Kategori: JAS

Tydligt för alla som vill se

Ibland överträffar verkligheten dikten: Försvarsministern presenterar vårbudgeten i Linköping. Jag kan inte bestämma mig om det är så fräckt att det är värt respekt, eller fullkomligt galet.

I vårbudgeten kommer regeringen föreslå en uppgradering av 31 JAS-plan till en kostnad av drygt 4 miljarder kronor. Om förslaget går igenom kommer det att trygga arbetstillfällen i Linköping, säger Owe Wagermark som är informationschef på Gripen international.

Tydligare än så kan det inte visas: Staten och kapitalet sitter i samma båt.

100 plan i skyn

Ytterligare ett argument som används är att satsningen möjliggör att hela den operativa JAS-flottan blir internationaliserad och därmed möjlig att använda i internationella insatser. Men ännu är det ingen som har förklarat hur den insats hade sett ut som hade krävt deltagande med 100 svenska Gripenplan.

Redovisa totalen

Jag fortsätter grubbla på JAS-uppgraderingen. Argumentet om att man genom ombyggnaden av 31 plan till C/D-version förlänger livslängden i systemet till 2040, måste helt enkelt granskas. Det framstår som att man gör det genom de 4,1 miljarder som nu avsätts, vilket naturligtvis inte är fallet. Hela kostnaden för att upprätthålla JAS-systemet fram till 2040, där de nu aktuella 4,1 miljarderna enbart utgör en liten del, vore något att redovisa för skattebetalarna!

4,1 miljarder kronor

Ekot uppger idag att JAS-satsningen (som jag har skrivit om här förut) finns med i regeringens vårbudget och att ombyggnaden av 31 flygplan uppgår till 4,1 miljarder kronor. Det nya i denna nyhet är att kostnaden redovisas och att det faktiskt är i vårbudgeten satsningen presenteras, och inte i en särproposition – vilket hade varit det riktiga.

4,1 miljarder kronor.
4,1 miljarder kronor.

World Health Day infaller den 7 april. Målet med denna dag är att uppmana regeringar, organisationer och näringsliv att ”Investera i hälsa, bygg en säkrare framtid”. Under Försvarsberedningens Moskvabesök fick vi ta del av skrämmande siffror när det gäller spridningen av HIV/AIDS i Ryssland. När man tar del av vilka satsningar som görs för att motverka spridningen, framstår 4,1 miljarder än mer häpnadsväckande i relation till annat man kan göra för att öka säkerheten.

JAS på riksdagens bord

Vid dagens frågestund i riksdagen såg Peter Rådberg (mp) till att vi fick ett välkommet besked från Försvarsministern: Frågan om att bygga om 31 JAS-plan till C/D version kommer att beredas av riksdagen. Därmed måste varje parti och ytterst varje ledamot ta ställning till förslaget.

Det står också klart att det inte blir några nya pengar till denna satsning utan de skall tas inom ram genom ”ett förnyat beställningsbemyndigande”. Ministern säger att ”när den här beredningen är färdig kommer regeringen att återkomma till riksdagen i vårpropositionen eller i höstens budgetproposition”. Om regeringen inte vill göra våld på vad vårpropositioner skall omfatta, är den rimliga bedömningen att det blir en fråga i kommande budgetproposition.
Det som fortfarande återstår att förklara för regeringen är:

1. Vilka är de operativa kraven bakom att vi skall ha 100 toppmoderna JAS-plan av C/D version i Sverige?

2. Hur flyttar man om i materielplanen för att rymma denna satsning? Med andra ord, vad flyttar man ut för att få plats med JAS-satsningen?
Fram till dess att detta förslag läggs på riksdagens bord vore det en god idé att genomföra en från industrin och politiska partier oberoende granskning av JAS-systemet. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, för riksdagsledamöter att utifrån egen kunskap och erfarenhet granska och analysera FMV och Försvarsmaktens argument för vad som t.ex. sägs ”måste göras” och vad man hävdar händer med systemet om man ”inte satsar” etc.. För att fatta medvetna beslut måste man ha klart för sig hur konsekvenserna av dessa beslut ser ut.

Det är egentligen inte klokt att FMV och industrin själv är de som ensamma står för argumentation och konsekvensbeskrivning. Någon eller några tekniskt och ekonomiskt kunniga personer med hög integritet bör få ett rejält mandat att gräva i detta, å det snaraste!
Protokollet från frågestunden finns att läsa här.

Super-JAS – here we go again

Under rubriken ”ÖB planerar för nytt super-JAS” redogör Ny Teknik idag för att Högkvarteret och FMV i en hemlig handlingsplan till regeringen föreslår en generationsväxling i Gripen-systemet. Efter 2020 måste den svenska JAS-flottan uppgraderas ytterligare, sägs det, till en E/F-version.

Det förslag som nu bereds i regeringskansliet, om ombyggnad av 31 JAS-plan till den senaste C/D-versionen, hinner således inte debatteras i riksdagen innan nästa steg blir känt. Bollen rullar på. Närmast omöjlig att stoppa i dessa självgående processer.

I artikeln kommenterar även ett antal riksdagsledamöter förslaget med 100 JAS-plan i C/D-version. Det framstår som om socialdemokraternas och centerns gamla band till varandra i försvarspolitiken hänger kvar. Centerpartiets ledamot i försvarsutskottet, Staffan Danielsson, sägs nämligen vara inne på ÖBs spår. ”Jag tror att ÖB tänker rätt både i att krympa stridsflyget från 140 till 100 plan och i att modernisera de äldsta planen till C/D-version”. Socialdemokraterna i försvarsutskottet har samma linje: ”Vi är positiva till en modifiering av Jas som innebär sänkta kostnader på sikt, svarar socialdemokraternas politiska sekreterare i försvarsutskottet Emma Ahlén”.

Det blir med andra ord en intressant beredning i Försvarsutskottet. Nu gäller det dock först och främst att se till att en sådan beredning över huvud taget kommer till stånd.

Märkliga saker hända…

Jag har tidigare på denna blogg uppmärksammat den satsning på JAS som Försvarsmakten och regeringen vill genomföra. Förslaget går som sagt ut på att att bygga om 31 stycken JAS 39 A/B till C/D-version. Fyra stridsflygdivisioner erhåller därmed totalt 100 stycken flygplan av JAS 39 C/D status. I Försvarsutskottets budgetbetänkande från hösten 2006 (sid 66) uttalar sig ett enigt utskott på följande sätt:

”Utskottet vill också särskilt kommentera frågan om en eventuell förlängd serie av JAS 39 i C/D-version. Försvarsmakten har i budgetunderlaget för 2007 redovisat att 31 JAS flygplan bör uppgraderas från A/B-version till C/D-version. Regeringen anmäler i budgetpropositionen att detta bereds för närvarande. Enligt vad utskottet inhämtat finns inte några medel för denna uppgradering av JAS 39 A/B budgeterade varken i investeringsplanen eller i beställningsbemyndigandet som regeringen begär att riksdagen nu ska godkänna. Ett sådant beslut är av sådan betydelse att det uppenbarligen bör godkännas av riksdagen även av andra skäl än ekonomiska. Regeringen måste sålunda återkomma till riksdagen i detta ärende innan ett eventuellt sådant beslut avses fattas. ”

I Ekot säger Allan Widman, (fp): ”Ska projektet bli av måste riksdagen anslå nya medel till detta och det har ännu inte skett.” Han anser att förslaget innebär en förlängning av hela JAS-projektet.

Men, Generallöjtnant Mats Nilsson, produktionschef inom Försvarsmakten, är av en annan åsikt. Han säger till Ekot att Försvarsmakten inte begär några extra pengar ”(…) utan det är inom ramen för det budgetunderlag vi varje år lämnar in till regeringen. Vi föreslog det här första gången för ett år sedan, och vi säger samma sak i år till budgetunderlag, så det är helt inom ramen för de medel som är anvisade till Försvarsmakten.

Försvarsminister Odenberg anser också att det redan ryms inom de redan tagna besluten: ”Ja, det är korrekt. Jag bedömer inte att det behövs tillföras några nya medel, säger han.”

Är detta en manöver för att kringgå en riksdagsbehandling av ärendet? Trots riksdagens upprepade beslut (i full enighet från vänster till höger) om att öka det formella inflytandet över materielanskaffningen? Snacka om att skjuta sig själv i foten. Ingen av de borgerliga ledamöterna kommer att med hedern i behåll godta en sådan hantering, inte efter all kritik som riktades mot den förra regeringen, som inte lyckades prestera den öppenhet i materielprocessen som riksdagen efterlyste.

Odenberg och Nilsson kan hävda att det finns pengar i ramarna hur mycket som helst, men nu är det så att riksdagen har definierat saken så att det inte ingick i de beviljade anslagsmedlen, investeringsplanen eller beviljande beställningsbemyndiganden. Det står svart på vitt. Och då är det bara att återkomma så att det blir en demokratisk process.

Allan Widman tål att citeras igen:
”Det här projektet, liksom många andra, är ett projekt som handlar om flera miljarder. När utskottet i full enighet har sagt att vi förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen innan man fattar något beslut, ja då gäller riksdagens ord.”

Foto: Andreas Karlsson – Försvarets Bildbyrå

Fler kort i leken

Vid sidan av Försvarsmaktens rättvise- och legitimitetsskäl, samt industrins marknadsföring, kan vi nog lägga till ytterligare ett kort i den kortlek vi såg delar av genom insatschefens utspel om JAS i internationella insatser idag (se inlägg nedan).

Jag vill påminna om sid 13-14 i Försvarsmaktens budgetunderlag för 2007 (huvuddokumentet). Där kan man läsa att Försvarsmakten med stöd av Försvarets Materielverk har utarbetat en handlingsplan med målet att skapa en enhetlig och antalsmässigt reducerad flygplanflotta bestående av totalt 100 stycken JAS 39 C/D. Denna lösning, skriver man, medför att Försvarsmakten, med ett minskat antal flygplan, erhåller en samlat större operativ effekt som bättre svarar mot kraven på interoperabilitet samt minskar drift-, vidmakthållande- och vidareutvecklingskostnaderna ur ett livscykelperspektiv.

Dessa planer måste naturligtvis motiveras för svenska folket innan debatten om en ny JAS-satsning tar fart. Och det är nog det Jan Jonsson försöker göra nu. Argumentet som förväntas köpas av allmänhet och politiker för att motivera ytterligare investeringar i systemet är således:

Vi måste ha med oss JAS i internationella insatser för att skydda våra soldater på marken.
Alla vet att nya stora investeringar måste vara motiverade utifrån behov av internationella insatser. Om vi skulle säga nej till JAS i internationell tjänst (och stryka de redan anmälda förbanden i internationela styrkeregister), blir det heller inga stora satsningar på systemet.

Nästa stycke i budgetredovisningen är också intressant, med tanke på andra aktuella JAS-debatter just nu. Högkvarteret skriver:

”Därtill erhålles den samlade effekten att Försvarsmaktens överskott av flygplan blir en förutsättningsskapande resurs för fortsatt export av JAS 39. Det innebär att den industriella kompetensen och resursen för långsiktigt vidmakthållande och vidareutveckling av JAS 39 stärks samtidigt som en positionering av svensk flygindustri som en attraktiv leverantör och samarbetspartner erhålls.”

Hela paketet ser ut såhär: Antalet JAS 39 i Försvarsmakten reduceras och JAS 39 systemet ensas till en enhetlig flygplanpark omfattande 100 JAS 39 C/D genom ombyggnad av 31 st befintliga JAS 39 A/B. Försvarsmakten bedömer att detta gör det möjligt att förlänga den operationella driften av JAS 39 till cirka år 2040.

Frågan är när riksdagen ställs inför ett sådant förslag, och vad riksdagen beslutar om detta?

JAS i Afghanistan and elsewhere?

Morgonens radioinslag om att Försvarsmakten vill sätta in JAS i Afghanistan (och i andra internationella insatser) för att få stridsträning och PR-värde inför försäljning av planet fick förmodligen en och annan sömndrucken att vakna till.

Den som har följt försvarsdebatten de senaste åren vet att diskussionen om vilka, var och med vad svenska insatser internationellt skall göras ständigt är aktuell. Om man hårdrar det gäller det i grund och botten både rättvise- och legitimitetsskäl inom Försvarsmakten. De förband som ”inte får vara med”, ser sin framtid hotad.

Låt mig från början slå fast att internationella insatser skall vara behovsstyrda, inte fungera som gödkalv för det militärindustriella komplexet.
Jag har länge förfäktat idén om att Sverige bör nischa sig. Vi vare sig kan eller bör eftersträva att kunna skicka ut alla de förbandstyper vi har. Det blir dyrt eftersom materiel skall anskaffas, förbanden skall övas, personer skall kontraktsanställas etc. Bättre att satsa på något som vi är bra på sedan länge och är kända för internationellt, och sedan faktiskt avgränsa oss till det, nämligen marktrupp.

Vi skall vara på marken (om alla konfliktförebyggande förebyggande åtgärder fallerar), skilja stridande parter åt, samverka med civila organisationer och verka kraftfullt för en återuppbyggnadsprocess. Vi skall finnas på marken och se till så att hjälporganisationer kan verka, nödhjälp kommer civilbefolkning till del och förhindra folkmord och massvåldtäkter. Framför allt skall vi inte skicka ut något (förband eller krigsmaterial) insats för att man behöver öva det eller för att man skall bättra på exportmöjligheterna. Då förlorar både insatsen, Sverige och Försvarsmakten sin trovärdighet. Och därmed sin legitimitet att verka internationellt. En hopplös situation uppträder; ve den insatschef som förlorar soldater i en uppgift som bygger på att man har genomfört något i PR-syfte!

Försvarsmaktens ”utspel” idag sker därför att man arbetar på det budgetunderlag man inom kort ska lämna till regeringen. Försvarsmakten har fått frågan om vilka bidrag myndigheten skulle föredra att göra till kommande och pågående internationella insatser, och det är detta man nu flaggar för att man kommer att redovisa. Förslaget ska sedan utgöra underlag för Försvarsmaktens uppgifter och ekonomiska ramar för 2008 och framåt.
På Försvarsmaktens hemsida kommenterar Försvarsmaktens insatschef Jan Jonsson (bilden)det hela på följande sätt:

– Hittills har flygvapnet varit exkluderat i våra fredsfrämjande insatser, samtidigt som det finns en stor efterfrågan på den typen av förband.

För det första undrar jag i så fall hur det kommer sig att flygstridskrafter sedan länge är anmälda till internationella styrkeregister? Och för det andra vill jag gärna veta hur den efterfrågan som Jan Jonsson pekar på ser ut mer konkret, säg de senaste 10 åren, utanför Försvarsmaktens och flygindustrins inre cirklar.
Foto: Andreas Jonsson, Försvarets Bildbyrå

Kommission om provision

En kommission som utreder vad som har hänt och inte hänt i samband med JAS-affären med Tjeckien bör kunna upprättas på ungefär det sätt som man gjorde i samband med medborgarkommissionens rapport om svensk vapenexport i maj 1988 (SOU 1988:15).

Under mitten av 1980-talet framkom uppgifter om att Bofors hade, mot alla regler och förordningar, låtit smuggla vapen till länder som inte uppfyllde kraven enligt de svenska riktlinjerna för vapenexport. En rad andra misstänkta fall framkom också senare. Nu började en karusell av flera polisutredningar, andra utredningar samt KU-förhör. Debatten om vapenaffärerna fick den socialdemokratiska regeringen att 1987 sammankalla en s.k. medborgarkommission för att undersöka saken. Syftet var att granska uppgifterna om den olagliga vapenexporten, samt att i mesta möjliga mån avgöra vilka som varit ansvariga för att det kunnat ske.

Jag vet inte i skrivande stund om denna kommission hade fullgoda mandat för sin uppgift, huruvida sammansättningen av ledamöter och experter var optimal och så vidare. Men det kan ju vara en modell att utgå ifrån.