Tidtabellen publicerad i Ny Teknik

Apropå det tidigare inlägget om ”JAS-debatt i riksdagen”.

För de som eventuellt tvivlar på att ett svenskt besked om satsning på E/F-versionen av Gripen måste komma inom kort, hittade jag ett uttalande av Saabchefen Åke Svensson, i Ny Teknik:

”När ska Norge och Danmark ta beslut?

– Vi räknar med att lämna en offert till Norge under våren 2008. Beslutet kommer troligen att tas under 2008 eller senast i början av 2009. I Danmark sker samma process ungefär ett år senare”.

Ingen skall inbilla mig att man lämnar en offert till Norge utan att samtidigt eller i samband med den utställa de garantier om den svenska satsning på projektet som är en förutsättning för norrmännen.

….en närmare granskning

För en tid sedan läste jag Helge Löfstedts inlägg i Gula Tidskriftens senaste nummer. Det har sedan dess legat och värkt i bakhuvudet. Jag tänkte nu sprida denna huvudvärk till fler, genom att tipsa om artikeln och bjuda på några rader. På ett lågmält sätt framförs brutala jämförelser mellan de Nordiska försvarsmakterna.

Löfstedt diskuterar också kostnadsdrivande faktorer bakom Försvarsmaktens ekonomiska problem. Han skriver:

”Den kanske viktigaste kostnadsdrivaren utgörs av bristande avvägning mellan ambition och kostnad i verksamheten. Målsättningar för förband och materiel sätts ofta utan att ekonomin får påverka ambitionerna. Man suboptimerar kvalitet medan de ekonomiska konsekvenserna inte studeras lika grundligt. När det ekonomiska uppvaknandet kommer återstår då bara att minska antal i planerad produktion. Det är då ofta inte möjligt att finna alternativ med en bättre relation mellan operativ effekt och kostnad.

Korta avskrivningstider, d v s snabb omsättning, innebär att investeringar i utbildning och utrustning och materiel utnyttjas kort tid med högre kostnader som följd.

Svensk materiel är ofta i teknikens framkant, man går i bräschen för ny teknik och är innovatör av nya tekniska lösningar. Att vara innovatör tenderar att bli kostnadsdrivande.

Vi finner också att det nya treterminssystemet medför längre utbildning till färdighet som internationell soldat än i grannländerna. Vidare innebär det ojämn beläggning som medför att utbildningskapaciteten utnyttjas mindre väl”.

Ta del av artikeln genom att gå in på KKrVA:s hemsida.
Klicka på ”Läs mer” vid ”KKrVAHT nr 6/2007 – innehåll”.
Välj sedan ”Arméstridskrafter för att Försvara Sverige bättre – ett realistiskt förslag av överingenjör Helge Löfstedt”

JAS-debatt i riksdagen

I morgon debatterar försvarsministern ”Super JAS” med miljöpartiets Peter Rådberg. Det är Rådbergs interpellation som föranleder ministern att komma till riksdagen.

I interpellationen ställs två frågor:

  1. Avser ministern att fullfölja sin prioriteringsordning när det gäller anskaffning av försvarsmateriel att det ska vara det operativa behovet som ska styra?
  2. Hur ser försvarsministern på möjligheten att satsa på en egenutveckling av Super-JAS om Norge skulle dra sig ur en eventuell affär?

Det blir intressant att höra svaren. Det blir också intressant att höra hur ministern väljer att informera riksdagen om de tidsförhållanden som råder. Kommer han fortfarande hävda att frågan om en eventuell uppgradering till E/F-nivå är en fråga för framtiden (precis som i riksdagens frågestund den 24 januari)?

Tolgfors sade då att ”Vi talar ju om perioden efter 2020. För att vi ska ha något att tala om måste tekniken finnas på plats, annars har vi inget att ta ställning till. (…) För att testa på en flygande testbänk har riksdagen och jag beslutat om ett demonstratorprogram som pågår fram till 2010. Inga beslut är fattade. Vi förbehåller oss, precis som andra partier, rätten att tycka och tänka långsiktigt utan Miljöpartiets tillåtelse. Det går inte att 2019 komma på att vi behöver ett plan 2020. Man måste börja prata nu och utveckla teknik. Inga beslut är fattade”.

Ajj laaav Jooooruupp

Det här blogginlägget har inte med försvarspolitik att göra. Eller det kanske det har på sitt sätt. Med sådana vänner för europatanken behövs inga fiender.

Apropå Christer Sjögrens schlagervist med ”I love Europe” vill jag bara säga att det inte kunde vara så mycket värre än såhär. Någon kanske låter tanken gå till några tyska bidrag genom historien. Eller till något Östeuropeiskt alster. Själv blir jag liksom…. blank, när jag lyssnar. Kan inte tänka på så mycket annat än mannen i kören. Det hörs särskilt bra första gången de sjunger ”I love Europe!”: ”Ajj laaav Jooooruupp!”

(Missa inte hur mannen till höger går igång 01.13 in i klippet. Eller det mystiska inslaget som kommer in från höger efter 2 minuter.)

Politik är att vilja

Det drar ihop sig.
Det vankas besked.

Onsdag 13 februari klockan 9.00 presenterar utrikesminister Carl Bildt regeringens utrikesdeklaration. Rimligtvis bör den extremt försenade skrivelsen om en strategi för internationella insatser ha landat på riksdagens bord innan den utrikespolitiska debatten äger rum (i så fall genom ett extra regeringssammanträde). Om inte annat för att möjliggöra diskussioner om regeringens inriktning, och inte diskussioner och spekulationer om vad saktfärdigheten beror på.

Å andra sidan kanske Bildt inte känner sig så lockad av att diskutera strategins innehåll och frågan om Tchad-insatsen på samma gång. I alla fall om det gamla kravet från allianspartierna finns med i skrivelsen, om att man skall koncentrera insatserna och inte vara lite här och där i korta nedslag.

Den stora förseningen till Tchad måste föranleda en diskussion. Hur rimligt är det att åka till Tchad och sedan i stort sett vända på klacken och åka hem? Det är dyrt att transportera sig (insatsen beräknas till 379 miljoner kr). Nuvarande riksdagsmandat för insatsen sträcker sig till månadsskiftet maj – juni. Det är bara Sverige som har anmält sig för enbart ett halvår.

Snart vankas också vårbudgeten. Till dess skall genomförandegruppen ha sagt sitt, försvarsministern (finansministern) skall ha bestämt om Försvarsmakten skall få flytta över pengar från materiel- till driftsbudget och -hävdar jag- det skall vara klart i någon form hur det blir med uppgraderingen av JAS till ”Super JAS”.

I vårbudgeten kan också frågan om ett svenskt deltagande i NRF (NATO:s snabbinsatsstyrka) tas upp. Det rör på sig i Finland och det skulle förvåna mig om inte hela grejen är väldigt lockande för Carl Bildt inför NATO-toppmötet i Bukarest senare i vår. Han vill nog gärna deklarera ett svenskt deltagande då. Förberett är det ju också, sånär som för vilka pengar som skall avdelas till detta (därav att kostnaderna kan komma att aviseras i vårbudgeten).

Bakgrunden är att Försvarsdepartementet i en anmodan den 21 december 2006 gav Försvarsmakten i uppgift att analysera möjliga styrkebidrag till NRF. Försvarsmakten skulle redovisa myndighetens uppfattning om möjliga svenska styrkebidrag till NRF samt under vilka tidsperioder dessa skulle kunna erbjudas. Försvarsmakten skulle även redogöra för de kostnadskonsekvenser föreslagna styrkebidrag får.

I en underbilaga till Försvarmaktens budgetunderlag för 2008 svarar försvaret på denna anmodan. Det av Försvarsmaktens redovisade underlaget, som är processat tillsammans med försvarsdepartementet, visar ett antal möjliga svenska styrkebidrag där några eller något kan anmälas till NRF. Försvarsmakten anmäler att det, utifrån nuvarande planering, finns möjlighet att anmäla marin- och flygvapenförband. Det finns i nuvarande insatsplanering för tidsperioden 2008-2010 inget ekonomiskt utrymme för insatser inom ramen för NRF. Inga pengar är således ännu avsatta till ett svenskt deltagande. Man resonerar väldigt löst om kostnaderna i underlaget, bl.a. kommer det generera kostnader att ha personal med så hög beredskap.

Det enda parti som fram till nu aktivt har drivit svenskt deltagande I NRF är folkpartiet. I oktober 2005 motionerade fp i riksdagen, de bl.a. skriver:

”Ett annat viktigt steg i ett närmande till NATO kunde bli deltagande i alliansens snabbinsatsstyrka, NATO Response Force (NRF).” Den 28 mars 2006 avslogs motionen i riksdagen (2005/06:UU18).

Försvarsministern sade såhär i januari, vid Rikskonferensen i Sälen:

”Nato öppnar för supplementära bidrag från partnerländer till snabbinsatsstyrkan (NRF). Vi hoppas kunna ta ställning i NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest. Gärna tillsammans med Finland”.

Tänk om han hade sagt såhär istället:

”Vi hoppas kunna ta ställning till NRF-frågan under våren, gärna inför Bukarest, tillsammans med riksdagens partier”.

Värstafallsscenariet nu -utifrån den vilja till så politiskt breda lösningar som möjligt i försvars- och säkerhetspolitiska frågor- är att försvarsberedningens pågående arbete med sin rapport om Försvarsmaktens inriktning m.m. i juni, blir än mer kringskuren vad gäller handlingsfrihet.

Om Försvarsmakten inte får flytta över pengarna mellan anslagen (och det blir totalt kaos). När genomförandegruppen tar hand om all från materielfrågor till rationaliseringsfrågor. Om det blir ett beslut om att uppgradera JAS (ännu en gång). När direktiven till utredningen om frivilligorganisationerna inte finns att läsa ens efter beslutet är fattat, pliktutredningen precis har börjat arbeta och strategin för internationella insatser läggs utan inflytande av oppositionen. Om det till dessa faktorer, vars slutsatser och ingångsvärden i de flesta fall är helt utom räckhåll för oppositionen och -vågar jag påstå- inte sällan också för allianspartierna, om det till detta skall adderas ett färdigt ställningstagande till NRF, med den inriktning och de nya friska pengar det medför, ja då kommer det bli uppförsbacke i beredningen.

Men, politik är att vilja och man skall aldrig ge upp. Det är ju helt enkelt så döviktigt att det blir ett bra inriktningsbeslut för försvaret nu, inom en lång rad områden. Det skall dessutom kunna överleva valet 2010. Därav behovet av att, som sossarna säger, alla skall med…

Allt annat blir dyrt. Och fel.

Oh, the horror

F.d. försvarsminister Björn von Sydow (s) skriver idag på SvD:s Brännpunkt under rubriken Värnplikt bättre än yrkesarmé.

Hans huvudsakliga skäl till att avvisa Försvarsmaktens inriktningsförslag är att det leder till för många officerare och alldeles för få soldater vilket blir ”för litet i volym och uthållighet–och för dyrt!” Han nämner perspektivplaneringens siffror: 11000 officerare, 6800 soldater och 6700 civila.

Oh, the horror! Jag stutsar till på dessa siffror (men drar inte samma slutsats som von Sydow). Jag tänker; hur kan det vara möjligt att vi har en befälskår om ca 11000 när Finland har drygt 8000 officerare och utbildar 25000 värnpliktiga och 25 000 reservister, jämfört med våra 5-6000 värnpliktiga! Tror von Sydow att vi kan ha lika många officerare som idag och utbilda dubbelt så många?

Tja, kanske. Om vi inte hade haft en så stor andel högre officerare (som därmed inte befinner sig i utbildningsproduktionen), nämligen ca 34% (!) av befälskåren. I Finland är den siffran 15%. I Norge 22% och i Danmark är andelen högre officerare 15%.

Terrorismbekämpning enligt regeringen

Jag har nu läst regeringens skrivelse ”Nationellt ansvar och internationellt engagemang – En nationell strategi för att möta hotet från terrorism”.

Den lämnar ett lika intetsägande intryck som dagens debattartikel i DN.


Men kanske, på ett sätt, är det väl tur det.
Nu skriver nämligen regeringen att begreppet terrorism rymmer många fler företeelser än planering och utförande av konkreta attentat:

”Det kan handla om propaganda och spridning av våldsbudskap, insamlande av pengar och stöd till terroristnätverk eller deras familjer, indoktrinering, rekrytering till självmordsattentat, utbildning i gerillakrigföring eller bombtillverkning”.

”Indoktrinering”, omfattar det politiska partier?
”Spridning av våldsbudskap”, omfattar det vissa stycken i gamla testamentet?

Det är ganska intressant att en hel skrivelse om terrorism undviker att definiera terrorism. Det i sig öppnar för att en rad åtgärder kan användas för i stort sett vad som helst eftersom det kan rymmas inom begreppet terrorism.


I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på utgångspunkterna för svensk terrorismbekämpning samt presenterar viktigare förslag som kommer att genomföras under mandatperioden under fyra övergripande rubriker; avvärja, förebygga, skydda mot och hantera konsekvenser av terroristverksamhet. De åtgärder som föreslås är dock inte sällan sådant som antingen redan är påbörjat eller sådant som är en del av pågående arbete.
Under rubriken ”Avvärja effektivare” aviserar regeringen följande åtgärder:
  • Regeringen kommer att uppmuntra och vid behov ge specifika uppdrag för att främja ökad myndighetssamverkan. Anm. ”Uppmuntra”?! Det är humor.
  • Ny lagstiftning om buggning och preventiva tvångsmedel har trätt i kraft från 2008.
    En utredning för översyn av polisens arbetsmetoder tillsätts.
  • För att möjliggöra bättre myndighetssamverkan med andra EU-länder presenteras en proposition om genomförande av delar av det s.k. Prümrådsbeslutet för riksdagen under 2008.
  • Sverige bidrar aktivt för att utveckla Europol och Eurojust.
  • Brottsbekämpande myndigheter föreslås ges tillgång till EU:s viseringssystem. En proposition om svenskt genomförande väntas under 2008.
  • Inom EU och bilateralt ska en dialog med andra länder föras för att utbyta erfarenheter och finna vägar till ett än bättre samarbete och stärkande av de mänskliga rättigheterna. Anm. Är detta något som regeringen avser påbörja nu? Det verkar ju lite… slappt.
  • Regeringen kommer att aktivt verka för att en överenskommelse nås om en övergripande FN-konvention mot terrorism. Anm. Och hur menar regeringen att terrorism skall definieras i en sådan konvention? Vad skall terrorism-begreppet omfatta?
  • Vidareutveckling av det straffrättsliga samarbetet eftersträvas.
  • Fortsatt dialog förs för att kunna stärka de mänskliga rättigheterna i internationella sammanhang. Anm. Är detta också något nytt?!
  • Möjligheten övervägs att återkalla svenskt medborgarskap om t.ex. felaktiga uppgifter lämnats i syfte att dölja terroristanknytning.
  • Nytt lagförslag för att införliva EU:s tredje penningtvättsdirektiv beräknas vara färdigt 2008.
  • Regeringen överväger vilka ytterligare åtgärder som krävs för att Sverige ska kunna genomföra sina åtaganden enligt FN:s säkerhets-rådsresolutioner.
Under rubriken ”Förebygga effektivare” aviserar regeringen följande åtgärder:
  • Dialog som medel för att skapa fler möjligheter för representanter för det civila samhället att ge sin syn på hotbilder och möjliga åtgärder ska utnyttjas i högre utsträckning.
  • Ett nationellt projekt för stärkande och skydd av demokratin sjösätts under mandatperioden. Anm. Jag är förtvivlat skeptisk till sådana ”nationella projekt”. Det är lönsamt för oss kommunikationskonsulter, men uppdraget är så brett och stort att det kan leda till precis hur (lite) och vad som helst.
  • Möjligheter att ge stöd till personer som vill lämna extremistiska, våldsfrämjande miljöer studeras närmare. Anm. Detta är riktigt bra!
  • Ratificering av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism förbereds.
  • En policy tas fram i samarbete med Sida för hur och i vilken utsträckning utvecklingssamarbete, inom ramen för biståndsmålet, ska kunna utgöra ett instrument för att stärka staters egen förmåga att förebygga terrorism.
  • Sverige ska även fortsättningsvis vara en viktig bidragsgivare till kapacitetshöjande insatser, framför allt inom FN och EU. Det bilaterala stödet till länder med särskilda behov ska fortsätta. Rättsäkerhets-perspektivet och respekten för de mänskliga rättigheterna ska genom-syra alla svenska insatser och stöd till rättssektorn ska fortsatt vara prioriterat. Stödformerna ska utvecklas för att därtill innefatta andra relevanta sektorer.
Under rubriken ”Skydda effektivare” aviserar regeringen följande åtgärder:
  • Pågående utredning skydd för samhällsviktiga anläggningar följs upp för anpassa skyddet till dagens säkerhetspolitiska hotbild.
  • Ökad samverkan för att förhindra att massförstörelsevapen eller relaterat material sprids via Sverige ska fortsatt genomföras.
  • Ratifikation av FN:s konvention om nukleär terrorism förbereds


Under rubriken ”Effektivare konsekvenshantering” aviserar regeringen följande åtgärder:

  • Pågående utredningar för att stärka den centrala nivåns förmåga att hantera kriser följs upp för att ytterligare stärka samverkansförmågan. Anm. Vilka pågående utredningar? Syftar man på Salomonsons utredning om krishanteringsfunktion i RK och Alltid redo! Dessa är ju avslutade sedan länge?
  • Övningar och vidareutbildning är även fortsatt en ordinarie del av verksamheten för de myndigheter som har att hantera konsekvenser av en extraordinär händelse.
  • Erfarenheter från genomförda övningar ska följas upp. Anm. Oj, kan man med att avslöja att detta inte redan görs?
  • Ett arbete för att skapa medvetande om företags och enskildas ansvar i krissituationer och om vilka de egentliga hoten är påbörjas. Anm. Kommenterar detta mer nedan.

Mitt övergripande perspektiv är att samhällets måste organiseras på ett så uthålligt och robust sätt som möjligt eftersom det innebär att man bättre kan stå emot hot och stora kriser -vad än som ligger bakom dem. Det kan vara ett terroristdåd. Men det kan också vara en meteorit, en kärnkraftsolycka eller en olycka med farligt gods (tänk bara tanken järnvägsvagn med farliga ämnen som spårar ur och går itu på Göteborgs- eller Stockholms central eller på väg genom någon stad utmed rälsen. Det sistnämnda, farliga utsläpp, lär t.ex. vara betydligt mer sannorlikt än ett terroristdåd.

Regeringen är inne på detta resonemang när de t.ex. skriver att ”
Statens primära mål på området är att skydda individer och samhällsviktiga funktioner genom att minska sårbarheten. Detta arbete måste organiseras och bedrivas så att alla sorts hot kan bemötas. Det kräver åtgärder inom i stort sett alla samhällssektorer”.

Men sedan urskiljer man som sagt terrorismen och konstaterar att ”I strävan efter att minska hoten från terrorister rör de viktigaste åtgärderna förbättrad säkerhet vid gränser, skydd av transporter och transportmedel, skydd runt viktigare infrastrukturanläggningar, förbättrade instrument för att skydda samhällsviktiga funktioner mot terrorism samt möjligheter att förhindra obehörigas tillgång till vapen eller farliga ämnen”.

Är det de viktigaste åtgärderna för att minska hotet från terrorister?

Inte så länge det finns människor beredda att spränga sig själva i luften. Och inte så länge det finns människor som är beredda att sända förståndshandikappade kvinnor att sprängas på ett torg.

Dessa individer kommer alltid att hitta en väg runt de skydd som byggs upp. Jag tror den viktigaste åtgärderna vi kan göra -lite på tvärs med detta- är dels att arbeta systematiskt för ett öppet och tolerant samhälle istället för ett slutet kontrollsamhälle med starkare och starkare ”skyddsmetoder” och dels att arbeta för ökad framtidstro och framtidsmöjligheter för unga (hemma och borta). Det minskar rekryteringsmöjlighter och direkt eller indirekt stöd, vilket i sin tur krymper den ”marknad” som utgör den luft som terrorister andas.

Nu till den sista punkten ovan om att ett arbete skall påbörjas för ”att skapa medvetande om företags och enskildas ansvar i krissituationer och om vilka de egentliga hoten är”.

Detta följs inte upp i texten och framstår därför som ganska mystiskt. Det är jättebra att trycka på enskildas ansvar (och möjligheter) i krissituationer, men vad är det för ”arbete” som skall påbörjas? Och vad menas med att skapa medvetande om vilka de egentliga hoten är? Vilka är de egentliga hoten, enligt regeringen?

Mystiskt, eller i varje fall kryptiskt.

Strategi mot terrorism

Idag (fredag) presenterar regeringen en nationell strategi mot terrorism, för riksdagen. Det skriver utrikesministern och justitieministern på DN-debatt.

Ett ”samlat grepp om terrorismfrågan” skall tas, skriver ministrarna. Dock utan att presentera några konkreta förslag – i alla fall inte i artikeln. Istället skriver man att ”Senare under våren kommer berörda myndigheter att följa upp den strategi som nu presenteras för riksdagen med en handlingsplan. Planen ska innefatta konkreta åtgärder för att förbättra samverkan, utbildning och det operativa arbetet”.

I artikeln står det också att ”Målet är att Sverige ska möta terroristhotet med hjälp av en bred beredskap, god samordning och ett effektivt resursutnyttjande (…) Samordningen mellan myndigheterna måste bli ännu bättre”.

Intressant. Det skall bli mycket spännande att läsa regeringens strategi (den finns ännu inte på nätet).

Bryssel ToR

Försvarsberedningen har tillbringat tre dagar i Bryssel, därav det tillfälliga avbrottet i bloggandet. Jag återkommer med reflektioner från resan senare, men kan tills vidare bjuda på några bilder.

Överst ses beredningens huvudsekreterare Jan Hyllander, Allan Widman (fp) och ordförande Karin Enström (m) i ett samtal med smått legendariske Gareth Evans, International Crisis Group. Där under diskuterar försvarsdepartementets expert HC Hagman med Javier Solana, EU: s utrikespolitiske talesman.