Kategori: Försvarsmakten

Veteranpolitik

Regeringen beslutade i juni 2007 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till en svensk veteranpolitik , d.v.s. ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Riksdagsledamoten Allan Widman (fp) utsågs till särskild utredare och igår lämnade han sitt delbetänkande ”En svensk veteranpolitik, del 1”.

Utredningen har bl.a. identifierat brister i Försvarsmaktens information om vilket försäkringsskydd som soldaterna i utlandsstyrkan har. Utredningen konstaterar också att det finns brister när det gäller viss materiel till NBG. Bland annat är helikoptrar för medicinsk evakuering så försenade att de inte som avsett kan tillföras förbandet förrän efter det att beredskapsperioden påbörjats. Den slutsats som utredningen drar är att bristerna måste beaktas när en insats av förbandet planeras. Vidare följer utredningen upp ett förslag som återfinns i Försvarsmaktens rapport av den 3 april 2007, där det föreslås att psykologer bör tillföras förbanden ute i operationsområdena. Utredningen föreslår att NBG 2008 snarast möjligt tillförs en missionspsykolog.

När det gäller den utredning som Försvarsmakten själv har genomfört kring dessa frågor, uttrycker utredningen kritik mot att Försvarsmakten ännu – i mitten av oktober 2007 – inte har genomfört de förslag myndigheten själv redovisat i sin rapport. Utredningen noterar att en utgångspunkt i Försvarsmaktens arbete med rapporten var att de förslag som lämnades i rapporten skulle vara genomförda före den första januari 2008 när den nordiska stridsgruppen ställs i beredskap.
Utredningen redogör slutligen för en rad frågor som den avser att återkomma till i sitt slutbetänkande. Utredningen avser försöka hitta samverkanslösningar i den nordiska kretsen, men också inom landet när det gäller om, och i så fall hur, samarbete bör ske med andra myndigheter eller organisationer som bedriver likartad, internationell verksamhet. I detta sammanhand nämns Räddningsverket, Rikskriminalpolisen, Utrikesdepartementet och Sida samt enskilda organisationer som Röda korset, Läkare utan gränser liksom kyrkliga organisationer.

Uppdatering: Intresserade kan ta del av det brittiska försvarsdepartementets webbsida för veteraner. Det finns ingen motsvarande länk på regeringens/Försvarsdepartementets sajt.

En möjlig förklaring…

Försvarsmakten har lagt ut information om problemet man har med att få fram tropikuniformer inför de internationella uppgifter som kräver denna utrustning. Om man läser noga kan man hitta en rad som kanske förklarar en del -en del av en stor kaka men ändå- av materielproblemen i Försvarsmakten.

Man skriver nämligen att Högkvarteret inom kort kommer att gå ut med en skrivelse som ”reglerar vilken personal som skall tilldelas en tropikuniform, bland annat beroende på beredskap. Övriga kommer att tvingas återlämna uniformen”.

Det framstår som att vem som helst i Försvarsmakten, i beredskap eller ej, har kunnat kvittera ut en tropikuniform! Om detta är gängse praxis i materielhanteringen, ja då tror jag vi är en bit närmare lösningen på problemet.

Somliga går med….

Under rubriken ”Styrkor plundras på utrustning” skriver SvD idag om att Försvarsmakten saknar kängor, ökenuniformer, fordon och radiomateriel till den EU-styrka som ska sändas till Tchad efter årsskiftet. Andra styrkor, som Nordic Battle Group plundras därför på utrustning.

Mikael Holmström skriver:
”Trots en materielbudget på 17 miljarder kronor i år saknas grundläggande utrustning när förband ur det nya insatsförsvaret ska sändas ut.”

Å enda sidan kan man inte förvänta sig att Försvarsmakten alltid skall ha all tänkbar utrustning i ladorna, för alla situationer, uppdrag och förhållanden. Det skulle inte vara rimligt och det är heller inte möjligt.

Å andra sidan tror jag det är många som blir förvånade, som har hört att materielbudget och organisation är anpassad för ett ”insatt insatsförsvar” med interantionell krishantering som främsta uppgift. Det är klart att människor reagerar när de vet att materielbudgeten omfattar 17 miljarder kronor och att man inte kan plocka fram kängor så att det räcker för 170 man som skall åka till Tchad.

Det funkar ju inte riktigt så att det finns ett ”Just In Time” system för försvarsmateriel. Situationen förbättras inte heller av att både Försvarets materielverk och de delar av Försvarsmakten som skall serva utlandsstyrkan i alla lägen, har svarat upp mot insatsförsvarets (snabba) behov i detta avseende. Men det är inget nytt. Det är, som jag tidigare påpekat, något som redan Ulf Henricsson hade problem med för BA01 och som många bataljonschefer har upplevt efter honom.

SvD skriver att det nu blir fråga om ”omfördelning”, dvs. att bland annat uniformer plockas från NBG och går till Tchad-styrkan. Det riskerar naturligtvis att bli problem om NBG får (ytterligare) materiella förseningar inför beredskapsperioden 1 januari 2008. I synnerhet är det problem om man ”omfördelar” sådant som behövs för NBG:s övningsverksamhet. Men om det bara är uniformer och kängor det handlar om och man får hem prylar innan beredskapsperioden, så bör det gå att öva i annat och rädda situationen.

Uppdatering: SvD följer upp idag med en ny artikel om materielproblemen.

Till Afrika, men inte med NBG

Igår fattade säkerhetsrådet beslut om resolution 1778 om FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken, med en begäran till EU att hjälpa till med en militär del.

Carl Bildt skriver från New York på sin blogg att resolution 1778 är ett nytt steg i samarbetet mellan FN och EU: ”Vi har europeiska möjligheter till snabba och robusta insatser för att stödja FN-insatser som är både bredare och mer långsiktiga, men som annars knappast skulle vara möjlig. (…) På morgonmötet diskuterades kort de möjligheter som finns för olika länder att vara med i denna EU-operation. Att vi i Sverige överväger ett bidrag är rätt självklart mot bakgrund av operationens karaktär – en begäran från FN till EU om att hjälpa till med att skydda utsatta människor.”

Försvarsmakten informerar om att Sverige kan komma att bidra med två förband i Darfur efter årsskiftet. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att planera för insatser både i Sudan och i grannlandet Tchad.

”Sedan tidigare förbereder Försvarsmakten för en eventuell insats i Sudan tillsammans med Norge. Det rör sig om ett norsk-svenskt ingenjörförband, där Sverige under tolv månader ska bidra med omkring 155 personer för att bland annat bygga vägar och förläggningar i den krigshärjade Darfurregionen.”

Försvarsmakten skriver att man tidigare i veckan fick direktiv av regeringen att också påbörja planering och förberedelser för en eventuell ytterligare insats i Darfur, denna gång i Sudans grannland Tchad.

– Det rör sig om omkring 200 personer, ett skyttekompani ur internationella amfibiestyrkan, ett av våra beredskapsförband, säger Joachim Isacsson vid Högkvarterets insatsstab. Om det blir aktuellt skulle soldaterna få till uppgift att skapa säkerhet för den humanitära verksamheten, skydda flyktingar och skapa förutsättningar för FN-polisen att verka i området.

Försvarsmakten fortsätter:

”Tchadinsatsen är ett EU-initiativ, och syftet är att bädda för den FN-insats som är tänkt att ta över i området efter tolv månader. EU-styrkan kommer dock redan från början att arbeta i nära samverkan med FN i insatsområdet. (…) Rekrytering och utbildning av personal till de båda planerade insatserna har redan inletts, för att trupperna ska kunna vara på plats efter årsskiftet.”

Enligt DN har Frankrike försökt övertala Sverige att ta hand om befälet över fredsstyrkan, men några sådana resurser finns inte.

DN tar upp den självklara frågan om rollen i allt detta för den Nordiska stridsgruppen (NBG), som ju står i beredskap från den 1 januari 2008. Försvarsmakten ansåg att Tchad var ett lämpligt mål för NBG, men det har regeringen sagt nej till, skriver DN. Jag har tagit upp frågan i ett tidigare inlägg, apropå att Finland räknade med en NBG-insats i området. Jag undrar stilla hur Försvarsmakten och regeringen skall få ihop det hela, om det blir aktuellt med en insats också för NBG, inom ramen för en begränsad ekonomi och begränsade personella resurser? Jag funderar också på hur våra samarbetsländer inom NBG hanterades under detta beslutsfattande; var det en gemensam uppfattning?

DN igen: ”Problem som att få materielen till Tchad och att få logistiken inne i landet att fungera återstår att lösa. Att samtidigt rekrytera folk till Sudan, Tchad och NBG är ytterligare en utmaning.” Jo, precis.

Den strategi för internationella insatser som regeringen aviserade redan före valet, har fortfarande inte lagts på riksdagens bord. Det hade naturligtvis varit en styrka om riksdagen hade behandlat strategin innan dess att man fattade beslut om de aktuella insatserna. För att insatserna ska bli av krävs först beslut i riksdagen, det lär således bli riksdagsbehandling av frågan i närtid. Efter det, någon gång, blir det väl en behandling av strategin också.

Men mest av allt just nu undrar jag hur NBG-personerna i Försvarsmakten ser på händelseutvecklingen. Och hur (om!?) det sker någon gemensam planering mellan civila och militära aktörer. För om vi har lärt oss något av de senaste kriserna i världen, så är det ju att samverkan mellan militära planerare samt operativ personal och civila krafter måste till både inför, under och efter insatsen. Annars begår man många misstag, på civilbefolkningens bekostnad, och tar en både lång och dyr omväg.

Finskt-svenskt beredningssamarbete

En nyhet som är några dagar gammal, men ändå.

Vid Försvarsberedningens sammanträde i onsdags (19 september) ägde en diskussion rum mellan beredningen och vår finska motsvarighet; beredningsgruppen för Finlands säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse.

Den finska beredningsgruppen arbetar också utifrån en breddad säkerhetspolitisk analys och vi uttryckte alla en vilja att samarbeta. Den analys som de svenska och norska Försvarsmakterna har genomfört om samarbete, bör göras också i en finsk-svensk tappning.
I ÖB:s nyhetsbrev från den 21 september skriver han:
”Försvarsmakten har nyligen redovisat en studie av framtida möjligheter till ömsesidigt förstärkande – dvs effektiviserande – samarbete med Norge och vi kommer på motsvarande sätt att se på möjligheterna till ökat samarbete med Finland.”

En önskedröm….

Det här tycker jag att Försvarsdepartementet skall föra upp på en lista och bocka av så snabbt som möjligt (helst i en mer genomtänkt ordning än nedan):

1. Besluta om hur den i budgetpropositinen aviserade ”genomförandegruppen” skall samverka med Försvarsberedningen. Helst genom att Försvarsberedningen, efter den säkerhetspolitiska rapport som publiceras vid månadsskiftet nov-okt, får ett nytt uppdrag att koka ner Försvarsmaktens perspektivplanering och ett brett politiskt samförstånd kring mål, operativa krav och ett antal vägval i strategiskt avgörande frågor, bl.a. personalförsörjning (genom att få till sig den kommande pliktutredningens resultat – vilket måste komma i närtid men den är inte tillsatt ännu!-, insatsorganisationen, beredskapssystemet, utbildningssystemet, materielplaneringen, den internationella ambitionsnivån, anmälningar till internationella styrkeregister…

Detta kan i sin tur ligga till grund för ett större sammanhållet omtag i samband med budgeten nästa år, naturligtvis i en särskild proposition. Detta föregås av att beredningens säkerhetspolitiska rapport och de slutsatser som dras av den föreläggs riksdagen under våren 08, så att man börjar i rätt ände inför fortsättningen till hösten.

2. Den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren, måste fasas ihop med det övriga arbetet. Man kan t.ex. snegla mot Norges motsvarighet, om inspiration behövs kring hur man vill, eller inte vill, göra.

3. Den strategi för internationella civila och militära insatser som skall komma under hösten, måste behandlas i en bred politisk krets för att uppnå legitimitet och för att undvika strid i frågor som förtjänar en så bred uppslutning i riksdagen som möjligt. Strategin måste ocks fasas ihop med det övriga arbetet, om den nu skall få reell betydelse för utformningen av berörda myndigheter (och det utgår jag ifrån är meningen). Slutsatserna av denna strategi bör, i alla fall i den bästa av världar, fasas in i Försvarsmaktens perspektivplanering.
4. Försvarsmakten måste få tydliga inriktningsdirektiv inför del tre i perspektivplaneringen. Här kan man inte vila på hanen, det måste ske nu, om Försvarsmakten skall kunna lämna något som är användbart i den fortsatta processen och det krävs ett politiskt ansvarstagande för detta.
Det är många processer igång samtidigt just nu inom försvarsområdet. Jag är orolig för att den ena handen inte vet vad den andra gör (utöver att saker och ting kommer i fel ordning samt att det inte ges några tydliga direktiv till Försvarsmakten) och att resultatet blir ryckigt, ogenomtänkt och fragmentiserat. Det förefaller som, i alla fall från en utomstående betraktare, att ingen har överblick och tar kommandot över processerna så att det fogas ihop till en genomtänkt helhet.

Om man inte har en idé om vad man vill uppnå och hur slutresultat bör se ut, ja då åker man slalom i strukturerna och vägen mot målet blir både lång, dyr och i vissa fall kontraproduktiv.

En ny minister har chansen att ta fram ett vitt papper och göra en omstart. Och i det här fallet bör det vara en rivstart och en omstart på samma gång.

Är säkrast alltid säkrast?

Försvarsmakten meddelar att leveransen av helikoptrar till Nordic Battlegroup har försenats.

NBG:s helikopterenhet består av sex medeltunga helikoptrar, två HKP 10 och fyra HKP 4. Det är de två helikoptrarna av typen HKP 10 (utrustade för medicinsk vård) som kommer att försenas pg.a. att ytterligare problem, utöver de tidigare kända förseningarna vid modifieringen, nu har tillstött hos leverantören.

– Det är allvarligt, men kommer inte att innebära några ökade risker för soldaterna. Vi får istället anpassa styrkans uppgifter, säger Leif Nylander, chef för Försvarsmaktens materielproduktion.

Också HKP 4 kan nämligen användas för transport av skadade soldater, men den har begränsningar vad det gäller att verka i förhöjd hotmiljö.

– NBG står inte och faller med två helikoptrar. Däremot blir förutsättningarna förändrade, och vi kan tvingas anpassa styrkans uppgifter för att det här läget inte ska innebära ökade risker, säger Leif Nylander.

Frågan hur dessa begränsningar ser ut, och vad det innebär, infinner sig omgående. Det är ju inte alldeles säkert att de mest påbyggda hkp alltid är säkrast, eftersom de blir tyngre, mer långsamma och inte har lika lång gångtid. Jag söker någon internationell jämförelse över hur det ser ut på fältet vad gäller säkerhet.

Är de säkraste helikoptrarna verkligen alltid de säkraste, när det väl kommer till kritan?

Heja Norge och Sverige!

Idag lämnar Norges försvarschef Sverre Diesen och Sveriges ÖB Håkan Syrén över en studie, till respektive regering, som gemensamt har tagits fram kring samarbetsmöjligheter länderna emellan.

På Försvarsmaktens hemsida kan man läsa att fokus har varit att göra så mycket som möjligt tillsammans inom förbandsproduktionen, materielanskaffning, underhåll och utbildning/övning. På det sättet skapas över tiden allt större likhet inom olika system och förband. Detta ger samordningsvinster och kostnadseffektivitet.

Syrén och Diesen skriver på DN-debatt att samarbetet kommer att ställa stora krav på nytänkande:

”Det stärkta samarbete vi nu föreslår innebär ett genombrott för en ny samarbetsmodell, som delvis ställer gamla suveränitetsreflexer på huvudet. Det ställer stora krav på nytänkande såväl inom våra försvarsmakter som på politiskt håll”.

Precis just så. Fast också enligt min mening inom stödmyndigheterna och förhoppningvis också på det civil-militära planet i samband med internationella insatser. Och förhoppningvis inte bara på materielsidan – i synnerhet inte när man i artikeln talar om nya ubåtar och stridsvagnar.

Det är en efterlängtad studie, både från militärt och politiskt håll. I alla fall är den efterlängtad tills dess att slutsatserna skall börja implementeras. Tro mig, då kommer det knaka och gnissla både inom Försvarsmakten och i den politiska debatten. För om man skall samarbeta, och inte bara det utan faktiskt samordna på ”riktigt”, då blir det ju konkreta effekter och ett givande och tagande skall till.

Gnisslar görs det redan inom Vänstern. Lars Ohly säger till SvD att han är tveksam till ett försvarssamrabete med Norge:

”Det är oroväckande att vi knyts ännu närmare Nato, snarare borde vi stärka vår alliansfrihet med tanke på militära EU-samarbeten”. Ohly ser förslaget som ytterligare ett steg mot ett svenskt Natomedlemsskap: ”Vi har ju en regering som på sikt vill gå med i Nato. Det här förslaget gör mig mycket bekymrad”.

Svenska Dagbladets Mikael Holmström menar också att samarbetet, inte formellt men i praktiken, är ett steg närmare Natomedlemsskap.

Försvarsministern ser det på ett annat sätt. På frågan om detta är steg i riktning mot ett svenskt medlemsskap, svarar han såhär:

”Så tycker jag inte att man ska tolka det. Sverige har redan i dag militära samarbeten med andra Natoländer som till exempel Estland, så jag ser ingen direkt Natokoppling här. Vi samarbetar med flera länder som valt olika säkerhetspolitiska lösningar och det kommer vi att fortsätta med, säger Mikael Odenberg till SvD.

Jag är benägen att hålla med Odenberg. Natostandard är redan införd när det gäller nya materielprojekt, så det är inget nytt i och med detta samarbete. Det rör sig heller inte om en gemensam planläggning för att möta invasioner eller liknande, mellan Sverige och Nato. Inga nya ömsesidiga försvarsgarantier är givna.

Jag tror inte det finns någon debatt i Norge om att man borde avstå samarbete med Sverige eftersom Sverige är ett EU-land. Ohly lyfter inte att det är bra med samarbete med Norge eftersom de står utanför EU, när han själv tar upp det militära samarbetet inom EU.

Det blir väldigt intressant att läsa Vänserpartiets kommande budgetmotion! De vill utbilda 10 000 värnpliktiga och de vill inte att Sverige skall rationalisera Försvarsmakten bl.a. genom samarbete med Norge. Frågan är hur vänstrn skulle ställa sig till ett operativt samarbete med EU-landet Finland, kanske till och med en gemensam Östersjömarin, för övervakning av Östersjön?

I Vänsterns värld måste regementen öppnas på nytt, Försvarsmakten skall klara och göra allt själv, men utan pengar. Jag måste säga att jag har svårt att se den röda tråden i Vänsterns försvarspolitik. Vad är det man vill, respektive inte vill, att Försvarsmakten skall göra? Med vem? Och vem får man inte samarbeta med? Hur mycket skall allt detta i sin tur få kosta?

En liknande studie, men med vår granne i Öster, bör nu genomföras skyndsamt. Förmodligen finns det en del att göra gemensamt med Danmark också.

å än slank de dit…

Samtidigt som SVT:s Rapport redogör för hur besparingarna inom försvaret (troligtvis) kommer att hämtas hem är det intressant att betrakta när olika inspel om försvarsekonomin har kommit från Försvarsmakten.

Den 27 augusti kom Försvarsmaktens besked om att myndigheten genomför begränsningar i sina materielbeställningar. Orsaken sades vara ”det osäkra läge som uppstått i samband med diskussioner kring budgetpropositionen”.
Det är ju i och för sig rimligt, så att man inte sätter signaturen under ett kontrakt som i samma stund sågas på en annan plats i Stockholmstrakten.

Men idag, den 28 augusti, lägger man till att förbanden måste spara omkring 180 miljoner kronor för att klara de ekonomiska ramarna för 2007. ”Det ekonomiska läget i Försvarsmakten är mycket ansträngt”, säger Göran Mårtensson, chef för förbandsproduktionen.

Den 15 augusti presenterades Försvarsmaktens delårsrapport på följande sätt:

”Försvarsmaktens redovisning för första halvåret visar att verksamheten löper planenligt. Även det ekonomiska utfallet följer prognoserna för året.”
Lennart Olsen, var är du?

För få- och för många!

I Försvarsmaktens dagsfärska delårsredovisning kan man bland annat läsa att planerad personalvolym för yrkesofficerare för 2007 är ca. 9 600 individer totalt i Försvarsmakten. Utfallet per 2007-06-30 blev 9 955 yrkesofficerare. Därmed är differensen + 355 officerare.

Det är lite intressant att lägga denna information -som presenteras på hemsidan under rubriken ”Personalminskningar fortsätter”- vid sidan av vad som sades så sent som för fem dagar sedan (mina kursiv.):

”Inför 2008 har Försvarsmakten tvingats reducera antalet värnpliktiga. Inskrivningsbesluten ändras för omkring 600 personer. Brist på befäl gör att Försvarsmakten inte kan garantera de värnpliktiga en säker och kvalitativ utbildning. Lars Norrström utesluter inte att det ansträngda personalläget också kan ha haft betydelse för avgångarna under det gångna utbildningsåret.- Brister i utbildningens kvalitet beroende på för få befäl kan vara en av flera faktorer som spelat in.”

I delårsredovisningen skriver man också att ”Försvarsmakten utreder för närvarande möjligheterna att öka antalet yrkesofficerare i närtid.”

Slutsatsen måste vara att det är ”fel” personer som har lämnat Försvarsmakten. En annan slutsats kan vara att man måste använda personalen lite mer flexibelt. Det kan inte vara vattentäta skott mellan att ha uppnått en viss grad och utbildningsorganisationen.

Uppdatering I: Försvarsmakten har nu bytt rubrik från ”Personalminskningar fortsätter” till ”Fjolårets besparingar kan nu användas”

Uppdatering II: Svd (TT) skriver om delårsredovisningen här.