Kategori: säkerhetspolitik

Rapport om klimatförändringar och konflikter

Sida presenterar idag, vid sitt forum Conflict Risks, Human Security and Climate Change, en rapport med namnet ”Konflikter i klimatförändringens spår”, som handlar om att klimatförändringarna ökar konfliktrisker och politisk instabilitet.

Rapporten, som tagits fram av organisationen International Alert och Sida, visar att 46 nationer löper stor risk att drabbas av väpnade konflikter på grund av klimatförändringens påverkan på befintliga ekonomiska, politiska och sociala problem. I dessa länder bor 2,7 miljarder människor. Därutöver finns ytterligare 56 länder, med 1,2 miljarder invånare, som bedöms ha svårt att klara av att hantera följderna av klimatförändringen som läggs ovanpå deras nuvarande problem.

– Väldigt få av de här problemen går att hantera enkom inom en nation. Vi måste se åtgärder på alla nivåer, internationell, regional och nationell nivå, säger Henrik Hammargren, chef för enheten för Fred och Säkerhet på Sida till Ekot och i SvD.

Inträdet är ett faktum

Igår höll jag mitt inträdesanförande för Kungliga Krigsvetenskapsakademien avd. V. Temat var Klimatförändringarnas etablering som säkerhetspolitiskt hot och till min stora glädje accepterade Peter Haldén, FOI, att opponera på mitt anförande. Det gjorde han, som förväntat, med den äran och resultatet kommer så småningom att publiceras i Gula Tidskriften.


Det känns bra att kunna bidra med ett nytt ämnesområde till akademien. Jag är väldigt övertygad om att varje säkerhetspolitisk analys som saknar klimatförändringsperspektivet kommer att betraktas som grund, ja till och med obsolet framöver.


I en rapport, The Budgets Compared: Military vs. Climate Security, som publicerades idag skriver den amerikanska tankesmedjan IFPF bland annat följande:

”Accepting his Nobel Peace Prize, Al Gore called on the nations of the world to mobilize to avert climate disaster ”with a sense of urgency and shared resolve that has previously been seen only when nations have mobilized for war.”

”This report measures in fiscal terms how far our own nation has to go to reach that goal. For the 2008 fiscal year, the government budgeted $647.51 billion for military security. It budgeted $7.37 billion to slow climate change. (…) For every dollar allocated for stabilizing the climate, the government will spend $88 on achieving security by military force. (…) The government is allocating 99% of combined federal spending on military and climate security to military security”.

Vidare konstaterar IFP:

”In addition to laying out the disparities between the two budgets and analyzing where the money is going, this report traces the connections between military and climate security, including the following:

  • Climate change will create enormous problems for the U.S. military, as the military itself has confirmed.
  • The U.S. military contributes to the problem of climate change more than any other single institution worldwide.
  • The Bush administration’s foreign policy of leading with one (the military) and largely ignoring the other (stabilizing climate) are the two most prominent causes of the United States’ loss of standing in the world.

Klimatförändringar och försvars- och säkerhetspolitik

Jag rekommenderar följande artikel om klimatförändringar och försvars- och säkerhetspolitik:

”The evidence mounts daily that an extreme weather event could cause key states already suffering from a dearth of governance to spiral out of control. A rise in sea level or water loss from dwindling glaciers could be the trigger. One need only consider the inadequacy of the U.S. response to Hurricane Katrina and the ensuing chaos, loss of life and damage to homes in order to recognize that many regions of the world simply do not have the capacity to cope with multiple major natural disasters wrought, in part, by climate change (…)

Although global climate change may fall well short of directly spurring armed conflict, it acts as a threat multiplier for instability in some of the most volatile regions of the world—and that may affect U.S. national security. Weakened states in Asia, Africa and the Middle East, already struggling to provide for their citizens’ basic needs, will wrestle with the effects of global climate change. Natural and humanitarian disasters, consequences of climate change, will “likely foster political instability where societal demands exceed the capacity of governments to cope”, as our report explains. All this exacerbates resource shortfalls and hinders progress toward better governance”.

Sherri W. Goodman, former deputy under secretary of defense, is CNA general counsel and the executive director of the CNA Military Advisory Board. Paul J. Kern, former commanding general of the U.S. Army Material Command, is a member of the CNA Military Advisory Board.

En intensiv dag

Klockan 06.45 ringde väckarklockan, det var dags att förbereda sig för en intensiv dag:

Försvarsberedningen överlämnade sin säkerhetspolitiska analys till Försvarsministern klockan 09.00 på Försvarsdepartementet.

Därefter, 09.30, var det presskonferens i Rosenbad. Den var välbesökt. Jag tycker att den stora nyheten fick berättigat genomslag; nämligen att försvarsberedningen för första gången inkluderar miljö- och klimatfrågorna i hotbilden. Och inte bara det, utan slår fast att klimatförändringarna är det största hotet.

Efter det var det dags att springa till Gamla stan och ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar, med anledning av den nya rapporten. Inga överraskningar där, sånär som på att f.d. försvarsminister Odenberg dök upp och med illa dolda avsikter försökte få fokus på en konflikt mellan beredningens rapport och regeringens föreslagna åtgärder inom krishanteringsområdet.

Försvarsberedningen följer nämligen upp tidigare rapporter och återupprepar krav på att det skall finnas en funktion som har till uppgift att samordna myndigheter, då frivillig samordning inte är tillräckligt. Odenberg stoppade ju som bekant Anders Svärds (c) utredning om detta och därmed alla åtgärder på området.

Jag fick, med anledning av Odenbergs inhopp i debatten, anledning att uttrycka förhoppningar om att bytet på försvarsministerposten kanske medger att regeringen denna gång gör som riksdagens partier säger, som nästa steg efter de åtgärder som vidtagits inom regeringskansliets ram med en krishanteringsfunktion i statsrådsberedningen.

Klockan 15.30 var det dags att träffa miljöpartiets riksdagsgrupp. Vid tidigare dragningar har det ju inte varit helt klart hur de slutliga formuleringarna har sett ut, men nu efter justeringen kommer det inte flyttas ett kommatecken.

Nu väntar jag på att sätta mig på tåget i riktning mot Falköping. Jag är en trött, men belåten, miljöpartist som kan konstatera att 12 års arbete i Försvarsberedningen, bland annat med att få frågan om klimat- och miljörelaterade hotbilder att tas på allvar också i en försvars- och säkerhetspolitisk kontext, idag har givit resultat. Det känns bra. Lindrigt sagt.

Med tanke på Försvarsberedningens nya uppdrag finns det dock skäl att redan nu blicka in i framtiden. Försvarsmaktens perspektivplanering (del 3) landar strax innan jul. En tydligare signal än den som nu ges från 6 av riksdagens 7 partier är svårt att få. För den fortsatta processen hoppas jag verkligen inte att perspektivplaneringsrapporten står i bjärt kontrast till beredningens analys.

Med tanke på vänsterpartiets avvikande uppfattning till beredningens rapport (se länk ovan till rapporten) tror jag i mina mest dystra stunder att det ligger i farans riktning att vänstern och (delar av) Försvarsmakten bildar en ohelig allians om att få tyngdpunkten till nationellt försvar, från internationella insatser. Vänstern skriver ju bland annat i sin avvikande mening:

”Ett militärt försvar som är helt anpassat till internationella insatser i andra delar av världen kommer inte att skapa de rätta förutsättningarna för att försvara och verka i Sverige vid ett eventuellt angrepp” (…) För att Sverige ska kunna behålla sitt oberoende och suveränitet bör vi själva även kan upprätthålla ett försvar som är anpassat till den svenska miljön när vi inte kan sätta vårt tillit till andra länders försvarsmakter som inte är anpassat till exempelvis snö, is och kyla”(!).

Det sistnämnda låter som att vi inte kan lita på att andra hjälper Sverige, eftersom de inte kan verka i vårt klimat.

Jag har fått frågan under dagen, varför inte miljöpartiet också skriver isär sig från beredningens analys inom EU och Nato-frågan. Det enkla svaret är att miljöpartiet har skrivit avvikande uppfattningar i tidigare rapporter på dessa områden, rapporter då beredningen har formulerat nya mått och steg som Sverige skall ta i sin relation till dessa organisationer. I denna rapport tas däremot inga nya steg, sånär som på att beredningen trycker på att den civila snabbinsatsförmågan inom EU måste stärkas. Och det tycker miljöpartiet (kanske egentligen även vänstern?!) är bra. Det har därmed för min del varit viktigare att försöka påverka innehållet i analysen, t.ex. det som är ett nytt stort steg med klimatet, än att sitta och fila på en avvikande uppfattning. För det är ju så att när man försöker bli överens, då lyssnar man på varandra och ger och tar under den processen.

Jag kan ärligt talat inte peka på ett enda konkret avtryck som vänstern har satt i beredningens rapport, sånär som på denna avvikande uppfattning. Det är faktiskt ett problem för oppositionen. Det gäller tyvärr även den riktning som s-gruppen i Riksdagens försvarsutskott tar i försvarspolitiken. Läs och begrunda gårdagens försvarspolitiska budgetdebatt.

Några ytterligare länkar till dagens rapportering:

DN och här
Aftonbladet

Expressen
SvD

Säkerhetspolitik och klimatförändringar

Världen står inför flera säkerhetspolitiska utmaningar på grund av pågående klimatförändringar. Samtidigt måste vissa påstådda säkerhetshot i klimatförändringarnas spår tonas ned. Det menar Peter Haldén och Mike Winnerstig, forskare vid FOI, i rapporten ”The Geoplitics of Climate Change”.

FOI-forskarna anser inte att klimatförändringarna orsakar konflikter i sig, däremot kan globala och regionala klimatförändringar förändra och ibland förvärra den säkerhetspolitiska situationen på många håll i världen.

– Vi visar i rapporten att klimatförändringarna påverkar säkerheten i världen, säger Peter Haldén, fil dr och forskare vid FOI i ett pressmeddelande. Samtidigt ser vi att vissa av de påstådda hoten, till exempel att Sverige skulle påverkas av klimatflyktingar, inte är ett realistiskt hot. Klimatflyktingar kan däremot bli en realitet i regioner där klimatförändringarna slår särskilt hårt och som staten saknar kapacitet att hantera.

Kommentar: Jag vänder mig mot att klimatflyktingar beskrivs som ett hot. Det är en utmaning för samhällens strukturer att ta emot flyende människor. I svåra situationer med många flyende som kommer samtidigt kan det bli en påfrestning på befintliga strukturer.Men man kan och bör inte klumpa ihop flyende människor och kalla det för ett hot mot samhället.

Några exempel på huvudpunkter som rapportförfattarna tar upp är:

•Stora klimatförändringar kan på sikt förändra den globala säkerheten

•Resursbrist på grund av klimatförändringar leder inte bara till konflikter, utan även till samarbete

•Klimatförändringarna kan försvaga stater vilket skapar komplexa säkerhetssituationer, med både brist på lag och ordning och minskad risk för mellanstatliga krig

•Klimatförändringar i kombination med storskalig miljöförstöring kan komma att samverka och på så vis försvaga och utarma stater

•Klimatförändringar hotar ekonomisk, social och politisk utveckling i utvecklingsländer

•Klimatförändringarna drabbar världsekonomin, vilket kan påverka den internationella säkerheten

•Åtgärder för att minska klimatförändringarna och anpassa samhällen, till exempel övergång till alternativa energikällor, kan påverka internationell säkerhet.

Artikel om rapporten i DN, här.

Den 21 augusti höll Dr. Peter Haldén, en av rapportens författare, en föredragning av sina forskningsresultat om klimatförändringarnas inverkan på den globala säkerhetspolitiken för försvarsberedningen. Vid den dragningen tog Haldén upp ämnen som vatten och konflikter, internationella insatser i ett förändrat klimat och riskerna med att överbetona klimatförändringarnas säkerhetspolitiska potential.

Men när jag nu läser sammanfattningen av rapporten, vid sidan av annat material från den internationella arenan, tror jag trots det senaste årets uppmärksamhet för sambandet mellan klimatförändringar och säkerhet, att risken fortsatt är större för att klimatförändringarnas säkerhetspolitiska potential underbetonas, än överbetonas.

Läs en sammanfattning av rapporten här.

Verklighetsanpassning

Som trogna läsare av denna blogg vet, är det mer försvars- och säkerhetspolitik än betraktelser från Falköping som denna blogg kom att handla om. Jag har varit igång ett tag nu och konstaterar att det lär förbli på det sättet, vilket i sin tur innebär att jag har bytt namn på bloggen för att mer stämma överens med innehållet.

”Falköpingsskvaller” får jag ägna mig åt på annat sätt, i ett annat fora.

Ur minnenas arkiv

Mikael Holmström, SvD, har hittat uttalanden ur minnenas arkiv. Minnet är ju inte alltid så gott i politiken, när ”laga efter läge” och brandkårsutryckningar sätter standard. Det lönar sig att gräva upp gamla protokoll för att få saker i sitt rätta perspektiv.

Holmström citerar oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt från den 1 juni 2004, då han tillsammans med de övriga borgerliga ledarna kritiserade Göran Perssons uttalande att det borde gå att spara tre miljarder på försvaret i försvarsbeslutet 2004:

”För oss är försvarets innehåll och uppgifter den helt centrala frågan. Det är detta som sedan måste vara styrande för försvarets ekonomiska ramar.”

Detta är stor humor.

Att jag sedan i samma artikel får tillfälle att uttala mig om att miljöpartiet faktiskt, till skillnad från moderaterna och borgerligheten, har en sammanhållen linje och en röd tråd i försvars- och säkerhetspolitiken, det är ju kul. Men helst skulle jag faktiskt inte vilja behöva säga det.

Det bästa vore om det hade varit idéer, analyser eller koncept som stod mot varandra, så att vi fick brottas om sakfrågorna, kanske till och med ideologiskt. Nu blir det istället till att försöka hålla ihop den säkerhetspolitiska analysen och försvarspolitiken gentemot krafter som gärna plockar lättköpta poänger och tar chansen att nypa till så att det svider, men som inte har några egna idéer om vad vi vill med försvaret eller Sveriges roll i vid mening.

Man kan komma till samma slutsats (besparingar på försvaret) genom helt olika analyser om varför det bör göras. Men risken är, om man inte har någon analys om varför och hur man skall göra det, att man tappar tempo och får alla starka krafter emot sig. Det tjänar ingen på.

Klimat i säkerhetsrådet

Denna månad diskuteras klimatfrågan i säkerhetsrådet. Kopplingen mellan säkerhet och klimatförändringar blir allt svårare att negligera för säkerhetspolitiker i alla läger, både på lokal (översvämmningar, extrema väderförhållanden) och global nivå (torka, extrema väderförhållanden, översvämmningar, vattenbrist, klimatflyktingar).