Kategori: klimat
Försvarsmiljö på agendan
Idag debatterade försvarsminister Sten Tolgfors försvarsmiljöfrågor i riksdagen med anledning av en interpellation av Bodil Ceballos (mp) om bristande avfallshantering i FN-reg.
Klimatförändringarna i försvars- och säkerhetspolitiken
För en miljöpartist med engagemang i klimatfrågan och med försvars- och säkerhetspolitik som främsta intresseområde, var det en högtidsstund idag när dessa intresseområden ”giftes ihop” på scenen i Sälen.
Genom ett utmärkt föredrag av SVT:s meteorolog Per Holmgren väcktes även själar som normalt kanske inte tänker på klimatförändringar i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Eller kanske inte ens klimatfrågan alls.
När sedan miljöminister Anders Carlgren kom upp och skulle tala om ”klimatförändringar – problem och lösningar” blev det närmast pinsamt. Han använde nästan hela sin tid till att slå in öppna dörrar och förklara varför det var viktigt – i väldigt övergripande termer och i bjärt kontrast till Holmgren. Inte ett enda konkret förslag, initiativ eller något annat som skulle kunna ge uttryck för en vilja från regeringen att ta steg framåt på annat sätt än att formulera mål.
Det är i och för sig viktigt. Men i Sälen satt ett stort antal personer uppfyllda av en vilja att höra vad i hela friden regeringen ämnar göra. Att det är allvarligt och att något måste göras, det hade alla greppat.
Klimatförändringar och försvars- och säkerhetspolitik
Jag rekommenderar följande artikel om klimatförändringar och försvars- och säkerhetspolitik:
”The evidence mounts daily that an extreme weather event could cause key states already suffering from a dearth of governance to spiral out of control. A rise in sea level or water loss from dwindling glaciers could be the trigger. One need only consider the inadequacy of the U.S. response to Hurricane Katrina and the ensuing chaos, loss of life and damage to homes in order to recognize that many regions of the world simply do not have the capacity to cope with multiple major natural disasters wrought, in part, by climate change (…)
Although global climate change may fall well short of directly spurring armed conflict, it acts as a threat multiplier for instability in some of the most volatile regions of the world—and that may affect U.S. national security. Weakened states in Asia, Africa and the Middle East, already struggling to provide for their citizens’ basic needs, will wrestle with the effects of global climate change. Natural and humanitarian disasters, consequences of climate change, will “likely foster political instability where societal demands exceed the capacity of governments to cope”, as our report explains. All this exacerbates resource shortfalls and hinders progress toward better governance”.
Sherri W. Goodman, former deputy under secretary of defense, is CNA general counsel and the executive director of the CNA Military Advisory Board. Paul J. Kern, former commanding general of the U.S. Army Material Command, is a member of the CNA Military Advisory Board.
Klimatinitiativ från Försvarsministern?
Under gårdagens frågestund i riksdagen frågade Peter Rådberg (mp) försvarsministern hur han avser verka för att klimatfrågan behandlas även i Försvarsdepartementet med utgångspunkt i Försvarsberedningens analys att klimatförändringarna är det allvarligaste hotet mot vår säkerhet? Han undrade vidare vilka konkreta initiativ som försvarsministern kommer att ta inom ramen för sitt departement och konkretiserade med det finska exemplet, där klimatfrågan har fått en egen process inom försvarsförvaltningen.
En intensiv dag
Klockan 06.45 ringde väckarklockan, det var dags att förbereda sig för en intensiv dag:
Försvarsberedningen överlämnade sin säkerhetspolitiska analys till Försvarsministern klockan 09.00 på Försvarsdepartementet.
Därefter, 09.30, var det presskonferens i Rosenbad. Den var välbesökt. Jag tycker att den stora nyheten fick berättigat genomslag; nämligen att försvarsberedningen för första gången inkluderar miljö- och klimatfrågorna i hotbilden. Och inte bara det, utan slår fast att klimatförändringarna är det största hotet.
Efter det var det dags att springa till Gamla stan och ett seminarium arrangerat av Folk och Försvar, med anledning av den nya rapporten. Inga överraskningar där, sånär som på att f.d. försvarsminister Odenberg dök upp och med illa dolda avsikter försökte få fokus på en konflikt mellan beredningens rapport och regeringens föreslagna åtgärder inom krishanteringsområdet.
Försvarsberedningen följer nämligen upp tidigare rapporter och återupprepar krav på att det skall finnas en funktion som har till uppgift att samordna myndigheter, då frivillig samordning inte är tillräckligt. Odenberg stoppade ju som bekant Anders Svärds (c) utredning om detta och därmed alla åtgärder på området.
Jag fick, med anledning av Odenbergs inhopp i debatten, anledning att uttrycka förhoppningar om att bytet på försvarsministerposten kanske medger att regeringen denna gång gör som riksdagens partier säger, som nästa steg efter de åtgärder som vidtagits inom regeringskansliets ram med en krishanteringsfunktion i statsrådsberedningen.
Klockan 15.30 var det dags att träffa miljöpartiets riksdagsgrupp. Vid tidigare dragningar har det ju inte varit helt klart hur de slutliga formuleringarna har sett ut, men nu efter justeringen kommer det inte flyttas ett kommatecken.
Nu väntar jag på att sätta mig på tåget i riktning mot Falköping. Jag är en trött, men belåten, miljöpartist som kan konstatera att 12 års arbete i Försvarsberedningen, bland annat med att få frågan om klimat- och miljörelaterade hotbilder att tas på allvar också i en försvars- och säkerhetspolitisk kontext, idag har givit resultat. Det känns bra. Lindrigt sagt.
Med tanke på Försvarsberedningens nya uppdrag finns det dock skäl att redan nu blicka in i framtiden. Försvarsmaktens perspektivplanering (del 3) landar strax innan jul. En tydligare signal än den som nu ges från 6 av riksdagens 7 partier är svårt att få. För den fortsatta processen hoppas jag verkligen inte att perspektivplaneringsrapporten står i bjärt kontrast till beredningens analys.
Med tanke på vänsterpartiets avvikande uppfattning till beredningens rapport (se länk ovan till rapporten) tror jag i mina mest dystra stunder att det ligger i farans riktning att vänstern och (delar av) Försvarsmakten bildar en ohelig allians om att få tyngdpunkten till nationellt försvar, från internationella insatser. Vänstern skriver ju bland annat i sin avvikande mening:
”Ett militärt försvar som är helt anpassat till internationella insatser i andra delar av världen kommer inte att skapa de rätta förutsättningarna för att försvara och verka i Sverige vid ett eventuellt angrepp” (…) För att Sverige ska kunna behålla sitt oberoende och suveränitet bör vi själva även kan upprätthålla ett försvar som är anpassat till den svenska miljön när vi inte kan sätta vårt tillit till andra länders försvarsmakter som inte är anpassat till exempelvis snö, is och kyla”(!).
Det sistnämnda låter som att vi inte kan lita på att andra hjälper Sverige, eftersom de inte kan verka i vårt klimat.
Jag har fått frågan under dagen, varför inte miljöpartiet också skriver isär sig från beredningens analys inom EU och Nato-frågan. Det enkla svaret är att miljöpartiet har skrivit avvikande uppfattningar i tidigare rapporter på dessa områden, rapporter då beredningen har formulerat nya mått och steg som Sverige skall ta i sin relation till dessa organisationer. I denna rapport tas däremot inga nya steg, sånär som på att beredningen trycker på att den civila snabbinsatsförmågan inom EU måste stärkas. Och det tycker miljöpartiet (kanske egentligen även vänstern?!) är bra. Det har därmed för min del varit viktigare att försöka påverka innehållet i analysen, t.ex. det som är ett nytt stort steg med klimatet, än att sitta och fila på en avvikande uppfattning. För det är ju så att när man försöker bli överens, då lyssnar man på varandra och ger och tar under den processen.
Jag kan ärligt talat inte peka på ett enda konkret avtryck som vänstern har satt i beredningens rapport, sånär som på denna avvikande uppfattning. Det är faktiskt ett problem för oppositionen. Det gäller tyvärr även den riktning som s-gruppen i Riksdagens försvarsutskott tar i försvarspolitiken. Läs och begrunda gårdagens försvarspolitiska budgetdebatt.
Några ytterligare länkar till dagens rapportering:
Vattenfall tar priset
Om moderaternas nyfunna miljöengagemang (se tidigare inlägg) bör välkomnas, lämnar följande satsning däremot en dålig smak i munnen:
Vattenfall har i ett samarbete med tidningen National Geographic tagit initiativ till Combat Climate Change, vilket är en europeisk tävling om energilösningar för framtiden. Den 9 november fick vinnarna i tävlingen ta emot priset på House of Sweden i Washington DC, ur kungens hand.
Syftet med tävlingen Combat Climate Change är att stimulera engagemanget för klimatfrågorna och det finska vinnarbidraget fokuserar på den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen och ett slöseri med energi, på global nivå.
Läs det igen: …den ohållbara energiförbrukningen, som exempelvis fossila bränslen….
Det är alltså Vattenfall och National Geographic, som osmakligt nog har lånat ut sig till detta spektakel, som har utsett vinnaren!
Vi snackar alltså om ett företag som i april i år firade bygget av ett nytt stort kolkraftverk i Sachsen, har hundrafaldigat ökat sina koldioxidutsläpp, ökat sitt kärnkraftsinnehav i Tyskland, försökt att öka de svenska koldioxidutsläppen med ett par miljoner ton per år genom planerna på att bygga om det oljeeldade reservkraftverket i Stenungsund för helårsdrift samt klart markerat att man inte vill avveckla kärnkraft m.m.
Finns det ingen paragraf någonstans som förbjuder sånt? Falsk marknadsföring? Någon?
Klimat i ett konfliktperspektiv
”Världen står på randen till en katastrof”, sade idag FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när FN:s klimatpanel IPCC idag presenterade den sammanfattning av de tre rapporter som IPCC lagt fram tidigare i år, och som alla länder nu ställer sig bakom. Resultatet ska nu utgöra grunden till nästa stora klimatavtal efter Kyotoprotokollet.
