Kategori: Sten Tolgfors

Underliga saker hända än i våra dar minsann…

Det sker mystiska saker i denna regering.

Först tar regeringen beslut idag om planeringsanvisningar till Försvarsmakten, anvisningar som inte ägnar sig åt slängar och nålstick i ansvarsfrågan. Det efterföljande pressmeddelandet från Försvarsdepartementet visar också på gott omdöme i formuleringarna (om man nu vill ha en Försvarsmaktsledning som kan och vill fortsätta).

Sedan kommer försvarsministern i Ekot. Han verkar ha en annan agenda.

Han säger nämligen bland annat:

”Besparingsförslagen hade karaktären vara kortsiktiga och man kan göra vissa saker ett år, men de ekonomiska problem som Försvarsmakten har och bär ansvar för de gäller inte bara 2008 (…)”

Han vill att ett nytt förslag ska rikta in sig mer på fasta kostnader och får frågan vilka fasta kostnader det skulle kunna vara?

”Vi styr inte det, vi konstaterar att myndigheten själv bär ansvar för att nå verksamhetsmål och att klara ekonomin och budgeten. Vi är öppna för strukturella förslag från Försvarsmakten, men det är de själva som bör inkomma med sådana förslag till departementet”.

Kan du ge konkreta exempel på vad som ger effekt, undrar journalisten?

”Det är precis det som vi ger Försvarsmakten i uppgift idag att redovisa för oss. Vi hade trott att sådana förslag skulle funnits i budgetunderlaget för nästa år, men det kom inga sådana förslag. Så då ger vi bollen tillbaka och säger att det är sådana förslag vi behöver få redovisade för oss”.

Jag vet nästan inte var jag skall börja. Men OK, för det första: Budgetunderlaget för 2009:

Ministern uttrycker missnöje med budgetunderlaget för 2009. Det finns anledning till det, det har jag skrivit om tidigare, men det beror ju för jösse namn på regeringen! Man gav inte Försvarsmakten några planeringsanvisningar för detta arbete, i avsaknad av sådana planeringsanvisningar snickrade Försvarsmakten ihop ett underlag som bygger på perspektivplanen samt budgetpropositionen för 2008.

Nu säger ministern alltså att man hade förväntat sig saker i budgetunderlaget, som inte kom. Kanske hade det varit en idé att formulera de förväntningarna i anvisningar för arbetet, så som brukligt är?

För det andra kan man fundera över anvisningarnas uppdrag till Försvarsmakten att redovisa strukturella förändringar. Bra, det kan och bör Försvarsmakten göra. Vissa delar borde vara framtagna för länge sedan, men Försvarsmakten rår ju bara över strukturella förändringar i sin egen myndighet! Försvarsmakten kan ju inte komma med genomgripande strukturella förändringar som rör andra myndigheter, som t.ex. Pliktverket eller FMV. Det ankommer ju faktiskt på regeringen att bestämma sig själv för vad man tycker och inhämta olika underlag från dessa myndigheter. Inte ett ord om vad regeringen tänker göra för att hjälpa till.

Formuleringen i planeringsanvisningarna lyder som följer:

”Försvarsmakten ska redovisa två olika planer till hur balans kan uppnås mellan verksamhet och ekonomi vid ingången av 2010. I planerna ska Försvarsmakten inkludera förslag till strukturella åtgärder för att uppnå en kostnadsreduktion i produktionskedjan samt vilka rationaliseringar myndigheten avser att göra. Försvarsmakten ska särskilt beakta möjligheterna till rationaliseringar inom hela Försvarsmaktens logistikkedja. Försvarsmakten ska särredovisa förslag på sådana rationaliseringar som kräver regeringens eller riksdagens beslut”.

Detta är att undandra sig politiskt ansvar. Jag, och flera med mig, har i åratal propagerat för tydliga och långsiktiga politiska beslut som lägger ramarna för Försvarsmaktens verksamhet och struktur. Politik är att vilja. Man måste ju ha en idé om vad man vill uppnå, och sedan succesivt och lyhört ta sig i riktning mot den målbild man har. Det är för mig självklart att Försvarsmakten skall kosta mindre än 40 miljarder. Det är självklart att man måste göra sig av med strukturella rester från kalla krigets dagar (hur vi organiserar oss på myndighets- och regeringskanslinivå t.ex.). Men det ankommer faktiskt inte på ÖB eller Försvarsmakten att lägga fast denna väg. Det är politiken som skall styra, inte i detaljer men i färdriktning.

För det tredje kan man fundera på hur Försvarsmaktens arbete skall hanteras i relation till Försvarsberedningens process? Försvarsmakten skall redovisa sina förslag i maj. Beredningen lämnar sin rapport i juni…. Det finns många beröringspunkter mellan dessa processer och uppgifter. Försvarsmaktens uppdrag är enligt planeringsanvisningarna bl.a. detta:

”I den ena planen får avsteg göras när det gäller förmågebredd och ambitioner i olika avseenden utöver ovan beskrivna rationaliseringsförslag. Det kan röra nationell och internationell operativ förmåga (…) insatsorganisationsförändringar, grundorganisationsförändringar eller övrig verksamhet m.m. I planen ska ingå prioriteringar och eventuella ambitionssänkningar avseende registerförbanden. Den andra planen ska utgå ifrån att nuvarande förmågebredd i huvudsak bibehålls men att ambitionsnivån eventuellt minskas. Även här ska förslag till rationaliseringar beaktas”.

Och så för det fjärde: Varför går försvarsministern ut och kommenterar vårbudgeten (som lämnas den 15 april) redan nu?

Spikat och klart

Regeringen har idag fattat beslut om planeringsavisningar för komplettering av Försvarsmaktens budgetunderlag för 2009 samt anvisningar för Försvarsmaktens verksamhet under 2008.

”- I dag tar vi första steget i formande av den färdplan som krävs för balansering av Försvarsmaktens ekonomi, genom nya planeringsanvisningar för Försvarsmakten. Med detta lägger vi en god grund för att åstadkomma långsiktigt hållbara lösningar på Försvarsmaktens långsiktiga ekonomiska problem”, säger försvarsminister Sten Tolgfors i ett pressmeddelande och fortsätter:

”De besparingsåtgärder som försvarsmakten redovisat ger stora konsekvenser för verksamheten, en del av sådan karaktär att regeringen bedömer att verksamheten behöver genomföras”

Regeringens tanke är att Försvarsmakten måste spara på fasta kostnader, mer än rörliga, för att en ekonomi i långsiktig balans skall kunna uppnås. Och det är ju i sak helt rätt, men sådana besparingar värker inte ut i första taget och om de skall göra det de närmaste åren, måste drastiska beslut som rör fasta kostnader beslutas i närtid.

Frågan är vad regeringen tycker att Försvarsmakten skall göra, respektive inte skall göra, under återstoden av 2008, med tanke på att man avvisar de förslag som Försvarsmakten har presenterat?

– Vi kommer att behöva lägga ytterligare sparbeting och dessutom ta en kredit, säger Jan Salestrand vid Högkvarteret.

En sådan anslagskredit måste normalt betalas tillbaka nästa år.

– Problemen gäller inte enbart 2008 utan också 2009. Kan jag låna i år? Ska jag betala tillbaka det nästa år, då är det ett jätteproblem. Samtidigt ger de strukturella besparingar som regeringen efterlyser inte effekt förrän om några år, säger Håkan Syrén bekymrat till Svenska Dagbladet.

Nåväl, det positiva är att Tolgfors pressmeddelande andas mer vilja till samarbete med myndigheten än tidigare uttalanden (vilket jag menar är en nödvändighet för att man skall kunna uppnå de mål som sätts upp).

I en annan SvD-artikel bekräftar Tolgfors att de aviserade besparingarna i höstens finansplan, ligger fast:

– Min bedömning kvarstår, huvuddelen av de besparingar som indikeras i finansplanen kommer efter 2010. Det är ett besked som är viktigt att lämna, säger Sten Tolgfors.

Planeringsanvisningarna ligger nu glädjande nog på Försvarsdepartementets hemsida. Jag återkommer efter läsning!

Tiden går…

Den 15 april läggs vårbudgeten på riksdagens bord. Det lär således vara klart vid det här laget, om regeringen avser tillmötesgå Försvarsmaktens begäran om att få flytta pengar mellan anslagen.

Om det blir tvärt nej, eller om enbart en liten eftergift kryddas med effekten av de frostiga relationer som råder mellan den politiska ledningen vid försvarsdepartementet och Högkvarteret, lär vi se en förtroendekris i full blom.

Regeringen har helt enkelt inte råd att förlora en ÖB efter f.d. försvarsminister Mikael Odenbergs avgång i höstas. ÖB, Håkan Syréns, förhandlingsläge bör därför, i logikens namn, ha varit mycket gott. I alla fall om inte finansdepartementet har bestämt sig för att ta striden en gång för alla, och man gör bedömningen att man ror hem en anmärkningsvärd förlust till. De moderata kärntrupperna lär darra i sina hålor. Vad värre är; vem skulle efterträda Håkan Syrén frivilligt i rådande ekonomiska läge? Det finns alltid många som både känner sig kallade och lämpade i sådana situationer, men de är sällan de bästa krafterna.

Om regeringen klantar till processen än en gång, kommer den tradition av samarbete mellan de politiska blocken i försvars- och säkerhetspolitiska frågor att brytas snabbare än Tolgfors hinner säga ”avbryt”. Om vi får en f.d. ÖB som berättar om hur turerna har gått, strax efter att en f.d. försvarsminister på ett…. öppenhjärtligt sätt berättade om regeringens inre liv, ja då vilar inte oppositionen på hanen. Förutsättningarna för att skapa en bredare samsyn om försvarspolitikens inriktning, inför höstens försvarspolitiska inriktningsproposition, rycks därmed undan, om inte mirakel sker.

Den dämpande effekten av ett sådat hela havet stormar, skulle kunna vara insikten om att det vore ett förfärligt politikområde att ta över, efter valet 2010. Men det lär inte precis kunna hindra de ivrigaste mediestrategerna i det socialdemokratiska partihögkvarteret.

Det enda rimliga regeringen bör göra, är att kombinera beskedet om pengaöverföringen till Försvarsmakten (hur det än ser ut), med ett mycket tydligt budskap om att man skall kavla upp ärmarna och fixa 2009 och 2010 i gott samarbete med myndigheten.

2009 och 2010 lär inte bli lättare år än 2008 att ta sig igenom, tvärt om, med mindre än att man vid Försvarsdepartementet lägger fast en mycket bra process för hur det kommande arbetet skall gå till, där man hanterar ekonomin och alla spretande utredningar och parallella spår som nu råder.

Det första regeringen bör göra, är att ge Försvarsmakten uppgiften att utifrån klara och tydliga politiska inriktningsbesked räkna fram ett nytt budgetunderlag för 2009, som inte bygger på Perspektivplaneringen och Budgetpropositionen från hösten 2007.

Försvarsministern till Försvarsutskottet

I skrivande stund samlas riksdagens Försvarsutskott till möte. På dagordningen står bland annat försvarsminister Tolgfors, som skall informera om ”det informella försvarsministermötet i EU, m.m.”.

För det första är det där ”m.m.” intressant. Det är väl inte en alltför äventryrlig gissning att utskottsledamöterna är laddade till tänderna med frågor som kanske inte alla har med försvarsministermötet att göra, nu när man får se ministern i utskottet.

För det andra är det inte heller någon vild gissning att diskussionen kring EU-mötet kommer att handla om Tchad. Försvarsministern har förmodligen upprepat till sina europeiska kollegor att det görs för lite när det gäller att bidra till insatsen. Några utskottsledamöter kanske tycker att det är en dålig förevändning för att Sverige skall åka hem efter någon månads full operativ kapacitet.

För det tredje står det nog en och annan journalist utanför utskottet när ministern träder ut. Han har ju inte visat sig på ett tag och jag tror det är många som intresserar sig för att luska lite hur de interna diskussionerna i regeringen går inför morgondagens aktuella riksdagsdebatt (klockan 10.45) om Tchad-insatsen.

Return to sender

Jag skrev i ett tidigare inlägg om en fråga som Försvarsutskottets ordförande, Anders Karlsson (s), har ställt till finansminsitern, med anledning av ett uttalande han gjorde i Ekot om försvarets sätt att sköta pengar.

Nu har svaret kommit och det är Tolgfors som har signerat det:

”Anders Karlsson har frågat finansministern vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som finansministern hänvisar till i ett uttalande i Ekot den 21 februari. Eftersom arbetet i regeringen är fördelat så att Försvarsmakten är mitt ansvarsområde svarar jag på Anders Karlssons fråga.

Jag är bekymrad över den uppkomna ekonomiska situationen och har därför begärt in detaljerade underlag från Försvarsmakten om hur underskottet på förbandsverksamheten har kunnat uppstå. Underlaget analyseras nu i Regeringskansliet.

Det är dock uppenbart att det finns brister i Försvarsmaktens interna styrning och kontroll. Regeringen har därför den 24 januari 2008 gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att identifiera problemen samt analysera orsaker till dessa. ESV ska lämna förslag till konkreta åtgärder som bör vidtas för att säkerställa en tillförlitlig intern styrning och kontroll inom Försvarsmakten. ESV ska redovisa resultatet av sitt uppdrag och återrapportera till regeringen senast den 15 maj 2008.

Efter genomförda analyser kan slutsatser dras om vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med problemen”.

Okej, men innan analysen är klar ligger vårpropositionen på riksdagens bord. Frågor om styrning och kontroll lär allså dyka upp först i höstens budget, alternativt i den ”försvarsbesluts”-proposition som planeras till senhösten. Om det inte handlar om åtgärder som man inte behöver gå till riksdagen för att genomföra.

Det går som på räls… jag menar flyg

SvD:s Holmström skriver att det blir ryska Anatov-plan som fraktar den svenska Tchad-styrkan till N’Djamena.

”Det innebär att hela styrkan kan sättas in två veckor tidigare i mitten på mars. Vår första uppgift blir ju att skydda de övriga EU-styrkorna så att de kan anlända”, säger Tchad-kompaniets chef, överstelöjtnant Peder Ohlsson till SvD.

Försvarsminister Sten Tolgfors lär har kommit hem från EU:s informella försvarsministermöte i Ljubljana, Slovenien, idag. Det vore intressant att veta hur de aviserade diskussionerna om EUFOR Tchad/RCA gick? Jag gissar också att Sten Tolgfors hade ett intressant bilateralt möte med Frankrikes försvarsminister Hervé Morin.

Det sticks!

Det lär surra som i en bikupa i regeringskansliets korridorer idag och försvarsminister Tolgfors, han får ta emot det ena sticket efter det andra.

Tolgfors gör sitt bästa, ur hans perspektiv, för att rädda budgeten men blir ivrigt påskjuten av både allianskamnrater och opposition om en förlängning av Tchad-insatsen.

Mitt i allt detta träder den alltid lika pratglada Jan Björklund (fp) fram och säger till Rapport att det visst kan bli en förlängning och vänder det till att det bara handlar om att få en förfrågan från FN:

”Om det kommer en ny förfrågan från FN så får väl regeringen ta upp frågan på nytt”.

Och så har han kanske missuppfattat ett och annat när det låter som om det vore soldaterna som tycker det vore jobbigt med regnet:

”Om det är regnperiod får de väl ta på sig stövlarna”.

Denna regering uppvisar just nu klara tecken på ett allmänt sönderfall i försvarspolitiken.

PS. En annan folkpartist, Cal B Hamilton, gick ut i Ekot och krävde att man knaprar på biståndspengar för att förlänga insatsen i Tchad. Det avvisar biståndsminister Carlsson och hänvisar till regelverket. Ibland blir det rätt, i varje fall.

Amfibie som inte klarar en regnperiod?

Jag tror det var en och annan som höjde på ögonbrynen när det stod klart att det var ett amfibieförband som skulle skickas till Tchad. Amfibie där?, liksom (se bild). Jag var en av dem. Men sedan tänkte jag att det säkert är väldigt smart, just med tanke på den förestående regnperioden, som man har hört talas om.

Försvarsmakten skriver såhär om amfibieförbandens uppgift:

”Man skall kunna uppträda såväl nationellt som internationellt. Att kunna verka över, på och under ytan liksom på land oavsett infrastruktur, årstid, väder och ljusförhållanden är signifikativt för de svenska amfibieförbanden. Förbanden skall kunna genomföra insatser såväl från hav mot land som från land mot hav”.

Och mot bakgrund av den beskrivningen låter det ju närmast som ett hand-i -handskeuppdrag då, att hantera en regnperiod i Tchad.

Det är klart att det blir lite förvirrande, när försvarsministern säger att regnperioden är gränssättande för en förlängning av insatsen, på dagens Brännpunkt:

”Det gränssättande för en kortare förlängning av amfibieförbandets insats är regnperioden, som på allvar inleds i juni och pågår till oktober. Den – och inte politisk vilja – försvårar och förhindrar omgruppering av tyngre förband inom Tchad under sommaren”.

Naturligtvis är ekonomin det som sätter P för den önskvärda förlängningen, vilket försvarsministern också säger i artikeln. Huruvida Sveriges agerande ”drar ett löjets skimmer över hela insatsen”, får stå för Urban Ahlin (s). Om man däremot sätter de man är där för att skydda i första rummet, oavsett vad andra i EU-kretsen gör eller inte gör, framstår det som mindre klokt att åka hem med argumentet att alla andra gör för lite.

Att fatta beslut utifrån att man skall vara lika dålig som alla andra, är inget snyggt ledarskap och det enda det resulterar i, är att man indirekt legitimerar att man inte åker nästa gång heller.

Försvarsministern om Super JAS

Försvarsminister Sten Tolgfors har svarat på Peter Rådbergs (mp) interpellation om uppgradering av JAS Gripen till E/F-nivå.

Försvarsministern håller på att försätta sig i en knepig situation. Jag återkommer till det nedan.

Rådberg frågade om regeringen avser följa prioritetsordningen att det ska vara det operativa behovet som ska styra materielsanskaffning samt om Sverige skulle köpa ”Super JAS” även om Norge skulle dra sig ur en eventuell affär?

Jag citerar några stycken ur försvarsministerns inlägg:

”På frågan om en svensk egenutveckling av JAS 39 är möjlig vill jag svara på följande sätt: Generellt gäller att ju fler stater som kan dela på kostnader för vidmakthållande eller logistik för ett materielsystem desto fördelaktigare är det. En svensk egenfinansiering för att vidmakthålla JAS 39 är därför något vi vill undvika, och ett samarbete med Norge skulle vara välkommet, i dag eller i framtiden. Men Gripenfamiljen växer.

Om Sverige kommer att kunna hitta former för ett samarbete med Norge kring JAS 39, med utgångspunkt i den offertförfrågan som de lämnat till FMV, går inte att svara på i dag. Tillräcklig analys av Norges förfrågan och hur vi ska ställa oss till denna har ännu inte skett”.

Rådberg frågade:

”När det gäller själva tidsaspekten på JAS-affären säger Åke Svensson, Saabchefen, till Ny Teknik häromveckan att Saab tänker lämna en offert till Norge under våren 2008. Danmark kommer att få en liknande offert året efter, 2009. Beslut kommer att tas senare under 2008 eller i början av 2009, säger Åke Svensson. Jag utgår från att försvarsministern är väl informerad om den här händelsen. Det är väl ingen avancerad gissning att försvarsministern och regeringen har lovat Norge att vara med på E/F-versionen. Man lämnar inte en offert i den här storleksordningen utan att Sverige ger garantier om en satsning på samma projekt som dessutom är en förutsättning för Norge att över huvud taget köpa planet. Jag vore tacksam om försvarsministern kunde dementera eller förkasta det påståendet.

På min andra fråga fick jag ett ganska bra svar. Jag tolkar det som ett klart nej, att Sverige inte kommer att bygga super-JAS om Norge skulle säga nej. Jag skulle ändå vilja ha ett förtydligande från försvarsministern. Stämmer det påståendet? Om Norge säger nej, kommer inte Sverige att gå vidare själv med det så kallade super-JAS? ”

Försvarsministern väljer i det läget att höja tonläget:

”Det var länge sedan jag hörde ett så spekulativt inlägg i denna kammare. Interpellanten har inget som helst stöd för de påståenden han gör. Han hänvisar än till industriföreträdare, än till andra länder men väldigt lite till vad den här regeringen har sagt eller gjort. (…)

Det finns inga formella krav från Norges sida på Sverige och en E/F-version i det request for binding information som studeras. Det kommer att ske en förhandling så småningom. Det är en aspekt att ta hänsyn till av den enkla anledningen att det är bra att Gripenfamiljen växer eftersom det gör att Sverige delar framtidssäkringen av Gripensystemet med andra länder. Det är alltså en senare fråga att avgöra. Vi utesluter ingenting, särskilt inte vid ett fördjupat nordiskt samarbete om drift, utveckling och övning. Men dimensioneringen ska, precis tvärtemot vad interpellanten här och vid andra tillfällen har påstått, utgå från Sveriges egna behov.
Som det ser ut skiljer det tre fyra år på de båda ländernas planer för framtiden. Det är för tidigt att bestämma för Sverige om 2017″.

Det är detta jag menar med att försätta sig i en knepig situation. Norgeaffären är en stat till stat -affär. Norrmännen vill veta om Sverige tänker anskaffa E/F versionen. Det är en förutsättning för ett eventuellt köp. Under våren skall en bindande offert lämnas. Man kan inte kringgå det regelverk som innebär att regeringen binder upp riksdagen i ekonomiska åtaganden, utan riksdagsbeslut. Alltså måste regeringen gå till riksdagen med frågan innan offerten lämnas. Men Tolgfors fortsätter hävda att det är en fråga för framtiden.

Ministern fortsätter i ett senare replikskifte:

”Jag tycker att det är bra att det finns möjlighet att finna samverkan med andra, att Gripenfamiljen växer, att vi kan dela kostnader med andra för framtidssäkring av systemet. Jag tycker att det är bra med en möjlighet till samverkan med Norge. Men allt detta säger Miljöpartiet nej till. Ni försökte slå undan benen redan på Handlingsplan Gripen”.

”Det är klart att det blir en offert till Norge. Det är klart att regeringen stöder exportansträngningar till Norge. Det är i grunden något mycket positivt. Jag har rett ut det i ett tidigare svar. Vi har sagt att det inte finns några hemliga beslut tagna om att Sverige har förändrat sin plan för teknikutveckling och anskaffning. Jag avvisar inte att så kan bli fallet, men dimensioneringen av antalet flygplan för Sverige baseras på Sveriges behov”.

Tolgfors hade kunnat agera på ett annat sätt. Han hade kunnat vara mer resonerande, rak och öppen. Det hade förmodligen väckt större entusiasm för projektet:

Ja, det är ett problem att denna satsning måste avgöras så snart efter riksdagens beslut om C/D-versionen. Riksdagen skall självklart avgöra frågan, helt i enlighet med de krav på öppenhet och reellt inflytande försvarsutskottet har krävt under många år. Jag förstår att det kan väcka anstöt. De ekonomiska realiteter vi brottas med just nu är en försvårande omständighet och nej, det är svårt att räkna upp ett antal operativa behov för E/F i insatsorganisationen, men det kan finnas andra fördelar som väger över… etc.

Så som argumentationen förs för tillfället gör ministern projektet en otjänst. När det väl landar i riksdagen, efter alla försäkringar om att det ligger långt fram i tiden, kommer det slå ner som en bomb och jag tror faktiskt man kommer att få se motstånd växa fram inom allianspartierna också. Det har alltid funnits enskilda ledamöter från alla partier som har röstat mot Gripensatsningar och de lär inte bli färre nu.

Hela interpellationsdebatten finns att tillgå här (i slutet av protokollet).

Snöbollen rullar vidare

DN:s Gunnar Jonsson skriver idag om att det underskott Försvarsmakten dras med 2008 (ungefär 1,5 miljarder) blir minst lika stort för vart och ett av de kommande tre åren. Nu avkrävs Försvarsmakten månadsvisa budgetrapporter till regeringen.

– De hittills föreslagna åtgärderna är av nödstoppskaraktär. Flera gör att kostnaderna ökar de kommande åren i stället, säger Sten Tolgfors till DN.

Jo precis. Jag hoppas bara att detta kan leda till berättigad krismedvetenhet inom och utom regeringen. Om det inte tas krafttag i strukturen, inklusive hårda prioriteringar, baxas bara denna snöboll framåt i tiden. Den växer och blir större. Panikbromsningarna blir mer panik än broms (och ”kostar” ytterligare pengar på sikt).

DN skriver att frågan om överföring mellan anslagen avgörs i vårbudgeten och att en ny försvarsproposition kommer till hösten.

Ovanpå allt detta kommer en proposition om att ingå ett avtal kring strategiskt transportflyg (SAC, Strategic Airlift Capability) nu i februari. Man kan undra vad det kostar. Men å andra sidan är ju det motiverat utifrån operativa krav (transportera sig till insatsområden).

Det är däremot inte en (ytterligare) uppgradering av JAS. Det skall också klämmas in i materieplanen under våren. Antingen i form av ett informellt men bindande besked till Norge (vilket måste förankras med socialdemokraterna utifall det blir regeringsskifte 2010 plus att det går på tvärs mot den öppnare materielanskaffningsprocess som riksdagen fattat beslut om i flera år), eller formellt i vårbudgeten eller allra senast i budgetpropositionen för 2009 (vilket vore demokratiskt betydligt bättre).

Det är ju faktiskt så att man bara behöver lägga pussel med Norges tidsplan för anskaffning av nya stridsflygplan för att förstå att det svenska beskedet måste komma i närtid. Nästa sak att fundera över är hur man från statsmakterna skall agera för att se till så att det inte blir en svensk uppgradering oavsett om Norge väljer JAS Gripen eller ej.

Tillbaka till försvarsministerns uttalanden i DN.

”Sten Tolgfors vill inte föregripa Försvarsmaktens svar på regeringens frågor men tror att många bäckar små har blivit större. Budgetunderlagen på förbandsnivå har brustit, liksom uppföljningen. Där heter lösningen ökad politisk kontroll”.

Försvarsmakten skall rapportera månadsvis till försvarsdepartementet. Jag ställer mig frågande till nyttan med denna åtgärd. Möjligen kan det bidra till att den politiska ledningen inser hur djupa de strukturella problemen är, och att det får upp känslan av ansvarstagade över de rattar och kranar det faktiskt är upp till politiker att vrida på. I så fall är det en bra åtgärd. Men det är ju naturligtvis inte en åtgärd som i sig förbättrar situationen eller rättar till några problem.