Kategori: ÖB

Försvarsmaktens underlag till regeringen

Försvarsmaktens budskap med anledning av det överlämnade underlaget till regeringen kan man läsa sig till på hemsidan:

– Det vi har tagit fram är en skiss på en ny försvarsmakt på en helt annan ekonomisk nivå, säger ÖB Håkan Syrén och fortsätter:

– Jag kommer därför att anmäla till regeringen att vi under de närmaste åren inte med säkerhet kommer att kunna leverera efterfrågad effekt och inte heller uppnå balans mellan verksamhet och ekonomiska resurser.

Detta tryckte också ÖB alldeles särskilt på under sin presskonferens under eftermiddagen.

(Det lär få igång Tolgfors, då han trycker gång på gång att man måste vara i ekonomisk balans, innan det försvarspolitiska inriktningsbeslutet nästa vår genomförs. Man har ju också från Försvarsdepartementets sida sagt att man måste vara nöjd med underlaget, för att Försvarsmakten skall få lyfta över mer pengar från materiel till drift i samband med höstens budget. Frågan är om detta buskap från ÖB innebär att det inte blir någon pengaöverföring i höst?).

Försvarsmakten skriver också på hemsidan att eftersom regeringen kräver en ökad internationell ambition och tilldelar minskade ekonomiska anslag, tvingas Försvarsmakten sänka ambitionen ”när det gäller förmågan att möta omfattande militära operationer som hotar Sverige”.

Anmärkningsvärt är att Försvarsmakten underkänner den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen (dvs. riksdagens sju partier) har gjort:

”Det underlag som Försvarsmakten lämnar till regeringen innehåller stora osäkerheter. Det gäller i första hand möjligheterna att göra en helhetsbedömning av verksamheten. Detta bland annat eftersom myndighetens bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde skiljer sig från den som tidigare har gjorts i Försvarsberedningens rapport ”Säkerhet i samverkan”. Skillnader i synen på omvärldsutveckling påverkar i sin tur utformningen av militärstrategi, insatsorganisation och grundorganisation i relation till de pengar Försvarsmakten får.”

I det överlämnade underlaget skriver Försvarsmakten:

”Försvarsmaktens förmåga att efter successiva beslut av regering och riksdag kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet nedgår kraftigt. Ambitionssänkningen innebär långsiktigt en avsevärd operativ risktagning och är en konsekvens av regeringens inriktning att öka ambitionen i internationell krishantering och anvisad ekonomi.”

Här är vi tillbaka i ”antingen eller”-resonemanget. Man ställer internationell förmåga mot nationell kapacitet.

I underlaget planerar man också för en ny uppgift: Deltagande i NRF:

”Vid fredsskapande och säkerhetsfrämjande insatser är ambitionen att, i samtliga konfliktnivåer upp till och med Peace Enforcement-operationer, kunna bidra med insatsförband och stabsofficerare, att som Framework Nation leda multinationella styrkor inom ramen för EU battle group-koncept samt att kunna bidra till NATO Response Force.”

Jag återkommer efter genomläsning av underlaget.

Läs missiv här och bilagan här.
ÖB:s information till försvarsmaktsanställda (ges genom en inspelad intervju) kan man se här.

Försvarspolitiskt klimax

Det var en naturligtvis en självklarhet, att delar av morgondagens presentation av Försvarsmaktens sparplan skulle läcka ut (i SvD).

Ordföranden i försvarsutskottet, Anders Karlsson (s), vänder sig i Rapport ikväll emot en minskad ambitionsnivå när det gäller det territoriella försvaret och säger:

”Vi har ju sagt hela tiden att man skall först tala om vilket försvar man skall ha, efter det skall man göra besparingarna och nu gör man precis tvärt om”.

Han har i princip rätt, men det är ju lite uppförsbacke i trovärighetsfrågan med tanke på socialdemokraternas egen budgetmotion från hösten 2007…

I samma inslag säger jag något om att det inte är konstigt att det blir som det blir (försvarsreportaget börjar 07.20 in i klippet).

I morgon, torsdag, upplever Sverige något av ett försvarspolitiskt klimax:

Först håller Försvarsutskottet en offentlig utfrågning om den utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut som har gjorts på utskottets uppdrag (den börjar kl. 09.00 och sänds i SVT 24).

Klockan 12.00 inleds Försvarsutskottets debatt om tre betänkanden, nämligen:

Multilateralt samarbete om strategiska flygtransporter, Stärkt krisberedskap samt Vissa frågor rörande Försvarsmaktens organisation m.m. Ingen kan inbilla mig att försvarspolitikerna i nuvarande läge kommer att hålla sig strikt till sina betänkanden. Det lär med andra ord bli försvarspolitisk batalj.

Mitt under brinnande debatt, klockan 13.45, håller ÖB presskonferens med anledning av överlämnandet av besparingsförslagen till regeringen.

PS. Apropå riksdagsdebatten om betänkandet Stärkt krisberedskap: Under morgondagens regeringssammanträde fattas det beslut om kommittédirektiv för uppdraget att pröva möjligheten av att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg (undrar om man kommer att presentera vem som skall utreda saken också?). Regeringen tar ytterligare ett kommittédirektiv, nämligen det uppdrag som handlar om att avveckla Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar den 31 december 2008, till förmån för den nya myndigheten för samhällets krishantering.

Så, det går med andra ord att lägga ner myndigheter och starta om. Med de förtjänster det kan innebära… Kanske skall man damma av Johan Tunbergers idé om att lägga ner myndigheten Försvarsmakten för att göra en omstart?

Mer av samma

I Fokus senaste nummer ställs frågan ”När avgår ÖB?”:

”Håkan Syrén är i praktiken satt under ekonomiskt förmyndarskap av försvarsminister Sten Tolgfors. Han har två veckor på sig att i det närmaste halvera det redan två gånger halverade försvaret. Han beskylls för att sakna kontroll över verksamheten, som beskrivs i termer av »fritt fall«. Han får hård kritik för att hans underlydande försökt dölja misstankarna om tortyr i Kongo. Han har order från politikerna att fördubbla Sveriges utlandsstyrkor. Och han vägrar att stödja Saab och FMV:s planer på att köpa »Super-Jas«.
Den fråga som det just nu viskas om i försvarskretsar är: »Varför avgår han inte?« Hur mycket stryk tål ÖB? (…) Åter: Hur mycket pallar karln? – Kopiöst mycket, svarar de som känner Håkan Syrén.”

För några dagar sedan, den 1 maj, publicerade Expressen ett debattinlägg från statssekreterare Håkan Jevrell. Tyvärr finns det inte på nätet, låt mig därför skriva av den i sin helhet:

”Försvaret måste sköta ekonomin

Försvarsmakten är en självständig myndighet, med precis samma ansvar för att nå verksamhetsmålen och hålla sin budget som alla andra myndigheter. Det är tydligt att det finns stort behov av bättre uppföljnings- och prognosverksamhet, samt stärkt finansiell styrning inom Försvarsmakten. Berndt Grundevik varnar for ”nya besparingar” -som om det fanns sådana planerade (27/4). Det är missvisande. Regeringen har inte lagt något sparkrav alls på Försvarsmaktens förbandsverksamhet. De besparingsförslag som den senaste tiden återgetts i medierna är Försvarsmaktens egna och är növändiga därför att Försvarsmakten själv drar över sitt anslag. Besparingsförslagen är ännu ej redovisade för regeringskansliet. Försvarsmaktens ekonomi bedömdes vara i balans så sent som for ett år sedan, när man presenterade sitt budgetunderlag för 2008. Mål och medel bedömdes då av Försvarsmakten själv vara i balans. Detta förvandlades på nio månader till ett underskott på 1,5 miljarder kronor inom förbandsverksamheten. Försvarsmakten räknar med fortsatta underskott på 1,5 miljarder kronor per år i förbandsverksamheten även för åren efter 2008.

Detta är inte en hållbar situation. Regeringen har därför gett försvarsmakten i uppdrag att till 15 maj ta fram förslag på långsiktiga och strukturella förandringar. Målet är att budgeten ska vara i balans för förbandsverksamheten från år 2010. Svensk försvarspolitik står infor en genomgripande förnyelse de kommande åren. I slutet av året avser regeringen att lägga en proposition om försvarets framtida inriktning och dimensionering.

Målet är att förslaget om försvarets nya inriktning ska träda i kraft 2010. I förslaget kommer framtidens uppgifter och utgifter balanseras mot varandra. Då kan inte försvarsmakten bära med sig en ryggsäck av tidigare underskott i flermiljardklassen. Det skulle undergräva försvarsmaktens framtida verksamhet och omöjliggöra balansering av framtidens uppgifter och utgifter. Försvarsmakten bär ansvar för underskottet i dagens förbandsverksamhet och att återställa balansen på anslaget.

Håkan Jevrell (m)
Statssekreterare, försvarsdepartementet”

Jag trodde tonen hade mildrats något från departementets sida gentemot Försvarsmakten. Men som synes slår man ihärdigt på samma trumma.

Dagen efter, den 2 maj, publicerar Expressen ett debattinlägg av officer Carl Bergqvist. Inte heller den finns tillgänglig på nätet, så jag skriver av den också:

”Fr.o.m. nästa år kommer Sverige att ha en lägre försvarsbudget än Norge. Vi har sedan många år en betydligt mindre försvarsmakt än Finland till en mycket högre kostnad. Idag har vi t o m ett mindre försvar än Danmark.

Till skillnad från andra länder dras vi i Sverige med ett system för interndebiteringar inom Försvarsmakten med en stor mängd fiktiva pengar som aldrig kommer någon till nytta, förutom att på pappret öka statens omsättning. Det förband där jag arbetar har idag en budget där 16 % går till ren verksamhet (övningar, ammunition, drivmedel etc). Resten är hyror, löner etc. För drygt 10 år sedan var siffran 50 %, trots en betydligt lägre budget. Sunt förnuft säger att vi inte kan fortsätta att ha ett system där Försvarsmakten betalar s.k. marknadsmässiga hyror till Fortifikationsverket. Säger ett förband upp kontraktet för en byggnad i syfte att spara höjs ofta hyrorna för övriga byggnader. Alla inser att Försvarsmakten ej kan hyra andra lokaler än de FortV erbjuder. F 21 kan ju inte säga upp kontraktet med FortV för att det är för dyrt i Luleå och istället hyra lokaler av ett annat bolag i Kiruna.

2001 var Försvarsmaktens lokalkostnader 2,3 mdr kr. 2007 hade de sjunkit med knappt 200 milj, trots att mer än hälften av förbanden lagts ner. Som jämförelse kan nämnas att hyreskostnaderna för hela det danska försvaret är lägre än för ett genomsnittligt svenskt förband. Här kan man spara miljardbelopp i försvarsbudgeten.

Jag uppmanar försvarsministern att redovisa (och media att följa upp) hur stora delar av försvarsbudgeten som går till ren övningsverksamhet och materielinköp. Resterande delar redovisas separat i internationella insatser, lokalhyror, löner, resor, pensionsavgångar, materielhyror, materielinköp, FoU. Jag har en ganska bra aning om svaret, men det har inte drygt 99 % av skattebetalarna.

Lägg inte ner ytterligare av kärnverksamheten! Rationalisera istället kringfunktionerna.
Carl Bergqvist
Officer”

Bergqvists debattinlägg speglar väl den del av det ekonomiska ansvaret som inte myndigheten själv kan ta. Det ankommer på regeringen (och riksdagsbeslut). I det uppdrag som ligger till Försvarsmakten, inför redovisningen den 15 maj, finns inget klartecken till att angripa stödmyndigheterna. I det läget väljer ÖB och försvarsmaktsledningen att gå fram med det de kan röra; kärnverksamheten. Min förhoppning är dock att Försvarsmakten redovisar i maj hur man tycker att man bör hantera de delar som har med stödmyndigheterna att göra, och som man faktiskt själv äger.

Jag har sagt det förut. Det kommer att slå tillbaka, om man helt inriktar sig på grundorgnisationen. Kanske tom bli dyrt, vi vet ju inte ännu hur den inriktningsproposition regeringen aviserar till slutet av året ser ut. Med andra ord formas just nu en fabrik utan att vi vet vad den skall producera.
Foto Scanpix

Det bidde en tumme

Jag har inte fått klart för mig om det var försvarsministern själv som släppte informationen om att Försvarsmakten i vårbudgeten enbart får flytta 170 av begärda 850 miljoner kr mellan två anslag, eller om han kommenterade något som redan hade läckt ut. Men det faktum att han kommenterar innan budgeten ligger på bordet, lär ställa till det för ÖB och Försvarsmakten, som därmed kan tvingas ut på den mediala banan innan man har klart för sig hur man skall reagera på försvarsministerns besked. Det går ju som läget är nu inte att avfärda journalisternas frågor med att man kommenterar först när innehållet i budgeten blir känt, när försvarsministern själv bekräftar förhållandena. Det blir mycket intressant att se hur ÖB och Försvarsmakten kommer att förhålla sig externt till dagens besked.

Mellanskillnaden mellan 170 miljoner kronor och de 850, 680 miljoner kronor, får Försvarsmakten låna från kommande budget, en så kallad anslagskredit. ÖB förutsätts därmed köra sin myndighet utan att veta hur mycket pengar han har. Det är, lindrigt sagt, ganska anmärkningsvärt. Det lär leda till problem 2009 och 2010, var så säker!

Ytterligare pengar kan dock komma att flyttas mellan anslagen i samband med att regeringen lägger sin tilläggsbudget i höst. Men detta villkoras med att Försvarsmakten skall lägga strukturella besparingsförslag, ty enligt Försvarsdepartementet ska ekonomin komma i balans genom en rad strukturella åtgärder. Exakt vilka det blir återstår att arbeta fram i dialog mellan departementet och Högkvarteret.

Det framgår också av rapporteringen att regeringen inte medger alla, eller delar av, de åtgärder som Försvarsmakten presenterade som nödvändiga i januari, för att klara innevarande år. Frågan är; vad gör Försvarsmakten då? Det var ju inte precis ett förhandlingsbud man lade fram i januari? De ”strukturella åtgärder” man skall föreslå hämtar inte hem några pengar i närtid. De måste ju kombineras med åtgärder av ”panikkaraktär” för att klara närtidsproblemen.

För tydlighetens skull vill jag tillägga att de strukturella åtgärderna naturligtvis är helt nödvändiga, om man skall ta finansplanens ord om ytterligare besparingar på allvar – vilket man ju bör göra eftersom de var så viktiga för regeringen att en försvarsminister fick gå på grund av dem. Till detta kommer att det inte finns något parti i riksdagen som vill öka försvarsanslagen på sikt. Krympande anslag är därmed en realitet som Försvarsmakten får leva med. Jag har sagt det förut: Då är det upp till regeringen att visa vad man skall göra för de pengar man får.
Sammantaget verkar det som att regeringen försätter Försvarsmakten i en omöjlig situation.

ÖB skall lockas till fortsatt ansvarstagande genom att det kan bli ytterligare pengar att omfördela till hösten, om han bara lämnar ”rätt” förslag till åtgärder och inte genomför alla de ”panikåtgärder” som Försvarsmakten lade fram i januari. De strukturella åtgärder försvarsministern efterlyser (att Försvarsmakten skall föreslå!) bör ju per definition vara regerings- och riksdagsbeslut. Om ÖB tänker leverera svar på frågor som egentligen den politiska ledningen har att formulera, bör han noga försäkra sig om att han har regeringen med sig på varje steg. Förslagen lär bli beska och svårsmälta, då är annars risken att han får bakläxa eftersom det blir för jobbigt att fatta dessa politiska beslut så nära inpå valet.

Det kan inte vara lätt att chefa över en myndighet som inte får några inriktningsdirektiv eller planeringsanvisningar av den regeringen myndigheten är satt att lyda under, som inte får vidta de åtgärder man anser måste till för att klara ekonomin i det korta perspektivet, men som samtidigt skall ge regeringen besked om vad regeringen bör fatta för beslut av strukturell karaktär.

Vän av ordning måste också ställa sig frågan hur detta uppdrag till ÖB, om att tillsammans med försvarsdepartementet föreslå ett strukturellt åtgärdspaket, förhåller sig i relation till Försvarsberedningens pågående arbete, likväl som andra processer (pliktutredningen, materielfrågorna i genomförandegruppen etc.)? Får vi nu ytterligare en process som går i ett parallellt spår? Och hur skall man se på det budgetunderlag för 2009 som Försvarsmakten nyligen lämnade till regeringen? Är det obsolet nu?

Slutligen, till Ekot säger försvarsministern en klok sak:

– Då (när besluten i höstens inriktningsproposition skall genomföras, min anm.) kan det ju inte ligga kvar en ryggsäck av gamla underskott i försvarsmaktens verksamhet. För då är ju, oavsett hur man balanserar uppgifter, utgifter i framtiden mot varandra, så kommer det ändå att skjutas sönder av gamla underskott som släpar kvar, säger försvarsminister Sten Tolgfors.

Se DN, SvD, SVT (Rapport), SR (Ekot)

Tiden går…

Den 15 april läggs vårbudgeten på riksdagens bord. Det lär således vara klart vid det här laget, om regeringen avser tillmötesgå Försvarsmaktens begäran om att få flytta pengar mellan anslagen.

Om det blir tvärt nej, eller om enbart en liten eftergift kryddas med effekten av de frostiga relationer som råder mellan den politiska ledningen vid försvarsdepartementet och Högkvarteret, lär vi se en förtroendekris i full blom.

Regeringen har helt enkelt inte råd att förlora en ÖB efter f.d. försvarsminister Mikael Odenbergs avgång i höstas. ÖB, Håkan Syréns, förhandlingsläge bör därför, i logikens namn, ha varit mycket gott. I alla fall om inte finansdepartementet har bestämt sig för att ta striden en gång för alla, och man gör bedömningen att man ror hem en anmärkningsvärd förlust till. De moderata kärntrupperna lär darra i sina hålor. Vad värre är; vem skulle efterträda Håkan Syrén frivilligt i rådande ekonomiska läge? Det finns alltid många som både känner sig kallade och lämpade i sådana situationer, men de är sällan de bästa krafterna.

Om regeringen klantar till processen än en gång, kommer den tradition av samarbete mellan de politiska blocken i försvars- och säkerhetspolitiska frågor att brytas snabbare än Tolgfors hinner säga ”avbryt”. Om vi får en f.d. ÖB som berättar om hur turerna har gått, strax efter att en f.d. försvarsminister på ett…. öppenhjärtligt sätt berättade om regeringens inre liv, ja då vilar inte oppositionen på hanen. Förutsättningarna för att skapa en bredare samsyn om försvarspolitikens inriktning, inför höstens försvarspolitiska inriktningsproposition, rycks därmed undan, om inte mirakel sker.

Den dämpande effekten av ett sådat hela havet stormar, skulle kunna vara insikten om att det vore ett förfärligt politikområde att ta över, efter valet 2010. Men det lär inte precis kunna hindra de ivrigaste mediestrategerna i det socialdemokratiska partihögkvarteret.

Det enda rimliga regeringen bör göra, är att kombinera beskedet om pengaöverföringen till Försvarsmakten (hur det än ser ut), med ett mycket tydligt budskap om att man skall kavla upp ärmarna och fixa 2009 och 2010 i gott samarbete med myndigheten.

2009 och 2010 lär inte bli lättare år än 2008 att ta sig igenom, tvärt om, med mindre än att man vid Försvarsdepartementet lägger fast en mycket bra process för hur det kommande arbetet skall gå till, där man hanterar ekonomin och alla spretande utredningar och parallella spår som nu råder.

Det första regeringen bör göra, är att ge Försvarsmakten uppgiften att utifrån klara och tydliga politiska inriktningsbesked räkna fram ett nytt budgetunderlag för 2009, som inte bygger på Perspektivplaneringen och Budgetpropositionen från hösten 2007.

Obligatorisk lyssning

Varför liknar operationen i Tchad mer en fyraveckors turistresa än en uthållig fredsbevarande insats? Varför går det så illa för Sverige och NATO i Afghanistan? Kan vi försvara vårt territorium när de svenska elitsoldaterna disponeras för EU genom Nordic Battle Group? och varför kan försvaret inte handskas med skattebetalarnas pengar?

Detta är de frågor som Sveriges Radio puffar för att Thomas Nordegren kommer att ställa till ÖB, Håkan Syrén, när han intervjuas i Ekots Lördagsintervju.

Obligatorisk lyssning på P1 kl. 12.50 eller reprisen 18.55. Eller i efterhand här.

Årsredovisning

Idag kom Försvarsmaktens årsredovisning för 2007. ÖB bäddar för det kommande budgetunderlaget för 2009 i sin inledande kommentar:

”Vi har ett långsiktigt strukturellt problem som kan sammanfattas med att vi har en obalans mellan uppgifter och resurser som utan reala resurstillskott kommer att bli allt större. Den insatsorganisation vi nu har är en minimistruktur för att upprätthålla grundförmåga och för att kunna lösa internationella uppgifter på den nivå vi gör idag. Med obalans menas att vi har otillräckliga resurser för att över tiden använda och vidareutveckla våra förband så att de kan utföra sina uppdrag”.

Vidare anser han att det måste till större flexibilitet mellan anslagen:

”Den komplexitet som omger de internationella insatserna bör kombineras med en mer flexibel användning av de ekonomiska resurserna inom den ram som finansierar insatserna. Den nuvarande stela ordningen härvidlag ställer Försvarsmakten – och regeringen – inför ständigt återkommande problem under genomförandet”.

Och så slutligen:

”När vi nu går vidare med 2007 års resultat som grund så är utmaningen att säkerställa att den grund vi lagt under de senaste årens intensiva omställningsarbete nu ges långsiktig hållbarhet.Det handlar om att skapa en förbandsproduktion som på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt kan tillgodose det löpande behovet av insatta och insatsberedda förband. Personalförsörjningen är därvid den mest avgörande frågan. En långsiktigt hållbar balans mellan resurser och uppgifter måste säkerställas. De omedelbara obalanser som är en del i den reformationsfas vi befinner oss i måste hanteras. I det budgetunderlag som Försvarsmakten lämnar in nästa vecka står dessa frågor i fokus”.

Det ÖB egentligen säger är det här, översatt till ren svenska:

Vi måste ha långsiktig hållbarhet, fundera inte ens på de besparingar som aviseras i höstens finansplan! Se till att ge klartecken till det slimmade yrkesarmésystem som vi föreslår i perspektivplanen del tre. Det är politikerna som måste ta ansvar för att uppgifter och resurser inte hänger ihop. Om vi inte får okej till att föra över de pengar vi har begärt mellan anslagen (i vårbudgeten) kommer det gå åt helvete.

Vid en första snabb genomläsning av årsredovisningen, hittar jag några intressanta saker.

Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen framhållit behovet av att fullfölja och gå vidare med de besparingar på stödmyndigheterna som slogs fast i FFU:n (Försvarsförvaltningsutredningen). En del av FFU:n gällde dock besparingar på Högkvarteret (HKV), vilket man inte har påpekat lika ofta från Försvarsmaktshåll. Det fanns det naturligtvis skäl till, ser man nu:

”HKV har ökat antalet anställda med 60 årsarbetskrafter jämfört med 2006. Den främsta orsaken till ökningen av antalet årsarbetskrafter är organisationsförändringen 070104. Ytterligare bidragande orsak är inlåning av personal för att lösa vissa uppgifter. Vissa ledningsfunktioner krävs oavsett hur liten verksamhet som skall ledas. Detta gäller i högsta grad Försvarsmakten. Ett mindre insatsförsvar med bevarad kompetens- och förmågebredd är något som leder till större andel ledning relativt förbandsverksamhet”.

En annan sak, som får mig att haja till av mer principiella skäl, är en tabell som visar anslagens fördelning på verksamheter i Försvarsmakten 2007.

Försvarsmaktens skriver: ”Det är av vikt att notera att för att kunna genomföra insatserna utomlands, vilka som andel utgör ca. 5 % av Försvarsmaktens verksamhet, så krävs en omfattande verksamhet i Sverige i form av utbildning, övningar, rekrytering, förrådshållning, etc. för att möjliggöra och stödja insatserna utomlands. Den verksamheten genomförs inom ramen för förbandsverksamheten. Den exakta storleken på den delen inom förbandsverksamheten är svår att uppskatta”.

Anslagens fördelning på verksamheter 2007

  • 1 126; 3% FoT m.m.
  • 11 001; 27% Materielanskaffning m.m.
  • 1 942; 5% Insatser utomlands
  • 19 184; 47% Förbandsverksamhet m.m.
  • 7 091; 18% Materielunderhåll m.m.

Alltså, trots den viktiga brasklapp om att kostnader för de internationella insatserna återfinns även i andra delar av kakan, som Försvarsmakten anger i citatet ovan, går det inte att komma ifrån att Försvarsmaktens huvuduppgift (i praktiken), nämligen internationella insatser, redovisas som 5% av anslaget!

Det hade också varit mycket intressant att se hur mycket av den del som återfinns under det förrädiskt klingande begreppet ”förbandsverksamhet”, utgörs av fasta kostnader tex. hyror.

Punkt för Sälenkonferensen

I varierande utmattningsgrad transporterades Sälenkonferensens deltagare hemåt idag. I bussen sågs en allvarstyngd ÖB (läs hans tal här), ungdomsförbundare med mörka ringar under ögonen, lite utspritt vemod men också lättnad över att det årliga försvars- och säkerhetspolitiska maratonloppet var över för den här gången.

Min övergripande reflektion efter de pengadiskussioner som rasade under konferensdagarna är att vi har ett trovärdighetsproblem som både omfattar såväl Försvarsmakten som försvarspolitiker och försvarsminister. Jag tar två exempel på vad som kommer att leda till problem nästa gång det blir ekonomisk kris (det kommer en sådan, var så säker).

För det första: DN uppmärksammade ett intressant faktum i gårdagens ledare:

”När finansministern i somras ville spara på materielbudgeten svarade Håkan Syrén att det omöjligen gick att spara, eftersom det skulle få ”förödande konsekvenser”. Marginalerna var obefintliga, hävdade ÖB. Mindre än ett halvår senare är det han själv som vill omfördela pengar från materielbudgeten till andra delar av verksamheten”.

”Förödande konsekvenser” kan i och för sig vara konsekvenser som är mindre förödande än andra, som vore ännu värre att genomföra. Men det är relevant att hänvisa till sommarens debatt eftersom budskapet då var att det var helt omöjligt att få loss några pengar alls ur materielbudgeten. Nu är det plötsligt möjligt, menar Försvarsmakten, att rycka 850 miljoner från materiel- till driftsanslaget.

Därmed kommer man inte med trovärdighet kunna använda det argumentet igen.

För det andra: Försvarsministerns bild av att det i princip räcker med att Ekonomistyrningsverket kopplas in för att få rätsida på Försvarsmaktens ekonomi. Till denna kategori hör också de flesta försvarspolitiker från olika partier.

Jag har inte hört vare sig försvarsministern eller någon från (s), (v), (c), (kd), (fp) eller (m) uttrycka något om att det måste till politiska beslut för att komma till rätta med problemen i grunden.

Här har vi ett trovärdighetsproblem eftersom ingen inom politiken kan bortse från att det var många år sedan som Försvarsmakten krävde besked om vad man inte skulle organisera sig för att uträtta, för att få en budget i balans. Eller med andra ord: Balans mellan uppgifter och anslag.

Därmed har vi en situation när det finns få inom Försvarsmakten som tror att politiker orkar leverera de tuffa besluten, alldeles oavsett om man ger tydliga signaler eller ej.

Anm. 1: Jag inte låta bli att undra över en bild som den norske försvarschefen, Sverre Diesen, presenterade. Kolla på sidan 5 här. Jag förstår principen, men vad händer om man hade dragit ut sträcket över den krympande strukturen lite längre? Ingen struktur kvar alls, till samma kostnad?

Amn. 2: Här hittas filmklipp, tal och annat från årets Sälenkonferens.

ÖB hos Adaktusson

ÖB Håkan Syrén var hos Adaktusson (TV8) igår. Han sade, apropå besparingarna, bland annat att ”det är i grunden en omavvägning som måste göras för att klara detta” och att ”det gäller att föra ett resonemang om vilka uppgifter vi ska ha”.

Syréns budskap är tydligt: ”Nu har det skruvats i resurserna och då måste det skruvas i uppgifterna”.

Budskapet om uppgifterna kan dock inte tolkas på annat sätt än att ÖB ger de som vill se en ökad tyngdpunkt vid det nationella försvaret rätt. Han kritiserar Försvarsmaktens nuvarande numrär -kopplat till ett resonemang om hur Sverige skulle hantera en invasion- och instämmer i den oro över hur invasionshotet skrivs bort, som några av sommarens debattörer (t.ex. Bo Pellnäs) har uttryckt.

Svenska Dagbladet (TT) skriver om ÖB:s framträdande här.