Kategori: försvarspolitik
Opposition närmast överflödig…
Försvarsberedningen är på resande fot. Vi har varit i Ryssland (St Petersburg), har nyss landat i Oslo och skall vidare till Kirkenäs, Helsingfors och de Baltiska länderna. Fokus på utvecklingen i närområdet, Arktis, samarbetsmöjligheter och östersjösamarbete. Men också tid för intensiva överläggningar om den rapport som lämnas i juni. Det är bra att åka från Stockholm och den möjlighet det innebär att utnyttja all tid kring mat, transporter samt att strunta i en och annan natts sömn för att hinna gå till botten med svåra frågeställningar.
Någon undrade om det inte är jobbigt att åka från Sverige och den brinnande försvarspolitiska debatten? Inte alls. Jag kan bara konstatera att det tvärt om är ett lämpligt läge för i alla fall oppositionen att vara på resande fot. Med en sådan sammanhållning i alliansen behöver ju inte oppositionen bedriva någon opposition. Det klarar man så bra själv, inom regeringspartierna så…
Några mediala klipp som illustrerar detta:
Dagens Brännpunkt gör alla kommentarer överflödiga.
I en artikel i SvD säger t.ex. Else-Marie Lindgren (kd) att det ”vore värdefullt om regeringen gjorde ett omtag, så att vi kan skjuta till medel från materielanslaget till driftsanslaget” och centerns Staffan Danielsson säger ”sakta i backarna”.
Vänsterns Gunilla Wahlén, som av SvD beskrivs som ”den främsta ”förbandskramaren” som varnar för att avlöva Sverige militärt” säger:
”– Ja, i vill ha kvar allmän värnplikt, folkförankring och hemvärn. Till skillnad från Nato-kramare som vill ha ett slimmat försvar i centrala Sverige med styrkor som ska ut till andra länder. Ingen begriper hur vi ska försvara Sverige med yrkessoldater i Afghanistan och Tchad. Det försvar som Nato-kramarna vill ha blir absolut inte billigare”.
(I samma artikel citeras jag på följande sätt:
”Miljöpartiets Annika Nordgren Christensen kritiserar det nymoderata handlaget.
– Miljöpartiet och moderaterna är överens om principen att spara på försvaret. Men sättet de genomför detta på riskerar att leda till ett dyrare, mindre och obrukbart försvar. För oss och skattebetalarna är det i stället viktigare att det sker hållbart och rätt. I stället är det nu besparingar i närtid som raserar mer än vad som är nödvändigt, varnar Annika Nordgren Christensen.”)
Till sist kan jag tipsa om en debatt i P1 Morgon mellan försvarsminister Tolgfors och Håkan Juholt (s).
En försmak
Överbudspolitik är bara förnamnet, det inleds nu och kommer att pågå under nästan ett års tid tills dess att regeringens försvarsinriktningsproposition är klubbad och klar i riksdagen våren 2009. Det gäller alla partier, mer eller mindre. Inget parti är vaccinerad mot att ryckas med.
En lämplig illustration råkar vara Gunilla Wahléns (v) nordliga besök nyligen, som resulterade i en intervju i Norrbottens-Kuriren idag:
”F 21 måste finnas kvar på grund av Barentsregionens ökade betydelse. Och jägarbataljonen i Arvidsjaur måste också finnas kvar liksom I 19 och A 9 i Boden.”
Wahlén, som representerar vänstern i försvarsutskottet och Försvarsberedningen, motiverar sina ställningstaganden på följande sätt:
”- Vi såg hur Ryssland firade 1 maj i år, för första gången på många år med en militärparad. Landet drömmer också om en återgång till att bli en stormakt. Och de ambitionerna kan hota vårt land. Det måste vi ha en beredskap för.”
Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om ett enda grundorganisationsförslag ännu eftersom jag tycker det är lämpligt att först besluta hur Försvarsmaktens uppgifter skall se ut, koka ner det till insatsorganisationens inriktning och omfattning vilket i sin tur leder till hur (och var) en lämplig ”produktionsapparat” (GRO) bör utformas på det mest rationella sättet.
Det är också lite olyckligt, tycker jag, att argumentera för en viss utbildningsplattform genom att dra ett omedelbart likhetstecken mellan var den är placerad och att det behövs för att försvara Sverige i just det området etc. Då bör man istället diskutera insatsorganisationen och vad man anser att den skall göra (var och med vad).
Under alla omständigheter är det en smula uppseendeväckande av vänstern att föra fram militärparader och stormaktsambitioner som om det vore ett invasionshot som står för dörren.
Men, som sagt, detta med grundorganisationsfrågor lär vi få anledning att återkomma till många gånger under det kommande året….
Vänsterns försvarspolitik
Gunilla Wahlén (v) skriver idag på Brännpunkt om torsdagens riksdagsbeslut om strategiska flygtransporter, SAC. Det finns anledning att diskutera kostnader och flygtidsuttag (det görs också i en gemensam reservation från (s, v, mp) till beslutet). Därför är det synd att Wahlén inte håller sig till det, utan argumenterar emot det utifrån perspektivet att man bör satsa på det nationella försvaret istället:
”Vänsterpartiet vill bygga ett robust försvar som har närvaro i hela landet. Det svenska försvaret ska kunna garantera vår suveränitet men även delta i internationella fredsbevarande insatser.”
”Att samtidigt som det nationella försvaret går på sparlåga satsa flera miljarder på att bygga upp en ny flygbas i Ungern på initiativ av Nato är huvudlöst.”
Jag har ställt frågan förut och jag kan göra det igen: Vänstern vill satsa på det nationella försvaret (”ett robust försvar som har närvaro i hela landet”) och utbilda 10 000 värnpliktiga. Men vad tycker vänstern att det får kosta och hur får det ihop denna ambition med de anslag som tilldelas i deras budgetmotioner?
Pressmeddelande från (mp)
Plågsam hantering av försvarspolitiken
Annika Nordgren Christensen, Miljöpartiets ledamot i försvarsberedningen och Peter Rådberg, ledamot i försvarsutskottet, tycker att med ÖB:s förslag fortsätter den försvarspolitiska dikeskörningen.
– Det underlag som Försvarsmakten har överlämnat till regeringen i dag vilar på en totalt osäker grund. Försvarsmaktens förslag är utarbetade utifrån att man inte vet vad försvaret ska ha för uppgifter och inriktning, hur de ekonomiska ramarna ser ut ens för de närmaste åren och man får ingen draghjälp av regeringen när det gäller att spara på sådant som myndigheten inte själv rår på, till exempel stödmyndigheter som FMV, FOI och Fortifikationsverket, säger Annika Nordgren Christensen.
– Bäst i Försvarsmaktens underlag är att man äntligen minskar antalet JAS-plan för att skapa utrymme för efterfrågade markförband. Sämst är att man återigen verkar vilja experimentera med en omfattande flyttkarusell. Det har genom försvarsbeslut efter försvarsbeslut alltid visat sig att det blir dyrare än förväntat, säger Peter Rådberg.
– Det är plågsamt att se hur regeringen hanterar försvarspolitiken. Miljöpartiet tycker att det är helt rätt att genomföra besparingar på försvaret, men med den beslutsprocess regeringen har lagt upp, riskerar vi att få en mycket mindre men nästan lika dyr försvarsmakt, som kanske inte ens är användbar för det vi vill göra, säger Annika Nordgren Christensen.
P1 Morgon
Allan Widman (fp) och jag diskuterar försvaret i dagens P1 Morgon.
Är det konstigt att man längtar bort…
I fredags presenterade den norska regeringen en proposition om ”langtidsplan (LTP) for Forsvaret” under rubriken ”Et forsvar til vern om Norges sikkerhet, interesser og verdier”.
Den framstår, i många avseenden, som en bjärt kontrast till situationen i Sverige.
Huvudpunkterna är följande:
- Langsiktig bærekraft gjennom et betydelig økonomisk løft for Forsvaret
- Styrket forsvarsevne og satsning på nordområdene
- Forsvarets konfliktforebyggende rolle
- Relevante bidrag til internasjonal fred og stabilitet
- Helhetlig tilnærming til bruk av militære og sivile virkemidler
- Verneplikten som et fundament for Forsvaret
- En fremtidsrettet kompetanse- og medarbeiderutvikling
- Et forsvar solid forankret i samfunnet
- Helhetlig og langsiktig perspektiv på forsvarsutviklingen
- Fortsatt modernisering av Forsvaret
Låt mig beröra några områden:
1. Ekonomin: Nivån på försvarsbudgeten trappas upp med 800 miljoner kroner: 800 mill. kroner ift. 2008-nivået til 32,34 mrd (2008-kroner).
• Gir en reell styrking av forsvarsbudsjettet med over 2,5%
• Ledsages av konkrete krav til interneffektivisering og intern ressursfrigjøring
• Innenfor disse økonomiske forutsetningene vil den anbefalte strukturen være i langsiktig økonomisk balanse.
2. Fokus mot norr: Man lägger en samlad operativ ledning i Reitan utanför Bodø.
– Dette anbefaler vi ikke minst av hensyn til nordområdenes sentrale betydning også i framtiden, säger försvarsminister Strøm Erichsen.
3. Värnplikten: Norge går i motsatt riktning mot Sverige och framhåller att ”Verneplikten ligger fast og videreutvikles som et fundament for Forsvarets virksomhet”:
• Førstegangstjenesten videreføres på dagens nivå. Status og
kvalitet styrkes
• Pliktig sesjon for kvinner innføres
• Det etableres en todelt sesjonsordning
4. Helhetssyn: I propositionen beskrivs hur man tänker sig en ”helhetlig tilnærming til sikkerhetspolitikken”:
•Økt vekt på samfunnssikkerhet
•God samordning mellom sivil og militær beredskap
•Militære virkemidler ses i sammenheng med annen innsats
•Verneplikten som et fundament for Forsvarets virksomhet
5. Eventuella JAS Gripen affärer: ”Beslutningen om hvilket kampfly Norge skal ha i fremtiden treffes i slutten av 2008”.
6. Balans mellan resurser, struktur och uppgifter: Formuleringar upprepas i alla dokument om att propositionen syftar till ”Balanse mellom oppgaver, struktur og ressurstilgang”. Det framstår som ljuv musik för svenska öron….
7. Nordiskt samarbete: När det gäller samarbetet i den nordiska kretsen, så skall man vidareutveckla ett tätare samarbete med de nordiska länderna.
8. Försvarsmaktsstrukturen: Den nordska grundorganisationen förändras i riktning mot en ”Konsentrert og tilpasset støtte- og basestruktur”. Vidare innebär propositionen följande, fördelat på försvarsgrenarna:
Armén:
En robust brigadestruktur
Styrket bemanning
Styrket trening og utdanning
Marinen:
Moderne og effektiv fartøysstruktur
Evne og volum til tilstedeværelse
Videreføre moderniseringen av Marinen
Styrket bemanning
Styrking av Kystvaktens evne
Flygvapnet:
Videreføre og modernisere strukturen
Sikre kapasitetsbredden
Styrke bemanningen
Øke innsatsevnen
9: Terrorism: En annan avvikelse från Sverige gäller ansvarsfrågan vid hantering av terrordåd:
”Slike terrorhandlinger kan sidestilles med et væpnet angrep i henhold til FN-paktens artikkel 51, som utløser selvforsvarsrett etter folkeretten, og det er Forsvaret som vil ha primæransvaret for å håndtere disse”.
10. Folkförankring: Intressant nog har den norska regeringen, under arbetet med propositionen, genomfört ett slags elektroniskt rådskag med den norska befolkningen.. Detta genom sajten: www.forsvarsdialog.no
11. Öppenheten gentemot allmänheten förefaller vara mer utvecklad i Norge, med tanke på att man där finner information om vad de svenska och norska statssekreterarna talar om när de ses, liksom att den Norsk-svenska samarbetsstudien ligger på Försvarsdepartementets hemsida för allmän beskådan.
Sammantaget är, efter en snabb genomläsning, den norska propositionen ett under av tydlighet. Ambitionen att få uppgifter, struktur och ekonomi att hänga ihop, är lysande. Jag gissar att en och annan vid det svenska Högkvarteret tittar drömmande mot Norge. Det är inte konstigt att man längtar bort någon gång…
All information om propositionen, presentationer etc. finner man här.
Försvarschefen uttrycker sin glädje såhär.
Tiden går…
Den 15 april läggs vårbudgeten på riksdagens bord. Det lär således vara klart vid det här laget, om regeringen avser tillmötesgå Försvarsmaktens begäran om att få flytta pengar mellan anslagen.
5%
Läs Magnus Jiborns krönika i Sydsvenskan. Jiborn har också intresserat sig för Försvarsmaktens årsredovisning och dragit sig till minnes hur många vi hade i utlandstjänst under 90-talet…
Ett smakprov:
”Från ett traditionellt invasionsförsvar baserat på allmän värnplikt har försvaret omdanats till ett ”insatsförsvar” med internationella fredsinsatser som en huvuduppgift. ”Internationella uppgifter står i centrum för Försvarsmaktens verksamhet”, som det så vackert heter i årsredovisningen.
Då skulle man ju lätt kunna föreställa sig att internationella fredsinsatser också utgjorde en betydande andel av försvarets kostnader, eller att antalet soldater i utlandstjänst ökat i takt med de höjda ambitionerna. Eller rentav att Sverige skulle klara av att sända, säg 200 soldater, till ett konfliktområde för att skydda nödställda flyktingar under en något längre period än några månader ifall FN eller EU vädjade om hjälp. Men sådana slutsatser vore förhastade.
Under 2007 tjänstgjorde i snitt omkring 1000 svenskar i internationella fredsinsatser, främst i Kosovo och Afghanistan. Just nu finns, enligt Försvarsmaktens hemsida, 827 personer på fredsuppdrag utomlands. När hela den planerade styrkan på drygt 200 man är på plats i Tchad i början av mars kommer antalet åter att vara runt tusen. Det är ungefär lika många som år 2000 och något färre än i mitten av 1990-talet, då tidvis mer än 1000 svenskar var i tjänst enbart vid FN:s mission i det forna Jugoslavien, Unprofor. Någon dramatisk höjning av ambitionerna som skulle kunna förklara den permanenta ekonomiska härdsmälta som det svenska försvaret numera utgör är svår att urskilja.
De internationella insatserna svarar för omkring fem procent av försvarsanslaget. Till detta kommer naturligtvis en viss andel av försvarets gemensamma kostnader för utbildning och liknande. Men någon gökunge som tränger annan verksamhet ur boet handlar det knappast om”.
Försvarsstyrning
Jan Nygren skrev en artikel på Brännpunkt igår.
Jag kan hålla med om mycket i hans beskrivning av dagens situation. Han landar också i en slutsats som är lätt att dela och långtifrån ny:
”Andra länder har försökt lösa problemet genom att skapa en sammanhållen strategisk ledning och styrning, där en del av det militära högkvarteret finns i försvarsdepartementet. Det är en aning främmande för vårt sätt att styra riket, men nu värt att överväga. Utan grundläggande reformering av försvarets planeringssystem kommer vi att få nya ”krisdiskussioner” om försvarets ekonomi lika regelbundet som maskrosen blommar”.
Det finns erfarenheter av detta att hämta på nära håll, i Norge. Tanken är som sagt inte heller ny i Sverige. Jag tycker det minsta man kan göra i den här vägen, är att flytta in perspektivplaneringen i försvarsdepartementet. Hur skall man någonsin kunna tala samma språk och fatta beslut som är väl grundade i det korta perspektivet, om man inte har samverkat (inkl. räknat samma siffror) om det långa?
I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om Försvarsstyringsutredningen, från 2005 (jag var ledamot i referensgruppen till denna utredning).
Utredningens förslag syftar till en tydligare roll- och ansvarsfördelning mellan riksdag, regering och försvarsmyndigheter. Det innebär sammanfattningsvis förslag om förbättrade styrmöjligheter för riksdagen, förslag om en gemensam ledning i Försvarsdepartementet utan att för den skull förändra den svenska förvaltningsmodellen, minskad detaljstyrning av och förstärkt samverkan mellan försvarsmyndigheterna. Tydligare roller gör det lättare att styra, kontrollera och utkräva ansvar. För riksdagen blir det t.ex. lättare att utkräva ansvar om regeringen har ett tydligare, övergripande ledningsansvar för försvarssektorn som helhet.
Utredningen föreslog bland annat:
• Ett samordningsorgan (Försvarsgruppen) inrättas för försvarssektorn med statssekreteraren i Försvarsdepartementet som ordförande och med cheferna för försvarsmyndigheterna som ledamöter.
• Försvarsdepartementets analys-, planerings- och styrförmåga stärks.
• Ägaransvaret ges en framskjuten plats i departementets verksamhet.
• Inom Försvarsdepartementet bör en funktion för ägarstyrning inrättas och den bör ledas av en chefstjänsteman med ansvar för förvaltningsfrågor (förvaltningschef).
• En funktion inrättas på Försvarsdepartementet med ansvar och medel för utvärderingar.
I rapporten (länk ovan) finns också en läsvärd bilaga (nr 3) om försvarsstyrning i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien.
"Sverige måste satsa på ett eget försvar"
Jag har skrivit en debattartikel till SVT Opinion med anledning av en debattartikel av Gunilla Wahlén (v) under rubriken ”Sverige måste satsa på ett eget försvar” – en artikel som verkligen får mig att undra var vänstern är på väg i försvarspolitiken.
annika nordgren christensen 