Från träslips till Odd Molly
Dagens industri idag; på framsidan publiceras en kort artikel av chefredaktör Gunilla Herlitz under rubriken ”Miljön i fokus i DI”. Hon skriver:

Dagens industri idag; på framsidan publiceras en kort artikel av chefredaktör Gunilla Herlitz under rubriken ”Miljön i fokus i DI”. Hon skriver:
Dagens kulturinslag hittar du här. Optiska fenomen i mystakt.
Idag publicerar en del dagstidningar en TT-artikel under rubriken ”Försvarsfrågan splittrar s och mp”. Jag och Anders Karlsson (s) uttalar oss. Jag försöker göra en poäng av att man måste grunda besparingsförslag på ett sätt så att man verkligen kan visa både hur det kan gå till och vad man vill med förändringarna, eftersom ett annat förfarande leder till att alla i ”systemet” lätt avfärdar besparingsförslagen som oseriösa. Det kan man naturligtvis leva med. Det kan till och med ses som en merit, när man försöker förändra det system som ”bevararna” försöker värna.
Men, konsekvensen är allvarligare, om man inte enbart har ambitionen att synas i oppositionsdebatten utan vill göra skillnad i verkligheten.
Det leder nämligen till att dessa ”systemkramare” aldrig synas och ställs till svars för sina egna framtidsbilder. Därmed får man ingen debatt om det viktiga. Se t.ex. försvarsministers kommentar till socialdemokraternas budgetförslag. Diskussionen liksom stoppar där och vi kommer ingen vart.
Karlsson fortsätter i TT-intervjun hävda att socialdemokraternas förslag om att knipa åt sig ”JAS-pengarna” när JAS-andelen av materielplaneringen faller ut de närmaste åren, är genomförbart.
Jag försöker hävda att det socialdemokraterna borde ha gjort, är att tillsammans med miljöpartiet satt stopp för JAS delserie tre och onsdagens uppgradering av 31 JAS-plan till C/D nivå. Framför allt borde man i planeringen ha sänkt ramen för materielplanen i den takt JAS minskar. Detta för att inte JAS-andelen omedelbart tecknas in av annat.
Det nya i artikeln är, och det är närmast sensationellt, är att de beparingskrav som socialdemokraterna lägger för 2009 och 2010 nu av Karlsson bara sägs vara ett slags alternativ.
Karlsson säger såhär:
”Vi lägger till 350 miljoner krnor 2008, sedan skall vi göra en utreding om hur mycket det går att spara. Den långtidsbudget som vi har gjort är inte definitiv. Det finns möjligheter att spara men vi har ännu inte sagt att vi skall göra det. Det är en långtidsplanering.”
Detta illustrerar i ett nötskal vad jag försöker beskriva. Om man inte har gjort hemläxan ordentligt börjar det snart att glida.
Jag vill ta tillfället i akt att peka på vilken seger det är i sig för miljöpartiets politik, att alla (alla!) partier i Sveriges riksdag nu vill spara pengar på det militära försvaret! Det är ett paradigmskifte i svensk politik. Vi är inte överens om hur, det kan man läsa respektive oppositionspartis budgetmotioner för att se samt studera de interna turerna i regeringen, men man får inte glömma det historiska i detta: Inget (riksdags)parti motsätter sig besparingar eller kräver mer pengar!
Det tål faktiskt att tänka på ur ett partiegoistiskt perspektiv en stund. Först var det mp-kraven på att planering och struktur måste förändras efter kalla krigets slut. Sedan var det kraven på en vidgad hotbild – att andra hot än de militära både måste planeras för och tas hänsyn till (miljö, sårbarhet, fattigdom etc.). De materielprojekt (utom ubåtarna, det måste erkännas) som miljöpartiet har försökt sätta stopp för genom åren, är inte sällan just de materieprojekt som kritiseras från olika håll för att de inte borde ha genomförts.
Ibland, bara lite, kan man kosta på sig att säga vad var det vi sade. Sedan får man övergå till mer konstruktiv verksamhet…!
Slutligen, jag tycker det är synd att vänstern kommer lindrigt undan (i alla fall i det korta perspektivet) med anledning av sin budgetmotion. De vill spara stora pengar samtidigt som de vill utbilda värnpliktiga och avsluta det internationella engagemanget. Det vore nyttigt för dem om de tvingades ut på banan. Möjligen visar tystnaden i medierna kring deras förslag att ingen tar det på allvar. Det är ett problem för vänstern, men också för oppositionen som helhet.
Världen står inför flera säkerhetspolitiska utmaningar på grund av pågående klimatförändringar. Samtidigt måste vissa påstådda säkerhetshot i klimatförändringarnas spår tonas ned. Det menar Peter Haldén och Mike Winnerstig, forskare vid FOI, i rapporten ”The Geoplitics of Climate Change”.
FOI-forskarna anser inte att klimatförändringarna orsakar konflikter i sig, däremot kan globala och regionala klimatförändringar förändra och ibland förvärra den säkerhetspolitiska situationen på många håll i världen.
– Vi visar i rapporten att klimatförändringarna påverkar säkerheten i världen, säger Peter Haldén, fil dr och forskare vid FOI i ett pressmeddelande. Samtidigt ser vi att vissa av de påstådda hoten, till exempel att Sverige skulle påverkas av klimatflyktingar, inte är ett realistiskt hot. Klimatflyktingar kan däremot bli en realitet i regioner där klimatförändringarna slår särskilt hårt och som staten saknar kapacitet att hantera.
Kommentar: Jag vänder mig mot att klimatflyktingar beskrivs som ett hot. Det är en utmaning för samhällens strukturer att ta emot flyende människor. I svåra situationer med många flyende som kommer samtidigt kan det bli en påfrestning på befintliga strukturer.Men man kan och bör inte klumpa ihop flyende människor och kalla det för ett hot mot samhället.
Några exempel på huvudpunkter som rapportförfattarna tar upp är:
•Stora klimatförändringar kan på sikt förändra den globala säkerheten
•Resursbrist på grund av klimatförändringar leder inte bara till konflikter, utan även till samarbete
•Klimatförändringarna kan försvaga stater vilket skapar komplexa säkerhetssituationer, med både brist på lag och ordning och minskad risk för mellanstatliga krig
•Klimatförändringar i kombination med storskalig miljöförstöring kan komma att samverka och på så vis försvaga och utarma stater
•Klimatförändringar hotar ekonomisk, social och politisk utveckling i utvecklingsländer
•Klimatförändringarna drabbar världsekonomin, vilket kan påverka den internationella säkerheten
•Åtgärder för att minska klimatförändringarna och anpassa samhällen, till exempel övergång till alternativa energikällor, kan påverka internationell säkerhet.
Artikel om rapporten i DN, här.
Den 21 augusti höll Dr. Peter Haldén, en av rapportens författare, en föredragning av sina forskningsresultat om klimatförändringarnas inverkan på den globala säkerhetspolitiken för försvarsberedningen. Vid den dragningen tog Haldén upp ämnen som vatten och konflikter, internationella insatser i ett förändrat klimat och riskerna med att överbetona klimatförändringarnas säkerhetspolitiska potential.
Men när jag nu läser sammanfattningen av rapporten, vid sidan av annat material från den internationella arenan, tror jag trots det senaste årets uppmärksamhet för sambandet mellan klimatförändringar och säkerhet, att risken fortsatt är större för att klimatförändringarnas säkerhetspolitiska potential underbetonas, än överbetonas.
Läs en sammanfattning av rapporten här.
Alla er försvarsintresserade som eventuellt inte begriper vad de senaste blogginläggen har att göra med försvarspolitik (och som tror att jag inte är vid mina sinnens fulla bruk här i Falköping), till er säger jag bara: Glöm inte Carl Bildts ”discodiplomati” -långt mycket mer verkningsfull för freden än vapenförsäljning.
Tack YLE. Detta är ett inslag som i sig kan sägas vara fredsbevarande. Sänd ut dessa grabbar att uppträda inför vapenskramlare i vilken konfliktzon som helst och jag lovar, det blir lugnt. Om det sedan beror på chock eller plötslig känsla för vad livet kan ge, det lämnar jag till betraktaren att avgöra.
Dagens kulturinslag består av dans. Discodans närmare bestämt. Det är faktiskt inte så dumt att brista ut i dans då och då. Jag befinner mig långt ifrån denna tekniska fulländning, men man gör så gott man kan, som det heter.
Mycket läsvärt om Kina i The Economist.
En ledare under rubriken ”China, beware”.
Om den pågående partikongressen:
”Early this year a party journal, Study and Pursuit, published proposals for reforming the party- congress system. These included convening congresses annually, imposing a 50% limit on the proportion of delegates who hold official rank and electing fewer delegates, in order to cut costs and encourage genuine debate (of which there is currently none). This year the number of delegates has actually been increased by more than 100 compared with 2002. So the applause for Mr Hu will be even louder.”
En viktig faktor rörande Kina och Kinas relationer med omvärlden är lanseringen av The Chinese Investment Corp. (CIC). Läs mer på ISN Security Watch:
”With an initial endowment of US$200 billion the new state-controlled company is tasked to invest abroad China’s huge foreign reserves. (…) In the shopping bag there will be natural resources from developing countries as well as foreign technologies, research and development (R&D) establishments and brand names from developed economies. For the west, China’s new financial juggernaut will be a formidable opportunity, and a formidable challenge.”
Utmaningen omfattar alla, men kanske i det korta perspektivet synnerhet Afrika:
”In Africa, China’s investment strategy has been directed mainly at sourcing natural resources, including oil. Moreover, increasing numbers of Chinese companies have recently established production bases to supply local markets with cheap products highly compatible with local demand and purchasing power. As a result, total trade between China and Africa nearly quadrupled in six years, from US$10.8 billion in 2000 to nearly US$40 billion in 2006. China is today Africa’s biggest trading partner and the second most important investor. China’s new investment company will further boost these trends.”
Igår överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen om den nordiska stridsgruppen (NBG). I skrivelsen redogörs för arbetet inför beredskapsperioden den 1 januari-30 juni 2008.
I skrivelsen beskrivs stridsgruppernas roll inom ramen för Europeiska unionens militära krishanteringsförmåga och den nordiska stridsgruppens planerade sammansättning samt Sveriges roll som ramnation.
Ett annat sätt att beskriva stridsgruppernas möjliga användningsområden, menar regeringen, är att redogöra för under vilka omständigheter de kan sättas in. Tre övergripande situationer har identifierats som lämpliga för insatser med EU:s stridsgrupper: