Klimatförändringarna i försvars- och säkerhetspolitiken

För en miljöpartist med engagemang i klimatfrågan och med försvars- och säkerhetspolitik som främsta intresseområde, var det en högtidsstund idag när dessa intresseområden ”giftes ihop” på scenen i Sälen.

Genom ett utmärkt föredrag av SVT:s meteorolog Per Holmgren väcktes även själar som normalt kanske inte tänker på klimatförändringar i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Eller kanske inte ens klimatfrågan alls.

När sedan miljöminister Anders Carlgren kom upp och skulle tala om ”klimatförändringar – problem och lösningar” blev det närmast pinsamt. Han använde nästan hela sin tid till att slå in öppna dörrar och förklara varför det var viktigt – i väldigt övergripande termer och i bjärt kontrast till Holmgren. Inte ett enda konkret förslag, initiativ eller något annat som skulle kunna ge uttryck för en vilja från regeringen att ta steg framåt på annat sätt än att formulera mål.

Det är i och för sig viktigt. Men i Sälen satt ett stort antal personer uppfyllda av en vilja att höra vad i hela friden regeringen ämnar göra. Att det är allvarligt och att något måste göras, det hade alla greppat.

Ris och ros

Idag var det försvarsminister Tolgfors tur att äntra scenen i Sälen. Han gjorde ett bra framträdande och höll ett tal som både förtjänar ris och ros. Det positiva först:

  • Betoningen på Östersjön och de miljö- och engergipolitiska utmaningarna, samt behovet av samverkan mellan Östersjöns strandstater.
  • Rysslandsbilden.
  • Synen på internationella insatser och omöjligheten att skapa fred med militära medel. Tolgfors framhöll behovet av samlade insatser och konstaterade att en ”exitstrategi måste finnas från början”.
Negativt:
Vad betyder det att ”dubblera utlandsstyrkans förmåga”? Tolgfors slirar på den målsättning om 2000 personer i internationell tjänst som de borgerliga partierna har utlovat. Nu talas det om att ”antalet soldater är ett sätt att mäta detta (ambitionsnivån) på”. Ministern tar korvetten till Libanon som ett exempel på en insats med stor effekt som samtidigt inte omfattar många personer, liksom MEDEVAC-helikoptrar.
Visst är det på ett sätt sant, antalet personer som sänds ut är inte det enda måttet på ambitionsnivån.

Men, jag anar att man håller på att bygga upp en strategi här, för att undkomma målsättningen om 2000 personer, inte minst utifrån rådande ekonomiska läge.
Om man tänker sig att leverera nyckelkompetenser -inte sällan avancerade materielsystem- som svenskt huvudnummer (vilket i sin yttersta konsekvens, om man anlägger det perspektivet över alla ”industritunga” nationer, leder fram till att det är upp till utvecklingsländer att bidra med marktrupp), leder det till en rad moraliska och etiska frågeställningar.

Denna tendens måste bevakas av alla oss som ser risken för att den uppkomna ekonomiska situationen används som en murbräcka för de som anser att försvaret skall tillbaka till de svenska mobiliseringsförråden. Samt de intressen som gärna ser att Sverige främst skickar svensktillverkade materielsystem till det internationella skyltfönstret.

Två konferenser i Sälen och en pudel

På Folk och Försvars rikskonferens i Sälen pågår två parallella konferenser: En i konferenssalen och en i korridorerna.

Vid den förstnämnda behandlas i skrivande stund säkerhetspolitik i ett EU-perspektiv (Margot Wallström och Cecilia Malmström). Vid den sistnämnda avhandlas Försvarsmaktens ekonomi, i alla fall fram tills i morgon då försvarsministern står på programmet och frågan lyfts in även på scenen i Sälen.

ÖB, Håkan Syrén, fick hålla presskonferens under eftermiddagen. Försvarsmakten insåg att han var tvungen att kommentera gårdagens SvD-uppgifter om ekonomin. Det går inte att vänta med det fram till tisdag, då han står på programmet.

ÖB och Försvarsmakten har försatt sig själva i en ganska konstig situation. Håkan Syrén har upprepade gånger under många år uttryckt att myndigheten saknar nödvändig politisk styrning i avgörande frågor. När nu svårigheterna med att få 2008 i ekonomisk balans har exploderat i ansiktet på alla de som egentligen har -eller borde ha- vetat om det under lång tid (även om inte beloppen varit kända, det får man läsa om i tidningen), gör Försvarsmakten rakt av en pudel.

På ett sätt är det bra; det finns goda skäl att kritisera Försvarsmakten för sin fortsatta oförmåga att kalkylera kostnader på ett sätt som stämmer överens med verkligheten. Detta måste naturligtvis myndigheten ta på sig.

Men samtidigt hade det varit ett utmärkt tillfälle för ÖB och myndigheten att peka på de grundläggande strukturella frågor som ytterst ligger bakom den uppkomna situationen.

Och att dessa grundläggande frågor hör till politikens ansvarsområde. Och om man inte på allvar tar dessa frågor fortsätter man baxa problemen framför sig, med återkommande panikstopp i verksamheten och årligen återkommande ekonomiska kallduschar.

Försvarsberedningen, Genomförandegruppen, Pliktutredningen, Försvarsmaterielstrategin och den svenska strategin för internationella insatser m.m. måste kokas ihop till en kraftfull enhet inför höstens proposition. För att detta i sin tur skall bli något som utgör -också i praktiken- ett styrinstrument för myndigheten, krävs självinsikt på den politiska nivån om att man har ett delansvar för Försvarsmaktens ekonomiska situation.

Försvarsmaktens pudel kan lätt användas som ett välkommet verktyg för alla de som helst pekar på någon annan, när det kommer till kontroversiella och obehagliga beslut. Det finns nog de som lutar sig tillbaka nu, säger ”vad var det vi sade” och låter sig nöjas med det.

Anm. Under eftermiddagen har ytterligare en aktuell händelse letat sig in i Sälen, då svenskar har blivit beskjutna -men tack och lov klarat sig- i Afghanistan. Detta fick ÖB naturligtvis också kommentera.

Förtroendekris

Svenska Dagbladets Mikael Holmström skriver idag att Försvarsmakten är i djup ekonomisk kris. Flera miljarder saknas. ”Soldaterna i Nordic Battle Group kan avskedas, piloter får flygförbud, arméförband stoppas och Sveriges beredskap för fredsinsatser sänks”. Orsaken är att driften av försvaret enligt SvD:s källor enbart i år kostar 1–1,5 miljarder kronor mer än budgeterat.

”Om inget görs i år blir det fortsatta underskott på cirka 1,2 miljarder kronor 2009, 1,5 miljarder kronor 2010 och 1,9 miljarder kronor 2011, enligt SvD:s källor. Kostnaderna ökar med sex miljarder kronor. Detta går tvärtemot regeringen Reinfeldts finansplan”.

Försvarsmaktens produktionschef, Jan Salestrand, säger i ett uttalande att det är en rad faktorer som varit svårbedömda och som orsakat att kostnaderna underskattats. De främsta är:

  • Ett nytt utbildningssystem, bland annat med en tredje termin där värnpliktiga anställs.
  • Uppsättandet av förband med hög beredskap bland annat Nordic Battlegroup (NBG).
  • Att bygga upp kapacitet för och genomföra omfattande och komplicerade insatser långt från Sverige. Ibland i extremt riskfyllda miljöer.
  • De besparingar som pekades ut i försvarsförvaltningsutredningen inte har kunnat genomföras i den takt som planerats.

Det är en ekonomisk kris, men det är också en förtroendekris.

Så sent som i Försvarsmaktens budgetunderlag för 2008 (BU 08) skriver myndigheten att man ”inlämnar i BU 08 en verksamhetsmässigt och ekonomiskt balanserad plan”.

Den perspektivplanering, som lämnade den sista rapporten av tre den 20 december, skall som ett av flera underlag ligga till grund för den proposition om försvaret som läggs till hösten 2008. Nu måste man ställa sig frågan hur den står sig, när det gäller de redovisade kostnaderna för föreslaget koncept. Apropå koncept så kan man konstatera att perspektivplanen trycker på ytterligare jämfört med idag att alla förband skall kunna göra allting, överallt.

Men det finns också anledning till politisk självrannsakan. Kopplingen mellan ekonomiska resurser och givna uppgifter saknas, eller är i varje fall väldigt skev.

Det kan exemplifieras med regeringens anmälningar till internationella styrkeregister, ca 15 förband. Förband med relativt snabba beredskapstider. Försvarsmakten lämnade så sent som i budgetunderlaget för 2008 förslag om ytterligare förband för anmälan till internationella styrkeregister. Dessa anmälningar har under många år varit både alltför omfattande, breda och alldeles för dåligt kostnadsberäknade. Vad är det för mening att ha förband i hög, och därmed dyr, beredskap, förband som aldrig varit efterfrågade?

Mitt tips: Titta på det internationella styrkeregistret. Vilka förband med hög beredskap har under lång tid varit anmälda utan att någon gång varit efterfrågade (sådana finns) och vad har denna beredskap kostat?

Ett annat exempel är den skrivelse om en strategi för svenska civila och militära internationella insatser, som är väldigt fördröjd men som snart bör landa på riksdagens bord. Det är en inte alltför äventyrlig gissning att denna skrivelse kommer att gå ut på att i princip alla Försvarsmaktens förband -från ubåtar till JAS- skall vara aktuella för internationell tjänst med hög beredskap.

Vi närmar oss i denna ”rättvisediskussion” effekten att om vi inte skall har råd att låta alla förband ha hög internationell beredskap, så skall ingen ha det. Det är naturligtvis ohållbart.

DN skriver att Försvarsminister Sven Tolgfors kommentar att han inte informerats om precisa siffror på underskottet eller fått preciseringar av konsekvenser för verksamheten. Tolgfors är överraskad, säger han, av beskedet om hur djup krisen är. Det är lite märkligt eftersom det sedan länge har varit känt att 2008 blir ett tufft år för Försvarsmakten. Han vill ha en detaljredovisning och ska uppdra åt Ekonomistyrningsverket att granska hur försvaret sköter sina pengar (det finns också på SvD här.)

Det kanske är läge att plocka fram lite av det som redan har gjorts först? Jag vill t.ex. minnas att ESV redan under 2005 lämnade en intressant rapport om styrningen av försvaret till den Försvarsstyrningsutredning som då jobbade. I rapporten behandlades bland annat styrningen av avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet inom försvaret, Försvarsmaktens interndebiteringssystem och beställningsbemyndiganden inom försvaret. Följ upp detta med Försvarsutskottets krav på bättre redovisning av ekonomin, bl.a. genom fler anslag – krav som har upprepats sedan Hedenhös tid.

Min förhoppning är att det blir en lika tydlig rannsakan på den politiska nivån som inom Försvarsmakten. Många av de faktorer som är avgörande för Försvarsmaktens ekonomi är renodlade politiska ansvarsområden: Tydliggörande av Försvarsmaktens operativa uppgifter och en balans mellan dessa och ekonomiska resurser, strategi för internationella insatser, transformering av de överdimenionerade stödmyndigheterna och dess processer (de besparingar som har slagits fast har inte hämtats hem), försvarsindustristrategi, Försvarsmaktens personalförsörjningssystem, pliktutredningen (ännu inte tillsatt) m.m.

Försvarets årliga Who is Who närmar sig

Det handlar naturligtvis om Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen, som startar på söndag. Med anor från 1946 har ”alla” som arbetar centralt med försvarsfrågor (numera även i vid mening) samlats i fjällmiljö under ett antal dagar. Sedan 1993 arrangeras den på Sälens Högfjällshotell. Jag var med första gången 1995, mitt i brinnande skyttegravskrig mellan dåvarande försvarsminister Thage G. Petersson och ÖB Owe Wiktorin. I år kommer det bland annat handla om ”Vilka värden är våra och vilka värden försvarar vi?”, ”Europeiska unionen – hur ska den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utvecklas?”, försvarsminister Tolgfors berättar om prioriteringar i försvarspolitiken och meteorolog Pär Holmgren talar under rubriken ”En allt varmare jord – vårt största hot?”.

Jag har för avsikt att bedriva lite informationsverksamhet från Sälen, i bild och text på denna blogg. För den som vill hänga med i varje ord som yttras direktsänds konferensen av SVT 24.

Måtte Gottfrid spridas i vida kretsar!

Civilförsvarsförbundet är en frivilligorganisation som sannerligen utvecklas i takt med tiden och som genomför verksamhet som svarar upp mot samhällets behov.

Jag uppskattar särskilt deras arbete som inriktar sig på att stärka barns förmåga att klara kriser och katastrofer. Det är ju på något sätt där som samhällets krishanteringsförmåga ytterst byggs upp.

Bara tänk om man skulle kunna räkna ut den samhällsekonomiska vinsten (utöver minskat lidande) som genereras av individer som står bättre rustade i kris, både mitt i den och efteråt! Det är en ren investering.

Förbundet lanserar nu Gottfrid, ett arbetsmaterial och ett arbetssätt som syftar till att ge barn kunskaper och strategier för att både vara beredda och kunna hantera svåra upplevelser och känslor.

Metoden vänder sig framför allt till lärare och andra som arbetar med barn, men kan användas av alla vuxna som bryr sig om barn. Som mamma och vuxen med många barn omkring mig i bekantskapskrets och närmiljö är det ett riktigt bra material att ta del av. Jag tänker också uppmana pedagogerna på barnens förskola och förskoleklass att använda sig av det.

Dessutom är det gratis och finns att ladda hem här.

Skifte i rapportfabriken

Idag fick Försvarsberedningen en ny ordförande. Karin Enström (m) kommer att leda beredningen under vårens arbete med en försvarspolitisk rapport. Karin Enström är officer, riksdagsledamot och ledamot av försvarsutskottet.

Försvarsministern kommenterar utnämningen på följande sätt:

”Karin Enströms bakgrund och kunnande gör henne mycket väl lämpad för uppdraget. Det är dessutom en viktig markering av kvinnors betydelse för försvaret att Karin nu får ett av de allra mest centrala uppdragen i svensk försvarspolitik”.

Vidare säger Tolgfors att tillsättningen av Karin Enström ”är en anpassning till försvarsberedningens nya uppdrag, att analysera, konsekvensbeskriva och lämna förslag på inriktning för försvaret”.

Det är klokt av moderaterna och regeringen att lyfta fram Karin Enström. Det har under lång tid varit väldigt tunnt i de moderata riksdagsleden när det gäller framträdande försvarspolitiker och vi är många som under lång tid har undrat över varför hon inte för länge sedan har ”toppat laget” i den moderata utskottsgruppen. Jag ser fram emot att jobba under hennes ordförandeskap.

Men jag kommer också sakna den avgående ordföranden, ordföranden i riksdagens utrikesutskott Göran Lennmarker, som med en imponerande integritet, prestigelöshet och stora kunskaper har rattat beredningen fram till nu.

Den formella förklaringen till skiftet lyder att han var som klippt och skuren för det förra rapportarbetet (en säkerhetspolitisk omvärldsbedömning), men att det krävs andra kunskaper för att ge sig ikast med Försvarsmakten, vilket Karin Enström har.

Men jag gissar att det utöver dessa skäl finns de som tycker att försvarsdepartementet måste koppla ett lite starkare grepp kring beredningen framöver.

Utmaningen för departementet och regeringen, att sy ihop alla de parallella processerna med Genomförandegrupp och en rad utredningar, dessutom hålla ihop alliansen -vars partiledare inte alltid är överens om dessa frågor- och utöver det få alliansens partiföreträdare att hålla en någorlunda rak kurs i dessa olika fora, kräver förmodligen att taktpinnen ibland förvandlas till partipiska (eller allianspiska kanske man skall kalla det).

I vilken grad Karin Enström låter sig ”kopplas” av Försvarsdepartementet återstår att se.

Fotnot: Bilden visar Försvarsberedningens nya ordförande, Karin Enström (m) och huvudsekreterare Jan Hyllander vid gårdagens uppstartssammanträde.

Regleringsbrevsläsning – vi har alla våra speciella nöjen!

En tradition såhär några dagar in på det nya året är att sätta sig med rykande färska (nåja) regleringsbrev (Rb) för några relevanta myndigheter och jämföra det med förra årets regleringsbrev. Det är genom regerlingsbreven man får reda på vad regeringen avser göra i praktiken med sina myndigheter. Inte sällan kan man utläsa några nyheter, så också i år.

Jag börjar med 2008-års regleringsbrev för Försvarsmakten.

Jag kan börja med att göra alla besvikna och direkt slå fast att jag lämnar insatsorganisationens utveckling (förbandstyper och antalet förband) därhän just nu. Det kräver nämligen en kryptonyckel för att tränga in i dessa redovisningar, när man skall försöka lägga förra årets Rb vid sidan av det nu aktuella och försöka förstå om regeringen gör något drastiskt.

Under rubrik ”1.2.2.1 Verksamhetsgren Uppbyggnad av insatsorganisationen och beredskap” finner jag att ”Försvarsmakten ska påbörja utvecklingen mot att med hög beredskap kunna transportera lätta och medeltunga insatsförband ur markstridskrafterna med flyg eller fartyg till avlägset belägna insatsområden.”

Antingen menar man det man skriver – vilket inte omfattar tunga transporter, med tanke på tidigare diskussioner om anskaffning av C17-plan- eller så ligger det något bakom detta som jag inte kan sätta fingret på.

Som en liten utvikning i det ämnet kan konstateras att den arbetsgrupp som för några år sedan tillsattes i Finland för att utreda behovet av tung lufttransportförmåga och alternativen när det gäller att anskaffa sådan, konstaterade i sin rapport att det inte är ekonomiskt möjligt att anskaffa nationell tung lufttransportförmåga för försvarsmakten och att Finland inte har ett sådant kontinuerligt behov att använda tung transportförmåga som skulle förutsätta att egna tunga plan anskaffas för militär användning.

Arbetsgruppen föreslog att man inte skall planera anskaffning av tung transportförmåga för försvarsmakten utgående från att planen skall vara i nationell ägo. Finland har planerat att fortsätta att delta i det avtal om köp av lufttransporter som administreras av Natos serviceorgan (NATO Maintenance and Supply Agency, NAMSA), dvs. det s.k. SALIS-arrangemanget (Strategic Airlift Interim Solution) åtminstone till utgången av den nuvarande avtalsperioden dvs. slutet av år 2008. SALIS är emellertid inte en lösning på lång sikt, konstaterar arbetsgruppen, och garanterar inte Finland allt det stöd som behovet av tung lufttransportförmåga kräver. Lösningen som arbetsgruppen föreslog gick ut på att en eventuell anskaffning av A 330 MRTT för Finnair tillsammans med NSAC:s C-17-plan bildar en kompletterande helhet med vilken Finlands viktigaste behov av tung flygtransport kan tillgodoses.

Men, nog om detta.

En annan formulering under detta avsnitt lyder: ”Försvarsmakten ska anpassa de marina stridskrafterna mot att dessa ska kunna skydda strategiskt viktiga havsområden och farleder” och ytterligare en lyder ”Försvarsmakten ska fortsätta utveckla flygstridskrafterna mot att stödja insatser som genomförs på land”.

Strategiskt viktiga havsområden och farleder = Den rysk-tyska gasledningen och Göteborg?
Flyget skall stödja insatser som genomförs på land = Vi har inte givit upp tanken på att JAS 39 Gripen skall ha en roll i internationella insatser.

Under avsnittet om Miljöfrågor ger äntligen det departementala arbetet med vindkraft och Försvarsmaktens roll i tillståndsgivningen av vindkraftetablering ett avtryck i Rb. Försvarsmakten skall ”aktivt delta i samrådsprocessen för vindkraftärenden så att lämpliga lokalisreringar tidigt kan identifieras”. Myndigheten får också ett återrapporteringsuppdrag kring hur man hittills har agerat för att bidra till att nå det nationella planeringsmålet för vindkraft.

Allan Widmans Veteransoldatutredning behandlas under ”Veteransoldatfrågor”. Regeringen köper den rakt av och ger Försvarsmakten i uppdrag att vidta de åtgärder som Widman föreslår i sin första rapport.

Nyligen kom beskedet att frågan om de frivilliga försvarsorganisationerna skall utredas (igen). I Rb får Försvarsmakten i uppdrag -detta är en evighetsmaskin- att redovisa ”vilka frivilliga försvarsorganisationer som fortfarande behövs för Försvarsmaktens verksamhet”. Notera ordet ”fortfarande”…

Slutligen undrar jag, trots försvarsministerns ord om att det inte blir så stora besparingar framöver, om inte den riktning som lades ut i finansplanen (och som ledde till Odenbergs avgång) ligger fast. I alla fall i Finansdepartementet. Det står såhär:

”31. Åtgärder med anledning av budgetpropositionen för 2008
Försvarsmakten ska i verksamhetsplaneringen för 2008 visa återhållsamhet för att inte försvåra ett genomförande av de besparingar som framgår av budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1 finansplan m.m., avsnitt 1.12)”.