Kategori: försvarsekonomi

Ett nytt nordiskt samarbetsarrangemang

Man får gå över Östersjön för att få reda på vad som händer i det Nordiska försvarssamarbetet eftersom vare sig regeringen eller Försvarsmakten informerar om det möte som ägde rum i Helsingfors igår. Vid mötet inrättades ett nytt samarbetsarrangemang inom försvarssektorn: Nordic Supportive Defence Structures, NORDSUP.

Syftet med arrangemanget är att ”trygga de nationella möjligheterna för att upprätthålla och utveckla de operativa kapaciteterna på alla områden som ökar konstnadseffektiviteten även i framtiden”.

För egen del hade jag gärna sett att betoningen på nationella hade ersatts av gemensamma. Nu kan det nämligen framstå som att man samarbetar enbart för att tillgodose nationella behov av att försäkra sig om förmågebredd m.m. och att samarbetet inte rymmer ytterligare en dimension som har med gemensam Nordisk säkerhet att göra.

Nåväl, vid sitt första möte igår antog Styrkommittén en stadga för samarbetsarrangemanget och tillsatte en samordningsgrupp för att samordna de praktiska åtgärderna. Samordningsgruppen består av försvarsmakternas planeringschefer.

Styrkommittén gav vid mötet Samordningsgruppen i uppdrag att inleda nordiskt samarbete under år 2009 inom totalt 48 olika områden, som omfattar projekt inom alla försvarsgrenar samt inom områdena personal och utbildning, materielanskaffningar och logistik samt forskning och utveckling.

Till sist, apropå planering och effektivitet, noterar jag att Ulf Bengtsson, generaldirektör i Försvarsmakten, säger följande i en TT-intervju:

”Tiderna då Försvarsmakten valsar runt i medierna för svarta hål i ekonomin är förbi”.

Det är en lika modig som nödvändig approach som man bara kan beundra. Inte minst med tanke på det aktuella läget. I avsaknad av grundpelare i försvarsmaktsplaneringen, som t.ex. personalförsörjningen och rationaliseringar av stödmyndigheter, i regeringens planeringsanvisningar måste nu Försvarsmakten räkna fram det underlag man skall presentera den 30 januari baserat på ett antal antaganden som man själv får uppfinna. Det vore mycket intressant att se hur dessa antaganden ser ut.

Dynamit i det fördolda

Regeringen har uppdragit åt Försvarsmakten (FM) att med stöd av Ekonomistyrningsverket (ESV) genomföra åtgärder för att förbättra och säkerställa FM:s interna styrning och kontroll.

Alla lär väl minnas debatten om brister i Försvarsmaktens ekonomihantering?

Nu har ESV:s andra kvartalsrapport kommit avseende hur arbetet fortskrider. Utgångspunkterna för arbetet är de åtgärder som föreslogs i den rapport som ESV lämnade den 15 maj 2008.

Åtgärdsförslagen i regeringsuppdraget är i korthet följande:

1. Utveckling och implementering av en sammanhållen planerings- och uppföljningsprocess
2. Tydliggörande av ansvarsförhållanden avseende roller och befogenheter för ledande befattningshavare
3. Förtydligande av styrande dokument
4. Säkerställande av den ekonomiska kompetensen på nyckelfunktioner

I kvartalsrapporten kan man bland annat läsa följande svidande kritik:

”ESV bedömer att uppdragets genomförande inte har haft samma tyngd och förankring i FM (Försvarsmaktsledningen, min anm.), som vid det tidigare arbetet med att förstärka den ekonomiska styrningen i FM år 2001. Detta kan vara en orsak till att få åtgärder av betydelse hittills vidtagits för att förbättra den interna styrningen och kontrollen.

ESV bedömer att projektet inte tillräckligt tydligt har kommunicerats från ledningen ner i organisationen, vilket bland annat har inneburit att projektledarens mandat uppfattats som otydligt inom HKV. Ett antal chefer har sent i processen kommit med invändningar vilket därmed bromsat upp arbetet. Tidplanerna har inte hållits. En projektplan med tydliga beslutspunkter har inte kommunicerats tillräckligt väl med övriga involverade i HKV och ESV.
Projektledaren har i praktiken fått rollen som den som äger uppdraget att förbättra den interna styrningen och kontrollen, inte ÖB och FML. För att nå framgång i arbetet är det viktigt att ledningen engagerar sig, är en aktiv part och fattar nödvändiga beslut.”

Det är ord och inga visor. Det vore intressant att höra Försvarsmaktens version på temat.

Fan trot

En enig Försvarsberedning identifierade så sent som i juni 2008 ett antal behov av rationaliseringar inom försvarssektorn: Stödmyndigheterna var en del, liksom några principer för produktionen (grundorganisationens utformning och anpassning till nya förutsättningar och behov). Utöver detta levererade beredningen skarpa skrivningar kring materielförsörjningsprocessen.

Alliansregeringens partiledare levererade som bekant besked i lördags på Brännpunkt om att det inte blir några förändringar i grundorganisationen alls de närmaste åren. Det som nu i media framstår som en satsning på det militära försvaret, är fortfarande totalt sett en besparing på anslaget de närmaste åren.

Eller med andra ord: De aviserade miljarderna är inga nya pengar som läggs på anslaget, utan överföringar från materielanslaget till förbandsverksamhet och internationella insatser. Besparingarna på materielen kommer att vara större än summan man skjuter till förbandsverksamheten.
Regeringens besked är en lättnad för personalen ute på förbanden. Men man bör betänka följande:
Ponera att den så kallade Genomförandegruppen, som har till uppgift att skaka fram pengar ur materielplanen och som tydligen skall leverera de miljarder regeringen vill flytta inom anslaget, inte får ut de pengar man tror när förslagen stöter mot verkligheten (jag har sällan skådat en besparing på materiel som i slutändan blir det man hoppades). Man kan ju inte bara gå och hoppas på att den utredning om stödmyndigheterna som tidigare GD:n vid Försvarsmakten just nu genomför, skall hämta hem alla pengar. Den skall inte vara klar förrän till våren och de besparingar som kan komma att falla ut, de faller inte ut på förrän år efter det att beslut är tagna (och då skall man orka fatta dem också, med lite mer än ett år kvar till valet).
Ponera vidare att Pliktutredningen, som inom kort kommer med ett delbetänkande, föreslår att tiotusentals skall tas in och korttidsutbildas och att det skall utgöra slussen in i systemet. Varifrån skall dessa pengar tas? Är det dit de nya miljarderna till driften skall gå?
Till detta kan man lägga det nya personalförsörjningssystem som skall vara på plats i sina väsentliga delar till 2010. Är det någon som föreställer sig att nuvarande grundorganisation (utbildningskapacitet, plattformar etc.) är optimal även för ett helt nytt system? Det rimliga svaret på den frågan är nej.
Jag förstår inte att Karin Enström (m), ordförande i Försvarsberedningen, lånar ut sig till en debattartikel som framställer det som att det viktigaste regeringen kan göra för försvaret är att inte röra så mycket som ett stängsel i grundorganisationen. Hela beredningens idé var ju att öka förmågan till snabba insatser (varhelst de behövs) och att öka rörligheten. Med andra ord precis vad Sten Tolgfors säger när han kommenterar vilka försvarspolitiska slutsatser som kan dras efter kriget i Georgien. Och för att lyckas med denna omdaning av försvaret måste man vidta strukturella åtgärder. Det var det bärande budskapet i hela beredningens rapport.
Under alla omständigheter förefaller det i varje fall vara rimligt att man först bestämmer sig för hur insatsorganisationen ska se ut, och sedan snickrar ihop en struktur som levererar det man vill ha ut. Nu gör regeringen tvärt om. Hur kommer det sig att ingen vän av ett mer effektivt försvar kritiserar den tågordningen?
Dessutom skall ministerns säkerhetspolitiska uppdatering genomföras inom Försvarsdepartementets väggar. Här blir regeringens vägar alltigenom outgrundliga, såvida man inte helst av allt vill ha en säkerhetspolitisk strid med oppositionen och socialdemokraterna om tolkningen av det säkerhetspolitiska läget?
Det hade kunnat vara så lätt.

Tolgfors hade kunnat kalla in beredningen för en månad sedan. Beredningen hade, med stöd av sina experter och underrättelsefunktioner samt några internationella jämförelser, kunnat checka av sina tidigare bedömningar: Står de sig? Är slutsatserna vid drog för det militära försvarets utveckling fortfarande relevanta?

Man hade därmed kunnat stå stark med riksdagens sju partier bakom sig i sina bedömningar.
Om Försvarsberedningen hade ansett att bedömningarna från december 2007 och juni 2008 fortfarande står sig, så hade man dels kunnat lämna en budgetproposition efter det att en säkerhetspolitisk prövning gjorts och dels hade man inte tappat tempo utan kunnat lämna inriktningspropositionen till riksdagen som planerat. Man får väl förutsätta att planeringsanvisningarna, som myndigheten skulle ha fått för länge sedan, redan var klara? Om beredningen hade identifierat några avvikelser från sina bedömningar, ja då hade det först då funnits skäl att arbeta om planeringsanvisningarna i relevanta delar och eventuellt att skjuta något på propositionen.

Och hur ska man egentligen tolka partiledarnas debattartikel? Är Georgienanalysen redan klar och slutsatserna i artikeln en effekt av analysen? Och om analysen inte är klar, vad ska man då komma med den dag den presenteras?

Hur i hela friden skulle Georgienanalysen kunna anses vara förutsättningslös och seriös nu, efter detta?
Inslag i Tv4 från lördag morgon. Artikel i SvD från den 9 september.

Toppen formeras

Marie Hafström, nuvarande generaldirektör för Försvarsmakten har fått ett nytt uppdrag av regeringen. Hon ska se över Försvarsmaktens stödverksamheter och stödmyndigheter för att få till ett mer operativt försvar. Direktiven finns att läsa här.

Försvarsberedningens slutsatser i rapporten ”Försvar i användning” ska vara utgångspunkten. Beredningen konstaterade bland annat att ”Ett ökat operativt fokus kräver en förändrad syn på materiel- och logistikförsörjningen” och uppskattade att rationaliseringsåtgärder inom personal, materiel och logistik kan medge en överföring av 3-4 miljarder kronor från stödverksamheten till den operativa verksamheten.

Hafströms utredning ska främst fokusera på materielanskaffningen och den samlade logistiken, men även ge förslag till hur övriga stöd- och vidmakthållandefunktioner kan effektiviseras. Även samhällssektoröverskridande lösningar och relationen till industrin blir föremål för översyn. Jag gissar att fördelningen av offentlig och privat verksamhet/Offentlig privat samverkan (OPS) blir en tung bit. I direktiven står följande:

”Generellt sett ger långa kontraktstider lägre kostnader men även risker i form av minskad handlingsfrihet och begränsad konkurrens. En förutsättningslös prövning av för- och nackdelar med en ökad upphandling av tjänster från såväl offentlig som privat sektor på området är central.”

Beredningens radikala skrivningar, i junirapporten, lyder såhär:

”Som en konsekvens av den omfattande omstruktureringen av Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsinstitut och Totalförsvarets pliktverk som föreslås i denna rapport, bör kvarvarande och relevant verksamhet, på några års sikt, kunna integreras i en ny samlad myndighet. I samband med detta bör också en separat avvecklingsorganisation bildas.”

Det återfinns inte i direktiven. Det återfinns tyvärr inte i direktiven. Räddningen kan bli följande stycke:

”Utredaren ska i sina förslag inte vara bunden till nuvarande organisatoriska lösningar för verksamheten. Eventuella samhällssektoröverskridande lösningar ska beskrivas. Eventuella behov av särskilda organisationer för hantering av omstruktureringsprocesser ska redovisas.”

Arbetet ska redovisas senast den 1 maj 2009. Berörda myndigheter och verksamheter är främst, utöver Försvarsmakten, Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Försvarets materielverk (FMV), Fortifikationsverket (FortV), andra statliga aktörer.

Ny generaldirektör i Försvarsmakten blir Ulf Bengtsson. Han har mellan 1998 och 2003 haft ansvaret för Försvarsdepartementets frågor vid Finansdepartementet. Jag känner Ulf som en utmärkt person sedan hans tid i beredningen. Det kommer att bli bra.

En av två nyckelspelare är därmed på plats i myndigheten, inför ÖB-skiftet framöver. Frågan är vem som kommer att stå vid Bengtssons sida med stjärnorna på axeln?

Björklundeffekten

Jan Björklund (fp) skyr inga medel när det gäller att profilera folkpartiet och sig själv på regeringens bekostnad. Nu går han ut, med osviklig timing, och ger intryck av att det eventuellt kan bli ökade försvarsanslag (eller i varje fall uteblivna besaringar) som svar på den senaste tidens ryska agerande.

”Ökade försvarsanslag” kan betyda väldigt mycket. Björklund fördjupar inte resonemanget, det behöver han inte eftersom han inte ens får frågan av de medier som rapporterar. Han behöver bara håva in berömmet.

Mer pengar, eller uteblivet tryck under besparingar, kan gå till materielprojekt som har stoppats men som istället blir av, projekt som inte är operativt motiverade och som därmed i praktiken inte höjer försvarsförmågan alls.

Eller så kan det gå in i den allmänna ruljansen och inte få någon uteffekt alls att tala om. Björklundeffekten kan därvidlag stanna vid att opinionen lugnas och beundrar hans handlingskraft, men att Försvarsmakten i realiteten inte klarar ett uns mer efter pengatillskottet, än före.

Eller så kan pengarna gå till att bevara utbildningsplatser och regementen som egentligen bör läggas ner av rationalitetsskäl. Då slipper också regeringen en rad obehagliga grundorganisationsbeslut som värker ut strax innan valet.

Just detta ger Björklund faktiskt intryck av, när han till Ekot hänvisar till att olika förslag har läckts ut från HKV om att man vill ”lägga ner försvarets verksamhet på ett antal ställen och som då också minskar försvarets kapacitet”.
”– Jag menar att det vore en olycklig signal att nu sända till omvärlden att vi gör detta efter den händelseutveckling som har skett i Georgien. Hur det svenska försvaret sedan långsiktigt ska inriktas återkommer regeringen till senare i år i en inriktningsproposition”, säger Björklund.

Menar den militärt bevandrade Björklund verkligen att det skulle ge fel signal till omvärlden att genomföra rationaliseringar i grundorganisationen, rationaliseringar som alla partier utom vänsterpartiet varit överens om måste till, just för att effektivisera verksamheten och föra över pengar från produktion till insats!?

Hans partikamrat, Allan Widman (fp) är luttrad och mer seriös när det gäller försvarsekonomin och har förmodligen utvecklat en viss allergi mot att pytsa in pengar utan att ha vare sig ett klart mål med det (utöver populistiska poäng) eller en idé om vad som konkret skall förändras i försvarsförmågan för att möta det hot man säger sig ha identifierat.

Widman har tidigare sagt till DN:

”– Det är inte meningsfullt att öka försvarsanslagen just nu. Vi måste först se till att det vi plöjer ned leder till operativ kapacitet, säger Allan Widman”.

Just det. Det finns faktiskt ingen självklar och automatisk koppling mellan försvarsanslag och försvarseffekt.

ESV-rapporten

ESV konstaterar i sin rapport påtagliga brister i den interna styrningen och kontrollen. Bristerna gäller otydligheter i ansvarsfördelning och befogenheter, i kompetens-överföringen samt avsaknad av en sammanhållen planerings- och uppföljningsprocess. ESV menar att orsakerna till bristerna är strukturella och påverkas av den rådande kulturen. Sammantaget innebär det att det saknas en samlad bild av den ekonomiska situationen i Försvarsmakten.

Rapporten finns att läsa här.
Uppdatering: Nu har försvarsministern kommenterat rapporten och han gör det genom ett pressmeddelande på följande sätt:
”Försvarsminister Sten Tolgfors kommenterar ESVs rapport
– Bilden av Försvarsmaktens situation är dubbel. Försvarsmaktens verksamhet håller god kvalitet, men den ekonomiska styrningen måste förbättras.
– ESVs rapport är tydlig och kritiken mot Försvarsmaktens ekonomiska styrning är allvarlig. Samtidigt är den konstruktiv med sina förslag till förändringar. Den bekräftar i många delar den bild Försvarsdepartementet fått under de senaste månadernas diskussion om Förvarsmaktens ekonomi.
– Det är nödvändigt att problemen tydliggörs, eftersom det är grunden för att finna en lösning.
– Vi bad ESV att gå in för att stärka Försvarsmaktens kapacitet för ekonomisk prognos-, uppföljnings- och styrningsverksamhet. Nu kommer regeringskansliet att gå igenom rapporten och se i vad mån det behövs politiska beslut för att stärka myndighetens ekonomifunktion. Jag utgår från att försvarsmaktsledningen själv – precis som de tidigare aviserat – tar till sig innehållet i rapporten.
– Jag har fullt förtroende för ÖB och hans vilja och beredskap att förbättra Försvarsmaktens hantering av ekonomin.”

Som lök på laxen…

Torsdagen fick inte övergå till fredag innan dess att nästa försvarsrelaterade nyhet exploderade, som lök på laxen.

I Aktuellt klockan 21.00 berättade Mats Knutsson om en ESV-rapport om Försvarets ekonomistyrning, som presenteras under morgondagen. Enligt Knutsson riktar ESV mycket hård kritik mot hur försvaret hanterar sin ekonomi. ESV vill frånta ÖB makten över ekonomin.

Jag, och många med mig, har gång på gång försökt fördela skuldbördan över den pågående försvarskrisen mellan regeringen och Försvarsmakten. Regeringen ansvarar för den omöjliga processen samt undlåtenhet att ge ÖB draghjälp när det gäller kostnader som han inte kan styra över och Försvarsmakten förtjänar kritik för sina prognoser och sin ekonomistyrning. Det är naturligtvis mycket allvarligt och oacceptabelt. I den delen är det inget nytt, men ESV:s rapport visar säkert mer i detalj var bristerna sitter och hur man kan komma till rätta med dem.

Nu blir det intressant att se hur Försvarsministern och regeringen väljer att reagera på rapporten. En ”ha ha vad var det jag sade”-attityd nu stjälper mer än hjälper. Och Tolgfors linje om att man har kört ekonomin i botten utan att det hörs ett pip om det, kan säkert ÖB tillbakavisa igenom egna noteringar om alla möten på Försvarsdepartementet där saken lär ha varit uppe. Regeringen bör en smula ödmjukt betänka beslut man ansvarar för och som inte alltid är helt ansvarsfulla (se också Wiseman’s Wisdoms blogginlägg). Och ÖB måste vara lika ödmjuk inför den bistra kritiken kring ekonomistyrningen.

Nu gäller det att inte tappa tempo och fastna i skyttegravarna kring det som har varit, vi måste koncentrera oss på att få till en långsiktig inriktning som är i balans – både verksamhetsmässigt och ekonomiskt.

Anm: ESV utvecklar den ekonomiska styrningen för regering, Regeringskansliet och andra statliga myndigheter samt gör analyser och prognoser av statens ekonomi. ESV är en central förvaltningsmyndighet under Finansdepartementet. Varje år genomför ESV en ekonomiadministrativ värdering av samtliga myndigheter. I EA-värderingen bedömes hur väl myndigheterna lever upp till de ekonomiadministrativa kraven i regelverket.

Den 28 april i år rapporterade ESV att de ekonomiadministrativa värdena (EA-värdena) avseende 2007 för Försvarsmakten är: CB.

EA-värdet är tvåställigt. Den första positionen benämns koncernvärde och den andra positionen myndighetsvärde. Som exempel på vad som kan ingå i koncernvärdet nämns i riktlinjerna mätning av hur myndigheterna rapporterar till statsredovisningen. Myndighetsvärdet ska i huvudsak vara ett uttryck för säkerheten och precisionen i myndigheternas hantering av tillgångar och skulder samt tydligheten och precisionen i redovisningen av intäkter och kostnader. Varje position kan ha värdet A, B eller C.

Försvarsmaktens underlag till regeringen

Försvarsmaktens budskap med anledning av det överlämnade underlaget till regeringen kan man läsa sig till på hemsidan:

– Det vi har tagit fram är en skiss på en ny försvarsmakt på en helt annan ekonomisk nivå, säger ÖB Håkan Syrén och fortsätter:

– Jag kommer därför att anmäla till regeringen att vi under de närmaste åren inte med säkerhet kommer att kunna leverera efterfrågad effekt och inte heller uppnå balans mellan verksamhet och ekonomiska resurser.

Detta tryckte också ÖB alldeles särskilt på under sin presskonferens under eftermiddagen.

(Det lär få igång Tolgfors, då han trycker gång på gång att man måste vara i ekonomisk balans, innan det försvarspolitiska inriktningsbeslutet nästa vår genomförs. Man har ju också från Försvarsdepartementets sida sagt att man måste vara nöjd med underlaget, för att Försvarsmakten skall få lyfta över mer pengar från materiel till drift i samband med höstens budget. Frågan är om detta buskap från ÖB innebär att det inte blir någon pengaöverföring i höst?).

Försvarsmakten skriver också på hemsidan att eftersom regeringen kräver en ökad internationell ambition och tilldelar minskade ekonomiska anslag, tvingas Försvarsmakten sänka ambitionen ”när det gäller förmågan att möta omfattande militära operationer som hotar Sverige”.

Anmärkningsvärt är att Försvarsmakten underkänner den säkerhetspolitiska analys som Försvarsberedningen (dvs. riksdagens sju partier) har gjort:

”Det underlag som Försvarsmakten lämnar till regeringen innehåller stora osäkerheter. Det gäller i första hand möjligheterna att göra en helhetsbedömning av verksamheten. Detta bland annat eftersom myndighetens bedömning av den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde skiljer sig från den som tidigare har gjorts i Försvarsberedningens rapport ”Säkerhet i samverkan”. Skillnader i synen på omvärldsutveckling påverkar i sin tur utformningen av militärstrategi, insatsorganisation och grundorganisation i relation till de pengar Försvarsmakten får.”

I det överlämnade underlaget skriver Försvarsmakten:

”Försvarsmaktens förmåga att efter successiva beslut av regering och riksdag kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet nedgår kraftigt. Ambitionssänkningen innebär långsiktigt en avsevärd operativ risktagning och är en konsekvens av regeringens inriktning att öka ambitionen i internationell krishantering och anvisad ekonomi.”

Här är vi tillbaka i ”antingen eller”-resonemanget. Man ställer internationell förmåga mot nationell kapacitet.

I underlaget planerar man också för en ny uppgift: Deltagande i NRF:

”Vid fredsskapande och säkerhetsfrämjande insatser är ambitionen att, i samtliga konfliktnivåer upp till och med Peace Enforcement-operationer, kunna bidra med insatsförband och stabsofficerare, att som Framework Nation leda multinationella styrkor inom ramen för EU battle group-koncept samt att kunna bidra till NATO Response Force.”

Jag återkommer efter genomläsning av underlaget.

Läs missiv här och bilagan här.
ÖB:s information till försvarsmaktsanställda (ges genom en inspelad intervju) kan man se här.

Försvarspolitiskt klimax

Det var en naturligtvis en självklarhet, att delar av morgondagens presentation av Försvarsmaktens sparplan skulle läcka ut (i SvD).

Ordföranden i försvarsutskottet, Anders Karlsson (s), vänder sig i Rapport ikväll emot en minskad ambitionsnivå när det gäller det territoriella försvaret och säger:

”Vi har ju sagt hela tiden att man skall först tala om vilket försvar man skall ha, efter det skall man göra besparingarna och nu gör man precis tvärt om”.

Han har i princip rätt, men det är ju lite uppförsbacke i trovärighetsfrågan med tanke på socialdemokraternas egen budgetmotion från hösten 2007…

I samma inslag säger jag något om att det inte är konstigt att det blir som det blir (försvarsreportaget börjar 07.20 in i klippet).

I morgon, torsdag, upplever Sverige något av ett försvarspolitiskt klimax:

Först håller Försvarsutskottet en offentlig utfrågning om den utvärdering av 2004 års försvarspolitiska beslut som har gjorts på utskottets uppdrag (den börjar kl. 09.00 och sänds i SVT 24).

Klockan 12.00 inleds Försvarsutskottets debatt om tre betänkanden, nämligen:

Multilateralt samarbete om strategiska flygtransporter, Stärkt krisberedskap samt Vissa frågor rörande Försvarsmaktens organisation m.m. Ingen kan inbilla mig att försvarspolitikerna i nuvarande läge kommer att hålla sig strikt till sina betänkanden. Det lär med andra ord bli försvarspolitisk batalj.

Mitt under brinnande debatt, klockan 13.45, håller ÖB presskonferens med anledning av överlämnandet av besparingsförslagen till regeringen.

PS. Apropå riksdagsdebatten om betänkandet Stärkt krisberedskap: Under morgondagens regeringssammanträde fattas det beslut om kommittédirektiv för uppdraget att pröva möjligheten av att låta annan huvudman bedriva verksamhet vid räddningsskolorna i Skövde och Rosersberg (undrar om man kommer att presentera vem som skall utreda saken också?). Regeringen tar ytterligare ett kommittédirektiv, nämligen det uppdrag som handlar om att avveckla Statens räddningsverk, Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar den 31 december 2008, till förmån för den nya myndigheten för samhällets krishantering.

Så, det går med andra ord att lägga ner myndigheter och starta om. Med de förtjänster det kan innebära… Kanske skall man damma av Johan Tunbergers idé om att lägga ner myndigheten Försvarsmakten för att göra en omstart?

Litet, dyrt och oanvändbart – men i samverkan!

SvD:s Mikael Holmström skriver idag om hur dagsnoteringen ser ut i Högkvarterets sparpaket. Det viktigaste i hela artikeln kommer sist:

”Försvaret har idag 953 man utomlands men ska enligt riksdag och regering öka till uppåt 2000 man. Rotation av personal sker var sjätte månad vilket innebär 4000 soldater per år. För varje soldat utomlands krävs tre soldater hemma i värnpliktsutbildning, anställning och återhämtning efter insats, alltså 12000 soldater. Den ekvationen verkar bli svår att förena med sparförslaget.”

Lite grovt tillyxat anser jag att Försvarsberedningens inriktning om att försvaret skall formas ”utifrån och in” (med andra ord att internationell ambition etc. skall vara dimensionerande) betyder att man med den internationella ambitionsnivån som utgångspunkt, lägger till prioriteringen ”markoperativ tyngdpunkt” (som återfinns i höstens budgetproposition) och därifrån räknar ner vad detta innebär för insats- respektive grundorganisation.

Så länge som regeringen inte tar i stödmyndigheter och systemfel som inte Försvarsmakten ”äger”, riskerar vi att få en liten, jättedyr (relationen mellan effekt och pengar) och helt oanvändbar Försvarsmakt. Den kanske i små delar kommer att vara redoatt rycka ut i internationella insatser med mycket kort beredskap, men frågan är om de delarna blir för dyra att alls skickas ut? De insatser som pågår länge och i civil-militär samverkan (inriktningen i regeringens strategi för internationella insatser) kommer inte att uthålligt kunna personalförsörjas.

Försvarsminister Tolgfors vill fortsätta nöta in regeringens bild av att det är Försvarsmakten ensam som bär skuld till de ekonomiska problemen. Utöver det presenterar han idag på Brännpunkt följande ”paket av åtgärder” som man avser genomföra för att ”hantera Försvarsmaktens ekonomiska problem”:

”1. Försvarsmaktens ekonomistyrning förstärks. Ekonomistyrningsverket har fått regeringens uppdrag att föreslå förbättringsåtgärder för att stärka Försvarsmaktens ekonomiska styrning. Försvarsmakten har fått uppdraget att månatligen lämna ekonomiska rapporter och prognoser till regeringen och redovisa ekonomin på förbandsnivå.”

”2. Regeringen har föreslagit en överföring från materielanslaget till förbandsanslaget om 170 miljoner kronor för 2008 på vårens tilläggsbudget. Därutöver avser regeringen, när riksdagen fattat beslut om tilläggsbudgeten i juni, bevilja Försvarsmakten en ut­ökad anslagskredit.”

”3. Det är entydigt så att det krävs strukturella åtgärder för att balansera Försvarsmaktens ekonomi. De ekonomiska problemen kan inte lösas genom neddragningar av Försvarsmaktens ­löpande verksamhet. Flera av dem ger effekter som inte kan ­accepteras för innehåll och kvalitet i verksamheten.”

Min anm: Men regeringen ger fortfarande inte ifrån sig den minsta hjälp med de strukturella åtgärderna, de som bl.a. har med andra myndigheter att göra och som Försvarsmakten inte kan föreslå eller genomföra själv.

”4. Om en trovärdig färdplan för att skapa balans i Försvarsmaktens ekonomi med hänsyn till ovanstående delmoment tas fram under våren, kan det ge regeringen grund för en ny prövning av ytterligare överföring mellan de båda anslagen i höstens tilläggsbudget.”

Min anm: Det är ju intressant att arbetet nu skall ske i samverkan, men att Försvarsmakten trots denna samverkan uppenbarligen kan presentera ”fel” förslag (ur regeringens perspektiv)…

En sak som jag tror att man riskerar att missa i nuvarande process, är de möjligheter till samordning, eller i varje fall samutnyttjande m.m., mellan Försvarsmakten och andra myndigheter, som på vissa ställen redan är etablerat och på andra ställen under uppbyggnad. Ta t.ex. Räddningsverkets skolor och den pågående processen med vilka som skall vara kvar och i vems regi. Man bör helt enkelt lägga Försvarsmaktspusslet med dessa rationaliseringsmöjligheter som ingående värden i den processen. Samhällsekonomiskt vore det en höjdare, helt enkelt!

Till slut, lite tragikomiskt är det allt att ministern trycker på att man nu arbetar i samverkan med Försvarsmakten, men artikeln är undertecknad av försvarsministern själv.