Kategori: försvarsutskottet

Oppositionen samlad om krisberedskapen

Så är det då justerat och klart, Försvarsutskottets betänkande med anledning av regeringens proposition Stärkt krisberedskap – för säkerhets skull. I betänkandet behandlar utskottet förslaget om nedläggning av Krisberedskapsmyndigheten, Statens räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar. Vidare behandlas ett antal förslag som väckts i motionsyrkanden. I övriga delar av propositionen har utskottet inte tagit ställning.

Intressant att notera är att det till betänkandet är fogat 9 gemensamma reservationer från oppositionen (s, v, mp).

Innehållet i betänkandet är inte särskilt upphetsande, majoriteten försvarar propositionen i alla delar. Värt att notera kanske ändå kan vara de skrivningar utskottet gör om individens eget ansvar vid kris (något som Civilförsvarsförbundet arbetar aktivt med):

”En väl fungerande krisberedskap kräver medvetenhet om det personliga ansvaret och kunskap på alla nivåer om hur man snabbt och effektivt agerar i händelse av en kris. Individerna utgör den grund på vilken samhällets krishantering vilar. Samhällets beredskap och de nya hotbilderna är mer komplexa än tidigare. Det pågår också en utveckling där de traditionella informationskanalerna såsom mönstring och civil- och värnpliktsutbildning minskar i betydelse i och med att allt färre ungdomar kommer i kontakt med försvaret.
Utskottet konstaterar att det finns ett stort behov av samhällsinformation om säkerhetspolitik, försvar, krisberedskap och skydd mot olyckor. Utskottet anser i likhet med regeringen att målet bör vara att skapa en större kunskap om och förtroende för samhällets förmåga i dessa frågor hos samtliga aktörer i samhället.
En central del i kommunikationen bör vara att förklara ansvarsfördelningen mellan den offentliga sektorn och individen när det gäller samhällets säkerhet, dvs. vad som kan förväntas av den offentliga sektorn respektive vad den enskilde själv bör ta ansvar för.”

Foto: Melker Dahlstrand

Försvarsministern till Försvarsutskottet

I skrivande stund samlas riksdagens Försvarsutskott till möte. På dagordningen står bland annat försvarsminister Tolgfors, som skall informera om ”det informella försvarsministermötet i EU, m.m.”.

För det första är det där ”m.m.” intressant. Det är väl inte en alltför äventryrlig gissning att utskottsledamöterna är laddade till tänderna med frågor som kanske inte alla har med försvarsministermötet att göra, nu när man får se ministern i utskottet.

För det andra är det inte heller någon vild gissning att diskussionen kring EU-mötet kommer att handla om Tchad. Försvarsministern har förmodligen upprepat till sina europeiska kollegor att det görs för lite när det gäller att bidra till insatsen. Några utskottsledamöter kanske tycker att det är en dålig förevändning för att Sverige skall åka hem efter någon månads full operativ kapacitet.

För det tredje står det nog en och annan journalist utanför utskottet när ministern träder ut. Han har ju inte visat sig på ett tag och jag tror det är många som intresserar sig för att luska lite hur de interna diskussionerna i regeringen går inför morgondagens aktuella riksdagsdebatt (klockan 10.45) om Tchad-insatsen.

Flying high

Alla som gillar korta blogginlägg eller är genuint trötta på diskussioner om JAS Gripen kan sluta läsa nu.

Till dig som fortfarande läser; häng med!
I tilläggsbudgeten 2007 föreslog regeringen att den under 2007 skulle få besluta om beställning av ombyggnad av upp till 31 stycken JAS 39 A/B till JAS 39 C/D och ett demonstratorprogram för eventuell vidareutveckling av JAS 39 Gripen.

Regeringen framförde att en handlingsplan för vidmakthållande och vidareutveckling av JAS 39 Gripen hade utformats av Försvarsmakten och att medel för detta ingick i den långsiktiga materielplanen. Handlingsplanen består dels av en ombyggnad av 31 stycken JAS 39 A/B till JAS 39 C/D åren 2007-2013, dels av ett demonstratorprogram åren 2007-2010 som syftar till att kartlägga och utgöra grund för framtida möjliga beslut om vidareutveckling. Regeringen beräknade kostnaden för detta till ca 4,1 miljarder kronor.
I vårbudgeten konstaterade regeringen också att handlingsplanen stöder exportsatsningar genom att potentiella exportländer ser en tydlig signal om satsning på JAS 39 Gripen eftersom produktionen förlängs, ett antal JAS 39 A/B kan nyttjas för export samt att befintliga och potentiella exportkunder genom demonstratorprogrammet får kunskap om utvecklingspotentialen i Gripensystemet.

Försvarsutskottets majoritet delade regeringens bedömning och anförde bland annat i sitt budgetbetänkande att den föreslagna planen ”för närvarande synes vara det mest kostnadseffektiva sättet att långsiktigt vidmakthålla och vidareutveckla JAS 39 Gripen. Eftersom alla plan efter ombyggnaden blir av samma typ JAS 39 C/D minskar kostnaderna för underhåll och vidmakthållande. Flygplanen ges även en längre livslängd än vad som annars skulle vara fallet”.

Utskottet skriver också att ”Den totala flygplansparken bör kunna reduceras till ca 100 flygplan. Därmed kan Försvarsmakten långsiktigt upprätthålla fyra stridsflygdivisioner med JAS 39 Gripen, vilket riksdagen har beslutat ska ligga till grund för försvarsplaneringen. I antalet finns även en reserv för haverier samt vissa utbildningsändamål”.

Sedan kommer utskottet in på tiden efter C/D-versionen:

”Det föreslagna demonstratorprogrammet under åren 2007-2010 syftar till att genom kunskapsuppbyggnad kartlägga och utgöra grund för kommande beslut om en eventuell vidareutveckling av flygplanssystemet efter år 2020. Utskottet bedömer att kostnaden för en framtida – mer omfattande – modifiering av JAS 39 C/D är betydligt lägre än att ersätta dem med ett -sannolikt utländskt- nytt stridsflygplanssystem omkring år 2020.

Utskottet framhöll vidare att demonstratorprogrammet ska genomföras i samarbete med internationella partner, vilket det också gör i och med att Norge har gått in i det samt senare även Danmark.

Notera särskilt det där med vidareutveckling efter år 2020. Detta var alltså det tidsperspektiv utskottet arbetade efter så sent som för ett drygt år sedan.

Riksdagens majoritet gav mandatet. (Mp) och (V) sade blankt nej. (S) duckade sig igenom frågan och lämnade följande kryptiska yttrande till Försvarsutskottets betänkande över tilläggsbudgeten:

”De nu föreslagna objekten fanns inte redovisade i budgetpropositionen för 2007. Regeringen har inte redovisat någon ny samlad investeringsplan i vårpropositionen. Vi socialdemokrater vill därför göra en samlad bedömning när regeringen i höstens budgetproposition redovisar de ekonomiska konsekvenserna av samtliga planerade beställningar de kommande åren, innan vi tar ställning till de nu aktuella materielprojekten. Vi förordar därför att riksdagen avslår de bemyndiganden som regeringen nu begär. Utgångspunkten är att investeringsplanen ska omfatta de materielprojekt som är nödvändiga för att de i de socialdemokratiska förslagen i försvarsbesluten prioriterade uppgifterna ska kunna genomföras”.

Fast vi måste backa lite till först. I ursprungsläget sades det att Sverige behöver 200 plan. Dessa blev (efter många långa års process) 143 plan och i samband med att beslutet togs om C/D-versionen var man nere på ett behov av 100 plan. Och nu talar Allan Widman (Fp) alltså om ett antal om 48 st.

Det skulle, lite enkelt uttryckt, innebära att Sverige har beslutat om 150 plan för mycket. Låt det sjunka in ett tag.
I höstens budgetproposition för 2008 utgiftsområde 6 ”Försvar samt beredskap mot sårbarhet” (sid 58)står det följande:

”Det är i materielförsörjningens tidiga faser som det föreligger störst möjligheter att styra processen. I dag karaktäriseras beslutsordningen av att regering och riksdag kommer in på ett relativt sent stadium i materielförsörjningsprocessen. Med tanke på de ekonomiska bindningar som staten gör i materielförsörjningen bör statsmakternas inflytande öka i tidiga faser i processen och stegvisa beslut med i förväg definierade kontrollstationer tillämpas i större utsträckning. Detta kommer även att bidra till att statsmakternas prioriteringar och inriktningar får ett större genomslag.
Regeringen ser därför över den rådande beslutsordningen i materielförsörjningsprocessen för att öka transparensen och skapa möjlighet till tidiga prioriteringar för riksdag och regering.

Kopplingen mellan utvecklingen av operativ förmåga och materielförsörjningen bör
också öka”.

Det där med ”materielförsörjningens tidiga faser” är möjligen redan överspelat. Inte kan Försvarsutskottets ledamöter, som gång efter annan i skarpa ordalag har krävt transparans och att utskottets/riksdagens reella inflytande skall öka, finna sig i att det kommer en rad om detta i vårens tilläggsbudget, när allt är klappat och klart? Det borde vara ett gemensamt intresse för alla partier, ja alla riksdagsledamöter oavsett vad man tycker i sakfrågan.

Till sist kan jag inte annat än se fram emot kommande skrivningar i framtida budgetar (dvs. om idén med en satsning på ”Super-JAS” överlever Finansdepartementet) när regeringen skall försöka få ihop något klokt om vilka säkerhetspolitiska och operativa behov man anser talar för denna satsning.

Riksdagsledamöter från alla partier, förenen eder!
De som är för satsningen kan kanske tycka att det bör gå rätt till denna gång, utifrån demokratiska principer om insyn och tidigare löften om att koppla materielinvesteringar till operativa krav etc. Detta bör dessutom underlätta en senare debatt i sakfrågan, eftersom man då kan argumentera just i sak och inte bara grotta ner sig i procedurfrågor.

Ny befälsordning

Regeringen har idag uppdragit åt Försvarsmakten att inleda en reformering av befälsordningen.

Det är inte en dag för tidigt!

– Den som söker en yrkesmässig framtid i försvaret kommer att ha flera karriärvägar att välja bland. Antingen kan han eller hon utveckla en specialist- och expertkompetens och gå en utbildning som inte kräver högskolebehörighet. Eller så kan man gå det treåriga officersprogrammet på den numera akademiska Förvarshögskolan för att utbildas mot chefs- och stabsbefattningar, säger försvarsminister Sten Tolgfors i en kommentar.
Reformen föranleds av försvarsutskottets betänkande med anledning av budgetpropositionen för 2008 där följande formulering kan läsas:

”Genom att utskottet biträder regeringens förslag när det gäller aspirantskolor och förkunskaper för officersutbildning finns enligt utskottet en god grund för regeringen att fullfölja reformeringen av befälsordningen. Utskottet anser att ett tvåbefälssystem bör införas. När regeringen har beslutat hur det nya tvåbefälssystemet ska vara utformat ska regeringen informera riksdagen i frågan”.

Socialdemokraterna reserverade sig. Dock inte för att de helt avvisar tanken, de vill istället lägga frågan i en utredning.

Försvarsmakten ska enligt regeringens uppdrag senast den 15 april 2008 lämna det underlag som behövs för regeringen att ta ställning till det fortsatta reformarbetet.

Anm. Personalförsörjningen är den enskilt mest avgörande faktorn för Försvarsmaktens internationella förmåga och en strategisk framgångsfaktor. Det nuvarande så kallade enbefälssystemet infördes 1983. Innan dess fanns ett trebefälssystemen med officerare, underofficerare och underbefäl och senare regements-, kompani- och plutonsofficerare.

SvD/TT skriver här.

Personalförsörjning är en strategisk framgångsfaktor

Den av Försvarsutskottet initierade utvärderingen av 2004 års försvarspolitiska beslut finns nu till allmänhetens beskådan här.

Det är f.d. generalmajor Lars Frisk som har varit särskild utredare, med Peter Strand från riksdagens kammarkansli som har bistått med visst utredningsstöd.

Försvarsutskottets uppdrag till utredaren var att han skulle genomföra en uppföljning och utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut för perioden 2005–2007 avseende Försvarsmaktens insatsorganisation och internationella förmåga.

Slutsatserna är i korta drag följande:

Insatsorganisationen: Insatsorganisationen kommer i huvudsak att ha den omfattning och sammansättning som förutsattes i riksdagens beslut 2004, och som senare årligen har kompletterats. Insatsorganisationens förband har givits en beredskap som svarar mot operativa krav och internationella åtaganden. Ingen större anledning att hetsa upp sig över det.

Internationell förmåga: Försvarsmakten har ökat den internationella ambitionen såväl kvantitativt som kvalitativt enligt riksdagens inriktning. Försvarsmakten ser de internationella uppgifterna som dem som i nuvarande omvärldsläge tydligast ställer krav på Försvarsmaktens omedelbara förmåga till väpnad strid.

I samband med utvärderingen av den internationella förmågan, kommer utredaren in på det som visar sig vara de främsta anmärkningen i utredningen, nämligen personalförsörjningen.

Ur rapporten:

”Vid en långvarig insats av förband upp till den angivna maximala nivån av två bataljonsinsatser och tre mindre insatser, kommer personalförsörjningen att vara begränsande för uthålligheten. Ytterligare åtgärder i personalförsörjningssystemet erfordras för att förbättra och säkerställa tillförseln av kompetent personal till de internationella förbanden, vid en sådan maximal insats. Tillgängligheten av officerare och kontraktsanställd personal måste öka. Kostnaderna för internationella insatser ökar i takt med volym och kvalitet. Ett sätt att begränsa kostnadsökningarna är att minska antalet mindre insatser, till förmån för färre stora insatser. Ett annat sätt är att reformera kontraktssystemet och genom bl.a. längre kontraktstid kunna minska utbildningskostnaderna.”

Ambitionsnivån i försvarsbeslutet 2004 går med andra ord knappt att personalförsörja, i synnerhet inte om det skall vara uthålliga insatser. Detta leder i sin tur till slutsatsen att den borgerliga ambitionen, att antalet kvinnor och män i utlandstjänst på sikt bör öka till ca 2 000 insatsberedda personer, i dagsläget förefaller svårt att uppnå. Det finns helt enkelt för få soldater. Är då svaret att börja utbilda fler värnpliktiga? Eller att skrota ambitionen? Mitt svar är nej, på bägge frågorna. Däremot är det en hel del att göra på personalförsörjningssidan.

Utredaren skriver:

”De åtgärder som skulle kunna öka rekryteringen och förbättra uthålligheten i försörjningen av de internationella insatserna, bör utgå ifrån ökad tillgänglighet och ökad flexibilitet i rekryteringen. Tillgången på specialister i de internationella förbanden måste avhjälpas. En särskild specialistkarriär kan underlätta försörjningen av beredskapsförbanden. Redan i dag har Försvarsmakten ett mycket flexibelt rekryteringssystem. Man skulle emellertid enligt vår uppfattning öka resurserna för reservofficersrekrytering och för frivilligorganisationernas utbildning och tillhandahållande av personal. Rekryteringssäkerheten ökar med andelen frivilliga som genomgår grundutbildning, dvs. inskrivningssystemet bör utformas så att frivilliga som uppfyller kraven tas ut för militär tjänstgöring.

En ökad tillgänglighet skulle i princip kunna åstadkommas genom dels ett utvecklat kontraktssystem, dels genom att officersuppgifterna omfattar en skyldighet till internationell beredskap/tjänstgöring. Kontrakten för soldater borde redan från början innehålla avtal om två till fyra insatser för den enskilde. Det skulle innebära en kontraktstid på cirka tre år. På detta sätt minskas rekryteringsbehoven och resurserna för utbildning och övning kan reduceras.”

Utredaren bedömer att personalförsörjningen är den enskilt mest avgörande faktorn för den internationella förmågan. Personalförsörjning är en strategisk framgångsfaktor. Något för den kommande pliktutredningen att bita i. När den väl får komma igång!

Erfarenhet är en förstådd iakttagelse.

Idag presenteras rapporten ”Utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut” av riksdagens Försvarsutskott (FöU).

Det var i november förra året som FöU beslutade att man skulle följa upp och utvärdera vissa av de tidigare försvarspolitiska besluten som gällde åren 2005-2007. Bland annat skulle Försvarsmaktens insatsorganisation och internationella förmåga bedömas i förhållande till försvarsbeslutets krav. Det är klokt och det kommer säkert visa sig i rapporten att det fanns goda skäl till det – det säger erfarenheten efter tidigare försvarsbeslut.

Bakom rapporten till FöU står den särskilde utredaren, f.d. generalmajoren Lars Frisk och Peter Strand vid riksdagens kammarkansli.

Hoppas att rapporten finns tillgänglig på nätet efter presentationen. Om så är fallet läser jag den och återkommer. Detta är mumma för en gammal försvarspolitiker!

Ur debatten

Försvarsberedningen och Försvarsutskottet träffade försvarsministern ikväll efter en händelserik dag i riksdag och beredning. Tidigare under dagen kom ministern med ett förväntat besked om att en parlamentarisk pliktutredning är under formation. Detta med anledning av att riksdagen idag debatterade frågan och ett enigt utskott har krävt detsamma.

Måtte direktiven till utredningen vara tydliga på vilka tidsförhållanden som skall råda. Utredningen får inte dra ut på tiden, frågan är mogen, för att inte säga övermogen, efter att ha diskuterats länge och väl. Jag hoppas därför att Karin Enströms (m) ord om år i debatten var en ren felsägning: ”Sedan kommer vi säkert, jag vet inte om hur många år, att få återkomma till kammaren och förhoppningsvis debattera pliktfrågorna i framtiden.”

Dagens roligaste yttrande fällde Allan Widman (fp) apropå ett tidgare replikskifte mellan vänstern och centerpartiet, där centern kritiserade vänstern för ett ofinansierat förslag om att dubblera antalet värnpliktiga:

”Om något parti vill satsa på industrin får det effekter i andra änden av den verksamhet som Försvarsmakten bedriver. Vill man ha många soldater utbildade varje år blir effekterna densamma. Det är väl uppenbart att en nivåsänkning av vårt försvarsanslag på i storleksordningen drygt 7 miljarder samtidigt som vi fördubblar volymen på värnpliktsutbildningen skulle ge mycket svårartade konsekvenser för arbetet på den internationella arenan. Här hemma skulle det bli något av en folkets befrielsearmé som barfota fick upprätthålla beredskapen i de småländska skogarna.”

En annan lustig debatt i riksdagen skedde i tisdags kväll mellan Peter Jonsson (s) och försvarsministern, med anledning av en interpellation om Försvarsmaktens marina förmåga.

Jonsson talar sällsynt tydligt klarspråk och summerar socialdemokraternas försvarsmaterielpolitik:

”Herr talman! Jag vill tacka försvarsministern för svaret på min fråga om vi har något marint försvar kvar i framtiden. Svaret lämnar dock ett antal frågetecken som jag vill ha utredda i dag. Det är inte bara för mig själv utan också för de hundratals utvecklingsingenjörer, konstruktörer, industriarbetare och officerare som blir berörda av regeringens och Moderaternas beslut att lägga ned stora delar av den framtida marina förmågan.”

Det är alltså rena sysselsättningsargument som bär upp värnandet om försvarsindustrin som socialdemokraternas grupp i Försvarsutskottet har gjort till sin ljudligaste politik den senaste tiden. Man kanske borde byta utskott?

Riksdagsdebatt om pliktfrågan

I morgon, onsdag, debatterar riksdagen Försvarsutskottets betänkande 2007/08:FöU3 Vissa frågor rörande totalförsvarsplikt m.m.

Utskottet skriver i sitt betänkande att frågan om hur Försvarsmaktens personalförsörjning ska utformas är en av de viktigaste frågorna – kanske den viktigaste – för Försvarsmaktens fortsatta utveckling. Utskottet framhåller behovet av den översyn av lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt och dess tillämpning som regeringen har aviserat (men ännu inte har tillsatt).

Utskottet håller på att tappa tålamodet: ”Det är därför angeläget att ett sådant utredningsarbete inleds.”

Utskottet deklarerar också att denna utredning, mot bakgrund av den grundläggande betydelse som den kommer att få och att eventuella förändringar av totalförsvarsplikten måste ha ett brett parlamentariskt stöd, ska vara parlamentariskt sammansatt.

Vänsterpartiet har en reservation till betänkandet:

”Ett nytt utbildningssystem har nyligen införts av Försvarsmakten. Under kommande år beräknas uppskattningsvis ca 8 300 värnpliktiga genomsnittligt att kallas in till utbildning. Vart tredje utbildningsår beräknas emellertid endast ca 5 000 värnpliktiga att kallas in till utbildning, varav ca 1 500 till armén. Vänsterpartiet menar att antalet värnpliktiga som kallas in till utbildning bör ökas till det dubbla för att säkra att försvaret får en god personalförsörjning och beredskap i framtiden såväl i Sverige som för insatser utomlands.”

De är väldigt ensamma om att anse det.

Avundsjuk på utskottsledamöter

Det finns tillfällen när man mer än annars önskar att riksdagens utskottssammanträden vore öppna för allmänheten. Idag är ett sådant tillfälle.

Försvarsutskottet har en föredragningslista som inte lämnar något övrigt att önska.

Först en dagning av Försvarsmakten om EU:s föreståendeförsvarschefsmöte (CHOD). Sedan blir det pulshöjning när Statsrådsberedningen informerar om regeringens och Regeringskansliets jour- och krishanteringssystem. Och som grädde på moset kommer Försvarsdepartementet för att redovisa Försvarsmaktens reviderade materielplan.

I underlaget inför mötet återfinns en PM om ”Parlamentariskt inflytande över försvarsmaterielanskaffning”. Gissningsvis kan man där läsa om vad utskottet har uttalat (och riksdagen bslutat) genom åren när det gäller möjlighet till formellt beslutsfattande, insyn och transparens i materielprocessen. Det är en lång lista.
En lämplig fråga att ta upp med Försvarsdepartementet under dragningen är ju, mot bakgrund av alla dessa riksdagsbeställningar, hur man måste formulera sig så att besluten når fram?

Ny utskottsordförande

SvD rapporterar att riksdagsledamoten Anders Karlsson (s) blir ny ordförande i riksdagens försvarsutskott efter Ulrica Messing. Det har den socialdemokratiska riksdagsgruppen beslutat i kväll.

Jag vet inget om Karlsson, mer än vad man kan läsa på riksdagens hemsida och hans egen hemsida. Där står bland annat att han är född 1951 och bosatt i Härslöv, strax utanför Landskrona. Innan han blev riksdagsledamot arbetade han som ombudsman för Byggnadsarbetareförbundet i Lund och är i grunden rörläggare.

I riksdagen verkar han, vid en snabb betraktelse, vara mest aktiv i fackliga- samt trafikpolitiska frågor (vilket inte är så konstigt eftersom han fram till nu var ordförande i riksdagens trafikutskott).
Ny försvarsminister, statssekreterare och utskottsordförande på samma gång. Vi går en spännande tid tillmötes…