Kriterier att läsa (men inte följa)

Aporopå affärer med Thailand om att sälja JAS Gripen: Vem som helt kan läsa kriterierna för vapenexport på ISP:s hemsida, här.

Där kan man bland annat läsa att tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller till annan samverkan med någon i utlandet avseende krigsmateriel, bör medges endast om sådan utförsel eller samverkan bedöms erforderlig för att tillgodose det svenska försvarets behov av materiel eller kunnande eller i övrigt är säkerhetspolitiskt önskvärd, samt inte står i strid med principerna och målen för Sveriges utrikespolitik.

Vidare bör man notera vapenexportkriterierna när det gäller MR:

”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel, eller annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel, bör inte lämnas om det avser stat där omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Respekt för mänskliga rättigheter är ett central villkor för att tillstånd skall beviljas.”

I samband med denna läsning bör man ta del av UD:s egen rapport om MR-läget i Thailand 2006, här.

Och sedan läser man lämpligen vad som sägs om väpnad konflikt:

”Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter.”

Amnesty anser inte att Sverige ska exportera stridsflyg till Thailand:

”Det begås definitivt brott mot de mänskliga rättigheterna där, med civila undantagslagar, säger Amnestys svenska pressekreterare Elisabeth Löfgren till SvD.se. Hon fortsätter:
”Vi anser att det är ett olyckligt beslut att sälja till Thailand. Det pågår helt klart en väpnad konflikt i södra Thailand. Enligt våra siffror har 1 900 personer dödats mellan 2004 och 2006”.
Dessutom anser organisationen att det faktum att den demokratiskt valda regeringen avsatts i en kupp och ersatts med en militärregim är ett skäl till att exporten inte ska tillåtas.

Bildt är av en annan åsikt. Han säger till TT att det inte finns något krav på att ett land ska vara en demokrati för att Sverige ska sälja vapen till det (det är tyvärr sant, min anm.). Och konflikten i södra delen av landet är inte av den arten att den påverkar affären, säger Bildt.

– Framför allt säljer vi inte till stater där det är grova, omfattande och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är det kriterium vi har, säger han och förklarar att Jas inte är ett plan för inre konflikter.

Man undrar hur konflikten i södra Thailand inte kan vara något som har med affären att göra, när regelverket för exporten säger att Sverige inte skall sälja till ett land som har ”inre väpnade oroligheter”? Men, det är klart, det gäller väl inte nu då om JAS inte är ett ”plan för inre konflikter”… För det första spelar det ingen roll, utifrån kriterierna. För det andra undrar jag hur Bildt säkerställer detta? Skrivs det ett speciellt avtal om den saken ”Vi förbinder oss att inte använda JAS Gripen i insatser i södra Thailand…”?!

Uppdatering 18 okt: Idag återger både DN och Sydsvenskan ett besked från Thailands flygvapenchef Chalit Pukphasuk om att man avser använda JAS-planen i södra Thailand.

Bildt säger i ett uttalande med anledning av affären att vi ska ”avvakta resultatet av de formella förhandlingar som kommer att föras. När ett formellt avtal föreligger kommer ställning att tas till detta i enlighet med det gällande regelverket”. Jag ser fram emot den bedömningen. Speciellt hur folkpartiets representant i exportkontrollrådet kommer att ställa sig till affären, med tanke på att folkpartiet och miljöpartiet är de partier som under lång tid har krävt demokratikriterier i svensk vapenexportlagstiftning.

Låt mig i detta sammanhang ta upp det faktum att vapenexport enligt kriterierna inte får stå i strid med svensk utrikespolitik och därför påminna om en formulering i den utrikesdeklarationen från den 14 februari 2007:

”Sverige vill stärka arbetet för demokrati och mänskliga rättigheterna i alla länder. Stödet till uppbyggandet av demokratiska strukturer i utvecklingsländerna förstärks.”

Man kan också fråga sig hur samordningen sker inom UD. Läs t.ex. vad biståndsminister Gunilla Carlsson sade den 30 maj 2007 under rubriken ”Ska svenskt bistånd gå till icke-demokratiska stater”:

”Vi måste ställa krav på demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna var vi än verkar. Och kraven ska vara tydliga. Jag vill ta tillfället i akt och utveckla detta. Låt mig till att börja med omformulera frågan och dess möjliga tolkningar för att klargöra regeringens utgångspunkter. Ett sätt att ringa in problemet är att ställa frågan: Ska svenskt bistånd gå till icke-demokratiska regimer som förtrycker sin befolkning? Det finns ett enkelt svar på den frågan och det är: Nej, vi får aldrig finansiera diktatorer och förtryckarregimer. Svenskt stat-till-stat-samarbete med icke-demokratiska regimer ska därför undvikas. Det är inte försvarbart att svenska skattemedel hamnar i fickorna på diktatorer. Där vi vill bidra till en långsiktig samhällsförändring måste vi finna alternativa kanaler för att uppmuntra och stödja demokratiska krafter.”

Äsch, å andra sidan, kan man sälja till USA och ingå avtal om militärt samarbete med Saudiarabien, så kan man väl sälja några plan till Thailand…
Man måste fråga sig, vad ska vi med exportkriterierna till, om det enda ansträngningar de medför är de som sker för att hitta på kreativa tolkningar och nyspråksformuleringar?
Det är mycket med Gripen just nu. Idag skrevs också avtalet under mellan FMV och Saab om en uppgradering av 31 Gripenplan till C/D-nivå.

Veteranpolitik

Regeringen beslutade i juni 2007 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utforma förslag till en svensk veteranpolitik , d.v.s. ansvaret för personalen före, under och efter internationella militära insatser. Riksdagsledamoten Allan Widman (fp) utsågs till särskild utredare och igår lämnade han sitt delbetänkande ”En svensk veteranpolitik, del 1”.

Utredningen har bl.a. identifierat brister i Försvarsmaktens information om vilket försäkringsskydd som soldaterna i utlandsstyrkan har. Utredningen konstaterar också att det finns brister när det gäller viss materiel till NBG. Bland annat är helikoptrar för medicinsk evakuering så försenade att de inte som avsett kan tillföras förbandet förrän efter det att beredskapsperioden påbörjats. Den slutsats som utredningen drar är att bristerna måste beaktas när en insats av förbandet planeras. Vidare följer utredningen upp ett förslag som återfinns i Försvarsmaktens rapport av den 3 april 2007, där det föreslås att psykologer bör tillföras förbanden ute i operationsområdena. Utredningen föreslår att NBG 2008 snarast möjligt tillförs en missionspsykolog.

När det gäller den utredning som Försvarsmakten själv har genomfört kring dessa frågor, uttrycker utredningen kritik mot att Försvarsmakten ännu – i mitten av oktober 2007 – inte har genomfört de förslag myndigheten själv redovisat i sin rapport. Utredningen noterar att en utgångspunkt i Försvarsmaktens arbete med rapporten var att de förslag som lämnades i rapporten skulle vara genomförda före den första januari 2008 när den nordiska stridsgruppen ställs i beredskap.
Utredningen redogör slutligen för en rad frågor som den avser att återkomma till i sitt slutbetänkande. Utredningen avser försöka hitta samverkanslösningar i den nordiska kretsen, men också inom landet när det gäller om, och i så fall hur, samarbete bör ske med andra myndigheter eller organisationer som bedriver likartad, internationell verksamhet. I detta sammanhand nämns Räddningsverket, Rikskriminalpolisen, Utrikesdepartementet och Sida samt enskilda organisationer som Röda korset, Läkare utan gränser liksom kyrkliga organisationer.

Uppdatering: Intresserade kan ta del av det brittiska försvarsdepartementets
webbsida för veteraner. Det finns ingen motsvarande länk på regeringens/Försvarsdepartementets sajt.

Det bortglömda folkmordet är ihågkommet

Det har kallats det bortglömda folkmordet och 1900-talets första folkmord. 1915 dödades 1-1,5 miljoner armenier av den turkisk-osmanska regimen. Läs Robert Fisk i dagens The Independent här och en tidigare artikel här.

Utrikesutskottet i USA:s representanthus antog i onsdags en resolution där dessa massakrer betecknas som folkmord. Den turkiska tidningen Hürriyet utropade därför på sin förstasida ”En hatresolution”, medan tidningen Vatan skrev ”27 korkade amerikaner”(enligt SvD). Efter beskedet från Washington beslutade den turkiska regeringen att kalla hem sin ambassadör för konsultationer.
I den svenska riksdagen har det lagts en flerpartimotion om ett svenskt erkännande av folkmordet. Den behandlas under 2008. Kanske har det amerikanska beslutet påverkat utrikesministern, som i februari 2001 skrev såhär på sin blogg:

”Fakta i fallet tillhör historieforskningens domäner. Armenierna var en betydande befolkningsgrupp i det osmanska imperiet, och är det i viss mån fortfarande i det moderna Turkiet. Men när väldet störtade samman ville även många armenier ha sin självständighet, och det kom snabbt till våldsamheter. I Istanbul fattades beslut om att fördriva armenierna i landets östra delar, och detta beslut kom att genomföras med mycket stor brutalitet och omfattande massakrer.

Ordet ”folkmord” har under senare år kommit att användas allt flitigare på händelser som kanske inte riktigt lever upp till de krav som måste ställas, men att det handlade om en medveten fördrivningspolitik och om omfattande massakrer råder det ingen som helst tvekan om. Omfattningen av dessa var i absoluta tal sannolikt värre än någonting annat under dessa brutala och kaotiska år i denna del av Europa, men själva fenomenet var dessvärre inte ovanligt när det osmanska väldets befolkningsmosaik plötsligt kastades in i ett våldsamt sökande efter nya politiska strukturer. Det var fruktansvärda år.

Kring detta borde historiker diskutera i stället för att parlament skall fatta beslut. Det förra kunde möjligen bygga broar mellan skilda tolkningar av historien, medan det senare snarare leder till att klyftorna blir än djupare. Historien är helt enkelt ett för allvarligt ämne för att överlåtas åt parlamenten.”

En möjlig förklaring…

Försvarsmakten har lagt ut information om problemet man har med att få fram tropikuniformer inför de internationella uppgifter som kräver denna utrustning. Om man läser noga kan man hitta en rad som kanske förklarar en del -en del av en stor kaka men ändå- av materielproblemen i Försvarsmakten.

Man skriver nämligen att Högkvarteret inom kort kommer att gå ut med en skrivelse som ”reglerar vilken personal som skall tilldelas en tropikuniform, bland annat beroende på beredskap. Övriga kommer att tvingas återlämna uniformen”.

Det framstår som att vem som helst i Försvarsmakten, i beredskap eller ej, har kunnat kvittera ut en tropikuniform! Om detta är gängse praxis i materielhanteringen, ja då tror jag vi är en bit närmare lösningen på problemet.

Ideologiskt haveri?

Under rubriken ”Kollaps eller strategi? Mp vill ge mer pengar till militären än sossarna” skriver Birger Schlaug om De grönas försvarspolitik på sin blogg. Han menar att partiet i frågan om militären har hamnat i ett ”ideologiskt haveri” med hänvisning till partiets inställning till besparingar, EU:s stridsgrupper och närvaron i Afghanistan.

Efter inlägget har en debatt startat, läs gärna kommentarerna till Birgers inlägg.

Äntligen!

Det här är bra. Det är rätt.

USA:s förre vicepresident och klimatkämpen Al Gore, samt FN:s klimatpanel IPCC, får Nobels fredspris 2007.

Fredspriset går till två aktörer som var och en på sitt sätt jobbar för att förebygga konflikter. Det är en viktig signal. Omvärldens jubel och klang når sällan de som jobbar med diplomati, de som gnetar och stretar med internationella konventioner och som då och då rör dem i land. Nu kan man knappast säga att det har varit tyst om vare sig Al Gore eller IPCC, men priset säger ändå något om en nödvändig tyngdpunktsförskjutning: Mer fokus på förebyggande.

Stora saker pågång

I morgon tas frågan om EU:s reviderade fördrag (som numer går under namnet ”reformfördraget” upp vid EU-nämndens möte. Då ska utrikesminister Carl Bildt och statsrådet Cecilia Malmström, enligt riksdagens information, ”stämma av läget i förhandlingarna om EU:s nya reformfördrag” inför rådsmötet för allmänna frågor och yttre förbindelser den 15-16 oktober.

”Stämma av läget”, jo man tackar.

Man sänder en stilla tanke till de redaktioner som gissningsvis sitter runt om i Sverige just nu och producerar artikel efter artikel, analys efter analys, kring hur detta nya fördrag kan komma att påverka Sverige och betyda för EU. Alla debattörer, politiker från alla läger, tyckare och tänkare, var håller ni hus?

Ty det är ju så att avsikten är att bana väg för ett godkännande av fördraget vid stats- och regeringschefernas informella möte i slutet av nästa vecka. Jo just det, nästa vecka.

Och det är en ny konstitution vi talar om.

Vikten av detta fördrag skall inte underskattas, då regeringen själv skriver att det ”utgör själva kärnan i EU”. Och eftersom det är så viktigt åker statsrådet Malmström till tio orter runt om i Sverige på en ”Reformfördragsturné”. Av de tio orterna hinner hon i varje fall besöka tre orter innan dess att frågan skall avgöras i EU-nämnden (i morgon).

Vid sidan av fördraget växer frågan om EU:s reviderade säkerhetsstrategi sig allt mer aktuell. Regeringen planerar en konferens om EU:s säkerhetsstrategi i Stockholm i november, vilket kanske kan ses som något av startskottet med arbetet kring en svensk position inför revideringen. Den nuvarande strategin antog 2003 och den skall revideras och utvecklas under 2008, för att sedan kanske brisera under det svenska ordförandeskapet 2009?

Det skulle ju inte precis skada med en öppen och konstruktiv debatt om denna säkerhetsstrategi redan nu. Så att det inte enligt god tradition blir en ”Säkerhetsstrategiturné” i Sverige när allt redan är klappat och klart…

Jag har tagit upp fördraget tidigare, här.
För information i korthet, se här.
Utkastet till det nya fördraget finns här (men då gäller det att man inte låter sig förskräckas av franskan utan klickar sig vidare).

Are we safer yet?

Det frågar sig Charles V. Pena i ett läsvärt inlägg på United Press International.

”This requires understanding that the growing tide of anti-American Muslim hatred — which is the basis for terror groups to draw Muslims to their ranks — is fueled more by what we do, i.e. U.S. policies, than who we are.

In other words — as the Sept. 11 Commission concluded and numerous polls conducted throughout the Islamic world show — they do not hate the United States for its freedoms, way of life, culture, accomplishments or values. But Muslims throughout the world believe they are victims of U.S. foreign policy.

For example, they hear the rhetoric of the United States seeking to establish democracy in Iraq but see continued unqualified U.S. support for an autocratic and oppressive theocracy in neighboring Saudi Arabia.”

Snöflingan åter i luften

I morgon kommer en intressant fråga upp vid regeringssammanträdet. På Försvarsdepartementets ärendeförteckning finns nämligen en punkt med om ”Bemyndigande till Försvarsmakten att inleda förhandlingar med Ryssland om en arrangemangsplan för det bilaterala utbytet 2008”.

Minnesgoda läsare minns övningen Snöflingan, som i början av förra året blev föremål för en intensiv debatt. Svenska soldater övade tillsammans med ryska soldater tillhörande en pluton från den 138:e motorskyttebrigaden. En brigad som har varit stationerad i Tjetjenien och som bl.a. av Svenska Helsingsforskommittén har anklagats för att ha begått övergrepp.
Debatten handlade bland annat om samarbete med en brigad som misstänks för krigsförbrytelser innebär att man legitimerar dem. Många ansåg att det var inkonsekvent av den dåvarande regeringen att på politisk nivå fördöma övergreppen i Tjetjenien, samtidigt som man samarbetade militärt med Ryssland, dessutom med just detta förband.

Försvarsminister Björklund KU-anmäldes och KU-ordförande Lennmarker (m) sade i Ekot att det är en allvarlig kritik som riktas mot försvarsministern, därför att om man bjuder in människor i en sådan position måste man hålla reda på att vederbörande inte har detta förflutna. Ku grankningen ledde till att vid det årets granskning av regeringens arbete, gällde den tyngsta kritiken Snöflingan. ”Sverige ska inte bjuda in misstänkta krigsförbrytare”, sades det.

I riksdagsdebatten den 9 juni 2006 framförde Lennmarker följande:

”Den fråga som kanske är den viktigaste och där kritiken har varit skarpast gäller militärövningen Snowflake. Sverige bjöd in andra länder till en militärövning som genomfördes tidigare i år. KU kan inte dra någon annan slutsats än att regeringen har brustit i sina rutiner för beredningen av militärövningen. Regeringens utgångspunkt har varit att de personer från andra länder som deltar i övningen tillsammans med Sverige inte ska ha gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser, tortyr eller brott mot mänskligheten. Försvarsministern har dessutom gett uttryck för uppfattningen att krigsförbrytare som ändå kommer till Sverige ska kunna lagföras här. KU finner att försvarsministerns uttalande är anmärkningsvärt med hänsyn till att åklagare har konstaterat att man inte kan göra en saklig prövning med hänsyn till att officeren i fråga hade immunitet. Det innebär att den sakliga bedömningen av huruvida Helsingforskommitténs anklagelse, och för den delen också Regeringskansliets uppgift att det inte förhöll sig på det sättet, inte har kunnat prövas av åklagare eller av domstol.”

Det blir ytterst intressant om regeringen bemyndigar Försvarsmakten att inleda förhandlingar med Ryssland om en arrangemangsplan för det bilaterala utbytet 2008, med eller utan anvisningar kring de frågor som övningen Snöflingan aktualliserade.

Under UD:s ärenden finner man också två intressanta förslag till beslut:

”Uppdrag att utarbeta en strategi för svenskt utvecklingssamarbete i Sudan” och ”Upprättande av en kommission för klimatförändring och utveckling”. Den första punkten skall förmodligen ses som ett led i regeringens strävan att samordna svenska insatser. Försvarsmakten skall ju som bekant till Sudan.

Jag återkommer när innehållet i dessa regeringsbeslut offentliggörs.

Ömsom vin, ömsom vatten…

Jag har tidigare skrivit om oppositionens försvarsmotioner med anledning av regeringens budget. Jag gick hårt åt socialdemokraterna, på goda grunder tycker jag själv eftersom försvarsavsnittet i deras budgetmotion är under all kritik.

Men, man är ju inte sämre än att man kan modifiera sina ståndpunkter i takt med att kunskapen ökar. Det har den gjort idag, när jag tog del av den (s) kommittémotion som har inlämnats. Det är en motion som i vissa avsnitt är riktigt bra, speciellt avsnitten under ”Samhällets sårbarhet”.

Man slår in lite öppna dörrar här och där (t.ex. begäran om strategi för internationella insatser och försvarsindustristrategi) och man har lite oklara skrivningar om att riksdagen ska besluta om en sammanhållen säkerhetsstrategi (är det en ny strategi man vill ha?), en hemställan som lyder ”Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om pliktsystemets vikt för ett folkligt försvar”, vilket jag tycker andas någon annat än den öppenhet inför en pliktutredning som Håkan Juholt har givit uttryck för: Men, som sagt, i jämförelse med budgetmotionen är det en glad överraskning.

Om man skall håva in credit för detta konstruktiva bidrag, måste man dock från socialdemokratiskt håll få hejd på Försvarsutskottets ordförande Anders Karlsson m.fl. Läs denna artikel i BLT. Den inleds med orden:

”När försvarsutskottets nye ordförande Anders Karlsson (s) kommer till Karlskrona inleds en socialdemokratisk offensiv för en seriös försvarspolitik, där vi också vill värna om svensk försvarsindustri som vi anser är en tillgång för landet” (min kursivering).

Den seriösa försvarspolitik som artikelförfattarna förespråkar illustreras därefter bland annat genom följande stycke:

”Ta Kockums AB i Karlskrona som är en högteknologisk försvarsindustri som ligger på framkant inom sina nischer. Den har i många år varit framgångsrik på exportmarknaden och därtill tävlat om svenska order till marinen i konkurrens. Materielförsörjningen till marinen har förvisso alltid varit behovsstyrd och att påstå något annat är groteskt. Den som väljer floskler i stället för saklig argumentation har för lite på fötterna!”

Jag är verkligen nyfiken på hur en saklig argumentation lyder kring frågan om marinens materielförsörjning alltid har varit behovsstyrd. Hur definierar Karlsson ”behov”?

Jag undrar också hur seriöst det är att i artikeln framhålla det faktum att socialdemokraterna plussar på 350 miljoner 2008 jämfört med regeringen, men att man inte berättar om de miljarder (s) vill spara åren därefter?