Att förekomma….

Jan Salestrand, generallöjtnant och chef produktionsledningen Försvarsmaktens högkvarter, skriver om brister i Nordic Battlegroup på dagens Brännpunkt (SvD).

Han skriver att två dimensionerande begränsningar för förbandet redan är anmälda: Dels tillgången på transportflygplan där behovet kan variera beroende på insatsområde, dels specialinredda sjuktransporthelikoptrar. Den senare förmågan kommer inte att finnas fullt ut förrän den 1 april på grund av leveransförseningar.

Han skriver att Försvarsmakten har haft problem att i tid få fram materiel och att det hos några enheter har saknat tillräcklig materiel i tid till utbildningen, vilket var känt sedan tidigare.

”Vi har fått många viktiga erfarenheter, samtidigt som vi ärligt måste medge att det finns brister inom våra processer som vi har anledning att förbättra oss i. Slutövningen i Norrbotten, Nordic Resolution, den 3–11 november, blir en mätare på tillståndet i förbandet och en angelägen kontrollstation inför beredskapens start den 1 januari”, skriver Salestrand.

Frågan är varför Försvarsmakten går ut i offentligheten om detta just nu?

En orsak är förmodligen att man i morgon skall redovisa resultatet av den anmodan som Försvarsdepartementet lämnade den 16 oktober, om att Försvarsmakten skall redovisa vilka åtgärder som vidtagits och som kommer att vidtas för att komma till rätta med brister avseende tillgången till medicinsk vård och evakuering. Det handlar om tillgången på transportresurser av skadade eller sjuka under övervakning av medicinsk personal och utrustning, särskilt avseende insatsen i Afghanistan samt för den nordiska stridsgruppen.

En annan orsak är kanske riksdagens behandling av den skrivelse regeringen har lämnat om läget i Nordic Battlegroup. Det är en skrivelse som måse framstå som närmast pinsam för både regeringen och Försvarsmakten, mot bakgrund av Salestransd artikel och de uppgifter som redan tidigare har framkommit.

Om helikoptrar ges t.ex. följande utförliga (!) information:

”Därför byggs tre svenska helikoptrar om för att säkerställa tillgången till sjuktransporthelikoptrar i stridsgruppen. Ytterligare fyra svenska helikoptrar kommer också att finnas disponibla för trupp- och materieltransport.”

Och om matrielförsörjningsproblem kan man läsa följande:

”Huvuddelen av stridsgruppens materiel har levererats. Det finns fortsatt förseningar som rör leveranser av viss nyinförskaffad materiel. Dessa förseningar bedöms inte påverka förbandets operativa förmåga. Skulle ytterligare förseningar uppstå finns ersättningsmateriel att tillgå vilken av Försvarsmakten bedöms hålla godtagbar kvalitet.”

Det skulle förvåna mig om riksdagen lät sig nöja med de besked som skrivelsen kan leverera. Försvarsmakten kommer förmodligen också med en dyster redovisning av helikopterläget i morgon. Sammantaget betyder det att Försvarsmakten, med Salestrands artikel, resonerar som så att det är bättre att förekomma än att förekommas.

Informationsdirektör Staffan Dopping gör med andra ord skäl för sin lön, men det gör tyvärr inte läget inför beredskapsprerioden bättre. Försvarsmaktens prioriterade uppgift löses inte ut.

Är det fortfarande någon som inte tycker det är viktigt att koppla dimensionerinsgkrav till huvuduppgiften?

Konsten att gå från säkrare till säker

Jag har förmånen att vara kolumnist för Utrikesbloggen.se. Igår publicerades mitt andra inlägg under rubriken Har amerikaner blivit säkrare?

Jag försöker bland annat behandla det faktum att den amerikansk administrationen verkar se nationens säkerhet som ett hantverk: Vi är inte säkra ännu. Denna mening rymmer ett löfte. Men vi kan bli säkra. Vi skall bli det. Bygga bort osäkerheten, mer kontroller, säkerhetsåtgärder, övervakning…

Charles V. Pena skriver i inlägg för United Press International att om USA vill bli säkrare då måste policymakarna fundera på varför människor blir terrorister och vill döda oskyldiga amerikaner. Han menar att det inte är hat mot amerikanska värderingar, kultur eller livsstil som driver dem, utan att hatet uppstår som en konsekvens av amerikansk utrikespolitik. Med andra ord är det inte hat mot vad amerikaner är utan mot vad amerikaner gör. Detta som en kontrast till administrationens retorik om att det är amerikanska värderingar och amerikansk livsstil som utgör målet och drivkraften.

Den stora frågan är: Hur går man från att bli säkrare till säker, utan att falla till föga för hot om våld och terror från aktörer som inte delar grundläggande värderingar om mänskliga fri- och rättigheter?

Kanske kan en del av svaret vara att man måste se till att själv efterleva dessa värden, i praktiken, i alla lägen och var man än befinner sig. Det är svårt, men man kan inte med framgång föra en aktivistisk utrikespolitik för dessa värderingar och sedan bryta mot desamma där kampen förs. Då reduceras man till en stark, men destruktiv, drivkraft i kampen för en bättre och säkrare värld.

Daggen faller både på lort och lilja

”Kanske får vi veta mer om den ökade kapaciteten i samband med Operation Daggdroppe, när soldater från I 19 i Boden i december åker till Ryssland för att samöva med militär ur ett förband med erfarenhet från Tjetjenien.”

Det skriver Mats Johansson (m) i hans kolumn för Utrikesbloggen.se.

Jag har tidigare skrivit om debatten kring övningen Snöflingan, då svenska soldater övade tillsammans med ryska soldater tillhörande en pluton från den 138:e motorskyttebrigaden. En brigad som har varit stationerad i Tjetjenien och som bl.a. av Svenska Helsingsforskommittén har anklagats för att ha begått övergrepp.

Dåvarande försvarsminister Leni Björklund KU-anmäldes och Göran Lennmarker (m) sade bland annat följande i riksdagsdebatten den 9 juni 2006:

”Den fråga som kanske är den viktigaste och där kritiken har varit skarpast gäller militärövningen Snowflake. Sverige bjöd in andra länder till en militärövning som genomfördes tidigare i år. KU kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen har brustit i sina rutiner för beredningen av militärövningen”.

Man får hoppas att regeringen inte ha brustit i sina rutiner den här gången, så att det är utrett och klart att inte Försvarsmakten kommer att öva med personer som har begått förbrytelser i Tjetjenien.

Som man bäddar får man ligga

Jag har ett inlägg på dagens DN-debatt:

”Hur trivial en puss på krogen än kan te sig gör socialdemokraterna rätt i att diskutera statssekreterare Ulrica Schenström (m) och TV 4:s reporter Anders Pihlblads krogkväll utifrån Schenströms uppgifter i det svenska krishanteringsssystemet. Men socialdemokraterna har inte lyckats formulera varför trovärdighetsfrågan är viktig, det framstår bara som att man vill straffa Schernström för en glad kväll på krogen.

Moderaterna å sin sida måste kunna både förstå allvaret i och kunna ta en debatt om Schenströms omdöme. Det går inte att avfärda de frågor som väcks kring Sveriges högsta politiska tjänsteman med att hon är ”utåtagerande” och att hon inte skäms för det.

Frågan är allvarlig och relevant. Det handlar ytterst om den svenska krishanteringsförmågan. Regeringen har nämligen nyligen ställt sig bakom ett förslag till krishanteringsorganisation inom regeringskansliet som bland annat innebär att statsrådsberedningen har ett tydligt, samlat och departementsövergripande ansvar för krishanteringsfrågor. Statssekreteraren direkt under statsministern har naturligtvis en avgörande roll i ett sådant system. När regeringen nu har valt ett krishanteringssystem som ytterst bygger på statssekreterarnas krishanteringsförmåga, måste regeringen kunna ta en diskussion om omdömet hos de personer som har detta ansvar och denna uppgift.
Med ett system som bygger på att det är statsrådsberedningen som samordnar och initierar krishantering, måste de personer som innehar dessa befattningar rekryteras med hänsyn till deras krishanteringsförmåga, ständigt övas och vid behov utbildas till krishanterare. Detta utöver alla andra uppgifter de innehar och förmågor som de bör besitta.

Frågan är, när man rekryteras till statssekreterare -och då framför allt till statssekreterare i statsrådsberedningen- om man har en känsla för och en identitet i sin yrkesroll att man skall vara professionell krishanterare för en hel nation?

Om man har istället har ett krishanteringssystem som bygger på en krisledande funktion på myndighetsnivå (och som vid behov kan leda andra myndigheter), är det just professionella krishanterare som arbetar där. De har just denna uppgift och inte några andra som skall skötas parallellt. Hela deras yrkesidentitet, utbildning, övningsverksamhet och inriktning är just krishantering.

Det var detta system som alla partier utom moderaterna förespråkade före valet. Den utredning som leddes av centerpartisten Anders Svärd och som hade till uppgift att föreslå hur ett sådant system skulle se ut, lade regeringen raskt ner efter inträdet i Rosenbad. Nu har moderaterna istället drivit igenom deras krishanteringsmodell. Det innebär enligt min mening att de har ett särskilt ansvar att diskutera de personer som bygger upp krishanteringsorganisationen. Det är ju upp till dem att visa att modellen är trovärdig. Och med vårt nuvarande krishanteringssystem handlar det faktiskt ytterst om att deras statssekreterare är omdömesgilla.

Som man bäddar får man ligga.”
Poängen är inte att vara moraltant. Schenborg får pussa på vem hon vill, hur hon vill. Poängen är att statssekreterarnas omdöme måste kunna diskuteras -ja till och med bör diskuteras- när nu Sveriges krishanteringssystem ser ut som det gör.

"Kinas erövring"

Ekot rapporterar idag om ”Kinas ekonomiska erövring av Afrika”. Industrial and Commercial bank of China köper 20 procent av sydafrikanska Standard Bank och blir därmed den största aktieägaren i Afrikas största bank. Köpet är värt drygt 35 miljarder kronor.

Jag har tidigare på denna blogg skrivit om lanseringen av The Chinese Investment Corp. (CIC) och dess investeringar i intressen utomlands, vilket innebär en utmaning för alla men i synnerhet för Afrika:

”In Africa, China’s investment strategy has been directed mainly at sourcing natural resources, including oil. Moreover, increasing numbers of Chinese companies have recently established production bases to supply local markets with cheap products highly compatible with local demand and purchasing power. As a result, total trade between China and Africa nearly quadrupled in six years, from US$10.8 billion in 2000 to nearly US$40 billion in 2006. China is today Africa’s biggest trading partner and the second most important investor. China’s new investment company will further boost these trends.”

Galten gör halt

Efter flera tillbud har Försvarsmakten idag belagt det sydafrikanska terrängfordonet Galten med tillfälligt nyttjandeförbud. Galten levererades till Försvarsmakten 2006 och är bland annat avsett att användas vid internationella insatser och av Nordic Battlegroup, NBG.

Det senaste året har fordonet vält vid fyra tillfällen, senast vid NBG:s nyligen avslutade bataljonsövning i Skövde.

FMV skriver på sin hemsida att ”skyddsnivå, pålitlighet och servicevänlighet har varit några av grundkraven vid anskaffandet av Galten”.
DN informerar allmänheten.

Kommande grillning

Den nya handelsministern, statsrådet Ewa Björling, får ingen mjukstart med krigsmaterielfrågorna.

I närtid blir det grillning genom de två interpellationer om krigsmaterielexport som är inlämnade, en från Hans Linde (v) om försäljning av Jas Gripen till Thailand och en av Peter Rådberg (mp) om försäljning av klusterbomber till USA.

Det blir intressant att se om Björlings tillträde innebär någon kursändring i krigsmaterielexportpolitiken.

Att färdas med ljud

Freesound är en fantastisk resurs för alla som antingen helt enkelt tycker om ljud, eller som har användning för ljud i sin verksamhet. Själv färdas jag gärna i tanken tillbaka till platser eller händelser genom ljudintryck, t.ex. till Saudi genom denna utmärkta inspelning av Adhaan (kallelse till bön) från The Prophet’s Mosque i Madinah.

För alla som sitter vid sitt skrivbord och vill färdas i tanken en stund, bara peka ut en plats och lyssna…