Uppretat på Brännpunkt

Det var bara en tidsfråga innan Peter Lundberg, vd för Säkerhets- och försvarsföretagen, skulle få mothugg på Brännpunkt. Jag trodde nog att FOI skulle vara först ut, men de första som reagerar är Försvarsmaktens logistik, genom Peter Wretman.

Wretman skriver att det ligger i Lundbergs ­intresse att förespegla att verksamhet bara kan utvecklas och bli billigare om industrin tar över. Såklart det finns ett särintresse bakom. Men det gör det även i Wretmans artikel. Poängen är att bägge kommer till tals, vilket är bra.

Return to sender

Jag skrev i ett tidigare inlägg om en fråga som Försvarsutskottets ordförande, Anders Karlsson (s), har ställt till finansminsitern, med anledning av ett uttalande han gjorde i Ekot om försvarets sätt att sköta pengar.

Nu har svaret kommit och det är Tolgfors som har signerat det:

”Anders Karlsson har frågat finansministern vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som finansministern hänvisar till i ett uttalande i Ekot den 21 februari. Eftersom arbetet i regeringen är fördelat så att Försvarsmakten är mitt ansvarsområde svarar jag på Anders Karlssons fråga.

Jag är bekymrad över den uppkomna ekonomiska situationen och har därför begärt in detaljerade underlag från Försvarsmakten om hur underskottet på förbandsverksamheten har kunnat uppstå. Underlaget analyseras nu i Regeringskansliet.

Det är dock uppenbart att det finns brister i Försvarsmaktens interna styrning och kontroll. Regeringen har därför den 24 januari 2008 gett Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att identifiera problemen samt analysera orsaker till dessa. ESV ska lämna förslag till konkreta åtgärder som bör vidtas för att säkerställa en tillförlitlig intern styrning och kontroll inom Försvarsmakten. ESV ska redovisa resultatet av sitt uppdrag och återrapportera till regeringen senast den 15 maj 2008.

Efter genomförda analyser kan slutsatser dras om vilka åtgärder som bör vidtas för att komma till rätta med problemen”.

Okej, men innan analysen är klar ligger vårpropositionen på riksdagens bord. Frågor om styrning och kontroll lär allså dyka upp först i höstens budget, alternativt i den ”försvarsbesluts”-proposition som planeras till senhösten. Om det inte handlar om åtgärder som man inte behöver gå till riksdagen för att genomföra.

5%

Läs Magnus Jiborns krönika i Sydsvenskan. Jiborn har också intresserat sig för Försvarsmaktens årsredovisning och dragit sig till minnes hur många vi hade i utlandstjänst under 90-talet…

Ett smakprov:

”Från ett traditionellt invasionsförsvar baserat på allmän värnplikt har försvaret omdanats till ett ”insatsförsvar” med internationella fredsinsatser som en huvuduppgift. ”Internationella uppgifter står i centrum för Försvarsmaktens verksamhet”, som det så vackert heter i årsredovisningen.

Då skulle man ju lätt kunna föreställa sig att internationella fredsinsatser också utgjorde en betydande andel av försvarets kostnader, eller att antalet soldater i utlandstjänst ökat i takt med de höjda ambitionerna. Eller rentav att Sverige skulle klara av att sända, säg 200 soldater, till ett konfliktområde för att skydda nödställda flyktingar under en något längre period än några månader ifall FN eller EU vädjade om hjälp. Men sådana slutsatser vore förhastade.

Under 2007 tjänstgjorde i snitt omkring 1000 svenskar i internationella fredsinsatser, främst i Kosovo och Afghanistan. Just nu finns, enligt Försvarsmaktens hemsida, 827 personer på fredsuppdrag utomlands. När hela den planerade styrkan på drygt 200 man är på plats i Tchad i början av mars kommer antalet åter att vara runt tusen. Det är ungefär lika många som år 2000 och något färre än i mitten av 1990-talet, då tidvis mer än 1000 svenskar var i tjänst enbart vid FN:s mission i det forna Jugoslavien, Unprofor. Någon dramatisk höjning av ambitionerna som skulle kunna förklara den permanenta ekonomiska härdsmälta som det svenska försvaret numera utgör är svår att urskilja.

De internationella insatserna svarar för omkring fem procent av försvarsanslaget. Till detta kommer naturligtvis en viss andel av försvarets gemensamma kostnader för utbildning och liknande. Men någon gökunge som tränger annan verksamhet ur boet handlar det knappast om”.

Apropå insatsen i Tchad…

…kan det kanske vara av värde att uppdatera läget just nu.

I P1 Morgon diskuterade Else-Marie Lindgren (kd) och Nils Oskar Nilsson (m). Else-Marie går ut hårt, på goda grunder. Hon träffar mitt i prick flera gånger.

Nils Oskar Nilsson ägnar mycket tid att kritisera Else-Marie Lindgren för att hon inte diskuterar frågan inom alliansen och håller tyst utåt. Där hade jag önskat att Lindgren hade klippt till med att fråga hur mycket Nilsson tycker att utrikesminister Carl Bildt diskuterade inom alliansen innan han lämnade besked till Frankrike om att Sverige skulle göra en insats…

Men Nils Oskar Nilsson säger också något riktigt tankeväckande i inslaget Han säger nämligen, utifrån en diskussion om den kommande strategin för internationella insatser, att han ser fram emot diskussionen inom alliansen om strategin! Eh… Har de inte diskuterat frågan ännu? Skrivelsen har varit pågång under lång tid nu, ständigt försenad. Och så har de inte ens börjat tala om saken? Jag bara hoppas att Nilsson helt enkelt inte är informerad.

I ett inslag i Ekot sätter Christer Zettergren, Röda Korsets generalsekreterare, saker i sitt rätta perspektiv. Han säger t.ex. att han i sig inte är emot sådana här militära insatser beroende på läget. Men blir det bara några veckor i Tchad för 380 miljoner kronor så hade Röda Korset kunnat använda de här pengarna på ett annat sätt:

”– Det är mer pengar än vi har att använda under ett år för katastrofer och utvecklingshjälp från svenska Röda Korsets sida, och då är vi ändå i kanske 36 olika länder för de där pengarna. Det jag saknar i debatten mest är det långsiktiga: varför gör vi det här och hur kompletteras de med de politiska insatserna. Hur kompletteras EU:s insatser med övriga världssamfundets insatser med fokus på de utsatta människorna – i det här fallet i Tchad?”

SvD publicerar ett bildspel från den svenska insatsen på plats i Tchad, här.

Försvarsstyrning

Jan Nygren skrev en artikel på Brännpunkt igår.

Jag kan hålla med om mycket i hans beskrivning av dagens situation. Han landar också i en slutsats som är lätt att dela och långtifrån ny:

”Andra länder har försökt lösa problemet genom att skapa en sammanhållen strategisk ledning och styrning, där en del av det militära högkvarteret finns i försvarsdepartementet. Det är en aning främmande för vårt sätt att styra riket, men nu värt att överväga. Utan grundläggande reformering av försvarets planeringssystem kommer vi att få nya ”krisdiskussioner” om försvarets ekonomi lika regelbundet som maskrosen blommar”.

Det finns erfarenheter av detta att hämta på nära håll, i Norge. Tanken är som sagt inte heller ny i Sverige. Jag tycker det minsta man kan göra i den här vägen, är att flytta in perspektivplaneringen i försvarsdepartementet. Hur skall man någonsin kunna tala samma språk och fatta beslut som är väl grundade i det korta perspektivet, om man inte har samverkat (inkl. räknat samma siffror) om det långa?

I detta sammanhang kan det vara värt att påminna om Försvarsstyringsutredningen, från 2005 (jag var ledamot i referensgruppen till denna utredning).

Utredningens förslag syftar till en tydligare roll- och ansvarsfördelning mellan riksdag, regering och försvarsmyndigheter. Det innebär sammanfattningsvis förslag om förbättrade styrmöjligheter för riksdagen, förslag om en gemensam ledning i Försvarsdepartementet utan att för den skull förändra den svenska förvaltningsmodellen, minskad detaljstyrning av och förstärkt samverkan mellan försvarsmyndigheterna. Tydligare roller gör det lättare att styra, kontrollera och utkräva ansvar. För riksdagen blir det t.ex. lättare att utkräva ansvar om regeringen har ett tydligare, övergripande ledningsansvar för försvarssektorn som helhet.

Utredningen föreslog bland annat:

• Ett samordningsorgan (Försvarsgruppen) inrättas för försvarssektorn med statssekreteraren i Försvarsdepartementet som ordförande och med cheferna för försvarsmyndigheterna som ledamöter.
• Försvarsdepartementets analys-, planerings- och styrförmåga stärks.
• Ägaransvaret ges en framskjuten plats i departementets verksamhet.
• Inom Försvarsdepartementet bör en funktion för ägarstyrning inrättas och den bör ledas av en chefstjänsteman med ansvar för förvaltningsfrågor (förvaltningschef).
• En funktion inrättas på Försvarsdepartementet med ansvar och medel för utvärderingar.

I rapporten (länk ovan) finns också en läsvärd bilaga (nr 3) om försvarsstyrning i Danmark, Finland, Norge och Storbritannien.

Stormtrooper

Folkpartiets Allan Widman är oroad över utvecklingen när det gäller helikopterkapaciteten i den svenska försvaret. Han säger till Ekot:

– Intrycket är närmast att den svenska helikopterförmågan är under avveckling och det finns inga politiska beslut för den tråkiga spiral vi nu ser.

Det levereras med rak adress till Försvarsdepartementet.

Allan Widman vill nu att riksdag och regering ska styra helikopterverksamheten hårdare, så att den blir starkare.

Problemet med helikoptrarna har varit att det, till skillnad från en del annat som har anskaffats och utvecklats, finns ett operativt behov, men att det inte finns någon industri som tillverkar helikoptrar i Sverige. Andra system förs fram med starka intressen bakom.

Sådant som inte produceras i Sverige behöver andra starka företrädare. May The Force Be With You Allan!

Genomlysning först

Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, har lämnat in en skriftlig fråga till finansminister Anders Borg (m).

Av allt man kan uppröra sig över på denna jord, väljer Karlsson att bli förbannad på finansministerns kritik mot Försvarsmakten i Ekot för några dagar sedan.

Borg uttalade sig nämligen i samband med att Leif Pagrotsky gick ut med resultatet av en utredning som han har lagt ut på RUT (Riksdagens utredningstjänst) och som beskriver att det militära försvaret har nästan lika stor köpkraft i dag som för 20 år sedan. I fast penningvärde har kostnaderna minskat med en dryg tiondel de senaste två decennierna.

Finansministern sade: ”I många fall har de ingått avtal och hanterat sin ekonomi på ett sätt som har gjort att man i princip har bevarat stora delar av de kostnader som man hade, trots att man minskat personal, förband och militära anläggningar. Den processen har skötts på ett sätt som man i efterhand måste säga har präglats av stora ekonomiska brister”.

Ekot: ”Anders Borg och regeringen har redan aviserat att materielanslagen till försvaret ska minska men hur mycket är finansministern inte beredd att precisera än”.

Finansministern igen: ”Jag tror att vi nu först ska se hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut. Det är sådan oordning där att det måste vi först få en möjlighet att bedöma”.

Tillbaka till Karlssons fråga. Han skriver att ”det är förödande med svepande kritik i en sådan viktig diskussion som försvarets ekonomi” och vill mot bakgrund av detta fråga vilka avtal och vilken hantering av ekonomin specifikt som Anders Borg hänvisar till?

Det kan ju förvisso vara intressant att veta, men betydligt mer spännande och värt att ställa frågor kring är finansministerns sistnämnda konstaterade, om att man först skall genomlysa ekonomin (eftersom det är en sådan ”oordning där”) och sedan spara pengar.

Eftersom den så kallade genomförandegruppen, som bland annat skall peka ut besparingar i materielplanen och vars slutsatser skall bakas in i vårbudgeten, snart måste vara klara, så vore det intressant att veta vilka personer som just nu ”ser hur ekonomin i försvaret faktiskt ser ut”? Samt vad man hittar. Är det finansdepartementet som sköter den biten på egen hand?

Nästa fråga som vore kul att ställa handlar om varför inte denna genomlysning gjordes innan man gick ut i finansplanen och aviserade besparingarna? Då hade man haft torrt på fötterna på ett helt annat sätt än idag, samt förmodligen varit mer lyckosamma när det gäller att få ihop pengarna.
Men, trots allt sänder jag ändå en tacksamhetens tanke till Karlsson och hans fråga. Det var ju tack vare den som jag uppmärksammade Borgs genomlysning först-uttalande!

Nej till NRF av budgetskäl

Urban Ahlin (s), utikespolitisk talesman och Anders Karlsson (s), ordförande i Försvarsutskottet, skriver om NATO på Brännpunkt idag.

Det är en intressant artikel, om man studerar detaljerna:

”Istället är det andra hot, såsom flyktingströmmar, miljöhot, organiserad och gränsöverskridande brottslighet och terrorism som är utmaningarna. Det är inte främst med militära medel som vi bäst förebygger och möter dessa hot. Sverige, Norge och Finland har på olika sätt börjat se över hur vi kan samarbeta tätare, något som vi socialdemokrater varmt välkomnar. Det nya samarbetet handlar inte om att rucka på den militära alliansfriheten för svensk del. Vi tror heller inte att man i Norge tar samarbetet som argument för ett kommande EU-medlemskap”.

I detta stycke finner man för det första en förfärlig felskrivning (?). Flyktingströmmar innebär inget hot i sig, det är däremot en utmaning för samhället och dess funktioner att hantera dem. Ett hotbildsresonemang kring flytingströmmar går grumliga intressen till mötes!

För det andra bör det noteras att (S) nu helhjärtat omfamnar samarbetet mellan de nordiska länderna! Det är välkommet och här har något uppenbarligen hänt sedan det förelåg konstiga uttalanden om att Sverige-Norge samarbetet, när det lanserades, var en väg in i NATO.

Sedan följer ett långt resonemang om skilnaden mellan att samarbeta med NATO och att närma sig ett medlemsskap. Ahlin och Karlsson skriver:

”Därför sade vi också förra året nej till att Sverige skulle delta i Natooperationen Active Endeavour, en operation grundad på ett artikel fem-beslut i Nato, efter terrorattentatet i USA den 11 september 2001. Vi säger också nej till ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka NRF eftersom vi anser att Försvarsmakten redan har betydande åtaganden samtidigt som försvarsbudgeten är starkt ansträngd. Den borgerliga regeringen har tidigare visat att den tar försvarspolitiska beslut utan att först analysera dem. Det har redan fått allvarliga konsekvenser för Försvarsmakten”.

Här kan man notera att socialdemokraternas nej till deltagande i Active Endeavour förklaras med de ömsesidiga garantierna i artikel fem, medan motståndet mot NRF enbart förklaras med försvarsmaktens ekonomiska läge. Är slutsatsen att (S) hade varit för ett svenskt bidrag till NRF, om Försvarsmaktens budget hade varit i balans?

Årsredovisning

Idag kom Försvarsmaktens årsredovisning för 2007. ÖB bäddar för det kommande budgetunderlaget för 2009 i sin inledande kommentar:

”Vi har ett långsiktigt strukturellt problem som kan sammanfattas med att vi har en obalans mellan uppgifter och resurser som utan reala resurstillskott kommer att bli allt större. Den insatsorganisation vi nu har är en minimistruktur för att upprätthålla grundförmåga och för att kunna lösa internationella uppgifter på den nivå vi gör idag. Med obalans menas att vi har otillräckliga resurser för att över tiden använda och vidareutveckla våra förband så att de kan utföra sina uppdrag”.

Vidare anser han att det måste till större flexibilitet mellan anslagen:

”Den komplexitet som omger de internationella insatserna bör kombineras med en mer flexibel användning av de ekonomiska resurserna inom den ram som finansierar insatserna. Den nuvarande stela ordningen härvidlag ställer Försvarsmakten – och regeringen – inför ständigt återkommande problem under genomförandet”.

Och så slutligen:

”När vi nu går vidare med 2007 års resultat som grund så är utmaningen att säkerställa att den grund vi lagt under de senaste årens intensiva omställningsarbete nu ges långsiktig hållbarhet.Det handlar om att skapa en förbandsproduktion som på ett kostnadseffektivt och långsiktigt hållbart sätt kan tillgodose det löpande behovet av insatta och insatsberedda förband. Personalförsörjningen är därvid den mest avgörande frågan. En långsiktigt hållbar balans mellan resurser och uppgifter måste säkerställas. De omedelbara obalanser som är en del i den reformationsfas vi befinner oss i måste hanteras. I det budgetunderlag som Försvarsmakten lämnar in nästa vecka står dessa frågor i fokus”.

Det ÖB egentligen säger är det här, översatt till ren svenska:

Vi måste ha långsiktig hållbarhet, fundera inte ens på de besparingar som aviseras i höstens finansplan! Se till att ge klartecken till det slimmade yrkesarmésystem som vi föreslår i perspektivplanen del tre. Det är politikerna som måste ta ansvar för att uppgifter och resurser inte hänger ihop. Om vi inte får okej till att föra över de pengar vi har begärt mellan anslagen (i vårbudgeten) kommer det gå åt helvete.

Vid en första snabb genomläsning av årsredovisningen, hittar jag några intressanta saker.

Försvarsmakten har vid upprepade tillfällen framhållit behovet av att fullfölja och gå vidare med de besparingar på stödmyndigheterna som slogs fast i FFU:n (Försvarsförvaltningsutredningen). En del av FFU:n gällde dock besparingar på Högkvarteret (HKV), vilket man inte har påpekat lika ofta från Försvarsmaktshåll. Det fanns det naturligtvis skäl till, ser man nu:

”HKV har ökat antalet anställda med 60 årsarbetskrafter jämfört med 2006. Den främsta orsaken till ökningen av antalet årsarbetskrafter är organisationsförändringen 070104. Ytterligare bidragande orsak är inlåning av personal för att lösa vissa uppgifter. Vissa ledningsfunktioner krävs oavsett hur liten verksamhet som skall ledas. Detta gäller i högsta grad Försvarsmakten. Ett mindre insatsförsvar med bevarad kompetens- och förmågebredd är något som leder till större andel ledning relativt förbandsverksamhet”.

En annan sak, som får mig att haja till av mer principiella skäl, är en tabell som visar anslagens fördelning på verksamheter i Försvarsmakten 2007.

Försvarsmaktens skriver: ”Det är av vikt att notera att för att kunna genomföra insatserna utomlands, vilka som andel utgör ca. 5 % av Försvarsmaktens verksamhet, så krävs en omfattande verksamhet i Sverige i form av utbildning, övningar, rekrytering, förrådshållning, etc. för att möjliggöra och stödja insatserna utomlands. Den verksamheten genomförs inom ramen för förbandsverksamheten. Den exakta storleken på den delen inom förbandsverksamheten är svår att uppskatta”.

Anslagens fördelning på verksamheter 2007

  • 1 126; 3% FoT m.m.
  • 11 001; 27% Materielanskaffning m.m.
  • 1 942; 5% Insatser utomlands
  • 19 184; 47% Förbandsverksamhet m.m.
  • 7 091; 18% Materielunderhåll m.m.

Alltså, trots den viktiga brasklapp om att kostnader för de internationella insatserna återfinns även i andra delar av kakan, som Försvarsmakten anger i citatet ovan, går det inte att komma ifrån att Försvarsmaktens huvuduppgift (i praktiken), nämligen internationella insatser, redovisas som 5% av anslaget!

Det hade också varit mycket intressant att se hur mycket av den del som återfinns under det förrädiskt klingande begreppet ”förbandsverksamhet”, utgörs av fasta kostnader tex. hyror.