Kategori: ÖB

Försvarsmakten-regeringen 1-0

Det första jag vill säga att de principer som Försvarsmaktens underlag bygger på kan härledas tillbaka till Försvarsberedningens rapport från juni 2008. Det är bra. Försvarsmakten har gjort sitt jobb. Jag noterar också att Försvarsmakten inte gör någon omvärldsanalys som avviker från tidigare bedömningar:

”Det militära hotet mot Sverige bedöms fortsatt lågt men Sverige kan komma att utsättas förökade ekonomiska och politiska påtryckningar. De mellanstatliga konflikter som kan uppstå ivårt närområde och som ställer krav på ökad militär förmåga torde i princip vara sådana där Sverige berörs indirekt, exempelvis vid en konflikt mellan Ryssland och en före detta Sovjetrepublik. Sverige uppfattas i första hand kunna bli utsatt för politiska, diplomatiska och ekonomiska påtryckningar. Detta innebär dock inte att bruket av militära maktmedel kan uteslutas som ett inslag i sådana påtryckningar.”

Första gången jag läste igenom Försvarsmaktens underlag blev jag oerhört förvånad över allt man fick med inom den tilldelade ekonomiska ramen, utom möjligen den markoperativa tyngdpunkten då, som faktiskt skulle sätta spår i avvägningen mellan sjö-, luft- och markstridskrafterna var det tänkt.

Jag tänkte att det här, det går aldrig ihop. Var ligger hunden (de fyra-fem miljarderna) begraven? Här finns nämligen 100 uppgraderade JAS Gripen (helt i enlighet med riksdagsbeslut men inte i enlighet med Försvarsberedningens eniga skrivning om att reducera antalet stridsflygplan från dagens nivå om 100 st), det är större personalvolymer än vad det har spekulerats om den senaste tiden, det är bibehållen förmågebredd, ny ubåt (NGU) och nya fartyg till marinen etc.

Sedan koncentrerade jag mig på de antaganden och förutsättningar som Försvarsmakten har byggt underlaget på, bl.a. personalförsörjningssystemet, logistiken m.m. och successivt gick det upp för mig hur elegant myndigheten har manövrerat hela ansvaret över till försvarsministern och regeringens knä (nuvarande och kommande).

Jag återkommer till det, men först vill jag bara omedelbart få sagt att under mina 15 år i försvarspolitiken har jag aldrig förr har varit i närheten av så radikala antaganden som bygger upp ett planeringsunderlag. Lika snabbt som detta är sagt vill jag framhålla att det inte är konstigt eftersom regeringens process inför propositionsavlämnandet orsakar att man inte lämnar planeringsanvisningar med klara direktiv inom viktiga områden, helt enkelt eftersom dessa är föremål för pågående utredningar.

Om man läser och lyssnar på försvarsminister Sten Tolgfors efter dagens överlämning av Försvarsmaktens planeringsunderlag, framstår det som att det är klart. Det är såhär det blir. Men redan i missivet kan man identifiera så många fallgropar att ministern kanske borde uttrycka sig lite mer försiktigt. Han kan absolut inte sätta en ny pärm kring underlaget och skriva ”inriktningsproposition” på den.

I det här läget får man ta några luttrade och erfarna kanslihuspersoner som parallellt och sedan tillsammans med utomstående aktörer måste realiserbarhetspröva och granska förutsättningarna både för de tidsplaner som anges och de beräkningar som ligger till grund för underlaget, innan man lägger fast planeringen i den kommande inriktningspropositionen. Framför allt måste man realiserbarhetspröva den politiska viljan, hållfastheten och förmågan att fatta de beslut som krävs inom den tid som villkorar genomförandet av planen!

Jag sänder i det sammanhanget en tanke till de juridiska snårskogar beredningen har trampat omkring i när förslag har lagts fram som sedan fullständigt demoleras, inte i sak utan av den process som skall till i kombination med besked om att så går inte att göra. I det perspektivet framstår tidsplanen för det nya personalförsörjningssystemet (LAS m.m.) som optimistisk, lindrigt sagt. För den som tvivlar rekommenderas en titt på underbilaga 1.2 Författningar med koppling till personaltjänst

Det är med andra ord ett oerhört omfattande lagstiftningspaketet som skall tryckas igenom systemet. Här har vi hela den politiska känsligheten också, inom arbetsmarknadspolitikens område (med ett nära förestående riksdagsval och eventuellt en regering av annan kulör efter valet 2010). Och det är dessutom inte ”bara” Försvarsdepartementet som skall agera utan andra departement som skall förstå sig på finessen med förslagen.

Nåväl, hur var det då med Försvarsmaktens smarta manöver? Jo, med alla de antaganden man mycket medvetet och tydligt har lagt fram för alla och envar att se, räcker det med att något rubbas det allra minsta i den politiska beslutsprocessen för att Försvarsmakten skall kunna rycka på axlarna och säga: Vi sade att det här var vad som krävdes för att ekonomin skall hänga ihop med planeringen. Nu ändras planeringen och därmed kan vi inte ta ansvar för underlaget utan 1. ekonomisk kompensation eller 2. att regeringen måste peka på något som skall bort istället.

Och det vet vi ju hur enkelt det låter sig göras.

Sammanfattningsvis har Försvarsmakten ordnat det så att nuvarande ÖB Håkan Syrén kan lämna sitt ämbete utan att ha behövt radera någon förmåga, den tillträdande ÖB kan lugnt låta den politiska striden bryta ut och konstatera att underlaget inte längre hänger ihop, vilket man då nogsamt har pekat på, om de politiska processerna förändrar något ingångsvärde.

Till sist: Försvarsmaktens planeringsunderlag sträcker sig mot en målbild 2019. Det hinner äga rum tre riksdagsval innan dess. Det går inte att föreställa sig alla nya politiska vindar, ekonomiska prioriteringar, säkerhetspolitiska förändringar, nya insikter eller problem som kommer att blossa upp under de kommande åren och som kommer att påverka försvarets utformning.

Försvarsmaktens underlag finns här
ÖB:s pressträff
ÖB i SR Studio Ett
Försvarsministern i SR Studio Ett samt Anders Karlsson (S) ordförande i Försvarsutskottet.
Försvarsministerns skriftliga kommentar och försvarsministerns presskonferens.
SvD I, II.
DN, DN Brors
Ekot

Kommentarer påväg!

Jag har läst Försvarsmaktens underlag. Jag smälter det och återkommer under kvällen. Såhär långt kan jag bara utbrista följande:

  • Oerhört smart av Försvarsmakten!
  • Man bäddar fint till den kommande Överbefälhavaren.
  • Alla heta potatisar ligger nu i försvarsministern och regeringens knä (inklusive kommande regeringar efter 2010).

Hur jag har kommit fram till detta, det återkommer jag som sagt till.

Lugnet före stormen

I morgon lämnar Försvarsmakten sitt svar på regeringens planeringsanvisningar. Arbetet har genomförts på rekordtid. Flera fundamentala ingångsvärden saknas för att man skall ha kunnat åstadkomma en planering i balans (personalförsörjning, rationaliseringar inom stödmyndigheterna etc.). Det skall bli mycket intressant att se hur Försvarsmakten uttrycker sig för att beskriva osäkerheterna i underlaget samt de antaganden man måste ha arbetat utifrån i avsaknad av politiska direktiv inom bland annat dessa områden.

Klockan 12.45 överlämnar ÖB underlaget till försvarsminister Sten Tolgfors. I samband med detta ordnas fototillfälle dvs. man tillåter inte några intervjuer. Klockan 15 håller ÖB och GD i Försvarsmakten däremot presskonferens.

Det blir en intressant dag. Kan vara läge att koppla av med något helt annat innan det bryter ut?

(Jag hittade den på Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalundes blogg)

Nästa ÖB, någon?

Nu meddelar regeringen genom försvarsministern att man officiellt nominerat och stödjer ÖB, Håkan Syréns, kandidatur till posten som ordförande i EU:s militärkommitté.

EU:s militärkommitté (EUMC) består av medlemsländernas försvarschefer eller deras representanter och är EU:s högsta militära organ. Kommitténs uppgift är att ge råd och rekommendationer i frågor som rör konfliktförebyggande åtgärder, krishanteringsinsatser samt kapacitetsutveckling. Den som är ordförande i militärkommittén är EU:s högste militäre tjänsteman.

Tidsförhållandena är som följer:

Valet av ordförande görs av alla medlemsstaters försvarschefer på Militärkommitténs möte den 29 oktober och bekräftas därefter på ett rådsmöte. Förordnandet är på tre år och befattningen ska tillträdas i november 2009. Håkan Syréns förordnande som ÖB går ut den sista december 2009.

Håkan Syrén skulle vara en förträfflig ordförande i EUMC. Nu återstår det att se vem som skulle kunna bli en förträfflig svensk ÖB efter Syrén.

Från och med nu kommer rykten, spekulationer och vassa armbågar florera i försvarsdepartement och Högkvarter. Till detta kommer frågan om regeringen orkar och vill göra något med Försvarsberedningens förslag om strukturförändringar i myndigheterna. Det hänger nämligen ihop. Vill man utse en ÖB som har de rätta kvalifikationerna för nuvarande organisation och uppgifter, eller skall det vara en person som passar i den roll och som är kompetent för de uppgifter som utformas efter en ny modell?

(DN och SvD rapporterar.)

Specialförbanden under (egen) lupp

Försvarsmaktens insatschef, generallöjtnant Anders Lindström, redovisade i dag sin utredning om ledarskapet, kulturen och sekretessen inom specialförbanden SSG (Särskilda skyddsgruppen) och SIG (Särskilda inhämtningsgruppen). Dessa förband är redan i dag ställda under samma ledning (operativ ledning och verksamhetsledning) och enligt tidigare inriktning skall de också uppgå i ett gemensamt förband. Lindström förordar nu att det arbetet snabbas upp.

Lindström skriver att det mellan SSG och SIG har funnits starka spänningar, rivalitet utifrån olika ekonomiska förutsättningar eller inriktningar vilka olika förmågor olika förband skall upprätthålla eller utveckla för framtiden. Lindström har undersökt flera frågor som tagits upp i media under våren. Han menar bl.a. att det inte finns belägg för påståenden att soldater skulle ha utnyttjat prostituerade under uppdrag i Afrika och han har ”inte kunnat finna stöd för” att det skulle finnas rasistiska tendenser inom förbanden.
Vidare föreslås att Konteramiral Jörgen Ericsson återtar befälet som chef för specialförbanden och att Överste Hans Alm återtar befälet som chef för specialförbandsledningen. I utredningen har inte framkommit något som föranleder utredaren att rikta någon kritik mot dessa personer (som båda haft andra arbetsuppgifter medan specialförbandsutredningarna gjorts).
Utredningen är öppen och för den som är intresserad rymmer den en hel del information om specialförbanden som inte har varit allmänt känd.

I och med denna öppenhet kan man nu diskutera saker som inte har varit kända hos en bredare allmänhet, t.ex. att det ännu inte finns några kvinnor som är fast anställda som operatörer (men att ett särskilt program utvecklas för möjliggöra detta i närtid).

Rent allmänt framstår dock utredningen närmast som en reklambroschyr för specialförbanden – vilket förmodligen är en av orsakerna till att den är öppen.

– Utredningen slår fast att Sveriges specialförband fungerar väl och det är viktigt att trovärdigheten nu har återupprättats, säger ÖB Håkan Syrén i en kommentar till utredningen.

Trovärdigheten kan dock aldrig fullt ut upprättas enbart av en internt genomförd utredning. Det sker genom handling och avsaknad av skandaler och misstag.
Inslag i Ekot här. SvD-artikel här. Expressen här.

Uppdatering om styrkeregister:

Jag fick ett mail som gjorde mig väldigt fundersam:

”(…) Jag vågar påstå att det är inga rejäla omtag. Kraven för PARP styrkeregister är det samma avseende beredskap/kapacitet respektive interoperabilitet för 30 och 90-dagarsförband. När förbanden har beredskap som överstiger 90 dagar, då minskar kraven. (…)”

Jag hittar inte speciellt mycket information på nätet, jag måste gräva vidare i detta, men enligt ÖB är det skillnad mellan 30- respektive 90-dagars beredskap i alla fall i ett avseende:

”Försvarsmaktens förslag för 2009 innebär dels en fortsatt låg nivå på soldatutbildningen, dels en minskning av den stående beredskapen för en del av de förband som ingår i de internationella styrkeregistren. Konkret innebär det senare att förband som nu har 10 eller 30 dagars beredskap istället ges beredskapskravet 90 dagar. Det sänker kraven på antal permanent kontraktsanställda soldater”.

Bör ÖB avgå?

ÖB Håkan Syrén har inget annat val än att avgå, skriver Bo Pellnäs på Brännpunkt i en artikel där han totalsågar regeringen.

Pellnäs är en god retoriker, men frågan är vad som skulle hänta om ÖB skulle följa hans råd? Om regeringen nu är så oduglig, vad är det som säger att de är bättre på tillsättningar? Vilken ”sorts” ÖB skulle regeringen peka ut? Och hur skulle denna nya man eller kvinna tas emot i organisationen i nuvarande läge? Skulle det inte bli ett enda stort ifrågasättande av vad än denna person vill genomdriva (…tillsatt av regeringen… Tolgfors hantlangare….)?

Jag tycker och hoppas att Håkan Syrén skall sitta kvar. Men det är klart att det finns en personlig gräns för vad man står ut med. Det måste man respektera. Och Tolgfors uttalanden i Rapport igår, när han inte bara kunde svara rakt ut ja! på frågan om han har förtroende för ÖB, underlättar ju inte precis för Syrén. Dessutom var det nog ett misstag eftersom ministern senare, i det pressmeddelande om skickades ut efter det att Rapport-intervjun genomfördes, särskilt skriver:

”- Jag har fullt förtroende för ÖB och hans vilja och beredskap att förbättra Försvarsmaktens hantering av ekonomin.”

Morgonens artikelskörd

I SvD skriver Mikael Holmström om den svidande kritiken mot Försvarsmaktens ekonomistyrning i den ESV-rapport som presenteras på Försvarsdepartementet idag.

Han skriver också att ”ÖB Håkan Syréns förslag till åtgärder för att få försvarets ekonomi i balans fick i går omedelbart underkänt av försvarsminister Sten Tolgfors”.

Just detta spår följs upp i en annan SvD-artikel, där Tolgfors citeras på följande sätt:

”Försvarsminister Sten Tolgfors var märkbart missnöjd med Försvarsmaktens redovisning. Den ger inga svar på frågan hur försvaret kan ha ett underskott på 1,5 miljard.

– Verksamheten är av mycket god kvalitet, men ekonomin är inte acceptabel. Vad som orsakar underskott kan vi inte spåra i det här materialet, det är till och med så att en del av förklaringarna som kommit från Försvarsmakten inte stämmer när vi granskar uppgifterna, sade Sten Tolgfors vid en pressträff i riksdagshuset.”

Jag hoppas att detta är ett missförstånd, men man vet ju aldrig. Jag hoppas att Tolgfors inte var så kategorisk igår, för att inte späda på ”konflikten” ytterligare.

Staffan Kihlström skriver i dagens DN om ESV-rapporten och om huruvida Försvarsmaktens bedömning av Ryssland skiljer sig från Försvarsberedningens analys.

Ur artikeln:

”Annika Nordgren Christensen (mp), i beredningen säger att hon har goda skäl att utgå ifrån att ÖB:s bedömning är densamma som den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, har gjort.

– Och jag har läst den. Jag kan inte i min vildaste fantasi se att Must gör en så väsensskild bedömning av Ryssland än vad Försvarsberedningen gjorde. (…)

Allan Widman, fp-ledamot i försvarsutskott och försvarsberedning, förvånas över ÖB:s nya bedömning av säkerhetsläget.

– När vi gör våra bedömningar fäster vi stort avseende vid det underlag vi får från Must, från departementets experter och olika sakkunniga.

– Den fråga som nu är relevant att ställa är: Vad har hänt mellan den 4 december och den 15 maj som ändrar vår bedömning. Jag förutsätter att Försvarsberedningen kommer att kalla till sig Försvarsmakten för att reda ut det.”

Försvarsministern kommenterar samma frågeställning i SvD:

Sten Tolgfors anser också att det är anmärkningsvärt att ÖB nu gör en annorlunda säkerhetspolitisk bedömning än för bara några månader sedan.

– Det är också flera år sedan vi övergav tanken att Sverige ensamt ska kunna stå emot en invasion. Det grundades på att den hotbilden inte längre finns.”

Och det är ju helt rätt.

Brännpunkt skriver Johan Tunberger om de systemfel han anser ligger bakom det nuvarande moraset. Låt mig citera några avsnitt i artikeln:

”Försvarsmakten är bedövad av en intern ”stabskompromiss” och den politiska ­nivån saknar kompetens och vilja att tvinga fram nödvändiga reformer.”

”Trots byråkratiska strider finns inom Försvarsmakten en stark tradition av kollegialitet, särskilt inom egna särintressegruppen, och ansvar för underställd personal. Följden blir en stark aversion mot att fatta beslut som gör folk ledsna. Hellre då ge dem något till tröst.Följden är att man undviker, eller skjuter upp, beslut som logiskt sett är nödvändiga.”

”En väsentlig förklaring till försvarseländet ligger i försvarsindustrin. Det finns en järntriangel, militära planerare i karriären, försvarsindustriföreträdare samt starka krafter i flertalet politiska partier. Denna järntriangel utövar ett starkt inflytande på försvarsdepartementet. Det största problemet med egenutveckling är att det framtvingar alltför täta generationsskiften av flygplan, fartyg etcetera. En egenutvecklande försvarsindustri ­leder till krav på att belägga utvecklings- och produktionsavdelningar. När den svenska Försvarsmakten krymper, krymper också hemmamarknaden. Samtidigt är svensk anskaffning nödvändig som referens för exportmöjligheter. Resultatet blir orimligt höga utvecklingskostnader i förhållande till serieläng­derna. Man kan se Försvarsmakten som det värddjur på vilket försvarsindustrin i Sverige lever. Men det förefaller som om järntriangelns företrädare inte tvekar att begå det ­strategiska misstaget att låta värddjuret dö för att tillgodose sina kortsiktiga­ ­intressen.”

(I DN-artikeln får jag tillfälle att säga att jag inte tycker att ÖB bör avgå eftersom jag dels inte kan se något bättre alternativ och dels inte se något skäl att han ska lämna nu när vi som bäst behöver en rutinerad ledning.)

Som lök på laxen…

Torsdagen fick inte övergå till fredag innan dess att nästa försvarsrelaterade nyhet exploderade, som lök på laxen.

I Aktuellt klockan 21.00 berättade Mats Knutsson om en ESV-rapport om Försvarets ekonomistyrning, som presenteras under morgondagen. Enligt Knutsson riktar ESV mycket hård kritik mot hur försvaret hanterar sin ekonomi. ESV vill frånta ÖB makten över ekonomin.

Jag, och många med mig, har gång på gång försökt fördela skuldbördan över den pågående försvarskrisen mellan regeringen och Försvarsmakten. Regeringen ansvarar för den omöjliga processen samt undlåtenhet att ge ÖB draghjälp när det gäller kostnader som han inte kan styra över och Försvarsmakten förtjänar kritik för sina prognoser och sin ekonomistyrning. Det är naturligtvis mycket allvarligt och oacceptabelt. I den delen är det inget nytt, men ESV:s rapport visar säkert mer i detalj var bristerna sitter och hur man kan komma till rätta med dem.

Nu blir det intressant att se hur Försvarsministern och regeringen väljer att reagera på rapporten. En ”ha ha vad var det jag sade”-attityd nu stjälper mer än hjälper. Och Tolgfors linje om att man har kört ekonomin i botten utan att det hörs ett pip om det, kan säkert ÖB tillbakavisa igenom egna noteringar om alla möten på Försvarsdepartementet där saken lär ha varit uppe. Regeringen bör en smula ödmjukt betänka beslut man ansvarar för och som inte alltid är helt ansvarsfulla (se också Wiseman’s Wisdoms blogginlägg). Och ÖB måste vara lika ödmjuk inför den bistra kritiken kring ekonomistyrningen.

Nu gäller det att inte tappa tempo och fastna i skyttegravarna kring det som har varit, vi måste koncentrera oss på att få till en långsiktig inriktning som är i balans – både verksamhetsmässigt och ekonomiskt.

Anm: ESV utvecklar den ekonomiska styrningen för regering, Regeringskansliet och andra statliga myndigheter samt gör analyser och prognoser av statens ekonomi. ESV är en central förvaltningsmyndighet under Finansdepartementet. Varje år genomför ESV en ekonomiadministrativ värdering av samtliga myndigheter. I EA-värderingen bedömes hur väl myndigheterna lever upp till de ekonomiadministrativa kraven i regelverket.

Den 28 april i år rapporterade ESV att de ekonomiadministrativa värdena (EA-värdena) avseende 2007 för Försvarsmakten är: CB.

EA-värdet är tvåställigt. Den första positionen benämns koncernvärde och den andra positionen myndighetsvärde. Som exempel på vad som kan ingå i koncernvärdet nämns i riktlinjerna mätning av hur myndigheterna rapporterar till statsredovisningen. Myndighetsvärdet ska i huvudsak vara ett uttryck för säkerheten och precisionen i myndigheternas hantering av tillgångar och skulder samt tydligheten och precisionen i redovisningen av intäkter och kostnader. Varje position kan ha värdet A, B eller C.