Kategori: försvarsekonomi
Mer av samma
I Fokus senaste nummer ställs frågan ”När avgår ÖB?”:
”Håkan Syrén är i praktiken satt under ekonomiskt förmyndarskap av försvarsminister Sten Tolgfors. Han har två veckor på sig att i det närmaste halvera det redan två gånger halverade försvaret. Han beskylls för att sakna kontroll över verksamheten, som beskrivs i termer av »fritt fall«. Han får hård kritik för att hans underlydande försökt dölja misstankarna om tortyr i Kongo. Han har order från politikerna att fördubbla Sveriges utlandsstyrkor. Och han vägrar att stödja Saab och FMV:s planer på att köpa »Super-Jas«.
Den fråga som det just nu viskas om i försvarskretsar är: »Varför avgår han inte?« Hur mycket stryk tål ÖB? (…) Åter: Hur mycket pallar karln? – Kopiöst mycket, svarar de som känner Håkan Syrén.”
För några dagar sedan, den 1 maj, publicerade Expressen ett debattinlägg från statssekreterare Håkan Jevrell. Tyvärr finns det inte på nätet, låt mig därför skriva av den i sin helhet:
”Försvaret måste sköta ekonomin
Försvarsmakten är en självständig myndighet, med precis samma ansvar för att nå verksamhetsmålen och hålla sin budget som alla andra myndigheter. Det är tydligt att det finns stort behov av bättre uppföljnings- och prognosverksamhet, samt stärkt finansiell styrning inom Försvarsmakten. Berndt Grundevik varnar for ”nya besparingar” -som om det fanns sådana planerade (27/4). Det är missvisande. Regeringen har inte lagt något sparkrav alls på Försvarsmaktens förbandsverksamhet. De besparingsförslag som den senaste tiden återgetts i medierna är Försvarsmaktens egna och är növändiga därför att Försvarsmakten själv drar över sitt anslag. Besparingsförslagen är ännu ej redovisade för regeringskansliet. Försvarsmaktens ekonomi bedömdes vara i balans så sent som for ett år sedan, när man presenterade sitt budgetunderlag för 2008. Mål och medel bedömdes då av Försvarsmakten själv vara i balans. Detta förvandlades på nio månader till ett underskott på 1,5 miljarder kronor inom förbandsverksamheten. Försvarsmakten räknar med fortsatta underskott på 1,5 miljarder kronor per år i förbandsverksamheten även för åren efter 2008.
Detta är inte en hållbar situation. Regeringen har därför gett försvarsmakten i uppdrag att till 15 maj ta fram förslag på långsiktiga och strukturella förandringar. Målet är att budgeten ska vara i balans för förbandsverksamheten från år 2010. Svensk försvarspolitik står infor en genomgripande förnyelse de kommande åren. I slutet av året avser regeringen att lägga en proposition om försvarets framtida inriktning och dimensionering.
Målet är att förslaget om försvarets nya inriktning ska träda i kraft 2010. I förslaget kommer framtidens uppgifter och utgifter balanseras mot varandra. Då kan inte försvarsmakten bära med sig en ryggsäck av tidigare underskott i flermiljardklassen. Det skulle undergräva försvarsmaktens framtida verksamhet och omöjliggöra balansering av framtidens uppgifter och utgifter. Försvarsmakten bär ansvar för underskottet i dagens förbandsverksamhet och att återställa balansen på anslaget.
Håkan Jevrell (m)
Statssekreterare, försvarsdepartementet”
Jag trodde tonen hade mildrats något från departementets sida gentemot Försvarsmakten. Men som synes slår man ihärdigt på samma trumma.
”Fr.o.m. nästa år kommer Sverige att ha en lägre försvarsbudget än Norge. Vi har sedan många år en betydligt mindre försvarsmakt än Finland till en mycket högre kostnad. Idag har vi t o m ett mindre försvar än Danmark.
Till skillnad från andra länder dras vi i Sverige med ett system för interndebiteringar inom Försvarsmakten med en stor mängd fiktiva pengar som aldrig kommer någon till nytta, förutom att på pappret öka statens omsättning. Det förband där jag arbetar har idag en budget där 16 % går till ren verksamhet (övningar, ammunition, drivmedel etc). Resten är hyror, löner etc. För drygt 10 år sedan var siffran 50 %, trots en betydligt lägre budget. Sunt förnuft säger att vi inte kan fortsätta att ha ett system där Försvarsmakten betalar s.k. marknadsmässiga hyror till Fortifikationsverket. Säger ett förband upp kontraktet för en byggnad i syfte att spara höjs ofta hyrorna för övriga byggnader. Alla inser att Försvarsmakten ej kan hyra andra lokaler än de FortV erbjuder. F 21 kan ju inte säga upp kontraktet med FortV för att det är för dyrt i Luleå och istället hyra lokaler av ett annat bolag i Kiruna.
2001 var Försvarsmaktens lokalkostnader 2,3 mdr kr. 2007 hade de sjunkit med knappt 200 milj, trots att mer än hälften av förbanden lagts ner. Som jämförelse kan nämnas att hyreskostnaderna för hela det danska försvaret är lägre än för ett genomsnittligt svenskt förband. Här kan man spara miljardbelopp i försvarsbudgeten.
Lägg inte ner ytterligare av kärnverksamheten! Rationalisera istället kringfunktionerna.
Carl Bergqvist
Officer”
Bergqvists debattinlägg speglar väl den del av det ekonomiska ansvaret som inte myndigheten själv kan ta. Det ankommer på regeringen (och riksdagsbeslut). I det uppdrag som ligger till Försvarsmakten, inför redovisningen den 15 maj, finns inget klartecken till att angripa stödmyndigheterna. I det läget väljer ÖB och försvarsmaktsledningen att gå fram med det de kan röra; kärnverksamheten. Min förhoppning är dock att Försvarsmakten redovisar i maj hur man tycker att man bör hantera de delar som har med stödmyndigheterna att göra, och som man faktiskt själv äger.
På förekommen anledning
Erfarenhetsmässigt vet jag att det är lätt att bli misstolkad, så låt mig börja detta blogginlägg på följande sätt:
- Försvarsmakten har gjort många misstag, räknar inte sällan fel och har under årens lopp uppvisat åtskilliga problem med att ta i de jobbiga strukturfrågorna.
- Det behövs förändringar i grundorganisationen.
- Försvarsutgifterna måste sänkas.
Erfarenhetsmässigt är det också viktigt att slå fast följande:
Flytt eller nedläggningar av regementen innebär inte att man sparar pengar på kort sikt (det är alltså ett dåligt sätt att försöka spara pengar om tanken är att man skall få fram kronor inom något eller några år). Det tar 3-5 år innan effekten faller ut. Under tiden avstannar det mesta annat inom myndigheten, som blir fullt upptagen med nedläggningarna och omstruktureringar. Det har dessutom alltid, såvitt jag vet, visat sig att man inte sparade de pengar man avsåg.
Strukturella förändringar behövs, som sagt, både när det gäller grundorganisation och stödmyndigheter. Men om det inte skall kosta mer än det smakar, och på ett sätt som gör att man tappar de man bäst behöver, måste det ske under ordnade och väl genomräknade (trovärdiga!) former. Framför allt måste det ske som en effekt av vad man vill ha för försvar på sikt, alltså utifrån en målbild, och inte som ett resultat av panik.
Med detta sagt vill jag anlägga följande perspektiv på de senaste dagarnas försvarsekonomi/grundorganisationsdebatt:
Jag värnar den metodiska politiska beslutsprocessen, för jag vet att det enbart är på detta sätt som man till slut får ut de besparingar man har planerat och inte istället slänger ut barnet med badvattnet. Jag är djup beklämd över det som nu sker och jag undrar vad allmänheten tänker om det som nu utspelar sig?
Regeringen har i över ett år vetat om att driftbudgeten är underfinansierad och materielbudgeten överfinansierad. Men man har inte velat lyssna på det örat, än mindre vidtagit åtgärder. Regeringen har vetat om att kostnaderna för NBG stadigt växt och att kostnaderna för de internatiuonella ambitionerna stiger även på hemmaplan. Man har infört den tredje utbildningsterminen (=dyrt).
Det är med andra ord klart att man är medskyldig, även om regeringen inte har utfärdat en massa regeringsbeslut om varje spenderad krona eller beordrat Försvarsmakten att göra det ena och det andra. Om man tittar på och inser att kostnaderna drar iväg, utan att göra något, då är man helt enkelt delansvarig.
Det är regeringen som är ansvarig inför riksdagen – inte Försvarsmakten. Regeringen har enligt min mening brustit i uppföljning och kontroll, inte lyssnat och inte begripit vilka frågor som skulle ha ställts.
Tilläggsbudgetens ensidiga skuldbeläggning av Försvarsmakten för den nu uppkomna situationen är ovärdig. Att vägra hjälpa Försvarsmakten i år och nästa år – i en situation som man medverkat till – skapar en akut kris som jag misstänker kommer stå skattebetalarna dyrt de närmaste åren. Sverige får ett uselt försvar för pengarna.
Jag är snart benägen att säga: Gör halt! Lägg ner! Gör om!
(Och tillskapa en separat avvecklingsorganisation)
Fortsätt inte skadeskjuta försvaret; en liten skada i taget, plågsamt och till föga nytta.
Sen höst, nu talas det om december månad, kommer det en inriktningsproposition från regeringen (Anm. det lär bli livat på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen, riksdagen lär ju inte hinna behandla propositionen före juluppehållet och därmed är det öppet fält i januari då konferensen äger rum….)
Skall man få kvalitet i ett kommande försvarspolitiskt beslut så måste rimligen vägen dit ske metodiskt och få ta den tid som fordras. Det kommande ”försvarsbeslutet” lär avse tiden från 2010 och framåt. Det gäller därmed för regeringen att föra en bra och konstruktiv överbryggningspolitik fram till 2010.
De strukturella problem som man från regeringshåll säger att Försvarsmakten skall åtgärda, har regeringen på något grundligt sätt ännu beskrivit vilka de är och hur stora de är? Om man har överdimensionerade stödmyndigheter (vilket jag anser att man har) så bär väl regeringen skuld till det, eller…? Om de är problemet (inte hela, men en stor del av det) så är väl dessa som man skall ge sig på i första hand, och inte kortsiktiga panikåtgärder i Försvarsmakten?
Jag är övertygad om att många de anställda som kan (dvs de som vi vill behålla) nu kommer att sluta i vredesmod. Vi blir sittande kvar med de som inte kan lämna (dvs de som vi kanske inte helst vill behålla). Hade detta varit ett företag så hade man rekonstrurat företaget för att behålla livskraften – den kraften rinner nu ur Försvarsmakten.
Nu till den aktuella diskussionen om regementen. De är som sagt nödvändigt att göra något åt grundorganisationen, men det är inte sovplatserna som är det stora problemet. Utbildningskapaciteten består av officerare i rätt ålder med rätt kompetens, utbildninganläggningar, skjutfält, skjutbanor och allt annat. Sannolikt kan vi göra mer med det vi har eller lika mycket med färre enheter. Men vägen dit tar ett år att bevisa. Kan inte försvarspolitiken för en gångs skull börja i rätt ände?
Dessutom, nån fördubbling av den internationella kapaciteten, så som regeringen alldeles nyligen beskrev i sin strategi för svenskt deltagande i internationella insatser, kommer inte att kunna förverkligas. Hur skall man kunna rekrytera rätt människor i nuvarande situation? Regeringen och Försvarsmakten gör nu tillsammans Försvarsmakten till en arbetsgivare som Gud glömde. Man kan idag inte flytta officere. Man får flytta verksamhet dit där officerarna finns och bor. Som ett exempel kan nämnas att sjöofficerna bodde i Berga och Muskö, 2004 flyttade man fartygen till Karlskorna. Sjöofficerarna flyttade inte med. Nu har man därför stora begränsningar att köra fartygen.
Det är nog bra att dra sig till minnes alla de erfarenheter man har gjort i samband med försvarsbeslut under de senaste 12 åren. Vi skall väl inte nödvändigtvis göra om alla de misstag som redan har gjorts?
HKV vibrerar
Hela högkvarteret lär vibrera av aktivitet, frustration, interna uppgörelser och det lär ringla ut tabeller ur varenda skrivare på alla våningsplan, i dessa tider.
Försvarsministern säger i dagens SvD att han är ”bekymrad” över det ekonomiska läget.
Försvarsmakten, å sin sida, måste under panikartade former formulera ett kompletterande budgetunderlag för 2009, som skall lämnas till regeringen senast den 15 maj. Vid sidan av detta skall en plan lämnas in för hur man uppnår ekonomisk balans från och med 2010. Vem tror att man hinner räkna igenom dessa underlag ordentligt?
Parallellt med detta jobbar man dessutom med följande underlag:
- 13 juni 2008
Försvarsmakten lämnar fördjupat underlag till den tidigare inlämnade perspektivstudien, utifrån det kompletterande budgetunderlaget från 15 maj. - 15 september 2008
Försvarsmakten lämnar underlag till regeringens kommande inriktningsproposition för försvaret, som preliminärt läggs fram i december. Regeringen kommer sannolikt att lämna särskilda planeringsanvisningar för underlaget efter Försvarsberedningens rapport i juni.
Från HKV kommer följande information om arbetet:
”Försvarsmaktens ekonomiska situation de närmaste tre åren förutsätter förändringar i grundorganisationen för att nå balans mellan verksamheten och de ekonomiska resurserna.
– Det här innebär att all vår verksamhet prövas, såväl förmågebredd, grundorganisation som all övrig verksamhet, säger generaldirektör Marie Hafström. Allt är öppet och ingenting är heligt. Preliminärt kommer underlaget den 15 maj att beskriva en inriktning i stort, medan konkreta förslag om exempelvis förbandsnedläggningar kommer att presenteras i september.
Generaldirektör Marie Hafström säger till Ekot:
– Jag skulle vilja säga att vi ska se det här som en uppgift vi fått att forma det svenska försvarets framtida uppgifter. De uppgifterna måste svara mot den ekonomi som vi får och den ekonomiska ram som statsmakten ger oss.
Just det. Försvarsmakten skall nu, under några veckors tid, få fram vad man skall göra, med vad man skall göra det och vad man inte längre behöver. Några politiska viljeinriktningar har man ju med sig, från budgetproposition, strategin för internationella insatser etc. Men nu släpps krafterna lösa i Försvarsmakten, det gäller att hugga åt sig delar av kakan.
Det vore ju, med tanke på just detta, intressant att veta vad statsmakterna ämnar låsa upp sig för i den Gripen-offert som går till Norge på måndag?
620+650-130=1140
Av rapporteringen i media framstår det som att det är 650 miljoner som försvaret skall spara 2009. Men man bör nog förtydliga att det är mer än så, regeringen sparar mer på försvaret än vad man aviserade i höstens budgetproposition.
Enligt budgetpropositionen för 2008 skulle det sparas 350 och 620 miljoner för 2008 och 2009. Dessa belopp är inräknade i anslagen i tabellen i de planeringsanvisningar som regeringen beslutade om i torsdags. Men där finns (vilket SvD-artikeln i länken ovan visar) också 650 mkr, men det är besparingar utöver de aviserade i budgetpropositionen och som skall hämtas hem från och med 2009 (130 mkr läggs dock tillbaka, riktat till internationella insatser).
Den stora svårigheten för Försvarsmakten lär dock vara att till i mitten av maj presentera en plan som är i balans år 2010. Det lär bli en utmaning eftersom anvisningarna inte anger hur mycket pengar Försvarsmakten kan räkna med att ha.
Sista ordet lär inte vara sagt i den här frågan.
Underliga saker hända än i våra dar minsann…
Det sker mystiska saker i denna regering.
Först tar regeringen beslut idag om planeringsanvisningar till Försvarsmakten, anvisningar som inte ägnar sig åt slängar och nålstick i ansvarsfrågan. Det efterföljande pressmeddelandet från Försvarsdepartementet visar också på gott omdöme i formuleringarna (om man nu vill ha en Försvarsmaktsledning som kan och vill fortsätta).
Sedan kommer försvarsministern i Ekot. Han verkar ha en annan agenda.
Han säger nämligen bland annat:
”Besparingsförslagen hade karaktären vara kortsiktiga och man kan göra vissa saker ett år, men de ekonomiska problem som Försvarsmakten har och bär ansvar för de gäller inte bara 2008 (…)”
Han vill att ett nytt förslag ska rikta in sig mer på fasta kostnader och får frågan vilka fasta kostnader det skulle kunna vara?
”Vi styr inte det, vi konstaterar att myndigheten själv bär ansvar för att nå verksamhetsmål och att klara ekonomin och budgeten. Vi är öppna för strukturella förslag från Försvarsmakten, men det är de själva som bör inkomma med sådana förslag till departementet”.
Kan du ge konkreta exempel på vad som ger effekt, undrar journalisten?
”Det är precis det som vi ger Försvarsmakten i uppgift idag att redovisa för oss. Vi hade trott att sådana förslag skulle funnits i budgetunderlaget för nästa år, men det kom inga sådana förslag. Så då ger vi bollen tillbaka och säger att det är sådana förslag vi behöver få redovisade för oss”.
Jag vet nästan inte var jag skall börja. Men OK, för det första: Budgetunderlaget för 2009:
Ministern uttrycker missnöje med budgetunderlaget för 2009. Det finns anledning till det, det har jag skrivit om tidigare, men det beror ju för jösse namn på regeringen! Man gav inte Försvarsmakten några planeringsanvisningar för detta arbete, i avsaknad av sådana planeringsanvisningar snickrade Försvarsmakten ihop ett underlag som bygger på perspektivplanen samt budgetpropositionen för 2008.
Nu säger ministern alltså att man hade förväntat sig saker i budgetunderlaget, som inte kom. Kanske hade det varit en idé att formulera de förväntningarna i anvisningar för arbetet, så som brukligt är?
För det andra kan man fundera över anvisningarnas uppdrag till Försvarsmakten att redovisa strukturella förändringar. Bra, det kan och bör Försvarsmakten göra. Vissa delar borde vara framtagna för länge sedan, men Försvarsmakten rår ju bara över strukturella förändringar i sin egen myndighet! Försvarsmakten kan ju inte komma med genomgripande strukturella förändringar som rör andra myndigheter, som t.ex. Pliktverket eller FMV. Det ankommer ju faktiskt på regeringen att bestämma sig själv för vad man tycker och inhämta olika underlag från dessa myndigheter. Inte ett ord om vad regeringen tänker göra för att hjälpa till.
Formuleringen i planeringsanvisningarna lyder som följer:
”Försvarsmakten ska redovisa två olika planer till hur balans kan uppnås mellan verksamhet och ekonomi vid ingången av 2010. I planerna ska Försvarsmakten inkludera förslag till strukturella åtgärder för att uppnå en kostnadsreduktion i produktionskedjan samt vilka rationaliseringar myndigheten avser att göra. Försvarsmakten ska särskilt beakta möjligheterna till rationaliseringar inom hela Försvarsmaktens logistikkedja. Försvarsmakten ska särredovisa förslag på sådana rationaliseringar som kräver regeringens eller riksdagens beslut”.
Detta är att undandra sig politiskt ansvar. Jag, och flera med mig, har i åratal propagerat för tydliga och långsiktiga politiska beslut som lägger ramarna för Försvarsmaktens verksamhet och struktur. Politik är att vilja. Man måste ju ha en idé om vad man vill uppnå, och sedan succesivt och lyhört ta sig i riktning mot den målbild man har. Det är för mig självklart att Försvarsmakten skall kosta mindre än 40 miljarder. Det är självklart att man måste göra sig av med strukturella rester från kalla krigets dagar (hur vi organiserar oss på myndighets- och regeringskanslinivå t.ex.). Men det ankommer faktiskt inte på ÖB eller Försvarsmakten att lägga fast denna väg. Det är politiken som skall styra, inte i detaljer men i färdriktning.
För det tredje kan man fundera på hur Försvarsmaktens arbete skall hanteras i relation till Försvarsberedningens process? Försvarsmakten skall redovisa sina förslag i maj. Beredningen lämnar sin rapport i juni…. Det finns många beröringspunkter mellan dessa processer och uppgifter. Försvarsmaktens uppdrag är enligt planeringsanvisningarna bl.a. detta:
”I den ena planen får avsteg göras när det gäller förmågebredd och ambitioner i olika avseenden utöver ovan beskrivna rationaliseringsförslag. Det kan röra nationell och internationell operativ förmåga (…) insatsorganisationsförändringar, grundorganisationsförändringar eller övrig verksamhet m.m. I planen ska ingå prioriteringar och eventuella ambitionssänkningar avseende registerförbanden. Den andra planen ska utgå ifrån att nuvarande förmågebredd i huvudsak bibehålls men att ambitionsnivån eventuellt minskas. Även här ska förslag till rationaliseringar beaktas”.
Och så för det fjärde: Varför går försvarsministern ut och kommenterar vårbudgeten (som lämnas den 15 april) redan nu?
Spikat och klart
Regeringen har idag fattat beslut om planeringsavisningar för komplettering av Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009 samt anvisningar för Försvarsmaktens verksamhet under 2008.
”- I dag tar vi första steget i formande av den färdplan som krävs för balansering av Försvarsmaktens ekonomi, genom nya planeringsanvisningar för Försvarsmakten. Med detta lägger vi en god grund för att åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar på Försvarsmaktens långsiktiga ekonomiska problem”, säger försvarsminister Sten Tolgfors i ett pressmeddelande och fortsätter:
”De besparingsåtgärder som försvarsmakten redovisat ger stora konsekvenser för verksamheten, en del av sådan karaktär att regeringen bedömer att verksamheten behöver genomföras”
Regeringens tanke är att Försvarsmakten måste spara på fasta kostnader, mer än rörliga, för att en ekonomi i långsiktig balans skall kunna uppnås. Och det är ju i sak helt rätt, men sådana besparingar värker inte ut i första taget och om de skall göra det de närmaste åren, måste drastiska beslut som rör fasta kostnader beslutas i närtid.
Frågan är vad regeringen tycker att Försvarsmakten skall göra, respektive inte skall göra, under återstoden av 2008, med tanke på att man avvisar de förslag som Försvarsmakten har presenterat?
– Vi kommer att behöva lägga ytterligare sparbeting och dessutom ta en kredit, säger Jan Salestrand vid Högkvarteret.
En sådan anslagskredit måste normalt betalas tillbaka nästa år.
– Problemen gäller inte enbart 2008 utan också 2009. Kan jag låna i år? Ska jag betala tillbaka det nästa år, då är det ett jätteproblem. Samtidigt ger de strukturella besparingar som regeringen efterlyser inte effekt förrän om några år, säger Håkan Syrén bekymrat till Svenska Dagbladet.
Nåväl, det positiva är att Tolgfors pressmeddelande andas mer vilja till samarbete med myndigheten än tidigare uttalanden (vilket jag menar är en nödvändighet för att man skall kunna uppnå de mål som sätts upp).
I en annan SvD-artikel bekräftar Tolgfors att de aviserade besparingarna i höstens finansplan, ligger fast:
– Min bedömning kvarstår, huvuddelen av de besparingar som indikeras i finansplanen kommer efter 2010. Det är ett besked som är viktigt att lämna, säger Sten Tolgfors.
Planeringsanvisningarna ligger nu glädjande nog på Försvarsdepartementets hemsida. Jag återkommer efter läsning!
Äntligen planeringsanvisningar!
Regeringen har som bekant beslutat föreslå riksdagen att Försvarsmakten får överföra 170,5 miljoner kronor från materielanslaget till förbandsverksamheten. Försvarsmakten hade begärt att få flytta 850 miljoner kronor. Därutöver har regeringen öppnat för att Försvarsmakten får använda anslagskrediten på den post som finansierar förbandsuppgifterna.
Jag har på denna blogg ivrigt förespråkat en tydlig politisk styrning för att komma till rätta med Försvarsmaktens strukturella problem. Det är regeringens sak att se till att uppgifter och anslag hänger ihop. Vid sidan av detta är det min bestämda uppfattning att man inte kan skicka de svåra frågorna (om t.ex. personalförsörjning, antalet yrkesofficerare, övertalighetsproblem, eventuellt stryka förmågor och prioritera mellan ”försvarsgrenar” etc.) till myndigheten och förvänta sig att de återkommer med resultat. Det måste komma i form av direkt styrning från regeringskansliet och riksdagsbeslut.
Det faktum att Försvarsmakten inte fick några planeringsanvisningar inför framtagandet av budgetunderlaget för 2009 har varit förödande, när man betänker resultatet, dvs. ett budgetunderlag som bygger på en perspektivplanering med ett 20-års perspektiv samt budgetpropisitionen för 2008, som i princip inte sade något alls utöver att man i finansplanen slår fast attd et blir ytterligare besparingar de kommande åren.
Men, nu händer det något. Den 10 april får Försvarsmakten planeringsanvisningar från regeringen. Halleluja!
Planeringsanvisningarna, beskriver Försvarsmakten på sin hemsida, är ett antal riktlinjer kring vilken verksamhet som Försvarsmakten ska genomföra under året, till exempel vilka övningar som ska genomföras:
– När vi får anvisningarna vet vi vilken verksamhet vi ska genomföra och kan analysera behovet av att nyttja krediten. I tilläggsbudget två som kommer i september kan vi få göra ytterligare överföringar till driftsanslaget som kan innebära att vi inte behöver nyttja krediten lika mycket, säger konteramiral Jörgen Ericsson, chef för ledningsstabens strategiavdelning.
Frågan är alltså om planeringsanvisningarna enbart kommer att behandla vad Försvarsmakten skall göra (och inte skall göra) 2008, eller om det blir omtag med sikte på 2009? Man kan bara hopaps att anvisningarna blir offentliga, så att man kan följa hur det politiska ansvarstagandet ser ut samt hur Försvarsmakten i sinom tid svarar upp mot beställningen. Det bör ligga i både regeringens och Försvarsmaktens intresse att detta blir känt. Då är det nämligen svårare, för bägge parter, att bli sittande med Svarte-Petter.
Det bidde en tumme
Jag har inte fått klart för mig om det var försvarsministern själv som släppte informationen om att Försvarsmakten i vårbudgeten enbart får flytta 170 av begärda 850 miljoner kr mellan två anslag, eller om han kommenterade något som redan hade läckt ut. Men det faktum att han kommenterar innan budgeten ligger på bordet, lär ställa till det för ÖB och Försvarsmakten, som därmed kan tvingas ut på den mediala banan innan man har klart för sig hur man skall reagera på försvarsministerns besked. Det går ju som läget är nu inte att avfärda journalisternas frågor med att man kommenterar först när innehållet i budgeten blir känt, när försvarsministern själv bekräftar förhållandena. Det blir mycket intressant att se hur ÖB och Försvarsmakten kommer att förhålla sig externt till dagens besked.
Mellanskillnaden mellan 170 miljoner kronor och de 850, 680 miljoner kronor, får Försvarsmakten låna från kommande budget, en så kallad anslagskredit. ÖB förutsätts därmed köra sin myndighet utan att veta hur mycket pengar han har. Det är, lindrigt sagt, ganska anmärkningsvärt. Det lär leda till problem 2009 och 2010, var så säker!
Ytterligare pengar kan dock komma att flyttas mellan anslagen i samband med att regeringen lägger sin tilläggsbudget i höst. Men detta villkoras med att Försvarsmakten skall lägga strukturella besparingsförslag, ty enligt Försvarsdepartementet ska ekonomin komma i balans genom en rad strukturella åtgärder. Exakt vilka det blir återstår att arbeta fram i dialog mellan departementet och Högkvarteret.
Det framgår också av rapporteringen att regeringen inte medger alla, eller delar av, de åtgärder som Försvarsmakten presenterade som nödvändiga i januari, för att klara innevarande år. Frågan är; vad gör Försvarsmakten då? Det var ju inte precis ett förhandlingsbud man lade fram i januari? De ”strukturella åtgärder” man skall föreslå hämtar inte hem några pengar i närtid. De måste ju kombineras med åtgärder av ”panikkaraktär” för att klara närtidsproblemen.
För tydlighetens skull vill jag tillägga att de strukturella åtgärderna naturligtvis är helt nödvändiga, om man skall ta finansplanens ord om ytterligare besparingar på allvar – vilket man ju bör göra eftersom de var så viktiga för regeringen att en försvarsminister fick gå på grund av dem. Till detta kommer att det inte finns något parti i riksdagen som vill öka försvarsanslagen på sikt. Krympande anslag är därmed en realitet som Försvarsmakten får leva med. Jag har sagt det förut: Då är det upp till regeringen att visa vad man skall göra för de pengar man får.
Sammantaget verkar det som att regeringen försätter Försvarsmakten i en omöjlig situation.
ÖB skall lockas till fortsatt ansvarstagande genom att det kan bli ytterligare pengar att omfördela till hösten, om han bara lämnar ”rätt” förslag till åtgärder och inte genomför alla de ”panikåtgärder” som Försvarsmakten lade fram i januari. De strukturella åtgärder försvarsministern efterlyser (att Försvarsmakten skall föreslå!) bör ju per definition vara regerings- och riksdagsbeslut. Om ÖB tänker leverera svar på frågor som egentligen den politiska ledningen har att formulera, bör han noga försäkra sig om att han har regeringen med sig på varje steg. Förslagen lär bli beska och svårsmälta, då är annars risken att han får bakläxa eftersom det blir för jobbigt att fatta dessa politiska beslut så nära inpå valet.
Det kan inte vara lätt att chefa över en myndighet som inte får några inriktningsdirektiv eller planeringsanvisningar av den regeringen myndigheten är satt att lyda under, som inte får vidta de åtgärder man anser måste till för att klara ekonomin i det korta perspektivet, men som samtidigt skall ge regeringen besked om vad regeringen bör fatta för beslut av strukturell karaktär.
Vän av ordning måste också ställa sig frågan hur detta uppdrag till ÖB, om att tillsammans med försvarsdepartementet föreslå ett strukturellt åtgärdspaket, förhåller sig i relation till Försvarsberedningens pågående arbete, likväl som andra processer (pliktutredningen, materielfrågorna i genomförandegruppen etc.)? Får vi nu ytterligare en process som går i ett parallellt spår? Och hur skall man se på det budgetunderlag för 2009 som Försvarsmakten nyligen lämnade till regeringen? Är det obsolet nu?
Slutligen, till Ekot säger försvarsministern en klok sak:
– Då (när besluten i höstens inriktningsproposition skall genomföras, min anm.) kan det ju inte ligga kvar en ryggsäck av gamla underskott i försvarsmaktens verksamhet. För då är ju, oavsett hur man balanserar uppgifter, utgifter i framtiden mot varandra, så kommer det ändå att skjutas sönder av gamla underskott som släpar kvar, säger försvarsminister Sten Tolgfors.
Revision och information
Riksrevisionen har granskat Försvarsmaktens årsredovisning för 2007.
Färre men dyrare
–Det kostar mer att driva ett insatsförsvar. Det är dyrare att ha en soldat i Tchad än att ha en soldat i Sverige, hemförlovad och med prylar i ett förråd. Vi kan köra på sparlåga ett tag, men på sikt befinner vi oss i ett mycket allvarligt läge, säger Håkan Syrén.
Så säger ÖB till SvD.
Och det är ju sant. Men alla som har hängt med i försvarsdebatten de senaste 20 åren tänker tillbaka på insatserna på Balkan, när vi periodvis hade uppåt 2000 personer i internationell tjänst. Och då får man lite svårt att få det att gå ihop.
I samma artikel kommenteras Anders Karlsson (s), Försvarsutskottets ordförande, såhär:
”Anders Karlsson (s), ordförande i riksdagens försvarsutskott, har inte läst ÖB:s beslutsunderlag, men menar generellt att regeringen måste vara snabbare med att ge klargörande besked till försvaret och att man inte ska beställa mer än man skickar med pengar till”.
Bra. Då ser jag fram emot konstruktiva bidrag från socialdemokraterna, när det gäller vad försvaret skall klara av respektive inte klara av (både när det gäller försvarsmaterielbeställningar, uppgifter och grundorganisation).
annika nordgren christensen 