Från Tallinn till Riga

Dagen startade i Riigikogu och möte med det estniska Försvarsutskottet. Därefter möte med försvarsminister Jaak Aaviksoo (bilden till höger) och en trevlig lunch på residenset med ett antal kunniga och engagerade företrädare för den estniska tankesmedjan International Centre for Defence Studies. Därefter besökte vi Nato-centret för cyberförsvar innan vi klev på bussen till Riga (bilden till vänster).

Nu är det sen kväll i Lettland. I morgon är det fullt upp med möten under förmiddagen (försvarsministeriet, Saeimans försvarsutskott, utrikesministeriet). Sedan har beredningen internt sammanträde under eftermiddagen, innan det är dags att bänka sig i bussen igen för avfärd mot Vilnius, det sista stoppet på resan.

Tallinn

Sen kväll i Tallinn efter en intressant dag i Helsingfors. Vi tillbringade förmiddagen på Försvarsministeriet, åt lunch på den svenska ambassaden och tillbringade eftermiddagen tillsammans med regeringens arbetsgrupp för utarbetande av 2008 års säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Där diskuterades, utöver det nordiska samarbetet och strukturfrågor för våra respektive militära försvar, också IT-säkerhet och utveckligen i Ryssland.

På kvällen satte vi oss till rätta för sammanträde och textbehandling ombord på en båt i riktning mot Tallinn. I morgon skall vi träffa det estniska försvarsutskottet, försvarsministern, företrädare för en tankesmedja och besöka det nya Nato-centret för cyberförsvar innan avfärd mot Lettland och Riga.

Arbetet med beredningens rapport fortsätter. Vi jobbar oss sakta men säkert genom frågorna. Vissa saker går smidigt, andra saker tar längre tid. Det förankras, stöts och blöts, förhandlas och diskuteras ständigt i olika konstellationer. Det är beredningens sätt att jobba, man testar argument på varandra, ryker ihop, hittar gemensamma intressen, uppfinner något nytt och alldeles strålande – tills dess att någon skjuter hål på det och man får börja om. Det är dynamiskt och alla är djupt engagerade.

Bäst och sämst just nu

Bäst: Att vi är samlade under slutfasen av arbetet under många dygn, så att man inte behöver avbryta mitt i en svår fråga och inte ses förrän nästa sammanträde. Att alla bjuder till (ledamöter som experter) och verkligen anstränger sig för att komma framåt samt att ingen har en orubblig agenda utan förmår lyssna och ta till sig goda argument.

Sämst: Att man inte riktigt kan vara säker på hur regeringen behandlar beredningens kommande rapport (hur kommer rapporten viktas mot andra underlag och Försvarsdepartementets egna analyser?), att regeringspartierna kunde vara lite bättre koordinerade och sammanpratade (det hade underlättat) och att jag har varit borta länge hemifrån och längtar hem!
Bilden till höger visar UD:s expert Andreas Ekengren i samspråk med Sveriges ambassadör i Finland, Eva Walder-Brundin. Bilden till vänster är tagen under sammanträdet i båten påväg till Tallinn. Från vänster: Försvarsdepartementets expert HC Hagman, ledamöterna Staffan Danielsson (c), Håkan Juholt (s) och Gunilla Wahlén (v).

Kirkenes

Försvarsberedningen är nu i Kirkenes, i morgon bär det av mot Ivalo för vidare transport till Helsingfors. Här i Norge får vi bland annat påtagliga och skrämmande beskrivningar av miljösituationen, klimatförändringarnas konsekvenser och dess säkerhetspolitiska kopplingar samt en analys av Ryssland som är viktig att höra.

Vi fortsätter att kombinera resan med rapportarbete och under halva dagen idag har vi brottats med bland annat personalförsörjningsavsnittet.

(Den högra bilden är tagen under beredningens sammanträde i St Petersburg. Den vänstra bilden visar den norske statssekreteraren Espen Barth Eide)

Opposition närmast överflödig…

Försvarsberedningen är på resande fot. Vi har varit i Ryssland (St Petersburg), har nyss landat i Oslo och skall vidare till Kirkenäs, Helsingfors och de Baltiska länderna. Fokus på utvecklingen i närområdet, Arktis, samarbetsmöjligheter och östersjösamarbete. Men också tid för intensiva överläggningar om den rapport som lämnas i juni. Det är bra att åka från Stockholm och den möjlighet det innebär att utnyttja all tid kring mat, transporter samt att strunta i en och annan natts sömn för att hinna gå till botten med svåra frågeställningar.

Någon undrade om det inte är jobbigt att åka från Sverige och den brinnande försvarspolitiska debatten? Inte alls. Jag kan bara konstatera att det tvärt om är ett lämpligt läge för i alla fall oppositionen att vara på resande fot. Med en sådan sammanhållning i alliansen behöver ju inte oppositionen bedriva någon opposition. Det klarar man så bra själv, inom regeringspartierna så…

Några mediala klipp som illustrerar detta:

Dagens Brännpunkt gör alla kommentarer överflödiga.

I en artikel i SvD säger t.ex. Else-Marie Lindgren (kd) att det ”vore värdefullt om regeringen gjorde ett omtag, så att vi kan skjuta till medel från materielanslaget till driftsanslaget” och centerns Staffan Danielsson säger ”sakta i backarna”.

Vänsterns Gunilla Wahlén, som av SvD beskrivs som ”den främsta ”förbandskramaren” som varnar för att avlöva Sverige militärt” säger:
”– Ja, i vill ha kvar allmän värnplikt, folkförankring och hemvärn. Till skillnad från Nato-kramare som vill ha ett slimmat försvar i centrala Sverige med styrkor som ska ut till andra länder. Ingen begriper hur vi ska försvara Sverige med yrkessoldater i Afghanistan och Tchad. Det försvar som Nato-kramarna vill ha blir absolut inte billigare”.

(I samma artikel citeras jag på följande sätt:
”Miljöpartiets Annika Nordgren Christensen kritiserar det nymoderata handlaget.
– Miljöpartiet och moderaterna är överens om principen att spara på försvaret. Men sättet de genomför detta på riskerar att leda till ett dyrare, mindre och obrukbart försvar. För oss och skattebetalarna är det i stället viktigare att det sker hållbart och rätt. I stället är det nu besparingar i närtid som raserar mer än vad som är nödvändigt, varnar Annika Nordgren Christensen.”)

Till sist kan jag tipsa om en debatt i P1 Morgon mellan försvarsminister Tolgfors och Håkan Juholt (s).

Bildt om "säkerhetspolitisk träta"

Apropå tidigare inlägg om den påstådda klyftan mellan Försvarsmaktens analys av den säkerhetspolitiska situationen och Försvarsberedningens dito, noterar jag att utrikesminister Bildt inte heller kan läsa sig till några större avvikelser (i Ekot):

”– Jag har svårt att se skillnaderna. Det måste jag säga efter att ha läst de olika dokumenten. Jag ska penetrera dem något mera, men när jag läser dem har jag svårt att se några avgörande skillnader, säger utrikesminister Carl Bildt.

Du tycker inte att det finns någon anledning att fästa sig vid skillnadermna mellan ÖB och försvarsledningen?

– Jag har svårt att se den över huvud taget.

Är det inte konstigt om Tolgfors tycker att det är anmärkningsvärt?

– Jag ska inte recensera enstaka uttalanden, eftersom jag inte varit hemma i landet när diskusionen hörts. Jag har läst försvarsberedningen och jag har läst det underlag som ÖB har levererat till regeringen i olika sammanhang. Jag följer relativt nära den säkerhetspolitiska utvecklingen i omvärlden, säger Carl Bildt.”

En försmak

Överbudspolitik är bara förnamnet, det inleds nu och kommer att pågå under nästan ett års tid tills dess att regeringens försvarsinriktningsproposition är klubbad och klar i riksdagen våren 2009. Det gäller alla partier, mer eller mindre. Inget parti är vaccinerad mot att ryckas med.

En lämplig illustration råkar vara Gunilla Wahléns (v) nordliga besök nyligen, som resulterade i en intervju i Norrbottens-Kuriren idag:

”F 21 måste finnas kvar på grund av Barentsregionens ökade betydelse. Och jägarbataljonen i Arvidsjaur måste också finnas kvar liksom I 19 och A 9 i Boden.”

Wahlén, som representerar vänstern i försvarsutskottet och Försvarsberedningen, motiverar sina ställningstaganden på följande sätt:

”- Vi såg hur Ryssland firade 1 maj i år, för första gången på många år med en militärparad. Landet drömmer också om en återgång till att bli en stormakt. Och de ambitionerna kan hota vårt land. Det måste vi ha en beredskap för.”

Jag har inte bestämt mig för vad jag tycker om ett enda grundorganisationsförslag ännu eftersom jag tycker det är lämpligt att först besluta hur Försvarsmaktens uppgifter skall se ut, koka ner det till insatsorganisationens inriktning och omfattning vilket i sin tur leder till hur (och var) en lämplig ”produktionsapparat” (GRO) bör utformas på det mest rationella sättet.

Det är också lite olyckligt, tycker jag, att argumentera för en viss utbildningsplattform genom att dra ett omedelbart likhetstecken mellan var den är placerad och att det behövs för att försvara Sverige i just det området etc. Då bör man istället diskutera insatsorganisationen och vad man anser att den skall göra (var och med vad).

Under alla omständigheter är det en smula uppseendeväckande av vänstern att föra fram militärparader och stormaktsambitioner som om det vore ett invasionshot som står för dörren.

Men, som sagt, detta med grundorganisationsfrågor lär vi få anledning att återkomma till många gånger under det kommande året….

Både och

Per T Ohlsson skriver om försvarspolitik i Sydsvenskan under rubriken ”Dubbelt klimathot”. Till skillnad från en och annan kommentator som den senaste tiden har ondgjort sig över att, som man säger, Försvarsberedningens rapport ägnar sig åt klimatfrågan men inte åt det ryska hotet, förmår han hålla bägge bollarna i luften på samma gång. Han tycker inte att beredningen tillräckligt uppmärksammar islossningen i Arktis och dess säkerhetspolitiska komplikationer:

”Faktum är att en viktig del av närområdet redan har drabbats av en dramatiskt accelererande uppvärmning: Arktis. De säkerhetspolitiska konsekvenserna – internationellt allt mer uppmärksammade – verkar dock inte bekymra svenska politiker (…)”

”Det arktiska istäcket krymper med alarmerande hastighet. Varje sommar överträffas det föregående årets issmältning. Förra sommaren var istäcket bara hälften så stort som femtio år tidigare. Den mytomspunna Nordvästpassagen – förbindelsen mellan Atlanten och Stilla havet norr om det amerikanska fastlandet – öppnades för trafik. Nya beräkningar tyder på att Arktis kan vara isfritt sommaren 2013. Därmed blir det lättare att exploatera Arktis enorma rikedomar: fisk, timmer, bly, magnesium, nickel, zink, färskvatten och – framför allt – olja och gas. Enligt vissa uppskattningar rymmer Arktis en fjärdedel av den gas och olja som ännu inte har lokaliserats. Men det dröjer sannolikt flera decennier innan fossila tillgångar i det inre av Arktis kan utvinnas. De tekniska problemen är gigantiska. Närmare i tiden ligger en formlig transportrevolution.”

Bildbevis…

…på en Försvarsberedning i arbete.

Bilderna är tagna under beredningens besök i Köpenhamn 28-30 april. Bilderna, från vänster till höger, visar experterna Hans-Christian Hagman, Fredrik Hassel och undertecknad ledamot. På nästa kort ser vi ordförande Karin Enström och Tommy Åkesson i sekretariatet i full färd med att finslipa formuleringar. På den nedersta bilden ser man närmast i bild till vänster Håkan Juholt och till höger experten Michael Moore).

Bör ÖB avgå?

ÖB Håkan Syrén har inget annat val än att avgå, skriver Bo Pellnäs på Brännpunkt i en artikel där han totalsågar regeringen.

Pellnäs är en god retoriker, men frågan är vad som skulle hänta om ÖB skulle följa hans råd? Om regeringen nu är så oduglig, vad är det som säger att de är bättre på tillsättningar? Vilken ”sorts” ÖB skulle regeringen peka ut? Och hur skulle denna nya man eller kvinna tas emot i organisationen i nuvarande läge? Skulle det inte bli ett enda stort ifrågasättande av vad än denna person vill genomdriva (…tillsatt av regeringen… Tolgfors hantlangare….)?

Jag tycker och hoppas att Håkan Syrén skall sitta kvar. Men det är klart att det finns en personlig gräns för vad man står ut med. Det måste man respektera. Och Tolgfors uttalanden i Rapport igår, när han inte bara kunde svara rakt ut ja! på frågan om han har förtroende för ÖB, underlättar ju inte precis för Syrén. Dessutom var det nog ett misstag eftersom ministern senare, i det pressmeddelande om skickades ut efter det att Rapport-intervjun genomfördes, särskilt skriver:

”- Jag har fullt förtroende för ÖB och hans vilja och beredskap att förbättra Försvarsmaktens hantering av ekonomin.”