Kategori: Försvarsberedningen

Bildt om "säkerhetspolitisk träta"

Apropå tidigare inlägg om den påstådda klyftan mellan Försvarsmaktens analys av den säkerhetspolitiska situationen och Försvarsberedningens dito, noterar jag att utrikesminister Bildt inte heller kan läsa sig till några större avvikelser (i Ekot):

”– Jag har svårt att se skillnaderna. Det måste jag säga efter att ha läst de olika dokumenten. Jag ska penetrera dem något mera, men när jag läser dem har jag svårt att se några avgörande skillnader, säger utrikesminister Carl Bildt.

Du tycker inte att det finns någon anledning att fästa sig vid skillnadermna mellan ÖB och försvarsledningen?

– Jag har svårt att se den över huvud taget.

Är det inte konstigt om Tolgfors tycker att det är anmärkningsvärt?

– Jag ska inte recensera enstaka uttalanden, eftersom jag inte varit hemma i landet när diskusionen hörts. Jag har läst försvarsberedningen och jag har läst det underlag som ÖB har levererat till regeringen i olika sammanhang. Jag följer relativt nära den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden, säger Carl Bildt.”

Både och

Per T Ohlsson skriver om försvarspolitik i Sydsvenskan under rubriken ”Dubbelt klimathot”. Till skillnad från en och annan kommentator som den senaste tiden har ondgjort sig över att, som man säger, Försvarsberedningens rapport ägnar sig åt klimatfrågan men inte åt det ryska hotet, förmår han hålla bägge bollarna i luften på samma gång. Han tycker inte att beredningen tillräckligt uppmärksammar islossningen i Arktis och dess säkerhetspolitiska komplikationer:

”Faktum är att en viktig del av närområdet redan har drabbats av en dramatiskt accelererande uppvärmning: Arktis. De säkerhetspolitiska konsekvenserna – internationellt allt mer uppmärksammade – verkar dock inte bekymra svenska politiker (…)”

”Det arktiska istäcket krymper med alarmerande hastighet. Varje sommar överträffas det föregående årets issmältning. Förra sommaren var istäcket bara hälften så stort som femtio år tidigare. Den mytomspunna Nordvästpassagen – förbindelsen mellan Atlanten och Stilla havet norr om det amerikanska fastlandet – öppnades för trafik. Nya beräkningar tyder på att Arktis kan vara isfritt sommaren 2013. Därmed blir det lättare att exploatera Arktis enorma rikedomar: fisk, timmer, bly, magnesium, nickel, zink, färskvatten och – framför allt – olja och gas. Enligt vissa uppskattningar rymmer Arktis en fjärdedel av den gas och olja som ännu inte har lokaliserats. Men det dröjer sannolikt flera decennier innan fossila tillgångar i det inre av Arktis kan utvinnas. De tekniska problemen är gigantiska. Närmare i tiden ligger en formlig transportrevolution.”

Bildbevis…

…på en Försvarsberedning i arbete.

Bilderna är tagna under beredningens besök i Köpenhamn 28-30 april. Bilderna, från vänster till höger, visar experterna Hans-Christian Hagman, Fredrik Hassel och undertecknad ledamot. På nästa kort ser vi ordförande Karin Enström och Tommy Åkesson i sekretariatet i full färd med att finslipa formuleringar. På den nedersta bilden ser man närmast i bild till vänster Håkan Juholt och till höger experten Michael Moore).

På förekommen anledning

Med anledning av kommentarer till tidigare inlägg på denna blogg, som bland påstår att beredningen enbart diskuterade miljöhot i sin senaste rapport, finns det nog anledning att påminna var man kan hitta rapporten och läsa den; här.

Se bl.a. from sidan 116 i bilagan med rubriken ”Ryssland”.

Uppdatering: Den 16 maj gick Försvarsberedningens ordförande, Karin Enström (m) ut i ett pressmeddelande med hänvisningar till beredningens rapport.

Juholt vs Ries

Från TT:

Försvarsberedningen försvarar sig

Försvarsberedningens tidigare ordförande, Håkan Juholt (s), reagerar skarpt på den hårda kritiken från säkerhetsexperten Tomas Ries.

Försvarsberedningen har gjort en helt undermålig säkerhetsanalys, hävdar Utrikespolitiska institutets chef Tomas Ries. Men han får mothugg av socialdemokraternas representant i beredningen Håkan Juholt.

– Jag är överraskad över att han devalverar sig själv på detta sätt. Vi beskriver i Försvarsberedningen de många hot och utmaningar som är riktade mot ett modernt, högteknologiskt samhälle som Sverige. De är fler i dag än någonsin tidigare. Man kan skada Sverige och våra funktioner på så många fler sätt än tidigare och vi måste skydda oss på så många nya sätt. Men det innebär inte nya uppgifter för militären och historien är full av exempel där nationer har förberett sig för att möta gårdagens hot, säger Juholt.

TT: Han menar att ni saknar en strategisk säkerhetsanalys av de geopolitiska realiteterna.

– De geopolitiska realiteterna är att maktmedlen så oerhört snabbt ändrat karaktär. Länder skadas just nu av organiserade it-attacker. Vi vet att Estland förra året utsattes för en mycket allvarlig IT-attack, som skadade landets funktionalitet. Vi vet att kinesiska IT-attacker mot Tyskland just nu skadar Tysklands funktionalitet och kostar landet stora summor. Geopolitiken är inte endast det fysiska territoriet. Tomas Ries utgår ifrån att aktörerna bara är stater, men är det någonting vi lärt oss av 11 september så är det att aktörerna är så många fler än bara stater, säger Juholt.

– Detta har inget med att göra hur regeringen har slarvat och kört svenska Försvarsmakten i botten, det är jag djupt kritisk till, men att koppla det till Försvarsberedningens omvärldsanalys är orimligt, det är två helt olika debatter, säger han. (TT)

Juholt uttalar sig om försvarsekonomisk styrning och passar också på att diska av en del andra frågeställningar när han ändå är igång, i Ekot.

Ries ryter

Utrikespolitiska institutets chef, Tomas Ries, går genom TT till storms mot Försvarsberedningens säkerhetspolitiska analys:

”- De har inte tänkt alls. Den bedömning de gjorde i december var helt undermålig och saknade helt en strategisk analys av Sveriges säkerhetspolitiska miljö”, säger han till TT.

Ries utspel är intressant på flera sätt.

1. Tomas Ries var själv inbjuden till Försvarsberedningen för att bidra med sina kunskaper om den säkerhetspolitiska situationen. Det gjorde han också, på ett givande sätt, vilket satte avtryck i beredningens rapport bland annat när det gäller just de områden Ries kritiserar beredningen för. Det handlar t.ex. om Arktis (”där alla nu bedriver en kapplöpning om områdets tillgångar”), regionala kriser (”med starka militära komponenter”) samt inte minst miljöhot (som nu Ries påstår fått beredningen att glömma bort ”de hårda geopolitiska realiteterna”).

2. Ries uttalanden om Försvarsministern är också värda att notera. Han vill uppenbarligen ha till en konflikt både med beredningen och försvarsministern:

”- ÖB har hittills varit mycket lojal, men nu har det gått långt över smärtgränsen. Försvarsministern avgick på grund av detta och i stället har vi fått en tomhylsa som bara verkställer alliansregeringens beslut utan minsta hänsyn till Sveriges försvarsbehov, det är mycket skrämmande”.

3. Slutligen är väl Ries ute på lite hal is när han instämmer med Försvarsmaktens/MUST:s analys av den säkerhetspolitiska situationen och så krasst ställer den i ett slags motsatsförhållande till Försvarsberedningens analys. Mig veterligt får inte UI/Ries ta del av MUST:s H-märkta rapporter. Han jämför väl inte analyser om han bara har läst den ena?

Morgonens artikelskörd

I SvD skriver Mikael Holmström om den svidande kritiken mot Försvarsmaktens ekonomistyrning i den ESV-rapport som presenteras på Försvarsdepartementet idag.

Han skriver också att ”ÖB Håkan Syréns förslag till åtgärder för att få försvarets ekonomi i balans fick i går omedelbart underkänt av försvarsminister Sten Tolgfors”.

Just detta spår följs upp i en annan SvD-artikel, där Tolgfors citeras på följande sätt:

”Försvarsminister Sten Tolgfors var märkbart missnöjd med Försvarsmaktens redovisning. Den ger inga svar på frågan hur försvaret kan ha ett underskott på 1,5 miljard.

– Verksamheten är av mycket god kvalitet, men ekonomin är inte acceptabel. Vad som orsakar underskott kan vi inte spåra i det här materialet, det är till och med så att en del av förklaringarna som kommit från Försvarsmakten inte stämmer när vi granskar uppgifterna, sade Sten Tolgfors vid en pressträff i riksdagshuset.”

Jag hoppas att detta är ett missförstånd, men man vet ju aldrig. Jag hoppas att Tolgfors inte var så kategorisk igår, för att inte späda på ”konflikten” ytterligare.

Staffan Kihlström skriver i dagens DN om ESV-rapporten och om huruvida Försvarsmaktens bedömning av Ryssland skiljer sig från Försvarsberedningens analys.

Ur artikeln:

”Annika Nordgren Christensen (mp), i beredningen säger att hon har goda skäl att utgå ifrån att ÖB:s bedömning är densamma som den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, har gjort.

– Och jag har läst den. Jag kan inte i min vildaste fantasi se att Must gör en så väsensskild bedömning av Ryssland än vad Försvarsberedningen gjorde. (…)

Allan Widman, fp-ledamot i försvarsutskott och försvarsberedning, förvånas över ÖB:s nya bedömning av säkerhetsläget.

– När vi gör våra bedömningar fäster vi stort avseende vid det underlag vi får från Must, från departementets experter och olika sakkunniga.

– Den fråga som nu är relevant att ställa är: Vad har hänt mellan den 4 december och den 15 maj som ändrar vår bedömning. Jag förutsätter att Försvarsberedningen kommer att kalla till sig Försvarsmakten för att reda ut det.”

Försvarsministern kommenterar samma frågeställning i SvD:

Sten Tolgfors anser också att det är anmärkningsvärt att ÖB nu gör en annorlunda säkerhetspolitisk bedömning än för bara några månader sedan.

– Det är också flera år sedan vi övergav tanken att Sverige ensamt ska kunna stå emot en invasion. Det grundades på att den hotbilden inte längre finns.”

Och det är ju helt rätt.

På Brännpunkt skriver Johan Tunberger om de systemfel han anser ligger bakom det nuvarande moraset. Låt mig citera några avsnitt i artikeln:

”Försvarsmakten är bedövad av en intern ”stabskompromiss” och den politiska ­nivån saknar kompetens och vilja att tvinga fram nödvändiga reformer.”

”Trots byråkratiska strider finns inom Försvarsmakten en stark tradition av kollegialitet, särskilt inom egna särintressegruppen, och ansvar för underställd personal. Följden blir en stark aversion mot att fatta beslut som gör folk ledsna. Hellre då ge dem något till tröst.Följden är att man undviker, eller skjuter upp, beslut som logiskt sett är nödvändiga.”

”En väsentlig förklaring till försvarseländet ligger i försvarsindustrin. Det finns en järntriangel, militära planerare i karriären, försvarsindustriföreträdare samt starka krafter i flertalet politiska partier. Denna järntriangel utövar ett starkt inflytande på försvarsdepartementet. Det största problemet med egenutveckling är att det framtvingar alltför täta generationsskiften av flygplan, fartyg etcetera. En egenutvecklande försvarsindustri ­leder till krav på att belägga utvecklings- och produktionsavdelningar. När den svenska Försvarsmakten krymper, krymper också hemmamarknaden. Samtidigt är svensk anskaffning nödvändig som referens för exportmöjligheter. Resultatet blir orimligt höga utvecklingskostnader i förhållande till serieläng­derna. Man kan se Försvarsmakten som det värddjur på vilket försvarsindustrin i Sverige lever. Men det förefaller som om järntriangelns företrädare inte tvekar att begå det ­strategiska misstaget att låta värddjuret dö för att tillgodose sina kortsiktiga­ ­intressen.”

(I DN-artikeln får jag tillfälle att säga att jag inte tycker att ÖB bör avgå eftersom jag dels inte kan se något bättre alternativ och dels inte se något skäl att han ska lämna nu när vi som bäst behöver en rutinerad ledning.)

Politik är att vilja

Det drar ihop sig.
Det vankas besked.

Onsdag 13 februari klockan 9.00 presenterar utrikesminister Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Rimligtvis bör den extremt försenade skrivelsen om en strategi för internationella insatser ha landat på riksdagens bord innan den utrikespolitiska debatten äger rum (i så fall genom ett extra regeringssammanträde). Om inte annat för att möjliggöra diskussioner om regeringens inriktning, och inte diskussioner och spekulationer om vad saktfärdigheten beror på.

Å andra sidan kanske Bildt inte känner sig så lockad av att diskutera strategins innehåll och frågan om Tchad-insatsen på samma gång. I alla fall om det gamla kravet från allianspartierna finns med i skrivelsen, om att man skall koncentrera insatserna och inte vara lite här och där i korta nedslag.

Den stora förseningen till Tchad måste föranleda en diskussion. Hur rimligt är det att åka till Tchad och sedan i stort sett vända på klacken och åka hem? Det är dyrt att transportera sig (insatsen beräknas till 379 miljoner kr). Nuvarande riksdagsmandat för insatsen sträcker sig till månadsskiftet maj – juni. Det är bara Sverige som har anmält sig för enbart ett halvår.

Snart vankas också vårbudgeten. Till dess skall genomförandegruppen ha sagt sitt, försvarsministern (finansministern) skall ha bestämt om Försvarsmakten skall få flytta över pengar från materiel- till driftsbudget och -hävdar jag- det skall vara klart i någon form hur det blir med uppgraderingen av JAS till ”Super JAS”.

I vårbudgeten kan också frågan om ett svenskt deltagande i NRF (NATO:s snabbinsatsstyrka) tas upp. Det rör på sig i Finland och det skulle förvåna mig om inte hela grejen är väldigt lockande för Carl Bildt inför NATO-toppmötet i Bukarest senare i vår. Han vill nog gärna deklarera ett svenskt deltagande då. Förberett är det ju också, sånär som för vilka pengar som skall avdelas till detta (därav att kostnaderna kan komma att aviseras i vårbudgeten).

Bakgrunden är att Försvarsdepartementet i en anmodan den 21 december 2006 gav Försvarsmakten i uppgift att analysera möjliga styrkebidrag till NRF. Försvarsmakten skulle redovisa myndighetens uppfattning om möjliga svenska styrkebidrag till NRF samt under vilka tidsperioder dessa skulle kunna erbjudas. Försvarsmakten skulle även redogöra för de kostnadskonsekvenser föreslagna styrkebidrag får.

I en underbilaga till Försvarmaktens budgetunderlag för 2008 svarar försvaret på denna anmodan. Det av Försvarsmaktens redovisade underlaget, som är processat tillsammans med försvarsdepartementet, visar ett antal möjliga svenska styrkebidrag där några eller något kan anmälas till NRF. Försvarsmakten anmäler att det, utifrån nuvarande planering, finns möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband. Det finns i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme för insatser inom ramen för NRF. Inga pengar är således ännu avsatta till ett svenskt deltagande. Man resonerar väldigt löst om kostnaderna i underlaget, bl.a. kommer det generera kostnader att ha personal med så hög beredskap.

Det enda parti som fram till nu aktivt har drivit svenskt deltagande I NRF är folkpartiet. I oktober 2005 motionerade fp i riksdagen, de bl.a. skriver:

”Ett annat viktigt steg i ett närmande till NATO kunde bli deltagande i alliansens snabbinsatsstyrka, NATO Response Force (NRF).” Den 28 mars 2006 avslogs motionen i riksdagen (2005/06:UU18).

Försvarsministern sade såhär i januari, vid Rikskonferensen i Sälen:

”Nato öppnar för supplementära bidrag från partnerländer till snabbinsatsstyrkan (NRF). Vi hoppas kunna ta ställning i NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest. Gärna tillsammans med Finland”.

Tänk om han hade sagt såhär istället:

”Vi hoppas kunna ta ställning till NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest, tillsammans med riksdagens partier”.

Värstafallsscenariet nu -utifrån den vilja till så politiskt breda lösningar som möjligt i försvars- och säkerhetspolitiska frågor- är att försvarsberedningens pågående arbete med sin rapport om Försvarsmaktens inriktning m.m. i juni, blir än mer kringskuren vad gäller handlingsfrihet.

Om Försvarsmakten inte får flytta över pengarna mellan anslagen (och det blir totalt kaos). När genomförandegruppen tar hand om all från materielfrågor till rationaliseringsfrågor. Om det blir ett beslut om att uppgradera JAS (ännu en gång). När direktiven till utredningen om frivilligorganisationerna inte finns att läsa ens efter beslutet är fattat, pliktutredningen precis har börjat arbeta och strategin för internationella insatser läggs utan inflytande av oppositionen. Om det till dessa faktorer, vars slutsatser och ingångsvärden i de flesta fall är helt utom räckhåll för oppositionen och -vågar jag påstå- inte sällan också för allianspartierna, om det till detta skall adderas ett färdigt ställningstagande till NRF, med den inriktning och de nya friska pengar det medför, ja då kommer det bli uppförsbacke i beredningen.

Men, politik är att vilja och man skall aldrig ge upp. Det är ju helt enkelt så döviktigt att det blir ett bra inriktningsbeslut för försvaret nu, inom en lång rad områden. Det skall dessutom kunna överleva valet 2010. Därav behovet av att, som sossarna säger, alla skall med…

Allt annat blir dyrt. Och fel.

Bryssel ToR

Försvarsberedningen har tillbringat tre dagar i Bryssel, därav det tillfälliga avbrottet i bloggandet. Jag återkommer med reflektioner från resan senare, men kan tills vidare bjuda på några bilder.

Överst ses beredningens huvudsekreterare Jan Hyllander, Allan Widman (fp) och ordförande Karin Enström (m) i ett samtal med smått legendariske Gareth Evans, International Crisis Group. Där under diskuterar försvarsdepartementets expert HC Hagman med Javier Solana, EU: s utrikespolitiske talesman.