de pengar vi har begärt mellan anslagen (i vårbudgeten) kommer det gå åt helvete.

Vid en första snabb genomläsning av årsredovisningen, hittar jag några intressanta saker.

Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen framhållit behovet av att fullfölja och gå vidare med de besparingar på stödmyndigheterna som slogs fast i FFU:n (Försvarsförvaltningsutredningen). En del av FFU:n gällde dock besparingar på Högkvarteret (HKV), vilket man inte har påpekat lika ofta från Försvarsmaktshåll. Det fanns det naturligtvis skäl till, ser man nu:

”HKV har ökat antalet anställda med 60 årsarbetskrafter jämfört med 2006. Den främsta orsaken till ökningen av antalet årsarbetskrafter är organisationsförändringen 070104. Ytterligare bidragande orsak är inlåning av personal för att lösa vissa uppgifter. Vissa ledningsfunktioner krävs oavsett hur liten verksamhet som skall ledas. Detta gäller i högsta grad Försvarsmakten. Ett mindre insatsförsvar med bevarad kompetens- och förmågebredd är något som leder till större andel ledning relativt förbandsverksamhet”.

En annan sak, som får mig att haja till av mer principiella skäl, är en tabell som visar anslagens fördelning på verksamheter i Försvarsmakten 2007.

Försvarsmaktens skriver: ”Det är av vikt att notera att för att kunna genomföra insatserna utomlands, vilka som andel utgör ca. 5 % av Försvarsmaktens verksamhet, så krävs en omfattande verksamhet i Sverige i form av utbildning, övningar, rekrytering, förrådshållning, etc. för att möjliggöra och stödja insatserna utomlands. Den verksamheten genomförs inom ramen för förbandsverksamheten. Den exakta storleken på den delen inom förbandsverksamheten är svår att uppskatta”.

Anslagens fördelning på verksamheter 2007

  • 1 126; 3% FoT m.m.

  • 11 001; 27% Materielanskaffning m.m.

  • 1 942; 5% Insatser utomlands

  • 19 184; 47% Förbandsverksamhet m.m.

  • 7 091; 18% Materielunderhåll m.m.

Alltså, trots den viktiga brasklapp om att kostnader för de internationella insatserna återfinns även i andra delar av kakan, som Försvarsmakten anger i citatet ovan, går det inte att komma ifrån att Försvarsmaktens huvuduppgift (i praktiken), nämligen internationella insatser, redovisas som 5% av anslaget!

Det hade också varit mycket intressant att se hur mycket av den del som återfinns under det förrädiskt klingande begreppet ”förbandsverksamhet”, utgörs av fasta kostnader tex. hyror.

Funderar man länge på att göra en sak blir den ofta ogjord

Bo Pellnäs skriver om den svenska insatsen i Tchad på Brännpunkt idag. Han hänvisar till den utrikesdeklaration som utrikesministern läste upp förra veckan och menar att den står i bjärt kontrast till försvarsministern uttalanden om att det svenska förbandet måste återvända hem efter 4–6 veckor på grund av budgetskäl.

– Det är min budget och i den budgeten finns det inte ytterligare resurser, som det ser ut nu. Vi talar om 300 miljoner kronor som en förlängning kostar i Tchad. Som det är nu finns inte de pengarna, säger försvarsminister Sten Tolgfors till SvD.

Pellnäs hade också kunnat citera Bildts artikel på DN-debatt från den 2 januari 2008:

”Vi måste ha en gemensam uppfattning om de utmaningar vi står inför. Och uppenbart är att vi måste se över de olika fredsinstrument vi har – diplomatiska, ekonomiska och militära. Skall vi vara en verklig fredsmakt måste vi också ha instrument som fullt ut svarar mot våra ambitioner. Svårigheterna att få tillräckliga styrkor till viktiga fredsoperationer från Afghanistan till Tchad visar vidden av utmaningen” (min kursiv.).

Pellnäs skriver:

”Det är klart att försvarets budget skapar bekymmer och ingen förefaller kunna anvisa en väg ur bekymren. Varje krigsmakt med 11000 officerare och enbart några tusen soldater befinner sig redan per definition i kris. Men det är inte något som borde få påverka vår insats i Tchad. Den effekt man får ut av förbandet med några få veckor på plats blir nästan noll. Ställer man det utfallet i relation till kostnaden att rekrytera, utbilda och transportera förbandet till Tchad blir beslutet absurt. Om det nu inte enbart var ett klumpigt politiskt utpressningsförsök mot finansdepartementet? Risken är stor att vi gör oss till åtlöje inom EU och att vi skapar misstro till vår pålitlighet beträffande framtida åtaganden”.

Pellnäs har naturligtvis rätt. Att sätta upp förbandet och betala de kostnader som bara det och transporten utgör, för några veckors arbete på plats, är inte speciellt rationellt. Men faktum kvarstår: En förlängning innebär en fördubbling av kostnaderna. En enkel överslagsräkning över de internationella insatser som vi redan är engagerade i, ger vid hand att det inte kan finnas så mycket pengar kvar i budgeten för innevarande år. Det kan man naturligtvis lösa, om viljan finns, med krediter från nästa år etc.

Och under tiden tickar det pengar till registerförband som står i hög beredskap utan att vara efterfrågade. En tredje termin i utbildningssystemet som inte behövs. Eventuell nysatsning på ”Super JAS”. Flera överdimensionerade stödmyndigheter (vilket uppmärksammades på Brännpunkt igår). etc. etc.

Optimism anbefalles!

Nu är det lite ”ompf” i Försvarsmaktens kommunikation kring pengaproblemen. Det kan vara en reaktion på GP:s artikel om försvarsministern tidigare i veckan, där Tolgfors är ganska vass i sina kommentarer. Man kan tolka honom som om det inte alls blir fråga om någon överföring av 850 miljoner från materiel- till förbandsverksamhet, så som Försvarsmakten har begärt:

”ÖB har redan föreslagit en del besparingar. Dit hör färre flygtimmar, kortare värnplikt, inställda övningar och stoppade materielbeställningar. Sådant har också gjorts förr och förslagen övertygar inte försvarsministern alls. Färre flygtimmar i år måste tas igen nästa år. Att stoppa beställningar kan bli mycket dyrt. Återkommande underskott säger att problemet är strukturellt (…)

– Man kan inte möta ett strukturellt underskott med kortsiktiga åtgärder av närmast nödstoppskaraktär, säger han bestämt”.

Detta skall läggas till att försvarsdepartementets nya frågebatteri till Försvarsmakten innehöll en upprepad fråga om hur konsekvenserna ser ut om man inte får flytta över pengarna.

Som sagt, om det var dessa uttalanden och frågor som föranledde Försvarsmakten att gå ut lite hårdare igår, är naturligtvis omöjligt att veta. Men svaret på försvarsdepartementets fråga hur följderna blir om ingen omfördelning görs, är att följderna då skulle bli mycket allvarliga för vår förbandsverksamhet, säger chefen för ledningsstaben, Sverker Göranson.

Försvarsmakten trycker nu på behovet av skarpa inriktningsbeslut från regeringens sida:

”En omfördelning skulle bara lösa den nu ansträngda situationen. För att få Försvarsmaktens ekonomi i långsiktig balans krävs en inriktning från regeringens sida, enligt Sverker Göranson.
– Därför blir försvarsberedningens arbete under våren, med bland annat vår perspektivstudie som grund, och en inriktningsproposition i slutet av året mycket viktigt. Med detta som grund kan vi lägga ett förslag i budgetunderlaget för 2010 om nödvändiga förändringar, säger Sverker Göranson”.

OK, här krävs lite tankemöda.

Snart skall Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009 vara inlämnat till regeringen. Ingen lätt uppgift när man summerar allt som är pågång just nu:

På utgiftskontot finner vi följande osäkerheter:

  • Eventuell insats med NBG. Finns det utrymme för den i innevarande budget för internationella insatser?
  • Kommande skrivelse om strategiska lufttransporter (många hundra miljoner kronor per år).
  • Bildt aviserar en skrivelse om insatsen i Afghanistan, där försvarsministern har meddelat att det skall dit helikoptrar (gördyrt).
  • Viljan att stanna längre i Tchad – det blir dyrare.
  • Ambitioner att bidra till NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF).
  • Åtagande att köpa JAS 39 E/F (så att man kan sälja till Norge).

Till detta skall läggas de aktuella pengaproblemen. Samt de pågående politiska processerna, som av naturliga skäl är ganska oförutsägbara:

  • Försvarsberedningens rapport.
  • Pliktutredningen.
  • Frivilligutredningen (som bl.a. behandlar Hemvärnet).
  • Genomförandegruppen (tittar på materiel, långsiktiga besparingar och möjligheter till rationaliseringar).
  • Höstens försvarsinriktningsproposition.

Men, fråga som kanske glöms bort mitt i alla dagsaktuella kriser och som kommer att ligga som en våt filt över 2009 och större delen av 2010 är VALET!

Försvarsmakten skall alltså hämta hem alla inriktningar och skapa den nya Försvarsmakten i budgetunderlaget för 2010. Det lämnas våren 2009 och skall bakas in i budgetpropositionen hösten 2009 – med ett år kvar till valet.

Är det någon som tror att regeringen orkar genomföra en hel rad nödvändiga rationaliseringar i grundorganisationen och stödmyndigheterna då? Operation ”Rädda mitt regemente” med en moderat försvarsminister och en moderat statsminister som redan har utmanat och fortsätter utmana ”försvarsvännerna” i sitt egen parti? Samt en rad kommunalråd, på berörda orter, ur allianspartierna?

Och vad händer vid en eventuell borgerlig valförlust 2010? Om man inte har orkat med en skarp budgetproposition på Försvarsmaktens budgetunderlag 2009, är läget än mer akut 2010. Då skall en ny regering ta vid, med 14 dagar på sig att formulera en egen budgetproposition…

Det är inte lätt att vara optimistisk, men det är mer nödvändigt än någonsin.

….en närmare granskning

För en tid sedan läste jag Helge Löfstedts inlägg i Gula Tidskriftens senaste nummer. Det har sedan dess legat och värkt i bakhuvudet. Jag tänkte nu sprida denna huvudvärk till fler, genom att tipsa om artikeln och bjuda på några rader. På ett lågmält sätt framförs brutala jämförelser mellan de Nordiska försvarsmakterna.

Löfstedt diskuterar också kostnadsdrivande faktorer bakom Försvarsmaktens ekonomiska problem. Han skriver:

”Den kanske viktigaste kostnadsdrivaren utgörs av bristande avvägning mellan ambition och kostnad i verksamheten. Målsättningar för förband och materiel sätts ofta utan att ekonomin får påverka ambitionerna. Man suboptimerar kvalitet medan de ekonomiska konsekvenserna inte studeras lika grundligt. När det ekonomiska uppvaknandet kommer återstår då bara att minska antal i planerad produktion. Det är då ofta inte möjligt att finna alternativ med en bättre relation mellan operativ effekt och kostnad.

Korta avskrivningstider, d v s snabb omsättning, innebär att investeringar i utbildning och utrustning och materiel utnyttjas kort tid med högre kostnader som följd.

Svensk materiel är ofta i teknikens framkant, man går i bräschen för ny teknik och är innovatör av nya tekniska lösningar. Att vara innovatör tenderar att bli kostnadsdrivande.

Vi finner också att det nya treterminssystemet medför längre utbildning till färdighet som internationell soldat än i grannländerna. Vidare innebär det ojämn beläggning som medför att utbildningskapaciteten utnyttjas mindre väl”.

Ta del av artikeln genom att gå in på KKrVA:s hemsida.
Klicka på ”Läs mer” vid ”KKrVAHT nr 6/2007 – innehåll”.
Välj sedan ”Arméstridskrafter för att Försvara Sverige bättre – ett realistiskt förslag av överingenjör Helge Löfstedt”

Inkalla ett dreamteam!

SvD:s Mikael Holmström vilar inte på tangentbordet. Idag skriver han om den ”summering och bedömning” av Försvarsmaktens ekonomiska läge som försvarsministern har delgett regeringskretsen och som SvD tagit del av. Den bekräftar allvarliga ekonomiska problemen för åren 2009-2011:

”Det samlade underskottet för förbandsverksamheten kan vara 4,5 till 6 miljarder på de tre åren efter 2008”.

Ministerns summering ger uttryck för att det är ”direkt kontraproduktivt” att omfördela de av Försvarsmakten begärda 850 miljoner kronor från materiel och utveckling till drift. Försvarsministern kritiserar också de åtgärder av panikartad karaktär som skall spara in de återstående 650 miljoner som saknas. Ministern konstaterar helt riktigt att det inte löser några ekonomiska problem utan bara flyttar fram dem i tid och ”i värsta fall även ackumulerats”.

Departementet begär därför en detaljerad redovisning av vilka konsekvenser panikåtgärderna får för verksamheten, försvarsförmåga och Sveriges internationella relationer.

Det är lätt att hålla med ministern. Det blir dyrt att panikspara och anslagsöverföringar löser inga problem på djupet. Frågan är bara vad Försvarsmakten skall göra istället, under rådande omständigheter?

Försvarsministern borde omedelbart kalla in en samling kunniga individer som från sätta sig med Försvarsmaktens perspektivplan och räkna igenom de egentliga kostnaderna för den föreslagna verksamheten. Det är ett faktum att perspektivplanen får stort genomslag i kommande beslut kring verksamhet och organisation. Om man vill komma till rätta med Försvarsmaktens ekonomi även långsiktigt, måste verksamhet och kostnader hänga ihop redan från början. Det finns nog skäl att förmoda att perspektivplanens kostnadsberäkningar inte är alldeles fullständiga.

Det bästa beslut Sten Tolgfors kunde fatta just nu, vore att kalla in de tre som genomförde den så kallade Försvarsförvaltningsutredningen, nämligen: Peter Lagerblad, Ola Hedin och Tobias Steen. Dessa tre skulle kunna gå igenom dels läget i allmänhet och dels studera de förslag som både Försvarsmakten lägger nu för att dra i nödbromsen samt de beräkningar som ligger till grund för Försvarsmaktens perspektivplanering. Gärna med förstärkning i form av miljöpartiets superekonom Lennart Olsen (som ingick i utredningens referensgrupp). Ett dreamteam!

Anm. Om någon har förträngt de kostnadsökningar mellan 1997-2004 som utredningen redovisade, rekommenderas följande slideshow från utredningens redovisning vid Sälenkonferensen för några år sedan. Studera särskilt bilderna 2-10 där en hel del intressanta jämförelser redovisas.

Snöbollen rullar vidare

DN:s Gunnar Jonsson skriver idag om att det underskott Försvarsmakten dras med 2008 (ungefär 1,5 miljarder) blir minst lika stort för vart och ett av de kommande tre åren. Nu avkrävs Försvarsmakten månadsvisa budgetrapporter till regeringen.

– De hittills föreslagna åtgärderna är av nödstoppskaraktär. Flera gör att kostnaderna ökar de kommande åren i stället, säger Sten Tolgfors till DN.

Jo precis. Jag hoppas bara att detta kan leda till berättigad krismedvetenhet inom och utom regeringen. Om det inte tas krafttag i strukturen, inklusive hårda prioriteringar, baxas bara denna snöboll framåt i tiden. Den växer och blir större. Panikbromsningarna blir mer panik än broms (och ”kostar” ytterligare pengar på sikt).

DN skriver att frågan om överföring mellan anslagen avgörs i vårbudgeten och att en ny försvarsproposition kommer till hösten.

Ovanpå allt detta kommer en proposition om att ingå ett avtal kring strategiskt transportflyg (SAC, Strategic Airlift Capability) nu i februari. Man kan undra vad det kostar. Men å andra sidan är ju det motiverat utifrån operativa krav (transportera sig till insatsområden).

Det är däremot inte en (ytterligare) uppgradering av JAS. Det skall också klämmas in i materieplanen under våren. Antingen i form av ett informellt men bindande besked till Norge (vilket måste förankras med socialdemokraterna utifall det blir regeringsskifte 2010 plus att det går på tvärs mot den öppnare materielanskaffningsprocess som riksdagen fattat beslut om i flera år), eller formellt i vårbudgeten eller allra senast i budgetpropositionen för 2009 (vilket vore demokratiskt betydligt bättre).

Det är ju faktiskt så att man bara behöver lägga pussel med Norges tidsplan för anskaffning av nya stridsflygplan för att förstå att det svenska beskedet måste komma i närtid. Nästa sak att fundera över är hur man från statsmakterna skall agera för att se till så att det inte blir en svensk uppgradering oavsett om Norge väljer JAS Gripen eller ej.

Tillbaka till försvarsministerns uttalanden i DN.

”Sten Tolgfors vill inte föregripa Försvarsmaktens svar på regeringens frågor men tror att många bäckar små har blivit större. Budgetunderlagen på förbandsnivå har brustit, liksom uppföljningen. Där heter lösningen ökad politisk kontroll”.

Försvarsmakten skall rapportera månadsvis till försvarsdepartementet. Jag ställer mig frågande till nyttan med denna åtgärd. Möjligen kan det bidra till att den politiska ledningen inser hur djupa de strukturella problemen är, och att det får upp känslan av ansvarstagade över de rattar och kranar det faktiskt är upp till politiker att vrida på. I så fall är det en bra åtgärd. Men det är ju naturligtvis inte en åtgärd som i sig förbättrar situationen eller rättar till några problem.