I SvD skriver Mikael Holmström om den svidande kritiken mot Försvarsmaktens ekonomistyrning i den ESV-rapport som presenteras på Försvarsdepartementet idag.

Han skriver också att ”ÖB Håkan Syréns förslag till åtgärder för att få försvarets ekonomi i balans fick i går omedelbart underkänt av försvarsminister Sten Tolgfors”.

Just detta spår följs upp i en annan SvD-artikel, där Tolgfors citeras på följande sätt:

”Försvarsminister Sten Tolgfors var märkbart missnöjd med Försvarsmaktens redovisning. Den ger inga svar på frågan hur försvaret kan ha ett underskott på 1,5 miljard.

– Verksamheten är av mycket god kvalitet, men ekonomin är inte acceptabel. Vad som orsakar underskott kan vi inte spåra i det här materialet, det är till och med så att en del av förklaringarna som kommit från Försvarsmakten inte stämmer när vi granskar uppgifterna, sade Sten Tolgfors vid en pressträff i riksdagshuset.”

Jag hoppas att detta är ett missförstånd, men man vet ju aldrig. Jag hoppas att Tolgfors inte var så kategorisk igår, för att inte späda på ”konflikten” ytterligare.

Staffan Kihlström skriver i dagens DN om ESV-rapporten och om huruvida Försvarsmaktens bedömning av Ryssland skiljer sig från Försvarsberedningens analys.

Ur artikeln:

”Annika Nordgren Christensen (mp), i beredningen säger att hon har goda skäl att utgå ifrån att ÖB:s bedömning är densamma som den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, har gjort.

– Och jag har läst den. Jag kan inte i min vildaste fantasi se att Must gör en så väsensskild bedömning av Ryssland än vad Försvarsberedningen gjorde. (…)

Allan Widman, fp-ledamot i försvarsutskott och försvarsberedning, förvånas över ÖB:s nya bedömning av säkerhetsläget.

– När vi gör våra bedömningar fäster vi stort avseende vid det underlag vi får från Must, från departementets experter och olika sakkunniga.

– Den fråga som nu är relevant att ställa är: Vad har hänt mellan den 4 december och den 15 maj som ändrar vår bedömning. Jag förutsätter att Försvarsberedningen kommer att kalla till sig Försvarsmakten för att reda ut det.”

Försvarsministern kommenterar samma frågeställning i SvD:

Sten Tolgfors anser också att det är anmärkningsvärt att ÖB nu gör en annorlunda säkerhetspolitisk bedömning än för bara några månader sedan.

– Det är också flera år sedan vi övergav tanken att Sverige ensamt ska kunna stå emot en invasion. Det grundades på att den hotbilden inte längre finns.”

Och det är ju helt rätt.

På Brännpunkt skriver Johan Tunberger om de systemfel han anser ligger bakom det nuvarande moraset. Låt mig citera några avsnitt i artikeln:

”Försvarsmakten är bedövad av en intern ”stabskompromiss” och den politiska ­nivån saknar kompetens och vilja att tvinga fram nödvändiga reformer.”

”Trots byråkratiska strider finns inom Försvarsmakten en stark tradition av kollegialitet, särskilt inom egna särintressegruppen, och ansvar för underställd personal. Följden blir en stark aversion mot att fatta beslut som gör folk ledsna. Hellre då ge dem något till tröst.Följden är att man undviker, eller skjuter upp, beslut som logiskt sett är nödvändiga.”

”En väsentlig förklaring till försvarseländet ligger i försvarsindustrin. Det finns en järntriangel, militära planerare i karriären, försvarsindustriföreträdare samt starka krafter i flertalet politiska partier. Denna järntriangel utövar ett starkt inflytande på försvarsdepartementet. Det största problemet med egenutveckling är att det framtvingar alltför täta generationsskiften av flygplan, fartyg etcetera. En egenutvecklande försvarsindustri ­leder till krav på att belägga utvecklings- och produktionsavdelningar. När den svenska Försvarsmakten krymper, krymper också hemmamarknaden. Samtidigt är svensk anskaffning nödvändig som referens för exportmöjligheter. Resultatet blir orimligt höga utvecklingskostnader i förhållande till serieläng­derna. Man kan se Försvarsmakten som det värddjur på vilket försvarsindustrin i Sverige lever. Men det förefaller som om järntriangelns företrädare inte tvekar att begå det ­strategiska misstaget att låta värddjuret dö för att tillgodose sina kortsiktiga­ ­intressen.”

(I DN-artikeln får jag tillfälle att säga att jag inte tycker att ÖB bör avgå eftersom jag dels inte kan se något bättre alternativ och dels inte se något skäl att han ska lämna nu när vi som bäst behöver en rutinerad ledning.)