Kategori: Svd

Gudmundson försöker vara rolig

Jag missar sällan en text av Per Gudmundson, ledarskribent på SvD. Han är alltid läsvärd och oftast rolig. Nu har han dock bestämt sig för att förlöjliga Försvarsmaktens miljöarbete, samt att försvarsministern i ett tal i april uppmärksammade detsamma. Så trist. Som om det vore ett motsatsförhållande mellan miljöarbete och utveckling av den svenska Försvarsmakten och säkerhetspolitik i största allmänhet.

Han skriver på sin blogg:

”Ibland behövs det bara ett litet citat för att SvD:s ledarsida ska vara överlägset roligast. Sten Tolgfors i ett tal på Försvarshögskolan den 9 april (!):
”Den svenska försvarsmakten är även delaktig i andra internationella miljösamarbeten. Man har till exempel hjälpt till att införa ett nytt miljöledningssystem i Georgien. På så sätt ska den georgiska försvarsmakten tänka mer miljövänligt från försvarsledningsnivån till förbandsnivån.”

Kul för SvD:s ledarsida att man har hittat en ”underhållande” koppling mellan ett uttalande i april och händelsena i Georgien. Men frågan är: Var det fel att införa ett miljöledningssystem i Georgien? Tror någon att det är det enda Försvarsmaktens sysslar med när det gäller internationella samarbeten? Eller består felet av att ministern uppmärksammade det i ett tal som handlade specifikt om klimatförändringar och säkerhetspolitik?

Mitt råd till Per Gudmundson och SvD:s ledarredaktion är att höja sig över Stockholms takåsar och göra en internationell utblick över både miljöarbetet (också genom internationellt samarbete) som olika länders Försvarsmakter ägnar sig åt – inte minst USA:s om det kanske kan väcka speciellt intresse- samt klimatfrågornas roll i säkerhetspolitiken.

Vare sig i Sverige eller annorstädes har klimatfrågan utraderat andra säkerhetspolitiska frågor. Och om om man är ombedd att i ett tal vid Försvarshögskolan i april 2008 tala under rubriken ”Klimat­förändringen som ett säkerhetspolitiskt hot”, så förväntar sig i alla fall jag och förmodligen även arrangörerna att talaren håller sig till ämnet.

Räkna med kvitteringsförsök!

Mikael Holmström skriver i dagens SvD att ”Förvarskrisen utvecklas nu till en ren prestigestrid mellan regeringen och ÖB. Skattebetalarna och nationen riskerar att bli förlorarna”.

Dagen kommer med all säkerhet sluta med 1-0 till Försvarsmakten (kommunalråd kommer intervjuas och de kommer relatera till regeringen inte Försvarsmakten, oppositionen vänder sig mot regeringens sätt att hantera processen och om Försvarsmakten ger sken av att det är något helt nytt med att man inte med den föreslagna organisationen kommer att kunna möta en invasion av landet, kommer man också kunna trumma upp en bredare allmänhet, för att inte tala om moderata kärnväljare och borgeliga politiker i allmänhet).

Om det är en prestigekamp, som Holmström skriver, var så säker på att regeringen försöker kvittera i närtid. Frågan är bara hur det anfallet kommer att se ut?

Foto: Jeff J Mitchell, Aftonbladet

Några axplock…

…ur dagens försvarsdebatt:

1. Arméinspektör Grundevik skriver på Expressens debattsida idag.

2. I SvD skriver Trond Lydersen, ekonomijournalist på Aftenposten bl.a. följande:

”Det vore naivt att tro att ekonomiskt pressade amerikaner inte påminner den norska regeringen om just detta: ”Ska ni vara med och dela på bördan för att Uncle Sam ska ha ett försvar som kan rädda er i framtiden – eller ska ni köpa flygplan från en liten granne i öst?”Det kan mycket väl vara så att den norska regeringen allvarligt funderar på att köpa svenska flygplan – men att sedan faktiskt göra det är en helt annan sak. Något annat än amerikanska jaktplan vore en stor överraskning.”

3. I DN kan man läsa att det antal plan som Sverige köper sannolikt inte bli fler än tio. Försvaret kommer heller inte att få några ”nya” pengar utan beställningen finansieras inom den tioåriga Jasplan som redan beslutats om (drygt en miljard per år avsätts till Gripenprojektet).

Låt mig kommentera uppgiften om tio JAS E/F. Om det är korrekta uppgifter så låter det konceptet som om man avser lägga dessa tio plan ovanpå de 100 som man nyligen beslöt skulle uppgraderas till C/D – för att få alla flygplan i samma version. Om detta finns det olika uppfattningar inom regeringskonstellationen. Allan Widman (fp) har ju t.ex. föreslagit att man skall införskaffa 48 E/F plan och låta sig nöja med dessa.

Under alla omständigheter kanske det kan vara logiskt att avbryta uppgraderingen av 100 C/D-plan tills dess att man vet hur det blir med Norgeaffären, eller i alla fall fundera över vilka konsekvener det skulle få. Man kanske också ska föregripa en norgeaffär (i alla fall som ett alternativt scenario) i de beräkningar som just nu Försvarsmakten håller på med och som skall redovisas i maj.

Regeringsformen – någon?

Regeringsformen, 9 kap. Finansmakten:

”10 § Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse. Lag (1988:1444).”

SvD:s Mikael Holmström skriver idag om den Gripen-offert som lämnas till Norge på måndag. Som jag har skrivit om tidigare på denna blogg, måste Sverige samtidigt försäkra Norge om att vi kommer att flyga samma Gripen-version. Frågan är fortfarande hur detta åtagande ser ut, vad det innebär (i kostnader och över tid) och hur det formuleras.

Jag är förbluffad över att regeringen inte lyfte frågan till riksdagen i vårbudgeten. Se formuleringen i regeringsformen ovan! Jag är också förbluffad över att majoritetsföreträdarna i riksdagens försvarsutskott tiger still (alldeles oavsett vad de tycker om en ny JAS-satsning kort tid efter riksdagens beslut om att uppgradera Gripensystemet till 100 st C/D-version).

Men mest av allt undrar jag hur detta skall ses i ljuset av det arbete som Försvarsmaktens just nu genomför till den 15 maj och hur vi som sitter i Försvarsberedningen skall se på vårt arbete med den rapport vi skall leverera i juni?

Arbetar nu Försvarsmakten in ett svenskt nytt Gripen-åtagande i det underlag man lämnar i maj? Min gissning är att Försvarsmakten inte direkt jublar… Man har fullt upp med att förklara för medarbetare ute på förbanden att man inte har pengar till verksamheten och diskuterar omfattande nedläggningar i grundorganisationen. Samtidigt finns det tydligen pengar för en ny stor Gripensatsning, som inte Försvarsmakten har bett om men som man helt enkelt får i uppdrag att betala.

Den ekonomiska grundplattan för beredningens förslag, hur ser den ut egentligen? Vad skulle hända om beredningen, rent teoretiskt, skulle komma fram till helt andra överväganden när det gäller flygstridskrafternas framtid?

Regeringspartierna har mycket att förklara. Men någon omfattande debatt är inte att räkna med. Socialdemokraterna och moderaterna är ju överens om att satsningen är bra för Sverige och det innebär oftast att sådant tjafs som regeringsform och annat inte är värt att diskutera…

Läs gärna den interpellationsdebatt som Peter Rådberg (mp) hade med försvarsminister Tolgfors i februari. Försvarsministern säger bland annat:

”Det var länge sedan jag hörde ett så spekulativt inlägg i denna kammare. Interpellanten har inget som helst stöd för de påståenden han gör. Han hänvisar än till industriföreträdare, än till andra länder men väldigt lite till vad den här regeringen har sagt eller gjort. (…) Det finns inga formella krav från Norges sida på Sverige och en E/F-version i det request for binding information som studeras.” (Anm. Nej, men klart uttalade krav i olika sammanhang från norska företrädare, och det visste Tolgfors vid tillfället för interpellationen.)

”Men dimensioneringen ska, precis tvärtemot vad interpellanten här och vid andra tillfällen har påstått, utgå från Sveriges egna behov. Som det ser ut skiljer det tre fyra år på de båda ländernas planer för framtiden. Det är för tidigt att bestämma för Sverige om 2017”.

”Vi har sagt att det inte finns några hemliga beslut tagna om att Sverige har förändrat sin plan för teknikutveckling och anskaffning. Jag avvisar inte att så kan bli fallet, men dimensioneringen av antalet flygplan för Sverige baseras på Sveriges behov”.

Foto: JONAS EKSTRÖMER/SCANPIX
Norges försvarsminister Anne-Grete Strøm Erichssen i sällskap med försvarsminister Sten Tolgfors och Saabs vd Åke Svensson.

Färre men dyrare

–Det kostar mer att driva ett insatsförsvar. Det är dyrare att ha en soldat i Tchad än att ha en soldat i Sverige, hemförlovad och med prylar i ett förråd. Vi kan köra på sparlåga ett tag, men på sikt be­finner vi oss i ett mycket allvarligt läge, säger Håkan Syrén.

säger ÖB till SvD.

Och det är ju sant. Men alla som har hängt med i försvarsdebatten de senaste 20 åren tänker tillbaka på insatserna på Balkan, när vi periodvis hade uppåt 2000 personer i internationell tjänst. Och då får man lite svårt att få det att gå ihop.

I samma artikel kommenteras Anders Karlsson (s), Försvarsutskottets ordförande, såhär:

”Anders Karlsson (s), ordförande i riksdagens försvarsutskott, har inte läst ÖB:s beslutsunderlag, men menar generellt att ­regeringen måste vara snabbare med att ge klargörande besked till försvaret och att man inte ska beställa mer än man skickar med pengar till”.

Bra. Då ser jag fram emot konstruktiva bidrag från socialdemokraterna, när det gäller vad försvaret skall klara av respektive inte klara av (både när det gäller försvarsmaterielbeställningar, uppgifter och grundorganisation).

Det går som på räls… jag menar flyg

SvD:s Holmström skriver att det blir ryska Anatov-plan som fraktar den svenska Tchad-styrkan till N’Djamena.

”Det innebär att hela styrkan kan sättas in två veckor tidigare i mitten på mars. Vår första uppgift blir ju att skydda de övriga EU-styrkorna så att de kan anlända”, säger Tchad-kompaniets chef, överstelöjtnant Peder Ohlsson till SvD.

Försvarsminister Sten Tolgfors lär har kommit hem från EU:s informella försvarsministermöte i Ljubljana, Slovenien, idag. Det vore intressant att veta hur de aviserade diskussionerna om EUFOR Tchad/RCA gick? Jag gissar också att Sten Tolgfors hade ett intressant bilateralt möte med Frankrikes försvarsminister Hervé Morin.

Inkalla ett dreamteam!

SvD:s Mikael Holmström vilar inte på tangentbordet. Idag skriver han om den ”summering och bedömning” av Försvarsmaktens ekonomiska läge som försvarsministern har delgett regeringskretsen och som SvD tagit del av. Den bekräftar allvarliga ekonomiska problemen för åren 2009-2011:

”Det samlade underskottet för förbandsverksamheten kan vara 4,5 till 6 miljarder på de tre åren efter 2008”.

Ministerns summering ger uttryck för att det är ”direkt kontraproduktivt” att omfördela de av Försvarsmakten begärda 850 miljoner kronor från materiel och utveckling till drift. Försvarsministern kritiserar också de åtgärder av panikartad karaktär som skall spara in de återstående 650 miljoner som saknas. Ministern konstaterar helt riktigt att det inte löser några ekonomiska problem utan bara flyttar fram dem i tid och ”i värsta fall även ackumulerats”.

Departementet begär därför en detaljerad redovisning av vilka konsekvenser panikåtgärderna får för verksamheten, försvarsförmåga och Sveriges internationella relationer.

Det är lätt att hålla med ministern. Det blir dyrt att panikspara och anslagsöverföringar löser inga problem på djupet. Frågan är bara vad Försvarsmakten skall göra istället, under rådande omständigheter?

Försvarsministern borde omedelbart kalla in en samling kunniga individer som från sätta sig med Försvarsmaktens perspektivplan och räkna igenom de egentliga kostnaderna för den föreslagna verksamheten. Det är ett faktum att perspektivplanen får stort genomslag i kommande beslut kring verksamhet och organisation. Om man vill komma till rätta med Försvarsmaktens ekonomi även långsiktigt, måste verksamhet och kostnader hänga ihop redan från början. Det finns nog skäl att förmoda att perspektivplanens kostnadsberäkningar inte är alldeles fullständiga.

Det bästa beslut Sten Tolgfors kunde fatta just nu, vore att kalla in de tre som genomförde den så kallade Försvarsförvaltningsutredningen, nämligen: Peter Lagerblad, Ola Hedin och Tobias Steen. Dessa tre skulle kunna gå igenom dels läget i allmänhet och dels studera de förslag som både Försvarsmakten lägger nu för att dra i nödbromsen samt de beräkningar som ligger till grund för Försvarsmaktens perspektivplanering. Gärna med förstärkning i form av miljöpartiets superekonom Lennart Olsen (som ingick i utredningens referensgrupp). Ett dreamteam!

Anm. Om någon har förträngt de kostnadsökningar mellan 1997-2004 som utredningen redovisade, rekommenderas följande slideshow från utredningens redovisning vid Sälenkonferensen för några år sedan. Studera särskilt bilderna 2-10 där en hel del intressanta jämförelser redovisas.

Somliga går med….

Under rubriken ”Styrkor plundras på utrustning” skriver SvD idag om att Försvarsmakten saknar kängor, ökenuniformer, fordon och radiomateriel till den EU-styrka som ska sändas till Tchad efter årsskiftet. Andra styrkor, som Nordic Battle Group plundras därför på utrustning.

Mikael Holmström skriver:
”Trots en materielbudget på 17 miljarder kronor i år saknas grundläggande utrustning när förband ur det nya insatsförsvaret ska sändas ut.”

Å enda sidan kan man inte förvänta sig att Försvarsmakten alltid skall ha all tänkbar utrustning i ladorna, för alla situationer, uppdrag och förhållanden. Det skulle inte vara rimligt och det är heller inte möjligt.

Å andra sidan tror jag det är många som blir förvånade, som har hört att materielbudget och organisation är anpassad för ett ”insatt insatsförsvar” med interantionell krishantering som främsta uppgift. Det är klart att människor reagerar när de vet att materielbudgeten omfattar 17 miljarder kronor och att man inte kan plocka fram kängor så att det räcker för 170 man som skall åka till Tchad.

Det funkar ju inte riktigt så att det finns ett ”Just In Time” system för försvarsmateriel. Situationen förbättras inte heller av att både Försvarets materielverk och de delar av Försvarsmakten som skall serva utlandsstyrkan i alla lägen, har svarat upp mot insatsförsvarets (snabba) behov i detta avseende. Men det är inget nytt. Det är, som jag tidigare påpekat, något som redan Ulf Henricsson hade problem med för BA01 och som många bataljonschefer har upplevt efter honom.

SvD skriver att det nu blir fråga om ”omfördelning”, dvs. att bland annat uniformer plockas från NBG och går till Tchad-styrkan. Det riskerar naturligtvis att bli problem om NBG får (ytterligare) materiella förseningar inför beredskapsperioden 1 januari 2008. I synnerhet är det problem om man ”omfördelar” sådant som behövs för NBG:s övningsverksamhet. Men om det bara är uniformer och kängor det handlar om och man får hem prylar innan beredskapsperioden, så bör det gå att öva i annat och rädda situationen.

Uppdatering: SvD följer upp idag med en
ny artikel om materielproblemen.

Ur minnenas arkiv

Mikael Holmström, SvD, har hittat uttalanden ur minnenas arkiv. Minnet är ju inte alltid så gott i politiken, när ”laga efter läge” och brandkårsutryckningar sätter standard. Det lönar sig att gräva upp gamla protokoll för att få saker i sitt rätta perspektiv.

Holmström citerar oppositionsledaren Fredrik Reinfeldt från den 1 juni 2004, då han tillsammans med de övriga borgerliga ledarna kritiserade Göran Perssons uttalande att det borde gå att spara tre miljarder på försvaret i försvarsbeslutet 2004:

”För oss är försvarets innehåll och uppgifter den helt centrala frågan. Det är detta som sedan måste vara styrande för försvarets ekonomiska ramar.”

Detta är stor humor.

Att jag sedan i samma artikel får tillfälle att uttala mig om att miljöpartiet faktiskt, till skillnad från moderaterna och borgerligheten, har en sammanhållen linje och en röd tråd i försvars- och säkerhetspolitiken, det är ju kul. Men helst skulle jag faktiskt inte vilja behöva säga det.

Det bästa vore om det hade varit idéer, analyser eller koncept som stod mot varandra, så att vi fick brottas om sakfrågorna, kanske till och med ideologiskt. Nu blir det istället till att försöka hålla ihop den säkerhetspolitiska analysen och försvarspolitiken gentemot krafter som gärna plockar lättköpta poänger och tar chansen att nypa till så att det svider, men som inte har några egna idéer om vad vi vill med försvaret eller Sveriges roll i vid mening.

Man kan komma till samma slutsats (besparingar på försvaret) genom helt olika analyser om varför det bör göras. Men risken är, om man inte har någon analys om varför och hur man skall göra det, att man tappar tempo och får alla starka krafter emot sig. Det tjänar ingen på.