Kategori: Försvarsmakten

Årsredovisning

Idag kom Försvarsmaktens årsredovisning för 2007. ÖB bäddar för det kommande budgetunderlaget för 2009 i sin inledande kommentar:

”Vi har ett långsiktigt strukturellt problem som kan sammanfattas med att vi har en obalans mellan uppgifter och resurser som utan reala resurstillskott kommer att bli allt större. Den insatsorganisation vi nu har är en minimistruktur för att upprätthålla grundförmåga och för att kunna lösa internationella uppgifter på den nivå vi gör idag. Med obalans menas att vi har otillräckliga resurser för att över tiden använda och vidareutveckla våra förband så att de kan utföra sina uppdrag”.

Vidare anser han att det måste till större flexibilitet mellan anslagen:

”Den komplexitet som omger de internationella insatserna bör kombineras med en mer flexibel användning av de ekonomiska resurserna inom den ram som finansierar insatserna. Den nuvarande stela ordningen härvidlag ställer Försvarsmakten – och regeringen – inför ständigt återkommande problem under genomförandet”.

Och så slutligen:

”När vi nu går vidare med 2007 års resultat som grund så är utmaningen att säkerställa att den grund vi lagt under de senaste årens intensiva omställningsarbete nu ges långsiktig hållbarhet.Det handlar om att skapa en förbandsproduktion som på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt kan tillgodose det löpande behovet av insatta och insatsberedda förband. Personalförsörjningen är därvid den mest avgörande frågan. En långsiktigt hållbar balans mellan resurser och uppgifter måste säkerställas. De omedelbara obalanser som är en del i den reformationsfas vi befinner oss i måste hanteras. I det budgetunderlag som Försvarsmakten lämnar in nästa vecka står dessa frågor i fokus”.

Det ÖB egentligen säger är det här, översatt till ren svenska:

Vi måste ha långsiktig hållbarhet, fundera inte ens på de besparingar som aviseras i höstens finansplan! Se till att ge klartecken till det slimmade yrkesarmésystem som vi föreslår i perspektivplanen del tre. Det är politikerna som måste ta ansvar för att uppgifter och resurser inte hänger ihop. Om vi inte får okej till att föra över de pengar vi har begärt mellan anslagen (i vårbudgeten) kommer det gå åt helvete.

Vid en första snabb genomläsning av årsredovisningen, hittar jag några intressanta saker.

Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen framhållit behovet av att fullfölja och gå vidare med de besparingar på stödmyndigheterna som slogs fast i FFU:n (Försvarsförvaltningsutredningen). En del av FFU:n gällde dock besparingar på Högkvarteret (HKV), vilket man inte har påpekat lika ofta från Försvarsmaktshåll. Det fanns det naturligtvis skäl till, ser man nu:

”HKV har ökat antalet anställda med 60 årsarbetskrafter jämfört med 2006. Den främsta orsaken till ökningen av antalet årsarbetskrafter är organisationsförändringen 070104. Ytterligare bidragande orsak är inlåning av personal för att lösa vissa uppgifter. Vissa ledningsfunktioner krävs oavsett hur liten verksamhet som skall ledas. Detta gäller i högsta grad Försvarsmakten. Ett mindre insatsförsvar med bevarad kompetens- och förmågebredd är något som leder till större andel ledning relativt förbandsverksamhet”.

En annan sak, som får mig att haja till av mer principiella skäl, är en tabell som visar anslagens fördelning på verksamheter i Försvarsmakten 2007.

Försvarsmaktens skriver: ”Det är av vikt att notera att för att kunna genomföra insatserna utomlands, vilka som andel utgör ca. 5 % av Försvarsmaktens verksamhet, så krävs en omfattande verksamhet i Sverige i form av utbildning, övningar, rekrytering, förrådshållning, etc. för att möjliggöra och stödja insatserna utomlands. Den verksamheten genomförs inom ramen för förbandsverksamheten. Den exakta storleken på den delen inom förbandsverksamheten är svår att uppskatta”.

Anslagens fördelning på verksamheter 2007

  • 1 126; 3% FoT m.m.

  • 11 001; 27% Materielanskaffning m.m.

  • 1 942; 5% Insatser utomlands

  • 19 184; 47% Förbandsverksamhet m.m.

  • 7 091; 18% Materielunderhåll m.m.

Alltså, trots den viktiga brasklapp om att kostnader för de internationella insatserna återfinns även i andra delar av kakan, som Försvarsmakten anger i citatet ovan, går det inte att komma ifrån att Försvarsmaktens huvuduppgift (i praktiken), nämligen internationella insatser, redovisas som 5% av anslaget!

Det hade också varit mycket intressant att se hur mycket av den del som återfinns under det förrädiskt klingande begreppet ”förbandsverksamhet”, utgörs av fasta kostnader tex. hyror.

Optimism anbefalles!

Nu är det lite ”ompf” i Försvarsmaktens kommunikation kring pengaproblemen. Det kan vara en reaktion på GP:s artikel om försvarsministern tidigare i veckan, där Tolgfors är ganska vass i sina kommentarer. Man kan tolka honom som om det inte alls blir fråga om någon överföring av 850 miljoner från materiel- till förbandsverksamhet, så som Försvarsmakten har begärt:

”ÖB har redan föreslagit en del besparingar. Dit hör färre flygtimmar, kortare värnplikt, inställda övningar och stoppade materielbeställningar. Sådant har också gjorts förr och förslagen övertygar inte försvarsministern alls. Färre flygtimmar i år måste tas igen nästa år. Att stoppa beställningar kan bli mycket dyrt. Återkommande underskott säger att problemet är strukturellt (…)

– Man kan inte möta ett strukturellt underskott med kortsiktiga åtgärder av närmast nödstoppskaraktär, säger han bestämt”.

Detta skall läggas till att försvarsdepartementets nya frågebatteri till Försvarsmakten innehöll en upprepad fråga om hur konsekvenserna ser ut om man inte får flytta över pengarna.

Som sagt, om det var dessa uttalanden och frågor som föranledde Försvarsmakten att gå ut lite hårdare igår, är naturligtvis omöjligt att veta. Men svaret på försvarsdepartementets fråga hur följderna blir om ingen omfördelning görs, är att följderna då skulle bli mycket allvarliga för vår förbandsverksamhet, säger chefen för ledningsstaben, Sverker Göranson.

Försvarsmakten trycker nu på behovet av skarpa inriktningsbeslut från regeringens sida:

”En omfördelning skulle bara lösa den nu ansträngda situationen. För att få Försvarsmaktens ekonomi i långsiktig balans krävs en inriktning från regeringens sida, enligt Sverker Göranson.
– Därför blir försvarsberedningens arbete under våren, med bland annat vår perspektivstudie som grund, och en inriktningsproposition i slutet av året mycket viktigt. Med detta som grund kan vi lägga ett förslag i budgetunderlaget för 2010 om nödvändiga förändringar, säger Sverker Göranson”.

OK, här krävs lite tankemöda.

Snart skall Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009 vara inlämnat till regeringen. Ingen lätt uppgift när man summerar allt som är pågång just nu:

På utgiftskontot finner vi följande osäkerheter:

  • Eventuell insats med NBG. Finns det utrymme för den i innevarande budget för internationella insatser?
  • Kommande skrivelse om strategiska lufttransporter (många hundra miljoner kronor per år).
  • Bildt aviserar en skrivelse om insatsen i Afghanistan, där försvarsministern har meddelat att det skall dit helikoptrar (gördyrt).
  • Viljan att stanna längre i Tchad – det blir dyrare.
  • Ambitioner att bidra till NATO:s snabbinsatsstyrka (NRF).
  • Åtagande att köpa JAS 39 E/F (så att man kan sälja till Norge).

Till detta skall läggas de aktuella pengaproblemen. Samt de pågående politiska processerna, som av naturliga skäl är ganska oförutsägbara:

  • Försvarsberedningens rapport.
  • Pliktutredningen.
  • Frivilligutredningen (som bl.a. behandlar Hemvärnet).
  • Genomförandegruppen (tittar på materiel, långsiktiga besparingar och möjligheter till rationaliseringar).
  • Höstens försvarsinriktningsproposition.

Men, fråga som kanske glöms bort mitt i alla dagsaktuella kriser och som kommer att ligga som en våt filt över 2009 och större delen av 2010 är VALET!

Försvarsmakten skall alltså hämta hem alla inriktningar och skapa den nya Försvarsmakten i budgetunderlaget för 2010. Det lämnas våren 2009 och skall bakas in i budgetpropositionen hösten 2009 – med ett år kvar till valet.

Är det någon som tror att regeringen orkar genomföra en hel rad nödvändiga rationaliseringar i grundorganisationen och stödmyndigheterna då? Operation ”Rädda mitt regemente” med en moderat försvarsminister och en moderat statsminister som redan har utmanat och fortsätter utmana ”försvarsvännerna” i sitt egen parti? Samt en rad kommunalråd, på berörda orter, ur allianspartierna?

Och vad händer vid en eventuell borgerlig valförlust 2010? Om man inte har orkat med en skarp budgetproposition på Försvarsmaktens budgetunderlag 2009, är läget än mer akut 2010. Då skall en ny regering ta vid, med 14 dagar på sig att formulera en egen budgetproposition…

Det är inte lätt att vara optimistisk, men det är mer nödvändigt än någonsin.

Försvarsmakten redovisar orsaker

Försvarsmakten inkom igår till regeringen med sitt svar på regeringens anmodan att förklara orsakerna till kostnadsfördyrningarna. TT/SvD redovisar här.

Bland de åtta punkter som Försvarsdepartementet begärt att få redovisade återfinns frågan om varför Försvarsmakten ändrat bedömningen av det ekonomiska läget i förhållande till budgetunderlaget för 2008 som lämnades till regeringen i mars 2007. Försvarsmakten skriver i sitt svar att de viktigaste orsakerna är knutna till konsekvenser av den fortsatta reformeringen. Det understryks också att det i budgetunderlaget för 2008 fanns osäkerheter som Försvarsmakten till alla delar inte kunde förutse.

Den öppna delen av Försvarsmaktens redovisning finns att läsa här.

Försvarsmakten delar in fördyringarna i fyra områden:

Försvarsmaktens omställning/ reformering
• Utgörs av fördyringar som Försvarsmakten självt har fattat beslut och med stark och direkt koppling till Försvarsmaktens reformering. De kunde inte förutses i budgetunderlaget p g a reformeringens omfattning och komplexitet. Exempel är löne- och verksamhetsmedel kopplade till NBG 08, införandet av nytt förbandsutbildningssystem samt stöd kopplat direkt till insatsverksamheten.

Försvarsmakten övrigt
• Utgörs av fördyringar vilka bedöms nödvändiga av verksamhetskäl t ex beslut om antalet avgångar med SP, dels uteblivna rationaliseringar m a a FFU eller alltför optimistiska antaganden avseende egna initierade rationaliserings- & effektiviseringsåtgärder.

Yttre omständigheter
• Utgörs av fördyringar föranledda av orsaker som Försvarsmakten inte kan råda över, t ex resultat av centrala förhandlingar om löner och pensioner.

Regeringsbeslut
• Utgörs av fördyringar som Försvarsmakten inte kan råda över och är föranledda av beslut från regeringen i form av t ex minskade ekonomiska ramar eller andra beslut vilka inte har finansierats fullt ut.

Det finns mycket att kommentera i Försvarsmaktens redovisning, men låt mig för tillfället bara välja en sak: Förskjutning rationalisering av central ledning.

I ett tidigare blogginlägg länkar jag till siffror från Försvarsförvaltningsutredningen, bland annat när det gäller administration. De tål att plockas upp igen när Försvarsmaktens i sin redovisning skriver följande:

”Planeringen för 2008 har visat att de förväntade besparingarna inom Försvarsmakten inte har genomförts i den utsträckning som beräknats för innevarande år. Exempelvis har de planerade kostandsreduktionerna inom administration inte fullt ut kunnat genomföras i den takt som var planerad. Till stor del kan denna försening kopplas till att PRIO måste vara infört innan rationaliseringen kan tas ut. Detta ger en försämring 2008 om 140 mkr. Denna försämring kommer delvis att bestå över tiden”.

Punkt för Sälenkonferensen

I varierande utmattningsgrad transporterades Sälenkonferensens deltagare hemåt idag. I bussen sågs en allvarstyngd ÖB (läs hans tal här), ungdomsförbundare med mörka ringar under ögonen, lite utspritt vemod men också lättnad över att det årliga försvars- och säkerhetspolitiska maratonloppet var över för den här gången.

Min övergripande reflektion efter de pengadiskussioner som rasade under konferensdagarna är att vi har ett trovärdighetsproblem som både omfattar såväl Försvarsmakten som försvarspolitiker och försvarsminister. Jag tar två exempel på vad som kommer att leda till problem nästa gång det blir ekonomisk kris (det kommer en sådan, var så säker).

För det första: DN uppmärksammade ett intressant faktum i gårdagens ledare:

”När finansministern i somras ville spara på materielbudgeten svarade Håkan Syrén att det omöjligen gick att spara, eftersom det skulle få ”förödande konsekvenser”. Marginalerna var obefintliga, hävdade ÖB. Mindre än ett halvår senare är det han själv som vill omfördela pengar från materielbudgeten till andra delar av verksamheten”.

”Förödande konsekvenser” kan i och för sig vara konsekvenser som är mindre förödande än andra, som vore ännu värre att genomföra. Men det är relevant att hänvisa till sommarens debatt eftersom budskapet då var att det var helt omöjligt att få loss några pengar alls ur materielbudgeten. Nu är det plötsligt möjligt, menar Försvarsmakten, att rycka 850 miljoner från materiel- till driftsanslaget.

Därmed kommer man inte med trovärdighet kunna använda det argumentet igen.

För det andra: Försvarsministerns bild av att det i princip räcker med att Ekonomistyrningsverket kopplas in för att få rätsida på Försvarsmaktens ekonomi. Till denna kategori hör också de flesta försvarspolitiker från olika partier.

Jag har inte hört vare sig försvarsministern eller någon från (s), (v), (c), (kd), (fp) eller (m) uttrycka något om att det måste till politiska beslut för att komma till rätta med problemen i grunden.

Här har vi ett trovärdighetsproblem eftersom ingen inom politiken kan bortse från att det var många år sedan som Försvarsmakten krävde besked om vad man inte skulle organisera sig för att uträtta, för att få en budget i balans. Eller med andra ord: Balans mellan uppgifter och anslag.

Därmed har vi en situation när det finns få inom Försvarsmakten som tror att politiker orkar leverera de tuffa besluten, alldeles oavsett om man ger tydliga signaler eller ej.

Anm. 1: Jag inte låta bli att undra över en bild som den norske försvarschefen, Sverre Diesen, presenterade. Kolla på sidan 5 här. Jag förstår principen, men vad händer om man hade dragit ut sträcket över den krympande strukturen lite längre? Ingen struktur kvar alls, till samma kostnad?

Amn. 2: Här hittas filmklipp, tal och annat från årets Sälenkonferens.

Två konferenser i Sälen och en pudel

På Folk och Försvars rikskonferens i Sälen pågår två parallella konferenser: En i konferenssalen och en i korridorerna.

Vid den förstnämnda behandlas i skrivande stund säkerhetspolitik i ett EU-perspektiv (Margot Wallström och Cecilia Malmström). Vid den sistnämnda avhandlas Försvarsmaktens ekonomi, i alla fall fram tills i morgon då försvarsministern står på programmet och frågan lyfts in även på scenen i Sälen.

ÖB, Håkan Syrén, fick hålla presskonferens under eftermiddagen. Försvarsmakten insåg att han var tvungen att kommentera gårdagens SvD-uppgifter om ekonomin. Det går inte att vänta med det fram till tisdag, då han står på programmet.

ÖB och Försvarsmakten har försatt sig själva i en ganska konstig situation. Håkan Syrén har upprepade gånger under många år uttryckt att myndigheten saknar nödvändig politisk styrning i avgörande frågor. När nu svårigheterna med att få 2008 i ekonomisk balans har exploderat i ansiktet på alla de som egentligen har -eller borde ha- vetat om det under lång tid (även om inte beloppen varit kända, det får man läsa om i tidningen), gör Försvarsmakten rakt av en pudel.

På ett sätt är det bra; det finns goda skäl att kritisera Försvarsmakten för sin fortsatta oförmåga att kalkylera kostnader på ett sätt som stämmer överens med verkligheten. Detta måste naturligtvis myndigheten ta på sig.

Men samtidigt hade det varit ett utmärkt tillfälle för ÖB och myndigheten att peka på de grundläggande strukturella frågor som ytterst ligger bakom den uppkomna situationen.

Och att dessa grundläggande frågor hör till politikens ansvarsområde. Och om man inte på allvar tar dessa frågor fortsätter man baxa problemen framför sig, med återkommande panikstopp i verksamheten och årligen återkommande ekonomiska kallduschar.

Försvarsberedningen, Genomförandegruppen, Pliktutredningen, Försvarsmaterielstrategin och den svenska strategin för internationella insatser m.m. måste kokas ihop till en kraftfull enhet inför höstens proposition. För att detta i sin tur skall bli något som utgör -också i praktiken- ett styrinstrument för myndigheten, krävs självinsikt på den politiska nivån om att man har ett delansvar för Försvarsmaktens ekonomiska situation.

Försvarsmaktens pudel kan lätt användas som ett välkommet verktyg för alla de som helst pekar på någon annan, när det kommer till kontroversiella och obehagliga beslut. Det finns nog de som lutar sig tillbaka nu, säger ”vad var det vi sade” och låter sig nöjas med det.

Anm. Under eftermiddagen har ytterligare en aktuell händelse letat sig in i Sälen, då svenskar har blivit beskjutna -men tack och lov klarat sig- i Afghanistan. Detta fick ÖB naturligtvis också kommentera.

Förtroendekris

Svenska Dagbladets Mikael Holmström skriver idag att Försvarsmakten är i djup ekonomisk kris. Flera miljarder saknas. ”Soldaterna i Nordic Battle Group kan avskedas, piloter får flygförbud, arméförband stoppas och Sveriges beredskap för fredsinsatser sänks”. Orsaken är att driften av försvaret enligt SvD:s källor enbart i år kostar 1–1,5 miljarder kronor mer än budgeterat.

”Om inget görs i år blir det fortsatta underskott på cirka 1,2 miljarder kronor 2009, 1,5 miljarder kronor 2010 och 1,9 miljarder kronor 2011, enligt SvD:s källor. Kostnaderna ökar med sex miljarder kronor. Detta går tvärtemot regeringen Reinfeldts finansplan”.

Försvarsmaktens produktionschef, Jan Salestrand, säger i ett uttalande att det är en rad faktorer som varit svårbedömda och som orsakat att kostnaderna underskattats. De främsta är:

  • Ett nytt utbildningssystem, bland annat med en tredje termin där värnpliktiga anställs.
  • Uppsättandet av förband med hög beredskap bland annat Nordic Battlegroup (NBG).
  • Att bygga upp kapacitet för och genomföra omfattande och komplicerade insatser långt från Sverige. Ibland i extremt riskfyllda miljöer.
  • De besparingar som pekades ut i försvarsförvaltningsutredningen inte har kunnat genomföras i den takt som planerats.

Det är en ekonomisk kris, men det är också en förtroendekris.

Så sent som i Försvarsmaktens budgetunderlag för 2008 (BU 08) skriver myndigheten att man ”inlämnar i BU 08 en verksamhetsmässigt och ekonomiskt balanserad plan”.

Den perspektivplanering, som lämnade den sista rapporten av tre den 20 december, skall som ett av flera underlag ligga till grund för den proposition om försvaret som läggs till hösten 2008. Nu måste man ställa sig frågan hur den står sig, när det gäller de redovisade kostnaderna för föreslaget koncept. Apropå koncept så kan man konstatera att perspektivplanen trycker på ytterligare jämfört med idag att alla förband skall kunna göra allting, överallt.

Men det finns också anledning till politisk självrannsakan. Kopplingen mellan ekonomiska resurser och givna uppgifter saknas, eller är i varje fall väldigt skev.

Det kan exemplifieras med regeringens anmälningar till internationella styrkeregister, ca 15 förband. Förband med relativt snabba beredskapstider. Försvarsmakten lämnade så sent som i budgetunderlaget för 2008 förslag om ytterligare förband för anmälan till internationella styrkeregister. Dessa anmälningar har under många år varit både alltför omfattande, breda och alldeles för dåligt kostnadsberäknade. Vad är det för mening att ha förband i hög, och därmed dyr, beredskap, förband som aldrig varit efterfrågade?

Mitt tips: Titta på det internationella styrkeregistret. Vilka förband med hög beredskap har under lång tid varit anmälda utan att någon gång varit efterfrågade (sådana finns) och vad har denna beredskap kostat?

Ett annat exempel är den skrivelse om en strategi för svenska civila och militära internationella insatser, som är väldigt fördröjd men som snart bör landa på riksdagens bord. Det är en inte alltför äventyrlig gissning att denna skrivelse kommer att gå ut på att i princip alla Försvarsmaktens förband -från ubåtar till JAS- skall vara aktuella för internationell tjänst med hög beredskap.

Vi närmar oss i denna ”rättvisediskussion” effekten att om vi inte skall har råd att låta alla förband ha hög internationell beredskap, så skall ingen ha det. Det är naturligtvis ohållbart.

DN skriver att Försvarsminister Sven Tolgfors kommentar att han inte informerats om precisa siffror på underskottet eller fått preciseringar av konsekvenser för verksamheten. Tolgfors är överraskad, säger han, av beskedet om hur djup krisen är. Det är lite märkligt eftersom det sedan länge har varit känt att 2008 blir ett tufft år för Försvarsmakten. Han vill ha en detaljredovisning och ska uppdra åt Ekonomistyrningsverket att granska hur försvaret sköter sina pengar (det finns också på SvD här.)

Det kanske är läge att plocka fram lite av det som redan har gjorts först? Jag vill t.ex. minnas att ESV redan under 2005 lämnade en intressant rapport om styrningen av försvaret till den Försvarsstyrningsutredning som då jobbade. I rapporten behandlades bland annat styrningen av avgiftsfinansierad uppdragsverksamhet inom försvaret, Försvarsmaktens interndebiteringssystem och beställningsbemyndiganden inom försvaret. Följ upp detta med Försvarsutskottets krav på bättre redovisning av ekonomin, bl.a. genom fler anslag – krav som har upprepats sedan Hedenhös tid.

Min förhoppning är att det blir en lika tydlig rannsakan på den politiska nivån som inom Försvarsmakten. Många av de faktorer som är avgörande för Försvarsmaktens ekonomi är renodlade politiska ansvarsområden: Tydliggörande av Försvarsmaktens operativa uppgifter och en balans mellan dessa och ekonomiska resurser, strategi för internationella insatser, transformering av de överdimenionerade stödmyndigheterna och dess processer (de besparingar som har slagits fast har inte hämtats hem), försvarsindustristrategi, Försvarsmaktens personalförsörjningssystem, pliktutredningen (ännu inte tillsatt) m.m.

Regleringsbrevsläsning – vi har alla våra speciella nöjen!

En tradition såhär några dagar in på det nya året är att sätta sig med rykande färska (nåja) regleringsbrev (Rb) för några relevanta myndigheter och jämföra det med förra årets regleringsbrev. Det är genom regerlingsbreven man får reda på vad regeringen avser göra i praktiken med sina myndigheter. Inte sällan kan man utläsa några nyheter, så också i år.

Jag börjar med 2008-års regleringsbrev för Försvarsmakten.

Jag kan börja med att göra alla besvikna och direkt slå fast att jag lämnar insatsorganisationens utveckling (förbandstyper och antalet förband) därhän just nu. Det kräver nämligen en kryptonyckel för att tränga in i dessa redovisningar, när man skall försöka lägga förra årets Rb vid sidan av det nu aktuella och försöka förstå om regeringen gör något drastiskt.

Under rubrik ”1.2.2.1 Verksamhetsgren Uppbyggnad av insatsorganisationen och beredskap” finner jag att ”Försvarsmakten ska påbörja utvecklingen mot att med hög beredskap kunna transportera lätta och medeltunga insatsförband ur markstridskrafterna med flyg eller fartyg till avlägset belägna insatsområden.”

Antingen menar man det man skriver – vilket inte omfattar tunga transporter, med tanke på tidigare diskussioner om anskaffning av C17-plan- eller så ligger det något bakom detta som jag inte kan sätta fingret på.

Som en liten utvikning i det ämnet kan konstateras att den arbetsgrupp som för några år sedan tillsattes i Finland för att utreda behovet av tung lufttransportförmåga och alternativen när det gäller att anskaffa sådan, konstaterade i sin rapport att det inte är ekonomiskt möjligt att anskaffa nationell tung lufttransportförmåga för försvarsmakten och att Finland inte har ett sådant kontinuerligt behov att använda tung transportförmåga som skulle förutsätta att egna tunga plan anskaffas för militär användning.

Arbetsgruppen föreslog att man inte skall planera anskaffning av tung transportförmåga för försvarsmakten utgående från att planen skall vara i nationell ägo. Finland har planerat att fortsätta att delta i det avtal om köp av lufttransporter som administreras av Natos serviceorgan (NATO Maintenance and Supply Agency, NAMSA), dvs. det s.k. SALIS-arrangemanget (Strategic Airlift Interim Solution) åtminstone till utgången av den nuvarande avtalsperioden dvs. slutet av år 2008. SALIS är emellertid inte en lösning på lång sikt, konstaterar arbetsgruppen, och garanterar inte Finland allt det stöd som behovet av tung lufttransportförmåga kräver. Lösningen som arbetsgruppen föreslog gick ut på att en eventuell anskaffning av A 330 MRTT för Finnair tillsammans med NSAC:s C-17-plan bildar en kompletterande helhet med vilken Finlands viktigaste behov av tung flygtransport kan tillgodoses.

Men, nog om detta.

En annan formulering under detta avsnitt lyder: ”Försvarsmakten ska anpassa de marina stridskrafterna mot att dessa ska kunna skydda strategiskt viktiga havsområden och farleder” och ytterligare en lyder ”Försvarsmakten ska fortsätta utveckla flygstridskrafterna mot att stödja insatser som genomförs på land”.

Strategiskt viktiga havsområden och farleder = Den rysk-tyska gasledningen och Göteborg?
Flyget skall stödja insatser som genomförs på land = Vi har inte givit upp tanken på att JAS 39 Gripen skall ha en roll i internationella insatser.

Under avsnittet om Miljöfrågor ger äntligen det departementala arbetet med vindkraft och Försvarsmaktens roll i tillståndsgivningen av vindkraftetablering ett avtryck i Rb. Försvarsmakten skall ”aktivt delta i samrådsprocessen för vindkraftärenden så att lämpliga lokalisreringar tidigt kan identifieras”. Myndigheten får också ett återrapporteringsuppdrag kring hur man hittills har agerat för att bidra till att nå det nationella planeringsmålet för vindkraft.

Allan Widmans Veteransoldatutredning behandlas under ”Veteransoldatfrågor”. Regeringen köper den rakt av och ger Försvarsmakten i uppdrag att vidta de åtgärder som Widman föreslår i sin första rapport.

Nyligen kom beskedet att frågan om de frivilliga försvarsorganisationerna skall utredas (igen). I Rb får Försvarsmakten i uppdrag -detta är en evighetsmaskin- att redovisa ”vilka frivilliga försvarsorganisationer som fortfarande behövs för Försvarsmaktens verksamhet”. Notera ordet ”fortfarande”…

Slutligen undrar jag, trots försvarsministerns ord om att det inte blir så stora besparingar framöver, om inte den riktning som lades ut i finansplanen (och som ledde till Odenbergs avgång) ligger fast. I alla fall i Finansdepartementet. Det står såhär:

”31. Åtgärder med anledning av budgetpropositionen för 2008
Försvarsmakten ska i verksamhetsplaneringen för 2008 visa återhållsamhet för att inte försvåra ett genomförande av de besparingar som framgår av budgetpropositionen för 2008 (prop. 2007/08:1 finansplan m.m., avsnitt 1.12)”.

Allt! Genast!

”Ett hållbart försvar för framtida säkerhet”. Så heter Försvarsmaktens slutrapport från perspektivplaneringen, som lämnades över till regeringen idag. Den hade nästan lika gärna kunnat hela ”Allt! Genast!”

Den generella slutsatsen är att Försvarsmakten anser att Sverige skall vässa tillgänglighet och förmåga, både vad gäller territoriellt försvar och internationella insatser. Man talar inte längre i termer av A (fokus nationellt), B (fokus nationellt men med ökad internationell förmåga jämfört med idag) eller C-alternativ (utrerat internatonellt), som man gjorde i den förra perspektivplanen. Kanske för att den politiska signalen har varit ganska tydlig: Gå mot C, och att det som nu föreslås ligger närmare B – vilket var det alternativ som låg Försvarsmakten närmast om hjärtat redan i perspektivplanen del II.

Vid en genomläsning av rapporten är det lätt att tro att det tornar upp sig en mycket osäker, orolig och oförutsägbar framtid och att allt detta är till ondo på ett sätt som aldrig Kalla kriget var. Perspektivplanen har ett 20-årigt perspektiv och varenda förmåga skall vara kvar. Ingen ruptur i den svenska militära planeringen där inte, och det var det väl i och för sig inte någon som väntade sig heller.

I denna osäkra, oförutsägbara framtid är det enda som är helt säkert i perspektivplaneringen att Försvarsmaktens förmågebredd måste bestå.
Det första som slås fast i perspektivplanen under rubriken ”Militärstrategiska utgångspunkter” är följande:
”Huvuddelen av alla förband behöver vara användbara för insatser globalt, i Europa och dess närområden samt på och i anslutning till vårt territorium. Förbanden måste därför dimensioneras för att klara både den operativa miljö som kan förväntas vid insatser i mer avlägsna delar av världen och den miljö som insatser i vårt närområde innebär.”

Perspektivstudien är alltså Försvarsmaktens förslag till utveckling av Försvarsmakten i ett 20-årigt perspektiv. Trots det tar man sats i att det vid internationella operationer de senaste åren har erfordrats förmåga i alla operativa dimensioner, särskilt inledningsvis och i bekämpande roller. Därefter följer argumentation för sjö- och flygstridskrafter.

Det fördjupade samarbetet med framför allt Norge, men också de andra Nordiska länderna och EU-samarbetet (oavsett vad man tycker om det), skapar alltså egentligen inga nya förutsättningar för pooling, specialisering och därmed ”arbetsfördelning” vad gäller förmågor och internationella insatser? Inte ens i ett 20-års perspektiv! Jag blir lite uppgiven, känner jag. Innebär bara samarbetet med Norge, för att ta det som har kommit längst som exempel, att det i praktiken läggs på ett ”samarbetslager” ovanpå det befintliga?
Försvarsmakten skriver: ”Strategiskt samarbete med andra nationer (främst Norge och Finland) ger nya möjligheter att över tiden undvika risken för att underskrida den kritiska volymen ifråga om utbildning, underhåll och utveckling”. När man bläddrar fram en bit i rapporten blir det riktigt jobbigt:

”Dock måste även konstateras att hittillsvarande erfarenheter av flernationellt samarbete visar att dessa effekter (anm. här syftar man på besparingar) långt ifrån alltid nås. I praktiken uppstår ofta nya kostnader varför besparingen per land blir lägre. På liknande sätt riskerar projekt att ta längre tid”.

Vidare säger man att det för ”den nationella arenan behövs militär kapacitet för uppgifter Sverige som suverän stat bör ha ambitioner att kunna lösa utan internationell hjälp. Försvarsmakten behöver därför ha förmåga att enskilt, utan stöd från andra stater eller organisationer, kunna möta påtryckningar och maktinitiativ såsom kränkningar och andra oönskade händelseutvecklingar på och i anslutning till svenskt territorium”.

Frågan är vad man lägger i ”andra oönskade händelseutvecklingar”? Att Sverige ensamt bör kunna hantera kränkningar är en sak. Men att tala om att Sverige de närmaste 20-åren enskilt skall klara av det mesta, i en tid när vi talar om att det knappast går att föreställa sig en situation när Sverige skulle förhålla sig passivt om t.ex. Norge utsätts för en katastrof eller ett angrepp (och att vi utgår från att det är ömsesidigt)?

Det kokar ner till följande stycke:
”Efterfrågan på förband för internationella insatser kan mot denna bakgrund inte vara enskilt dimensionerande för försvarsmaktens utformning så länge Sverige är militärt alliansfritt”.

Och detta leder i sin tur fram till följande slutsats:

”Huvuddelen av insatsförbanden skall vara användbara för internationella säkerhetsskapande insatser. Samtliga insatsförband skall även vara användbara på eller i närheten av det egna territoriet”.

Vi skall kunna allt, med allt, med andra ord. Detta dessutom med en tillgänglighet som vi inte har sett makten till tidigare, mer eller mindre över hela linjen. Till en kostnad som prolongeras efter den senaste budgetpropositionen.

Slutligen till personalförsörjningen. Försvarsmakten beskriver sitt förslag på följande sätt:

”Dagens pliktbaserade system, som i grunden togs fram för nationellt försvar syftande till att med begränsad ekonomi kunna mobilisera stora volymer förband, är inte förenligt med framtida krav på en flexibel insatsorganisation. I arbetet med Försvarsmaktens utvecklingsplan (FMUP)genomförs en utveckling av personalförsörjningen som är ett så kallat blandsystem (plikt i kombination med anställda) och där systemet alltmer baseras på frivillighet. Arbetet inom perspektivstudien går ett steg längre mot ett system som helt bygger på frivillighet”.

I praktiken innebär systemet att soldater/sjömän i stående förband genomför två – fyra insatser om fyra – sex månader, med 12-18 månaders uppehåll. Under de mellanliggande perioderna genomför de bland annat övningar och beredskapsperioder. Med detta system har Försvarsmaktens organisation ett behov av cirka 10 000 officerare, 6 800 anställda soldater/sjömän och 6 000 civila årsarbetskrafter.

För att upprätthålla denna volym över tiden med hänsyn till ledigheter, tjänstgöring utanför Försvarsmakten är det totala behovet av officerare cirka 11 000 st. Detta ligger till grund för det årliga rekryteringsbehovet. Hemvärnet omfattar 16 500 soldater.

Nya ingångsvärden, således. Försvarsministerns kommentar till perspektivplanen i denna del var idag:

”Försvarsminister Sten Tolgfors anser att rapporten ligger i linje med regeringens politik och han tycker förslaget om vilande pliktlag är bra.- Men vi ska inte ha en yrkesarmé, där det blir en livstidsuppgift att vara soldat, säger Tolgfors”.

Klimatinitiativ från Försvarsministern?

Under gårdagens frågestund i riksdagen frågade Peter Rådberg (mp) försvarsministern hur han avser verka för att klimatfrågan behandlas även i Försvarsdepartementet med utgångspunkt i Försvarsberedningens analys att klimatförändringarna är det allvarligaste hotet mot vår säkerhet? Han undrade vidare vilka konkreta initiativ som försvarsministern kommer att ta inom ramen för sitt departement och konkretiserade med det finska exemplet, där klimatfrågan har fått en egen process inom försvarsförvaltningen.

Det finska försvarsdepartementet har nämligen en arbetsgrupp som har till uppgift att utreda sambandet mellan klimatförändringen och försvarsförvaltningen, samt att ge förslag om hur försvarsförvaltningen kan inom sin verksamhet motarbeta klimatförändringen. Arbetsgruppen ska även ge rekommendationer om hur förvaltningsgrenen kan anpassas till förändringarna och alltihop skall vara klart vid april månads utgång 2008.
Rådberg undrade om försvarsministern kan tänka sig något motsvarande initiativ här i Sverige?

Försvarsministerns svar handlade mest om Sveriges krishanteringsförmåga, som förvisso har en koppling till klimatfrågan men som inte direkt utgjorde svar på Rådbergs frågor. Tolgfors var förmodligen så övertygad om att han skulle få samma frågor som statsministern fick vid sin frågestund förra veckan (om just krishanteringsfrågan), att han hade svårt att tänka om.
Det närmaste ett svar han kom var:

”Det innebär att frågan kommer att riktas till en lång rad olika departement om hur vi tillsammans i staten Sverige och i samhället Sverige förmår att hantera kriser. Det innebär ökade krav på samråd mellan mig och Beatrice till exempel, mellan mig och Göran Hägglund och mellan mig och andra ministrar vad gäller samhällets breda förmåga att möta kriser och hot mot Sverige. När det gäller den konkreta frågan tittar vi nu vidare på hur det förebyggande arbetet mot till exempel översvämningar fungerar och också på ersättningsfrågor för framtiden. Generellt måste det vara så att den som bär ansvar för en fråga i goda tider också bär ansvar för att hantera frågan i en krissituation. Börjar man röra till ansvarsfördelningen tror jag att man också stökar till förmågan att hantera kriser framöver.”

Jag kan bara tolka försvarsministerns anti-svar som att man i försvarsdepartementet just nu tittar på en svensk motsvarighet till den finska ”klimatöversynen”. Om det inte hade varit aktuellt, hade han förmodligen avvisat idén (inte minst som han har haft tid att reflektera över frågan, då den kom upp första gången under Försvarsutskottets budgetdebatt nyligen).

Om det är aktuellt, vill han inte bjuda Rådberg på den karamellen utan lansera det på annat sätt. Strunt samma, huvudsaken är att det blir gjort.

Värt att notera i detta sammanhang är att den svenska Försvarsmaktens miljöpolicy fastställdes den 30 augusti 1996, vilket är drygt 11 år sedan. Det har hänt ganska mycket på miljöområdet sedan dess. Inte minst när det gäller klimatfrågan. Försvarsmakten själv skriver om ”Försvarsmakten och klimatfrågan” här (fast det handlar inte om det egna arbetet, utan mer om klimatfrågan i ett säkerhetspolitiskt perspektiv). Intresserade kan också ta del av ”Försvarssektorns miljömål 2007-2011” här.

Galten gör halt

Efter flera tillbud har Försvarsmakten idag belagt det sydafrikanska terrängfordonet Galten med tillfälligt nyttjandeförbud. Galten levererades till Försvarsmakten 2006 och är bland annat avsett att användas vid internationella insatser och av Nordic Battlegroup, NBG.

Det senaste året har fordonet vält vid fyra tillfällen, senast vid NBG:s nyligen avslutade bataljonsövning i Skövde.

FMV skriver på sin hemsida att ”skyddsnivå, pålitlighet och servicevänlighet har varit några av grundkraven vid anskaffandet av Galten”.
DN informerar allmänheten.