Tuttfria möten

OK, det är 2007 och man får läsa det här. Mamma Marie har ammat sitt barn under ett möte med skattenämnden. Men ajabaja, då ringer skattenämndes ordförande upp för att försäkra sig om att hon inte skall amma dottern Tilda under kommande möte.

Varför? Är det brösten som är problemet eller tror de att Marie har gröt i huvudet av amningen och är oförmögen att fatta vettiga beslut? Det förstnämnda, med brösten, kan det väl inte vara med tanke på att man ser betyrligt mer hud bara genom att slå upp vilken kvällstidning som helst. Och det sistnämnda kan väl ingen mer än Annica Dahlström tro?

När jag läser om Marie fylls jag av djup tacksamhet över Försvarsberedningens ledamöter och sekretariat. De gjorde det möjligt för mig att närvara vid beredningens möten när mina söner var spädbarn och ammades, 2001 respektive 2003. Det var nämligen okej för dem och barnen var också tillfreds med detta arrangemang. När det var slutammat och barnen större, mer rörliga och högljudda, var det också slut med närvaron vid möten för deras del. Då tog pappaledigheten vid.

Jag satt inte och viftade med brösten vid bordet -vilken ammande kvinna gör det- utan drog mig såklart undan (lika mycket för sönernas och min egen skull) utmed väggen när det var dags för mat. Om barnen var ledsna gick jag ut. Att ha barn med sig innebär naturligtvis inte att man har rätt att störa möten.

Nog var det en och annan förvånad blick, speciellt när vi hade föredragningar av utomstående gäster, med det berodde nog på att det var lite konstigt i största allmänhet för en del personer att det var en ung kvinna med i församlingen. Och då blir det ju inte mindre konstigt när det ligger spädbarn och sover i en vagn bredvid.

Det gick oftast väldigt bra att ha med sönerna. Men jag minns också en presskonferens när beredningens dåvarande huvudsekreterare, Michael Mohr, fick rycka in då min son för ovanlighetens skull inte ville vara med och förklara förträffligheterna med beredningens senaste rapport. Michael, som är en handlingens man och själv far, tog med sonen utanför salen och gick fram och tillbaka med honom på axeln tills dess att presskonferensen var klar.

Samhällsplanerare förenen eder!

Idag lämnade den statlige utredaren Bengt Holgersson sin klimat- och sårbarhetsutredning till regeringen.

Utredningen har analyserat hur Sveriges klimat kan utvecklas under de kommande 100 åren. Viktiga aspekter har varit sårbarheten för översvämningar, ras, skred och stormar. Utredningen föreslår olika åtgärder för att minska sårbarheten och anpassa samhället till långsiktiga klimatförändringar och extrema väderhändelser.

Enligt SvD målade Holgersson upp en dyster framtidsbild vid sin presskonferens.

Utredningen visar att risken för ras och erosion kommer att öka i stora delar av landet och att detta kräver förstärkta insatser. Vattenkvaliteten kommer att sjunka vilket ställer krav på mer avancerad reningsteknik i våra reningsverk. Sverige kommer att få fler värmeböljor med bland annat ökad smittspridning som följd. Östersjön riskerar dramatiska förändringar av ekosystemen -klimatförändringarna förvärrar dagens situation och arbetet med att minska utsläppen bör intensifieras.

På flera områden påpekar utredaren att det är viktigt att åtgärder vidtas redan nu, bland annat för bebyggelse, vägar, järnvägar, el- och telenät och VA-system. Utredningen har gjort översiktliga modellberäkningar över hur stora skadekostnader som kan uppstå.

Det finns med andra ord anledning att påminna om klimatanpassningsportalen.

Truble for hire

Blackwater USA har ungefär 1000 anställda personer som ansvarar för att skydda amerikanska diplomater i Irak. Den 16 september, på Nissor Square i Baghdad, hamnade några av dessa i en eldstrid som dödade minst 11 irakier.

Det borde vara en självklarhet, men om amerikaner (och andra) vill att irakier ska respektera ”lag och ordning”, så kan ingen i Irak, inte amerikanerna själva och i synnerhet inte tungt beväpnad personal från privata säkerhetsföretag, stå över lagen!

Problemet är att privata säkerhetsföretag, som Blackwater, har immunitet och lyder inte under irakiska lagar, tack vare regler som slogs fast av Coalition Provisional Authority efter invasionen.

Snacka om kontraproduktivt uppträde och underminering av de eventuella framsteg man gör. Jag är övertygad om att privata, tungt beväpnade, aktörer i internationell krishantering är ett stort och växande problem.

Hur gick det då efter dödskjutnningarna på torget i Baghdad?

Jo, kanske det ändå blir en förändring:

”September 23, 2007 — BAGHDAD – Iraq wants to tighten control over security contractors after a deadly shooting incident involving the U.S. firm Blackwater, ending their immunity from Iraqi prosecution, the Interior Ministry said yesterday. Blackwater guards were back on the streets of Baghdad yesterday after the U.S. Embassy eased a three-day ban on road travel by U.S. officials outside the capital’s Green Zone. Iraq has said it would review the status of all security firms after what it called a flagrant assault by Blackwater contractors in which 11 people were killed while the firm was escorting a U.S. embassy convoy.”

Följande artikel är tänkvärd läsning:

”And now the United States has become the world’s No. 1 employer of hired thugs. By a conservative count, we and our partners in Iraq employ 5,000 armed American and other Western expatriates, at least 10,000 third-country-nationals or TCNs, and upwards of 15,000 Iraqis who should be serving their own country in uniform.”

Lika starka fördömanden behövs nu, som då

Det saknas inte historiska exempel: ”El Caudillo”, Augusto Pinochet Ugarte, Wojciech Witold Jaruzelski och nu Than Shwe i Burma.

Det verkar vara nödvändigt att understryka att militärdiktaturer är lika förkastliga varhelst de uppstår och att det gäller oavsett vilka som står på motståndar- eller medhjälparsidan. Samt att det är regimerna själva som alltid bär det yttersta ansvaret för förtryck.

En klok person undrade varför inte vänstern hörs och syns så mycket nu, som t.ex. när det gällde Chile. Kan det vara beröringsångest som utlöses av att hamna på samma sida som USA, som ju driver på och har beslutat införa ytterligare sanktioner mot Burma?

Jag vet inte hur det ligger till med den saken, men jag hoppas verkligen att det inte ligger något i det. Jag hittar i varje fall ett tal av Hans Linde, utrikespolitisk talesperson, lite i skymundan på Vänsterpartiets hemsida. Jag konstaterar samtidigt att Miljöpartiets partistyrelse uttalar sig och att Peter Eriksson var en av talarna vid dagens manifestation på Medborgaplatsen i Stockholm.

DN skriver att USA och EU införde sanktioner mot Burma redan för tjugo år sedan, och att EU har sagt sig vara beredda att införa ytterligare sanktioner mot juntan. Däremot har Kina, som ju är Burmas främsta handelspartner, visat sig ovilliga att fördöma händelserna i landet.

Men av de viktigaste händelserna såhär långt, när det gäller omvärldens reaktioner, är förmodligen att händelserna i Burma har fördömts av ASEAN.

Luftlandsättning av journalister?

Det verkar gå åt alldeles fel håll i Bruma. Det är många som har sagt att det inte kan sluta på annat sätt än med blodbad. Men så starkt är hoppet, att ändå.. kanske… väl?

Tänk om världen hade kunnat mobilisera många med lika mycket mod som människorna på gatorna i Rangoon. Kanske hade tusen journalister, beväpnade med kameror, videoutrustning och satellituppkopplad internetkommunikation sponsrad av näringslivets giganter på området, kunna vara det som fick stopp på militärdiktaturens sista slag.

Enligt uppgift i SvD, som i sin tur får den från nättidningen The Irrawaddy som bevakar Burma från Thailand och har direktkontakt med källor inne i landet, har militär börjat söka igenom det hotell som många utländska journalister bor på. Skälet ska vara att man vill stoppa nyhetsbevakningen från landet, uppger tidningen. Uppgiften är dock ännu inte bekräftad.

Kanske journalister utgör nästa generations luftlandsatta snabbinsatsstyrkor i ett land på gränsen till omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter. 10 kan man hantera genom att söka igenom hotell. Om de vore 1000 blir det betyrligt svårare att kontrollera och slå ner.

Uppdatering:
Faktum är att jag verkligen tror att 1000 satellittelefoner skulle kunna göra skillnad just nu.

SvD skriver att det finns tecken på att militärjuntan försöker stoppa informationsflödet. ”Rapporter talar om att internet i Burma har slutat att fungera – en person inom det statliga teleföretaget uppger att det beror på en avgrävd kabel.

– Internet fungerar inte eftersom en undervattenskabel är trasig, säger personen till AFP.

Och uppgifter finns att personer som syns med mobiltelefoner och kameror på Rangoons gator misshandlas av soldater. Dessutom har militärjuntan stängt av mobiltelefonnät för att stoppa journalisternas rapportering från landet, uppger AFP.

– Vi får rapporter inifrån Burma, men de blir färre och färre, säger Irrawaddys chefredaktör Aung Zaw till TT.”

Knastertorrt svar

Försvarsminister Tolgfors besvarar idag Håkan Juholts fråga om Gotsam (se tidigare inlägg).

Det är ett knastertorrt svar, som väl inte kan glädja någon:

”Håkan Juholt har frågat mig vad jag är beredd att göra för att Gotsam ska leva vidare och dess arbetssätt spridas till övriga landet.

Gotsam är ett mångårigt samverkansprojekt mellan Sjöfartsverket, Polisen, Försvarsmakten, Kustbevakningen och Länsstyrelsen i Gotlands län. Försöksverksamheten har syftat till bättre samordning och effektivare resursutnyttjande för hantering av allvarliga olyckor med mera.
Enligt ett regeringsbeslut från 2002 har försöksverksamheten finansierats med 45 miljoner kronor. Genom ett regeringsbeslut den 16 november 2006 (Fö2006/1577/CIV) har försöksverksamheten förlängts till utgången av 2008. En utvärdering av försöksverksamheten ska rapporteras till regeringen den 1 mars nästa år.”

Det finns uppenbarligen anledning att vara orolig. Vi behöver mer av sektorsöverskridande samverkan, inte mindre. Vi behöver dessutom ett starkt engagemang från regeringen, om de ambitioner på detta område som sju av riksdagens partier varit överens om, skall komma att realiseras.

…brothers and sisters…

Jag tycker man känner hur världen håller andan.

I skrivande stund pågår ett möte i FN:s säkerhetsråd, där man behandlar Burma.


A Buddhist Prayer

Evoking the presence of the great compassion,
let us fill our hearts with our own compassion
– towards ourselves and towards all living beings.
Let us pray that all living beings realise that they are all brothers and sisters,
all nourished from the same source of life.

Så in i Norden

Ekot rapporterar att det rör på sig i Norden när det gäller möjliga samarbeten på det militära området:

”I Danmark presenterar Dansk Folkeparti på onsdagen ett förslag som går ut på att slå samman de båda ländernas flygvapen. Och idén avvisas inte direkt av alla i Danmark. Men det är en lösning som Sten Tolgfors inte är intresserad av.

– Det är inte det vi diskuterar från svensk sida vare sig med Norge eller med Finland. Men det finns många andra saker att titta närmare på. Både för att få ned kostnader men också för att höja effektiviteten och som jag tror vore intressant att titta på för alla länder”, säger Sten Tolgfors till Ekot.

Han är inte ensam om att avvisa den idén. Men hans danska kollega, försvarsminister Søren Gade säger såhär:

”Det er noget, som har utrolig stor rækkevidde. Hvem har hals- og håndsret over flyene, hvad må de bruges til osv. Der er mange problemstillinger, så jeg må blankt erkende, at det ikke er noget, jeg har langt oppe på min dagsorden. Mener partierne, at det er en mulighed, må de rejse det i forligskredsen, og så vil det naturligvis blive loyalt undersøgt.”