Kategori: Försvarsdepartementet

"Lugnet" före stormen

Igår lämnade Försvarsmakten (FM) sitt ” fördjupade underlag avseende ledning, logistik och grundorganisation m.m.” till regeringen. Redovisningen utgår från slutrapport efter perspektivstudien 2005-2007 ”Ett hållbart försvar för framtida säkerhet” till regeringen samt Försvarsmaktens kompletteringar till budgetunderlag för 2009 från den 15 maj 2008.

I missivet Skriver FM följande om det ekonomiska läget:
”Den försvarspolitiska inriktningen 2004 innebar en anslagsminskning om 3 miljarder kronor per år. De fortsatta och aviserade ekonomiska reduceringarna om ytterligare 3-4 miljarder per år medför att Försvarsmakten befinner sig i en mycket allvarlig ekonomisk situation. Med de tilldelade totala anslagen och beslutad fördelning mellan anslagen kan situationen beskrivas i form av en strukturell obalans. Försvarsmakten finner anledning att särskilt understryka vikten av att se till helheten – den rådande obalansen inom anslagspost 6.1.1, Förbandsverksamhet och beredskap, och den identifierade obalansen mellan föreslagen insatsorganisation och förmåga att inom anslag 6.2, Materiel och anläggningar, materielförsörja densamma långsiktigt. Denna obalans ställer krav på snara och omfattande åtgärder för att återställa balans mellan uppgifter, verksamhet och resurser långsiktigt.”

Vidare konstaterar FM:
”De åtgärder och förslag som framgår av redovisningen är förknippade med risker som är svåra att bedöma utan fördjupade analyser. Dessa berör bland annat utvecklingen av personalförsörjningssystemet och risken för kompetensförluster i samband med den föreslagna och nödvändiga omstruktureringen av främst grundorganisationen. Försvarsmakten kan mot bakgrund av detta och med de osäkerheter som nämnts ovan inte med säkerhet anmäla att myndigheten de närmaste åren kan leverera efterfrågad effekt.”

I huvuddokumentet anger FM fyra alternativ som har tagits fram gällande logistik- och materielproduktion:

− En variant av den norska organisation Forsvarets Logistikorganisation (FLO). Alternativet innebär i princip att FMV till sina huvuddelar integreras i Försvarsmakten.
− En förstärkt logistik- och materielledning i Högkvarteret plus en tjänsteområdesorienterad stödorganisation. Detta skapas genom omstrukturering inom Försvarsmakten och att delar av dagens FMV överförs till Försvarsmakten. Kvarvarande delar av FMV kvarstår i egen myndighet utanför Försvarsmakten.
− Koncentrering av logistik- och materieltjänsten till en ny utvecklad stödmyndighet, utan-för Försvarsmakten, baserad på dagens FMV, delar av Högkvarteret, FMLOG, delar av andra förband ur Försvarsmakten samt eventuellt delar av FORTV och FOI.
− En variant av den danska organisationen Forsvarets Materieltjeneste (FMT).”
Försvarsmakten meddelar att man återkommer i september med ett fördjupat underlag avseende de olika alternativen inför regeringens ställningstagande. Samtliga alternativ, vilka är inklusive de besparingar som angivits i det kompletterande budgetunderlaget den 15 maj 2008, förutsätter att regeringen beslutar om en översyn av ansvarsfördelningen mellan Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsinstitut och Fortifikationsverket.

Den där översynen är helt överflödig. Jag hoppas inte regeringen kommer lägga tid och kraft på det. Försvarsberedningen har nämligen i politisk enighet, i sin rapport från fredagen den 13:e lämnat följande förslag, som innebär att behovet av översyn övergår till någon form av utredning om hur detta skall genomföras:

”För FMV innebär den fortsatta implementeringen av materielförsörjningsstrategin att dagens organisation behöver renodlas till en organisation för anskaffning av materiel. Tekniskt ansvar för levererad materiel och systemkompetens bör överföras till Försvarsmakten och till industrin. Strävan ska vara att FMV, på de områden där ambitionen inte är att kunna utveckla, först och främst ska besitta generella kompetenser för anskaffning. Marknads-, beställnings-, förhandlings- och inköpskompetens bör förstärkas.”

Och vidare: ”Som en konsekvens av den omfattande omstruktureringen av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsinstitut och Totalförsvarets pliktverk som föreslås i denna rapport, bör kvarvarande och relevant verksamhet, på några års sikt, kunna integreras i en ny samlad myndighet. I samband med detta bör också en separat avvecklingsorganisation bildas.”

När det gäller personalförsörjning redovisar FM en beskrivning som skall utvecklas ytterligare i det underlag som lämnas till regeringen i september. I gårdagens underlag beräknas behovet av yrkesofficerare (YO) och planerar för att tillgången på YO är minst 7 400 ÅAK för anslaget 6.1 från och med 1 januari år 2010. Detta är 1 300 färre än det bedömda läget för år 2009 (tidigare plan).

Till detta kommer att FM på grund av personalförsörjningsansvar vid andra myndigheter samt behovet att ”kompetensförsörja eget kompetensområde”, har behov av ett större antal yrkesofficerare än de ÅAK som belastar anslaget 6.1. ”Det totala behovet av yrkesofficerare bedöms till minst 8 700 st för år 2014.”

Försvarsberedningen skriver bl.a. följande om YO i sin rapport:
” Dagens officerssystem är fortfarande i allt för stor utsträckning anpassat efter mobiliseringsförsvarets behov och struktur samt tidigare befälsordning. Detta innebär att det finns en rad obalanser. Åldersstruktur och fördelningen mellan högre och lägre officerare är de största problemen. Detta måste avhjälpas genom aktiva åtgärder.
Införandet av ett tvåbefälssystem är ett viktigt led i ökningen av försvarets användbarhet. Balansen mellan officerare, specialistbefäl och soldater måste noga övervägas. Likaså bör övergångsfasen till det nya tvådelade befälssystemet och införandet av heltidsanställda och kontraktsanställda soldater göras så kort som möjligt genom aktiva åtgärder. Antalet officerare måste stå i proportion till insatsorganisationens behov och antalet soldater.”

När det gäller Reservofficerare skriver beredningen att ”Reservofficerssystemet ska utvecklas då det är ett rationellt och effektivt sätt att förse insatsorganisationen med officerskompetens. Reservofficerskategorin ska utgöras av både officerare och specialistbefäl samt av officerare med särskild civil kompetens (till exempel läkare och jurister). Utbildningen av reservofficerare ska återupptas.”

Här finns det en avsevärd skillnad gentemot FM:s underlag, där man skriver:

”Tidigare genomförda strukturrationaliseringar med ambitionsminskningar har inte haft effekten att antalet RO minskat i takt med att organisation och uppgifter förändrats.
Nu föreslagna strukturella förändringar av grund- och insatsorganisation innebär ett minskat behov av RO . Försvarsmakten planerar för att reducera antalet RO med ca 6 000 st.”
Inom området Soldater och sjömän innebär FM:s planering att en soldatreform antas införas från den 1 januari 2010. Reformen motiveras genom kravet på tillgänglighet, professionalism och insats- samt bered-skapskrav främst för internationell verksamhet.

Försvarsmakten har genomfört en analys av behovet som utgått från:

”− Krav på tillgänglighet för att upprätthålla regional stabilitet inklusive övervakning av territoriet och förmåga att avvisa kränkningar.
− Behov av kompetenser för insatser internationellt och nationellt.
− Behov av att bemanna samtliga system i föreslagen insatsorganisation så att de fortsatt kan utvecklas och nyttjas.”

Vidare skriver FM: ”Som ett sista steg har det analyserade behovet kontrollerats mot regeringens ambition för internationella insatser. Försvarsmakten gör därmed bedömningen att det krävs minst 6 000 anställda heltidstjänstgörande soldater och 20 000 deltidstjänstgörande soldater och sjömän samt 12 000 hemvärnsmän (inklusive 4 000 med ”frivilligavtal”) för att tillsammans med officerare vid insatsförband säkerställa ovan angiven ambition. Redovisat antal är ett minimum.”

(Försvarsberedningen har, utgående från de jämförelser vi gjort av andra länder och ekonomiska förutsättningar, bedömt att insatsförbanden totalt kommer att omfatta ca 20-25 000 personer plus de nationella skyddsstryrkorna.)
Vidare skriver FM att målgruppen för inflödet av militär personal antas utgöra ålderskategorin 18-27 år med genomförd utbildning motsvarande gymnasienivå. ”Detta innebär att marknadsföring av Försvarsmakten som en attraktiv arbetsgivare påbörjas i skiftet mellan grund- och gymnasieskola.”
Glöm det. Om man måste vara 20 år för att gå på Systemet kan man inte vara 18 år när man rekryteras till soldat. Dessutom, när det gäller det där med marknadsföring från 15 års ålder, finns det internationella konventioner som reglerar det.

Försvarsmakten verkar också ha genomgått en tillnyktring när det gäller viktningen heltidsanställda/kontraktsanställda (med kontrakt likande dagens reservofficerare). FM skriver:

”Den militärt anställda och heltidstjänstgörande personalen (samtliga yrkesofficerare, tjänstgörande reservofficerare och anställda soldater) är drygt 30 % av totalvolymen.” Men jag tror man både bör och skall skruva den tyngdpunkten ytterligare, med färre heltidsanställda och fler kontraktsanställda, i enlighet med beredningens avvägningar.

FM:s underlag för inte fram några nya grundorganisatoriska reduceringsförslag. Men en intressant vink om hur tankarna går på Lidingövägen är följande skrivning:

”Nyttjandet utgår från att förbanden förvaltas, produceras och stöds av en grundorganisation. Denna kan antingen utgöras av dagens system med regementen, flottiljer, centra, skolor och baser eller utvecklas till regioner. (…) Gemensamt behöver dessa förbandsdelar (StF, FLB och HV), samordnat av chefen för grundorganisationsenheten, genomföra åtgärder för att höja attraktionen. Detta arbete och rekryteringsarbete bör kopplas mot en geografisk region. Detta syftar till att optimera rekryteringseffekten genom synlighet i samhället och därmed nå en hög attraktion och en viss samhällsförankring. Gemensamt deltagande i informations- och marknadsföringsåtgärder bedöms ge ett högre resultat än andra alternativ. Regionen kan vara stor och är inte den enda rekryteringsmöjligheten. Regionen bör även omfatta avvecklingsåtgärder i form av avtal/samarbete med större arbetsgivare, samarbeten med skolor, universitet och utbildningsföretag m.m.”

Nu gäller det för försvarsdepartementet att få till en, efter rådande omständigheter, så ordnad process som möjligt. Första steget blir att ge Försvarsmakten planeringsanvisningar inför det underlag som skall lämnas i september. Nu har man fått ett viktigt bidrag i form av Försvarsberedningens rapport. Man bör pressa sig till det yttersta inom försvarsdepartementet nu, för att så snabbt som möjligt kunna lämna anvisningarna till FM. Snart bryter ju semestrarna ut. Sedan är det strax september. Och i september är det inte långt till propositionen i december.

Och just nu råder egentligen bara lugnet före stormen…

Mitt i prick?

Det börjar bli ont om tid för alla de propositioner och skrivelser som är aviserade att behandlas av riksdagen under våren. Men på Försvarsdepartementet råder ett skenbart lugn. Sedan den 10 mars verkar, av den externa kommunikationen att döma, inget ha hänt. Det råder ett skenbart lugn eftersom det ligger en slags dementi uppe, för att bemöta Mikael Homströms artikel om Tchad-turerna i SvD den 8 mars. Ganska många dagar sedan. Det kan bara betyda att den visste var den tog.

Apropå stuprör eller hängrännor…

I april 2008 kommer Krisberedskapsmyndigheten (KBM) för fjärde året i rad att presentera en hot- och riskrapport.

Redan nu ger KBM en försmak, med outtalad adress till försvarsdepartementet och det arbete som där pågår med vårens proposition:

”De hot- och risker som presenteras i rapporten är sådana som kan komma att få konsekvenser för hela eller delar av samhället och kräver en tvärsektoriell samverkan, en samverkan som spänner över många olika verksamheter och ansvarsområden och bottnar i ansvarstagande och förberedelser i vår vardag. (…) Svensk krisberedskap måste behandlas i ett såväl tvärsektoriellt som gränsöverskridande perspektiv. Detta ställer höga krav på samordning och samverkan mellan olika verksamhetsnivåer och beslutsnivåer, nationellt och internationellt”.

Ett av de hot som KBM lyfter i rapporten är konsekvenser av klimatförändringarna:

”Ökade temperaturer och ökad frekvens av extrema natur- och väderfenomen som t.ex. översvämningar, kan medföra omfattande påfrestningar på stora delar av den samhällsviktiga infrastrukturen t.ex. transporter, elförsörjning, telekommunikationer, IT, vattenförsörjning och avloppssystem”.

Det vore inte speciellt bra -för vare sig regeringen eller krishanteringsfrågan- om det ligger en rapport från KBM med detta kraftfulla perspektiv på samordning, samverkan och med tvärsektoriell utgångspunkt (hängrännor), samtidigt som det kommer en proposition från regeringen som i skrivande stund riskerar att ha ett helt annat perspektiv (stuprör).

Tillfälligt avbrott?

Det framstår som om det är stopp i systemet på Försvarsdepartementet. Eller så är det ett sådant hemlighetsmakeri att saker händer, men det kommer inte ut. Lika illa oavsett, tycker jag. Det jäser av frustration på många håll just nu.

Pliktutredningen är fortfarande inte tillsatt. Är det ordförandefrågan som bromsar upp det hela? (Anm. Strategiskt borde det bli en centerpartist)

Noll information finns att tillgå om den i budgetpropositinen aviserade ”genomförandegruppen”, som skall hämta hem de aviserade besparingarna (personer, tidsförhållanden, konkret uppdrag?!). Inte heller några besked om hur denna genomförandegrupp skall förhålla sig till den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren. Ingen ny information finns att tillgå kring de i budgetpropositionen aviserade besparingarna, och det faktum att de uppräknade materielprojekt som föreslås avbrytas, inte uppgår till en bråkdel av de pengar man vill hämta hem. Och när det gäller Försvarsmaktens del tre i perspektivplaneringen, som redan borde ha presenterats, är det alldeles tyst.

På måndag blir det försvarsdebatt i riksdagen. Försvarsutskottets budgetbetänkade debatteras (det har ännu inte publicerats). Då är försvarsministern med. Det ryktas också om att Tolgfors skall vara med i Ekots lördagintervju. Om det är riktigt, så är det två tillfällen i närtid där försvarsministern har tillfälle att ge lite besked om sakernas tillstånd.
Uppdatering: Nu är det inget rykte längre, utan ett faktum: Tolgfors utsätts för Ekots lördagsintervju.

Avundsjuk på utskottsledamöter

Det finns tillfällen när man mer än annars önskar att riksdagens utskottssammanträden vore öppna för allmänheten. Idag är ett sådant tillfälle.

Försvarsutskottet har en föredragningslista som inte lämnar något övrigt att önska.

Först en dagning av Försvarsmakten om EU:s föreståendeförsvarschefsmöte (CHOD). Sedan blir det pulshöjning när Statsrådsberedningen informerar om regeringens och Regeringskansliets jour- och krishanteringssystem. Och som grädde på moset kommer Försvarsdepartementet för att redovisa Försvarsmaktens reviderade materielplan.

I underlaget inför mötet återfinns en PM om ”Parlamentariskt inflytande över försvarsmaterielanskaffning”. Gissningsvis kan man där läsa om vad utskottet har uttalat (och riksdagen bslutat) genom åren när det gäller möjlighet till formellt beslutsfattande, insyn och transparens i materielprocessen. Det är en lång lista.
En lämplig fråga att ta upp med Försvarsdepartementet under dragningen är ju, mot bakgrund av alla dessa riksdagsbeställningar, hur man måste formulera sig så att besluten når fram?

En önskedröm….

Det här tycker jag att Försvarsdepartementet skall föra upp på en lista och bocka av så snabbt som möjligt (helst i en mer genomtänkt ordning än nedan):

1. Besluta om hur den i budgetpropositinen aviserade ”genomförandegruppen” skall samverka med Försvarsberedningen. Helst genom att Försvarsberedningen, efter den säkerhetspolitiska rapport som publiceras vid månadsskiftet nov-okt, får ett nytt uppdrag att koka ner Försvarsmaktens perspektivplanering och ett brett politiskt samförstånd kring mål, operativa krav och ett antal vägval i strategiskt avgörande frågor, bl.a. personalförsörjning (genom att få till sig den kommande pliktutredningens resultat – vilket måste komma i närtid men den är inte tillsatt ännu!-, insatsorganisationen, beredskapssystemet, utbildningssystemet, materielplaneringen, den internationella ambitionsnivån, anmälningar till internationella styrkeregister…

Detta kan i sin tur ligga till grund för ett större sammanhållet omtag i samband med budgeten nästa år, naturligtvis i en särskild proposition. Detta föregås av att beredningens säkerhetspolitiska rapport och de slutsatser som dras av den föreläggs riksdagen under våren 08, så att man börjar i rätt ände inför fortsättningen till hösten.

2. Den aviserade materielförsörjningsstrategin, som skall komma under våren, måste fasas ihop med det övriga arbetet. Man kan t.ex. snegla mot Norges motsvarighet, om inspiration behövs kring hur man vill, eller inte vill, göra.

3. Den strategi för internationella civila och militära insatser som skall komma under hösten, måste behandlas i en bred politisk krets för att uppnå legitimitet och för att undvika strid i frågor som förtjänar en så bred uppslutning i riksdagen som möjligt. Strategin måste ocks fasas ihop med det övriga arbetet, om den nu skall få reell betydelse för utformningen av berörda myndigheter (och det utgår jag ifrån är meningen). Slutsatserna av denna strategi bör, i alla fall i den bästa av världar, fasas in i Försvarsmaktens perspektivplanering.
4. Försvarsmakten måste få tydliga inriktningsdirektiv inför del tre i perspektivplaneringen. Här kan man inte vila på hanen, det måste ske nu, om Försvarsmakten skall kunna lämna något som är användbart i den fortsatta processen och det krävs ett politiskt ansvarstagande för detta.
Det är många processer igång samtidigt just nu inom försvarsområdet. Jag är orolig för att den ena handen inte vet vad den andra gör (utöver att saker och ting kommer i fel ordning samt att det inte ges några tydliga direktiv till Försvarsmakten) och att resultatet blir ryckigt, ogenomtänkt och fragmentiserat. Det förefaller som, i alla fall från en utomstående betraktare, att ingen har överblick och tar kommandot över processerna så att det fogas ihop till en genomtänkt helhet.

Om man inte har en idé om vad man vill uppnå och hur slutresultat bör se ut, ja då åker man slalom i strukturerna och vägen mot målet blir både lång, dyr och i vissa fall kontraproduktiv.

En ny minister har chansen att ta fram ett vitt papper och göra en omstart. Och i det här fallet bör det vara en rivstart och en omstart på samma gång.

Budgetpropositionen

I Försvarsdepartementets informationsutskick, som sägs beskriva nyheterna i dagens budgetproposition, presenteras en hel del som redan antingen är beslutat eller aviserat tidigare år. T.ex. följande:

  • ”Det militära engagemanget ska öka med en dubblering av utlandsstyrkans förmåga och fortsatta satsningar på internationella insatser.”
  • ”Under första halvåret 2008 kommer den nordiska stridsgruppen att ha beredskap att sättas in med kort förvarning.”
  • ”För att förstärka arbetet mot olyckor och kriser planeras en ny, samlad myndighet för detta. Regeringen gör bedömningen att nuvarande ansvarsfördelning, myndighetsstruktur och organisatoriska uppdelning bör ändras och en ny myndighet inom politikområdet Samhällets krisberedskap bör inrättas.”
  • ”Regeringen kommer att tillsätta en pliktutredning.”

Besparingarna är ju också kända, men det som är helt nytt är att regeringen i en budgetproposition skriver ut vad som inte skall köpas. Det står också klart att det blir en genomförandegrupp under Försvarsdepartementets ledning som får uppgiften att redovisa hur en utgiftsminskning med sammantaget i storleksordningen 3-4 miljarder kronor i nivå kan uppnås. Detta inklusive nu aviserade besparingar.

Apropå tidigare diskussioner om Försvarsberedningens roll och säkerhetspolitikens genomslag i Borgs besparingar, står det i finansplanen att ”Arbetsgruppen ska beakta den rapport med säkerhetspolitisk bedömning som Försvarsberedningen väntas lämna till regeringen den 30 november 2007 samt Försvarsmaktens kommande perspektivstudie.” Det står också att ”Minskningen av materielanslaget ska ske på ett sätt som är förenligt med riksdagens försvars-politiska inriktningsbeslut.”

Ordet ”beakta” kan man ju tolka lite hur som helst. ”Ligga till grund för” hade varit en mer lugnande formulering. Men jag väljer att, i kombination med Försvarsministerns besked till beredningens ledamöter om att vår roll och uppgift är densamma som förut, tolka det så att det är meningsfullt att sitta i Försvarsberedningen och även fortsatt försöka koppla ihop ekonomi med mål, ambitionsnivå och säkerhetspolitik.

Fortsättningen i finansplanen är även den värd att notera:

”Ett fullföljande av intentionen att anpassa materielförsörjningen till insatsförsvarets förutsättningar ger vid handen att även verksamheter som stödjer materielförsörjningen behöver förändras. Med en lägre andel utvecklingsprojekt kan det finnas anledning att ytterligare minska den administration som är kopplad till materielförsörjningen. Detta eftersom direktanskaffning ur planerings- och styrningssynpunkt bedöms vara mindre krävande än egen utveckling av materiel. På samma sätt kan en lägre andel utveckling också motivera en lägre andel materielnära forskning och teknikutveckling.”

Ser vi här inledningen till vad som kan bli ett avskaffande av FMV? I så fall är det bra. Det som behövs kan istället flyttas in i HKV.

Vidare står det: ”Regeringen bedömer att det finns ytterligare möjligheter att effektivisera den så kallade försvarsförvaltningen, dvs. de verksamheter som på olika sätt stödjer Försvarsmaktens kärnverksamhet. Mycket har gjorts inom detta område och ännu har inte genomförandet av alla åtgärder fått full effekt. Regeringen bedömer dock att det finns anledning för genomförandegruppen att se över även försvarsförvaltningen.”

Sedan kommer det som kanske är alldeles särskilt intressant:

”Beroende på vilka krav som ställs på Försvarsmakten uppstår olika behov av materiel. Genomförandegruppens uppgift att föreslå en effektivare materielförsörjning kan därför inte frikopplas från frågan om vilka krav på operativ förmåga som ställs på Försvarsmakten.
Genomförandegruppen kommer således att ges ett brett uppdrag, i syfte att skapa tillräckligt beslutsunderlag för den närmare utformning av en fortsatt effektivisering av försvaret. Regeringen avser således, i kommande budgetförslag, att återkomma till riksdagen i dessa frågor.”

Därmed kommer vi in på Försvarsberedningens roll igen. Det är naturligtvis så, att man inte kan betrakta försvarsmaterielfrågor isolerat från operativ förmåga. Man måste börja med vilka krav man ställer på vad man skall klara. Men är det en genomförandegrupp som skall ta fram detta? En tjänstemannagrupp? Vi har haft tjänstemannagrupper som har tagit fram beslutsunderlag för grundorganisationen, men hittills har vi haft kommittéer eller beredningar till grunderna för verkamheten. Frågan infinner sig genast hur denna genomförandegrupp skall sättas samman och hur den fungerar i relation till Försvarsberedningen?

Positiva nyheter (och en man bör se upp med):

”Försvarsmakten bör ha ett system för förbandsrotation för utlandsstyrkan som är både ändamålsenligt och flexibelt. Försvarsmakten bör se över det nuvarande systemet för rotation av förband i utlandsstyrkan.”

”Det föreligger därför endast begränsad överensstämmelse mellan insatsförband och de
förband som genomför internationella insatser. Som en följd av regeringens vilja att öka förmågan till internationella insatser, inte minst snabbinsatsförmågan, bedöms framöver ett större antal soldater än idag att vara anställda eller ha tecknat beredskapskontrakt. Detta bör enligt regeringen också leda till att flera förband kan användas för att lösa såväl internationella som nationella uppgifter.”

”Detta innebär att en prioriterad uppgift för samtliga stridskrafter ska vara att utveckla förmågan att stödja och genomföra operationer med markoperativ tyngdpunkt.”
(Jag är osäker på hur detta ska tolkas, men om man tolkar det positivt kan detta kanske vara början till en prioritering av markförband i internationella insatser.)

”Regeringen har inte tagit ställning i fråga omanskaffning av luftvärnsrobot till Visbykorvetterna.”
(Lägg ner!)

”I sak delar regeringen flera av Försvarsmaktens argument för att införa en befälsordning som liknar de tvåbefälssystem som flertalet andra länder har. En sådan förändring är dock så genomgripande att den enligt regeringen inte är möjlig att genomföra utan ett remissbehandlat beslutsunderlag där bl.a. företrädare för de anställda getts möjlighet att påverka innehållet. Regeringen avser att se över befälsordningen och återkomma till riksdagen med en redovisning av översynen och med de eventuella förslag till riksdagsbeslut som kan visa sig vara lämpliga.”
(Gör det skyndsamt, bra att det är klart uttalat att man står bakom tanken på att införa ett tvåbefälssystem.)

”Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att regeringen under 2008 får besluta om
utveckling och anskaffning av nedan angivna materielsystem och i övrigt får fatta nödvändiga beslut beroende på oförutsedda förändrade förutsättningar:
– Stridsledningssystem (GC2F)
– Taktisk obemannad flygfarkost (TUAV)”
(Meningen om att regeringen skall få fatta nödvändiga beslut om något oförutsett inträffar, riskerar att ställa riksdagen inför fullbordat faktum. Liknande försök till gummiparagrafer har gjorts tidigare, här göller det för Försvarsutskottet att se upp!)

”Följande objekt återstår bl.a, enligt Försvarsmaktens planering, att beställa under 2007:
– anskaffning av utbildningscenter för hkp14
– fortsatt anskaffning av materiel till ITförsvarsförband
– utveckling av radar till JAS 39 Gripen
– utveckling och anskaffning av gemensamt
taktiskt radiosystem (GTRS)
– anskaffning av artillerigranat (Excalibur)
– anskaffning av gemensamt ledningssystem (SWECCIS)
– luftvärnsrobot till korvett typ Visby
– konstruktionsfas nästa generations ubåt (NGU)”
(Även dessa projekt bör omprövas, nu när några regeringsbeslut ännu inte är fattade. Både luftvärnsrobot till Visby och NGU bör granskas igen medan tid är.)